söndag 8 oktober 2017

Jag behöver er hjälp, kära läsare!

När NaNoWriMo är igång så tänker jag göra en vlogg-serie om det. :) Jag tänker sätta mig ner några gånger och prata med kameran om projektet, hur det går och vad jag tänker om dittan och dattan.
Men jag känner mig själv såpass bra att jag vet att det kommer inte att lyckas, för ibland har jag inget att säga om projektet, annat än "går bra".

Så jag behöver lite teman att prata om, ifall jag blir utan att säga!
Men här behöver jag er hjälp: Vad ska jag prata om i dessa vloggar, om jag blir utan att säga?

Tips mottages i kommentarsfältet!
Om ni vill att jag pratar om saker utanför skrivandet så antar jag väl att jag kan prata om det....

lördag 7 oktober 2017

Spännande!

Snart är det dags igen för NaNoWriMo!
Jag blev medlem i communityn för många år sen, men jag började på allvar med projektet hösten 2015 och deltog igen 2016.
Båda gångerna klarade jag det. :) 

Jag älskar det! Jag älskar att ta idéer som har legat i min hjärna i några år eller några månader och göra något av det. Oftast blir det något helt annat än vad jag hade ursprungligen planerat, för jag upptäcker nya sidor hos mina karaktärer och hur världen fungerar, att jag blir tvungen att ändra riktning i berättelsen för att annars kraschar och brinner allting och, här är det värsta, jag tappar lusten att skriva. Det finns för mig inget så jobbigt som att försöka trycka in en karaktär i någon specifik riktning i berättelsen bara för att det lät bra i mitt huvud. Det känns som att försöka tvinga på ett litet barn en kostym inför en julfest. Både barnet och jag vet att det är egentligen totalt onödigt och ingen av oss blir gladare av det. 

Vad har jag för planer då inför detta år? Några stycken:

 -Idén jag ska skriva om är, tekniskt sett, en fantasyberättelse. Det roliga med denna berättelse är att den egentligen finns för att bana vägen för en annan fantasyberättelse jag tänker skriva.
Jag har halvhjärtat börjat skriva på en berättelse om några hjältar som räddar riket (long story short). Och jag ville skriva en berättelse om en grupp hjältar som är goda vänner, som käbblar sinsemellan, som har minnen tillsammans och allt vad det innebär. Fokuset, som jag föreställde mig, skulle ligga på vänskap. 
Men här ligger ett problem för mig: JAG känner dem ju inte! Jag vet inte hur de träffades, jag vet inte hurudan dynamik de har, jag vet inget om deras mål osv....
Och att bara lista saker för att "det verkade logiskt" kändes onaturligt, som att jag envist försökte para ihop dessa typer och säga "lek tillsammans".

Så därför skriver jag denna berättelse egentligen som en prequel, där jag kan låta dem alla träffas, lära känna varandra och kanske bli goda vänner eller rivaler eller hur det nu blir. Och om de blir rivaler eller t.o.m fiender, so what? Kanske jag kan senare ge dem ett gemensamt mål att arbeta mot?
Då kan jag åtminstone fortsätta senare på "den riktiga" berättelsen och veta åtminstone något om dessa karaktärers bakgrund (såvida jag inte skriver en till bok om deras vidare äventyr).

 -Jag ska åtminstone försöka att vara mera poetisk i detta verk. I förra årets verk och året före det var jag väldigt korthuggen. Det beror främst på att jag har alltid avskytt "lila prosa", som beskriver så mycket att berättelsen stannar. Så S/S Mayflower t.ex har ofta korta och koncisa meningar där jag (försöker) skriva så klart och tydligt som möjligt och inte fastna i beskrivningar. Inget fel med det, för att vara ärlig, men jag vill ändå prova att vara mera poetisk här. Det känns som att då jag ändå skriver något inom en sån luddig genre som fantasy så kan jag lika gärna vara poetisk. 

-Jag ska inte stressa med handligen. Detta går hand-i-hand med att vara mera poetisk, men ändå: S/S Mayflower var på sätt och vis en pulp-sci-fi story, med en snabb handling där allting hände väldigt snabbt. Inte i detta fall, jag tror att jag i denna berättelse tänker ta mig mera tid att utforska själva universumet och de som bor där. 

Tänker du också delta? 

För skojs skull har jag lekt med datorn
och skapat ett falskt omslag.
Bara för att jag kan :D 

torsdag 24 augusti 2017

Sevendays filmlista


Nå ÄNTLIGEN, en lista som jag kan fylla i!
  • Jag tycker att filmer är: 
Flera svar!
Uttryck för vår kultur, som den ser ut nu. Tänk t.ex på gamla svartvita filmer som har uppenbart rasistiska och sexistiska skämt och karaktärer. Sådana filmer som inte alls skulle göras idag. Säger det inte något om tiden då filmen gjordes? Och tänk på t.ex en amerikansk film som handlar om en muskelknutte som spränger skurkarna, från 80-talet kan vi säga. Säger det inte något om hur en del amerikaner kan ha sett sig själva i jämförelse med omvärlden? Vad säger Sagan om Ringen-filmerna och dess framgång om det tidiga 2000-talet? Mycket, men bland annat att västvärlden var i ett behov av eskapism.
Vad säger "This is not a film", förutom att Iran har människorättsliga problem? Det berättar också om en man och hans önskan att göra film.
Om vi går bort från större koncept, så säger filmer en del om hur folk klädde sig, pratade och förde sig kring tiden då de gjordes. 
Ett visuellt medium för att berätta en berättelse. Orsaken till att jag inte bryr mig egentligen så mycket i specialeffekter (men jag bryr mig i dem, make no mistake) är att jag alltid tycker att berättelsen ska komma först. MEN, ett stort men, det är bäst om en film lyckas få bra handling, bra karaktärer OCH vara visuellt vacker! (och har bra soundtrack och bra ljud i allmänhet, men den biten låter jag vara för nu). Jag brukar säga att jag gillar film så mycket för att jag gillar berättelser så mycket. Det är också därför jag läser en del, jag vill ha en berättelse. Och film är ett medium för att berätta en berättelse. Ett visuellt medium. Den får sen vara "Shot on shitteo", men om berättelsen och karaktärerna är intakta så är det redan en bra film i min bok.
Ett roligt tidsfördriv. Om vi skiter i alla höglyftande koncept, så ska jag ändå säga att det är helt enkelt roligt att se film. Även om jag sitter och ser igenom något så skräpigt om Sharknado 2 så har jag ändå alltid haft roligt! Även om jag efteråt stönar högljutt och skriver ilsket att "denna film är tråkigare än kyrkan" så har jag ändå haft roligt!
Ett studium i teknik och förmåga att använda teknik. Jag gillar gamla svartvita science fiction-filmer i stil med Cat-women of the Moon och Tarantula, bara för att jag tycker att det är fascinerande att helt enkelt se hur de gjorde det? Hur fick de publiken att föreställa sig att allting äger rum på ett rymdskepp? Eller att en gigantisk spindel håller på att käka upp en stad? Visst, man kan se att det är fejkat, men so what? Det är en spindel som käkar upp en stad, självklart är det fejk!
Jag on the set för något orelaterat filmprojek

  • Den bästa film jag sett: 
Det enkla svaret är att "jag kan int välja, så jag ska int göra det." Men inte denna gång, jag tänker räkna upp mina 10 favoritfilmer i detta ögonblick!
1. John Carpenters The Thing
2. John Carpenters Big Trouble in Little China
3. Animal House (den BÄSTA college-komedin!), delad plats med Rock 'n Roll High School
4. Gone with the Wind
5. Ralph Bakshis Lord of the Rings
6. Casablanca
7. The Big Sleep
8. Ed Wood
9. Back to the Future-filmserien
10. Polisskolan 1
  • Bio eller hemmamys: 
Jag ser de flesta filmer hemma, men jag älskar bio! Bättre ljud, större skärm... Om jag hade mera pengar och flera av mina favoritfilmer skulle gå på bio sku jag SÅ gå oftare! Om jag var en miljonär så skulle jag köpa en biograf och börja visa en massa gamla bra filmer på bio. Tänk er, att se t.ex original Star Wars-filmerna på bio eller varför inte en svartvit skräckfilm eller en musikal som West Side Story? 

  • Den här filmen borde aldrig ha gjorts:
Säger jag inte. För då kommer någon säkert att googla efter den och kanske, ve och fasa, se den. Och jag vill inte ha det på mitt samvete!
  • En film som berört mig:
Säkert många, men det närmaste jag kommer och tänka på var The Walk. Det är en verklighetsbaserad film om en fransman som gick på lina mellan World Trade Center-byggnaderna på 70-talet. Det som rörde mig var huvudkaraktärens entusiasm och han och hans vänners mod och vilja att trotsa omöjliga odds för att hjälpa honom uppnå sin dröm.
  • Mitt bästa biosällskap: 
Martin och Kristoffer. Eftersom vi tre är filmsnobbar så kan vi efteråt prata om filmen. Men oftast går jag på bio ensam. 
  • Det bästa att äta framför en film: 
Jag har faktiskt inte tänkt särskilt mycket på det. Jag brukar oftast ta popcorn, för det hör liksom till. Jag har hört om folk som smugglar med sig rödvin, men jag gör det inte.
  • Hen skulle spela huvudrollen i filmen om mig: 
Alltså folk har sagt att Tommy Wiseau skulle spela mig. :D Det sku faktiskt vara skitkul, huuuh??
Annars så skulle det behöva vara någon som inte ser "ung och vacker" ut för jag är varkendera.... I GOT IT: Nicolas Cage! Då skulle filmen ha en Cage-freakout, vilket skulle automatiskt göra den några gånger roligare! 
"Starring as Lille John: Nicholas Cage!"
  • Den senaste film jag såg: 
Det var någon av Bond-filmerna som gick på tv, tror det var Octopussy


söndag 20 augusti 2017

Speaker for the Dead av Orson Scott Card

Va? Jag trodde att jag redan hade recenserat denna? Jag läste ju ut den för flera veckor sen?
Oh well, tydligen int. Gör det nu istället.

Handling
Enders game handlar om pojken Ender Wiggin. Han är hyperintelligent och blir nakkiterad till en krigsskola för att lära sig slå tillbaka mot en invasion från yttre rymden. Long story short: Han utrotar denna utomjordiska ras. Och sparar ett ägg från utomjordingarnas döda drottning.

Uppföljaren, Speaker for the Dead, utspelar sig 3000 år senare. Ender är fortfarande vid liv då han har rest runt i rymden nära ljusets hastighet under alla dessa år.
Men han har jobbat hårt med att döda legenden om sig själv. Han kallar sig inte för Ender längre, utan Andrew. Han har skrivit böcker om denna mystiske Ender som han beskriver som ett monster som utrotade en utomjordisk ras. Han söker efter en ny hemplanet att låta detta drottningägg kläckas så att drottningens ras ska inte dö ut.

Under tiden har mänskligheten börjat utvandra till andra planeter. Där jobbar så kallade Xenologer, som studerar utomjordiska raser. Denna gång utan att alls kontakta dem, för man vill undvika att en ny utomjordisk ras utrotas. Men samtidigt finns det nu en viss spändhet mellan xenologerna och dessa utomjordingar:
En av dessa Xenologer blir mördad på ett brutalt vis. Man misstänker utomjordingarna. Och Ender kontaktas för att han ska tala på personens begravning, han ska vara dennes "speaker for the dead".
Vad är då en "Speaker for the Dead"? Det är, i stora drag, ett yrke. Då en person har dött så kan man be en talare att gå igenom personens personliga dagböcker och anteckningar och på personens begravning leverera ett personligt tal om personens liv.

Så där har vi det: Ender ska reda ut vem som mördade denna Xenolog samtidigt som han ska leverera ett tal, samtidigt han ska försöka undvika att det blir panik.

Om boken
Detta var egentligen den första Ender-boken som Orson skrev. Han hade före det skrivit Enders Game-novellen och boken han egentligen hade tänkt på att skriva var Speaker for the Dead. Han tänkte att storyn fungerar om det är Ender som inte hyllas som en hjälte, utan som ett monster som utrotade en utomjordisk ras.
Så han skrev Enders Game-boken först för att kunna göra världen klar för Speaker.

Det är en stor skillnad mellan denna och Enders Game. Denna bok är långsammare i största allmänhet. Ett av argumenten mot att göra en film, enligt Orson, är att den består mestadels av talande huvuden och så lite våld emellanåt. Det skulle med andra ord bli en dötrist film.
Och den har nästan för många karaktärer att hålla reda på. Vid några tillfällen fanns det karaktärer som jag glömde bort vilka de var.

Orson har sagt i en intervju att han fick idén till Speaker for the Dead då han fick fanmail från människor som hade blivit ombedda att prata på en persons  begravning

Betyg
Eh, läs den om du har lust.

måndag 14 augusti 2017

Modern times - en aktuell komedi


Idag när jag funderade över vilken film jag skulle se så hade jag två alternativ framför mig: gangsterkomedin Lock, stock & two smoking barrells eller klassikern Modern times.
Jag valde Modern Times och kom på under min tid i soffan att denna film och dess teman är väldigt aktuella än idag. Jag kan säga redan nu att jag tycker ni borde se den, om inte så bara för att det kan vara allmänbildande.

Handling
Så vad handlar Modern Times om? Charlie Chaplin spelar huvudrollen. Han jobbar på en fabrik där hans jobb är att dra åt bultar vid ett löpande band. Det är ett jobb med hög stressfaktor och det hjälper inte att chefen vill att allting alltid ska gå snabbare och smidigare!
Chaplins rökpaus är knappt tio sekunder och när det är dags för honom att äta lunch så blir han utsatt för ett test. Chefen funderar på att köpa och ta i bruk en maskin som matar arbetarna medan de står vid det löpande bandet. Så de behöver inte heller ta matpaus!
Slutligen sugs Chaplin bokstavligen in i maskineriet och när han kommer ut har han brutit ihop.
Han åker i fängelse och när han kommer ut därifrån får han svårt att hålla jobb. Han tyckte det var bättre i fängelse, där han fick mat och hade husrum.

Han träffar en kvinna som också är en tiggare. De blir ett par och drömmer om att få ha ett hus och ett bra liv. Även om Chaplin ska gå tillbaka till jobbet för det. Visst får de senare ett skjul att bo i, men de är ändå glada. Chaplin utbrister att det är ett palats.
Hur som helst så varar inte deras lycka heller alltför länge. Chaplin får ett jobb på en annan fabrik igen. Och då han är där så börjar arbetarna strejka. Fabriken måste stänga och Chaplin hamnar i fängelse igen efter att ha hamnat i trubbel med polisen.
Ja och filmen fortsätter därifrån.

Om filmen
Visst är den rolig, men som jag tänker: komedi har sin grund i lidande och svåra situationer. Chaplins styrka var att han hade ett unikt kroppspråk för sin tid. Han hade sin speciella gångstil och sin komiska timing. Och naturligtvis en del genialiska skämt som han skrev!
Min favoritscen var den då han utsätts för lunchmaskinen på arbetet, bara för att jag vet att skulle det finnas en sådan maskin skulle en del finska företagare garanterat ta den i bruk! Då kan de spara in på lunchtider!

Den fick kritik då den kom ut för att den var delvis ännu en stumfilm, trots att jenkkarna hade för länge sen omfamnat ljud i filmen. Men Chaplin själv ansåg att karaktären han spelar helt enkelt inte kan prata på film.

Filmen var främst en kritik mot det moderna industrialiserade samhället och dess försök att omvandla arbetaren till ännu ett kugghjul. Chaplin fick tydligen idén delvis från livsförhållanden under den Stora Depressionen och efter att han hade haft ett samtal med Gandhi, som var mer eller mindre emot modernisering.
Jag brukar ibland förklara varför jag tycker om film så mycket. Och ett av mina svar är att de säger en hel del om tiden de gjordes i, hur samhället kan ha sett ut och vilka värderingar som rådde.
I denna film finns hela juttun om att människan blir en del av maskineriet, svåra arbetsförhållanden, hur svårt det är att få jobb om man är en brottsling, protestmarscher, arbetslöshet kommunistmarscher....

Jag gillade också i filmen hur positiv Chaplin och hans flickvän är. Deras livshållning kan bäst summeras i en scen där hon är ledsen och undrar vad det är för vits att de kämpar? De kommer ändå aldrig att nå upp till sina drömmar om att få ha ett eget hus, de kommer att hållas nere...
Och Chaplin svarar "Buck up, never say die! We'll get along!"
Och jag tycker det är en attityd som många människor bör anamma då det blir svårt.

Betyg
Jag tycker att alla borde se den. Om du vill se en Chaplin-film, se denna. Om du vill bara se en svartvit stumfilm, se denna!
För mig kändes den fortfarande väldigt aktuell. Det råder massarbetslöshet ännu i landet och vår regering gör inte saken lättare. Och så har vi skämtet om matmaskinen....