måndag 26 maj 2014

Att spelleda - Introduktion

 Jag hade först tänkt skriva ett gigantiskt inlägg om att spelleda, men jag tror jag istället väljer att skriva det som en liten mini-serie, eftersom det finns så mycket att säga.

Dessa inlägg har legat i fatet en tid. Jag har länge varit fundersam om jag borde skriva om det. Ute i världen finns en miljon artiklar om "Hur man spelleder" som är skrivna av bättre spelledare som har mera erfarenhet i ämnet än lilla jag. Vad får mig att tro att jag har något värt att säga? Jag har lett en rad spel genom tiderna, men räcker det?
Risken med sådana artiklar är de får skribenterna att se ut som egotrippade fjantar som påstår sig veta allt om spelledandets ädla konst. Jag vet långt ifrån allt om att spelleda och jag kommer antagligen att läsa denhär artikeln om tio år (i mitt huvud har jag då samma hästsvans, glasögon och skaffat ett bockskägg) och tänka helt annorlunda.
Sedan finns också risken att det jag säger inte helt enkelt hjälper någon. Jag läste ett tips om att spelleda som hette "planera ut dina kapitel in i minsta detalj". Jag fungerar inte på det sättet som spelledare, för om allt är planerat in i minsta detalj så finns det inget utrymme för spelare att improvisera och själv känner man sig kvävd av sitt eget spel. Det är oerhört frustrerande för mig att leda på det sättet och man ska inte underskatta spelarnas förmåga att improvisera.
Efter att ha ställt frågan på Facebook så fick jag förslaget om att skriva inlägget helt enkelt som det ser ut nu, idag. Om jag ångrar mig om tio år så skriver jag en ny artikel. (tack för den, Hanna!)
Säkert finns det en rad ledare där ute som kommer att se rött då de har läst klart mina artiklar. Till dessa människor så har jag följande högst vetenskapliga uttalande:  Ni kan ta era väldigt värdefulla åsikter och gudalika kunskaper och stoppa upp dem i någon anatomisk lämplig öppning.

Jag började spelleda 2011. Jag hade före det bordsrollspelat flera gånger sen 2008, men aldrig riktigt fastnat för det. Orsaken till detta var att jag ogillade de flesta system som presenterades. Jag är inte speciellt bra på huvudräkning och på att hålla reda på nummer och dylikt. Så om min karaktär aktiverar en förmåga som ger X antal poäng till den och den skillen eller attributen, men minus Y i den och den skillen och attributen i tre rundor (efter dessa tre rundor så är mina skills och attribut sämre i några rundor till) så skulle det vara ett himla jobb att hålla koll på det samtidigt som jag rullar först en tärning för en sak, sedan en annan för en annan sak och sen kanske en tredje och så måste jag ännu rollspela! För mig tog det bort fokuset från själva spelet, från att spela en karaktär och blev mera huvudmatematik.
Så det var inte speciellt intressant att bordsrollspela just då. Drömsystemet för mig skulle vara väldigt enkelt,
"Rulla en gång och se resultatet och man är klar", så borde det vara! Inte "rulla en gång, lägg till detdär, ta bort detdär, rulla en annan tärning, lägg till detdär OM ditt karaktärspapper ser ut såhär, om inte så rulla då igen och lägg till resultatet och SEN är du klar!". Och då har din karaktär just deltagit i en (in-universe) tio sekunders strid för att dra fram sitt vapen. Gör om allt igen för att höja vapnet! Två timmar (out-universe) senare har ni äntligen fått dödat en karaktär! Jag skojar inte, jag har varit med om ett kapitel där det hände. En strid som skulle i spelet pågå i en kvart tog två timmar i vår tid.
 Jag ogillade också att i de flesta spel så fick man inte sträcka på armarna. Vill man t.ex i Dungeons and Dragons blanda in ett rymdskepp, så kommer någon spelare att protestera eftersom D&D främst är fantasy.

Som tur är blev jag så småningom introducerad till ett väldigt enkelt system. Detta system var Spirit of the Century. (ni kan läsa min recension av systemet här.) Resten är historia. Jag har aldrig spelat Spirit of the Century helt enligt reglerna eller enligt världen i vilken Spirit utspelar sig, jag har alltid modifierat systemet och satt det i en ny värld.
Jag har haft hur roligt som helst både att spela och när jag har fungerat som spelledare. De flesta av mina spelare verkar ha roligt de också, så inte kan jag då påstå att jag är helt kass som spelledare.

Med den introduktionen ur vägen så ska jag fortsätta till ämnet som jag har tänkt tala om, vilket är
  • Vad spelledandet har gjort för mig, på vilket sätt det har influerat mig
  • Tips och tricks på hur jag gör
Jag ska försöka fatta mig kort, för er tid är värdefull och det är min också. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar