söndag 23 april 2017

Lille John = Loser?

 Dethär inlägget började jag skriva på sensommaren 2016. Jag hade just mailat till akademin och frågat hur jag ska betala min närvaroanmälan, och fått tillbaka svaret att min studierätt hade upphört. Det var inte oväntat, men ändå otrevligt. Så jag skrev detta inlägg den dagen, men jag publicerade det inte. För det första såg jag ingen vits med det. Vad hjälper det någon att jag ältar om mina bekymmer? (Jag är ju en STOR FINSK KARL!!!....) 
För det andra kände jag mig rätt nere då, därav titeln. Och jag vet av erfarenhet att det är bäst att inte skriva och publicera om det på sociala medier då det är som värst. För det är då man kan i misstag säga sårande saker eller ställa ut allt i ett mycket värre ljus än vad det var.
För det tredje så var jag inte säker på vad jag ville säga. Därför var slutet så abrupt, för jag kom inte helt enkelt på mera att säga. Vilket i sin tur gjorde att inlägget kändes för dåligt för att publiceras.


"Din studietid har tagit slut". Så lyder mailet jag har fått från akademin. Medan andra bekanta visar upp foton av sina avhandlingar så har jag inget sånt att visa upp, inte ens ett brev.
Jag är utkickad från akademin. Och hur känner jag för det? Det är en rad blandade känslor.

 För visst är det synd att jag inte blev magister i teologi. Många skulle säga att jag har slösat bort många år av mitt liv, då jag kunde göra en massa annat istället. Jobba på posten t.ex.
Och jag har helt enkelt inte lyckats. Den känslan finns hos mig, att jag inte lyckades. Jag är en klåpare! Jag hade bara ett jobb att göra och det gjorde jag inte! Jäkla klant!
Den meningen ekar, jag har inte gjort det jag förväntas göra i vårt samhälle, vilket är bli klar (snabbt som synden) och börja jobba på måndag, gifta mig på torsdag och börja producera en massa små Lille John på lördag.

Men för det första finns alla studiepoäng kvar i maskineriet, så jag kan alltid söka in på nytt om jag vill. Jag känner folk som har kommit till akademin då de är i medelålder, för de började studera på 70-talet, hann studera ett eller två år innan de blev gravida/gjorde sin fru gravid och blev tvungna att avbryta och skaffa ett knegjobb. (tänk att det fanns en tid då sånt faktiskt var MÖJLIGT)
Och nu har ungarna flugit ur boet och folket i fråga tänker "Nu ska jag äntligen studera klart!" Så vem vet, kanske jag gör mig klar när jag är urgammal och har inget bättre för mig.
För det andra så har jag lärt mig en del. Tvivla inte på det. Inte bara om andra religioner, utan också om livet i överlag. Sånt som kommer från att bo och studera på en annan ort OCH sånt som kommer med åren.
För det tredje har jag under min vandring träffat en massa intressanta människor och fått flera vänner. Jag har börjat med en del hobbyer som jag inte tror jag skulle ha börjat med om jag inte hade.
För det fjärde så började studierna smaka trä i ett skede. Inte för att ämnet är dåligt eller lärarna är dåliga. Men jag tror inte jag är utrustad till att vara akademiker.
Clint Eastwood sa "A good man has got to know his limitations".
För det femte känner jag för många akademiker med magisteravhandlingar inom mitt ämne som inte har jobb. Åtminstone inget jobb inom sin bransch, jag känner folk som utbildade om sig och idag har kanske jobb (eller så blev de tvungna att utbilda om sig en tredje gång)

Summa sumarum, hur känner jag inför detta nu då, att jag inte är en akademiker längre för att jag blev utkickad? I det stora hela så känns det bra, jag har kvar mitt deltidsjobb och min lägenhet.
Så jag har ännu vatten under bron. Jag är vid god hälsa.
Samtidigt känns det bara eländigt att jag har misslyckats.

Mina berättelser Del 1: Det gamla skräpet

Hej på er!

Jag har inte skrivit här på ett bra tag. Det finns flera orsaker till det, men en av dem är att min DVD-station håller på att paja. :D Så jag kan helt enkelt inte se och recensera en del intressanta filmer just nu. (Vilket är synd för jag skulle gärna recensera sådana saker som Godzilla vs King Ghidorah, Deathgasm, Snow Shark, Planet of the Vampire Women och några till)
En annan orsak är att jag har hållit på med skrivandet (och förstås andra hobbyer). Vilket för mig till dagens inlägg.

Jag kom på att helt kort dra ihop några berättelser jag har jobbat på, eller som jag har gjort klara, som jag är nöjd med av diverse orsaker.
I just detta inlägg fokuserar jag mera på det jag skrev tidigare, vilket oftast var bara noveller inom skräck och sci-fi. Så sorry, ni lär inte hitta någon novell om en typ som sitter på tågstationen i Åbo och väntar på att få åka till Hesa.

Händelserna på Medusa
Oj, denna berättelse takes me back. Jag skrev den under sommaren 2011, tror jag. Det var vid denna tid jag började på allvar tänka på att skriva igen.
Idén kom nämligen från en zombie-comic jag hade läst. Den handlade om några typer som hittar ett slavskepp på drift. De går ombord och det visar sig att hela besättningen hade blivit zombier efter att ha plockat upp några infekterade i Afrika.

Det jag ville göra var att berätta en variant av berättelsen ur besättningens synvinkel. Händelserna på Medusa handlar därför om slavägarna som fångar in ett gäng afrikaner och ja.... Det visar sig att några av slavarna hade zombiesjukan.
Jag skrev den ur loggboksperspektiv, vilket var intressant att göra. Där kaptenen berättar om hur de överlevande besättningsmedlemmarna tror att de är förbannade, att Satan går ombord osv.
Jag försökte skicka runt den till några tidningar, men de tog inte emot den.
Lika bra, tänker jag för den hade sina problem.

Meddelanden från andra sidan
Den här skrev jag till Arvid Mörne-tävlingen 2014, tror jag det var. Den vann inte.
I denna berättelse möter Jakob. Han studerar datavetenskap vid Åbo Akademi. Han deppar för att han inte kommer att få jobb när studierna är klara och hans föräldrar envisas med att fråga det där av honom. "När ska du bli klar och få jobb?"

Plötsligt dyker en snubbe upp i hans TV. Han presenterar sig som Zennan och efter många om och mena lyckas övertyga Studenten att han är från framtiden. Man har i framtiden kunnat bemästra en del av tidsresande, men inte allt. Man kan bara skicka signaler tillbaka i tiden till en mottagare som en tv, smartphone eller en dator.
Zennan påstår att han är en historiker och är därför intresserad av Jakobs tid. Så om Jakob berättar om sin tid för honom kommer Zennan att hjälpa honom tjäna massor genom att bl.a lansera en ny revolutionerande version av smartphonen.
Jakob går med på det och allt blir bra.... Jakob blir multimiljonär.
Efter några år kontaktar Zennan Jakob igen och denna gång har han ett intressant erbjudande. Han kan göra Jakob odödlig om han går med på att byta kropp med Zennan för en dag. Zennan vill nämligen själv leva bara en dag i Jakobs tidsålder. Jakob behöver bara bygga en maskin som skulle kunna sända och ta emot medvetanden genom tiden.
Jakob går igen med på detta (efter lite övertalning). Han blir ju odödlig och så får han se lite hur framtiden ser ut.
Men när Jakob kommer till framtiden visar det sig för det första att Zennans kropp är sjuk. Och att han har levt i en bunker i årtionden för världen i framtiden har förstörts. Himlen är eldröd och byggnaderna ligger i ruiner och kvar finns bara Jakob, som är numera fast i Zennans kropp. Han kan inte heller åka tillbaka eftersom Zennan har förstört mottagaren på andra sidan.

Jag gillar idén, men problemet med Arvid Mörne-tävlingen var att det var max 5000 ord eller hur det var. Och jag tror att berättelsen är för stor för det, att jag skulle få mera utav den om jag istället skrev om allt till en bok. Kanske jag gör det någon dag.

Farao Ktholatlis grav
Denna berättelse ligger i min skrivbordslåda. För jag själv gillar berättelsen, men tror jag är ensam om det. Den kan bäst beskrivas som ett kärleksbrev till Lovecraft, för jag läste en del av honom på den tiden. Och jag skrev den då jag gick en kurs i antikens religioner och vi pratade om Egypten.
Berättelsen är skriven i brevform. En gammal brittisk arkeolog har hört att man från det brittiska arkeologsällskapet tror sig ha hittat en grav efter Farao Ktholatli, också känd som "Den Svarta Faraon". Detta får de absolut inte göra, skriver arkeologen. Han hittade själv graven för många år sen och öppnade den.
Lång historia kort: Farao Ktholatli var ett tentakelmonster som dyrkades en gång i tiden av egypterna. Alla i expeditionen blir antingen galna eller uppätna av monstret, förutom arkeologen och en kollega.
Arkeologen skjuter kollegan ute i öknen för att se till att kollegan inte berättar om vad som hittades.

Denna berättelse blev jag ganska nöjd med, i beskrivningarna av hur templet där Farao Ktholatlis grav låg,hur gravkammaren såg ut och allt .

Ekot
Detta skrev jag till NaNoWriMo 2015. (och jag vann!) Jag har tänkt på att skriva om den, för jag har mycket idéer på ändringar till det. Men lång historia kort så handlar det om ett hemsökt våningshus i en fiktiv stad i Österbotten. 

Harry Potter-fanfic
Eller ja, egentligen hette det "19 år senare". Precis som många andra Harry Potter-fans så var jag inte riktigt nöjd med slutet.
När jag hade läst böckerna var det ett himla hallå med att Harry har varit med om så mycket mera än vad de flesta vuxna trollkarlarna får vara med om under hela sin livstid. Så när ska vi få läsa om stycket då han lider av Post-traumatisk stress? Har mardrömmar om att Voldemort är tillbaka? Får flashbacks till då Sirius Black dör?
Och vad ska han göra med sitt kändisskap? För trots att Harry gnäller i böckerna om att han inte egentligen vill vara kändis så finns fortfarande det faktumet att det är en del av hans identitet. En del av karaktärens identitet var att han var känd i trollkarlsvärlden, men nu när Voldemort är död, vad ska han göra då? Speciellt då hans kändisskap börjar avta. OCH då han i hela sin ungdom fick höra om hur han var speciellt utvald till att fimpa Voldy. Det betyder att efter att Voldemort var död så borde Harry ha förlorat hela sin orsak att leva och befinna sig i en existentiell kris.

Så jag skrev min egna version av 19 år senare, där Harry är en alkoholiserad B-kändis, som bara dyker upp på skvallersidorna då han har supit sig full och gjort något skandalöst. Ginny har lämnat honom, för hon orkade inte med allt supande, hemliga affärer, skandaler och gnällande. Han har tappat kontakten med Ron och Hermione. Eller, de kapade kontakten med honom efter att han var ett egocentriskt fullt rövhål på deras bröllop. Och Malfoy-familjen håller på att stämma honom eftersom han sa till skvallerpressen att Draco idkade oralsex med Voldemort back in the day.
Det var roligt att skriva. :D


Jag har nog flera berättelser, men de flesta var bara skit eller så blev de inte färdiga. :D
I nästa inlägg tänker jag prata mera om det jag jobbar på NU. För det tycker jag är mycket bättre!

So stay tuned!

torsdag 6 april 2017

Konsten att invadera Sverige


Idag har jag läst igenom Niccolo Machiavellis bok Fursten. Och även om en del kapitel var rent ut sagt dötrista (som t.ex hur jag ska försvara mitt rike från vildarna) så var det en helt intressant läsning.
Boken handlar alltså om hur en snubbe kan komma till makten i ett land och hålla den makten. Den tar upp sådana frågor som hur ska Fursten förhålla sig till människor av andra kulturer, ska han hellre vara älskad eller hatad osv.
Den sägs vara skriven som ett gigantiskt långfinger mot aristokratin på den tiden.

Då började jag leka med en tanke: Utgående från herr Machiavelli, hur skulle jag invadera och hålla Sverige? Liksom låt oss säga att jag får makten i Finland och har en större armé än den vi har. (Vilket kommer säkert att vara möjligt bara jag säger två saker: "Mera stöd till pensionärer, studerande och barnfamiljer!" och "Inga mera nedskärningar ALLS!")
Kejsare Lille John den Store

Så jag funderade på det och här har jag kommit på en plan. :D
  1. Känn svenskarna. Hur ska jag invadera sverige om jag inte vet något om svenskarna, annat än att de gillar surströmming och dansband? Detta betyder att jag också måste känna till de saker vi har gemensamt med dem och vilka problem de har.
    Här skulle jag också ha kunnat gå i maskopi med en svensk vän. Denne kommer att hamna i riksdagen och bli statsminister. Och där införa lagar som kör den svenska ekonomin i botten och får folk att misströsta på staten.
  2. När jag väl har invaderat Sverige så ska ingenting förändras. Jag ska inte brutalisera folket ellet införa tvångslagar....Än. Jag ska t.o.m sätta in en lantdag som är i kontakt med mig, så att svenskarna får en känsla av att de ändå har någon slags kontroll. (Ovetande om att jag också kontrollerar detta landsting)
    Detta är för att minska viljan till revolt. Inget får folk att skrika revolution så högt som när en armé tar över och tvångsinför en massa lagar och brutaliserar folket.
    Så livet i Sverige under de första åren under Kejsare Lille John skulle te sig väldigt normalt, inga större skillnader egentligen.
    Hur skulle jag då göra med lagar som inte går ihop med de finska lagarna? De skulle få hållas tillsvidare.... Ända tills lantdagen får för sig att hålla folkomröstning om några av dessa lagar. Och med 75 % folkomröstning så visar det sig att Svenskarna vill göra sig av med de gamla lagarna och ta an de nya Finska lagarna. Och jag har förstås ingenting med det att göra....
  3. Se till att jag är både älskad och fruktad. Visst vill jag bli älskad av min kabinett, men samtidigt måste jag vara beredd på att se till att ingen motsätter mig någonsin. Det Svenska Folket får jag inte brutalisera, men min kabinett ska hållas i shack!
    Det betyder också att mina soldater och hemliga polis får inte vara slapphänta. Allt svenskt motstånd måste förstöras brutalt. Och när folk protesterar måste förstås sanningen fram: Att soldaterna gjorde bara sitt jobb, att dessa människor planerade terrordåd osv....
  4. Jag ska kolonisera sverige och börja sakteliga bygga städer som t.ex "Ny-Åbo" och andra namn.
  5. Jag ska se till att det endast finns finländare i min armé och i min närhet. Detta är för att lojaliteten hos svenska soldater kan i ännu en generation ligga hos Sverige och inte under mig. 
  6. Jag ska bosätta mig där. Bygga t.ex ett palats i Göteborg och bo där. Detta är delvis så att jag ska känna igen det svenska folket, delvis så att jag själv ska kunna hålla koll på mitt nya land. Och så är det så att de svenska f.d makthavarna och mäktiga politiker ska kunna känna att jag är deras vän som bor där. De måste inte komma bort ända till Finland för att träffa mig, jag finns ju redan där nära till hands.
    Jag ska inte heller förstöra det kungaslottet i Sverige. För då har jag igen gett svenskarna en orsak att revoltera mot mitt styre, att jag inte respekterar deras gamla historia.
Så ja, man lär sig mycket av att läsa. :D
Och ifall någon är orolig, så nej jag tänker inte invadera Sverige. :D Detta är bara en "What if"-situation.

onsdag 15 mars 2017

Enforcer: Police Crime Action

This game sucks.
När jag först såg detta spel på steam-sale så blev jag eld och lågor.
För jag har alltid velat ha ett "Sandbox"-spel i stil med GTA, fast du spelar en polis där istället.
Tekniskt sett uppfyller L.A Noire den funktionen, men inte riktigt som jag hade tänkt det.

Nej, jag ville ha ett Sandbox Polis-spel där du jagar skurkar i äkta 80-talsanda i vilda biljakter, får fortfarande skjuta hejvilt omkring dig, spela "bad cop" i förhörsrummet och sen få en utskällning från din trötta polischef som bara låter dig stanna kvar för han kände din farsa. Och att han inte visste hur ni gjorde saker i polisskolan, men HÄR följer vi REGLERNA!
Varför i hela friden skulle jag vilja ha ett VERKLIGHETSTROGET polisspel där du stannar fyllechaffisar och reder ut familjegräl?
Konstapel Joe Kickass såg dig köra för fort!

Det är det du gör i Enforcer: Police Crime Action. Inte alltid som tur är, men du gör det ganska stor del av spelet.
Du spelar någon polis. Japp. Din karaktär har ingen historia eller något sådant, utan "Någon snubbe". Du är polis i någon stad.
Det händer grejer där, det dyker upp på polisradion och du måste åka dit och fixa det. Hittills har jag mest råkat ut för familjegräl och fyllechaffisar. Men visst spelade jag också en stund där jag jagade en mördare som hade knivat sin fru. Problemet var bara att han hade försprång så jag fick jaga honom lååångt. Det han bli kväll innan jag slutligen sa "fuck it" och bara sköt honom.

Spelet har också ett slags system som går ut på att du måste äta, sova och umgås med dina vänner. Till först gillade jag denna idé på grund av rollspelsaspekten. Tänk om det kunda finnas en slags story om hur din fru försöker hålla upp ett gott lynne trots att hon inte alls vill att du jobbar som polis? Eller att dina vänner tycker du har blivit så tråkig sen du blev snut?
Bilen står felparkerad..... POLICE CRIME ACTION,
BITCH!!!
Och det du gör istället är att du ringer och bokar tid med dina vänner.....Skärmen fade-ar till svart och det är några timmar senare och du har just varit och träffat dina vänner. Du får aldrig spela ut några dialoger, du får inte veta vilka vännerna var....
Yei.

Mitt problem med spelet
Jag tror jag skulle vilja påstå att mitt största problem med Enforcer: Police Crime Action var att jag trodde det skulle finnas en story någonstans inbakad.
Men då det inte finns det så känns spelet halvfärdigt. Spelet kunde istället heta "Police Simulator", för det är exakt vad det är. Det enda från titeln som de fick rätt var "Police", men inget "Crime" eller "Action".

På plussidan kan jag säga att inte ser spelet HELT dåligt ut. Det är gjort 
Vill ni ha ett exempel på ett spel som delvis går ut på att följa polisprotokoll, men som ändå lyckades ha med en story?
Police Quest-spelen! Vilket som helst!

onsdag 8 mars 2017

Soundtracket till ditt liv!

Jag lyssnade rätt nyligen igenom gamla goda Alice Cooper. (Hey Stoopid-albumet om ni ville veta.) Och varenda gång jag lyssnar på det så faller minnen över mig. Jag gick i högstadiet på sjuan (tror jag?) då jag började lyssna aktivt på albumet. Min syster hade det i sin samling och jag fick låna det av henne. En hormonstinn tonåring var jag.
Och när jag tänker efter så har jag en massa låtar som har den effekten på mig, som "tar mig tillbaka" till vissa punkter i mitt liv. Antingen för att jag själv lyssnade på den låten då, eller för att texten får mig att tänka på något i mitt snart 30-åriga liv.

Så därför kom jag på att skriva ett inlägg om "soundtracket till mitt liv". Men det är tråkigt om bara JAG gör det.
Så därför utmanar jag DIG, DU som läser detta: Gör ett eget soundtrack till ditt liv!

Här finns några regler.

1. Det finns ingen övre gräns, men inte mindre än tre låtar!
2. Sätt gärna förklaring till varför den låten finns med. Det kan vara allt från att texten påminner dig om något eller att du bara helt enkelt lyssnade mycket på låten då.
3. Om skivomslaget är på något sätt tilltalande så för all del, sätt det med. 

Here we go!

1. Scatman John - Scatmans world
Jag växte upp under 90-talet, jag föddes 1987. Och jag vill minnas att denna låt blev en hit kring den tiden då jag började lågstadiet.Och denna låt var bland mina favoriter då. Och när jag lyssnar på den igen kommer jag och tänka på en låtrad som kunde summera ihop en av mina filosofier: I wanna be a human being, not a human doing. I couldn't keep that pacing up if I tried.

2. Era - Era 
Någon gång mot slutet av 90-talet kom jag över Eras debutalbum. Och det var så mystiskt och så coolt att jag diggade det omedelbart! Jag började föreställa mig fantasyvärldar där allt möjligt kunde hända. Jag föreställer mig att jag lyssnade på detta när jag ritade upp min första fantasykarta.

3. Queen - Under Pressure
Jag kommer inte ihåg exakt när, men vid något skede skaffade min syster en box med tre av Queens Greatest Hits-album. Och när jag gick på sexan, på vårsidan, började jag lyssna mera på Queen. jag uppskattade dem mycket mera än vad jag gjorde tidigare och de har hängt med mig sen dess. Speciellt denna låt får mig att tänka på sommarkvällarna då jag gick på sexan eller sjuan. Då vi hade suttit hemma hos någon och spelat kort och sen rände runt i byn.

4. Alice Cooper - Hey Stupid
 Ooooh yeah! En till guldklimp ur syrrans skivsamling! Jag blev kär i Alice Cooper på sexan eller sjuan, men jag förknippar låten främst med högstadiet. Jag hade börjat där, jag var en hormonstinn tonåring som var intresserad av tjejer och tung musik! Det var kring denna tid som jag började spela bas. Liksom allt med Alice Cooper under Trash-eran var bara så coolt! Och de som klagar på det kan kuck se i reve :D

5. Alice Cooper - Only my heart talkin
Trots att jag var intresserad av tjejer så var jag en blyg person. Vilket ledde till att jag aldrig vågade ta första steget och såg med ledsna ögon då tjejer stack med andra typer.

6. Carcass - Keep on rotting in the free world
Jag lyssnade mycket på tung musik under största delen av högstadiet och lite i gymnasiet. Jag ansåg att tyngre var alltid bättre.
När jag var yngre var jag väldigt "anti"-mycket. Många radikala vänstermänniskor skulle säkert ha älskat mig.
Jag lyssnade t.ex inte alls på Radio x3m, för att de spelade bara popmusik där, vilket i sin tur bara var en musikform som fyllde människors huvuden med överproducerad skit av artister som inte ens kunde spela musik.
Hohho, hade jag träffat mig själv i yngre år hade jag himlat med ögonen och sopat till mig själv över hjässan. Men tyngre musik än dethär blev det inte för min del.

7. Kiss - Reason to live
Någon gång i gymnasiet började jag släppa hela "Heavy Metal"-stuket som jag då höll på mig. Mestadels för att jag helt enkelt tröttnade, fast jag vågade aldrig erkänna det. Och jag började upptäcka och återupptäcka en massa andra band som jag började lyssna på allt mera. Det var under denna period som jag började lyssna en del på Kiss, speciellt deras 80-talsalbum.
Och denna låt i synnerhet får mig att tänka på mina långa nattliga promenader hem-hemma. Då det ännu var varmt och det sken vackert.
Det var också under denna period jag började bli mera kyrkligt aktiv och började umgås med mina bandmedlemmar.

8. Nightwish - Eva
Det är morgonen den 4 januari 2008. Klockan är fem på morgonen och min väckarklocka har ringt. Jag har inte ändå kunnat sova, för jag har varit alltför rädd och alltför ledsen.
Klockan sex ska jag kliva på bussen i Jakobstad och åka ner till Nylands Brigad. Där ska jag klara milin. Åtminstone ett halvår av smärta och skrik.
Jag ville inte åka. Mitt band hade haft en jättebra konsert på nyårsafton. Jag hade klarat gymnasiet och kände mig på gott humör. Förutom en detalj... Armén.
Det som alla finländska män måste gå igenom. Och vi ska vara glada för det. Vi ska vara stolta över att få vara soldater. Det har jag fått höra. Men jag känner bara ett brinnande hat för den finska staten.
Mitt långa rödfärgade hår, som jag var stolt över, hade rakats av. Och jag ber till Gud att han ska bryta benet på mig så jag inte behöver åka iväg och lämna allting! man kan fråga sig varför jag inte tog civare istället.... Låt mig fråga dig detta: Är du uppväxt i Pedersöre under 2000-talet?
Men Gud var inte på det humöret och jag satt upp hela natten och kunde inte sova. Och när klockan ringer fryser mitt hjärta. Dags att åka. 
Och jag lyssnar på Nightwishs nyaste album.

9. Michael Jackson - Man in the mirror
Det är sena april 2008. Jag joggar ensam längsmed det vanliga spåret vid Kaptensbostället. Jag har Michael Jackson på MP3n i öronen. Fortfarande har inte håret växt ut, för jag är fortfarande kvar i armén. Jag sitter inne på helgen, därför är jag ute ensam.
Jag har blivit STG-skytt. Jag har kommit i bättre form än vad jag tidigare trodde jag skulle vara. Jag har orkat igenom alla skjutläger och alla övningar. Och det känns hoppfullt. Som att jag ändå kommer att orka igenom allt detta.
En dag i sänder, och med hjälp av att läsa Nya Testamentet och be till Gud så känner jag att jag klarar av vad som helst.

10. Avantasia - Lost in Space
Denna skiva lyssnar jag på när jag är hemma igen. Det är sommaren 2008 och jag är hemförlovad. Jag köpte denna skiva redan innan jag åkte in, men jag ville inte sätta in den på min MP3, för jag ville inte förstöra skivan. Jag ville ha den hemma att vänta på mig. Och som en trogen flickvän, så väntar musiken på mig.

11. Mötley Crue - Kickstart my heart
Jag har studerat två år vid universitetet. Och jag lever som en kung. Jag känner mig på ganska gott humör, även om jag oroar mig för framtiden. Jag börjar i mitt hjärta inse att ingen får jobb med detta. Men hjärnan spjärnar ännu emot och säger "Nej, studera klart så kan du få vilket jobb som helst!" Och jag säger "Okej" och går på ännu en fest eller ta en öl till.

12. Phil Collins - You'll be in my heart
Jag blir förälskad.

13. The Hold Steady - Weekenders
Det tar slut. Jag blir utkickad från akademin. Jag får reda på att de vill vräka mig från min lägenhet. "Fuck My Life" blir en fras som jag anser beskriver min tillvaro väldigt mycket.

14. Amazing Grace
Jag sjunger på denna sång flera gånger då jag jobbar ensam. Som en religiös man vänder jag mig som vanligt till bibeln och till Gud. Jag finner en del tröst där, trots att det smärtar. Detta är min favorit-"rellislåt", bara så ni vet. Ifall jag skulle krokna så se då till att detta spelas på min begravning. (och HELST på säckpipa! :D )

15. Patti Labelle - Stir it up
Det är oktober 2016. Jag sitter i Studentteaterns utrymme och skriver på min laptop. Jag har gjort upp en lista över karaktärer och namn på planeter och utomjordiska raser i en okänd galax. Jag har också gjort upp en lista över namn på rymdskepp: Dark Energy, Alabama, Mayflower, Queen Elizabeth.... Med tanke på att berättelsen jag tänker skriva i stort sett handlar delvis om flyktingfrågan så väljer jag "Mayflower".

Och jag antar att det är vid denna låt som "End credits" börjar rulla. :D

Hur skulle soundtracket till DITT liv se ut?