Mina bilder från "Gasen i botten, Tony Montana"

På 80-talet var det vanligt att svenskarna översatte amerikanska filmtitlar. Dessa filmtitlar blev inte alltid korrekt översatta och förlorade vitsen.
"Smokey and the Bandit" blev "Nu blåser vi snuten!"
"Overboard" blev "Tjejen som föll i sjön"
"Terminator" blev "Dödsängeln".
"Heathers" blev "Häxor, läxor och dödliga lektioner"

Det har grundats en facebookgrupp som heter "Gasen i botten, Tony Montana". Där tanken är att du ska ta en valfri icke-svensk film och sätta på en alternativ "dålig svensk översättning". Dessa bilder måste vara fyndiga, de får inte vara en pastisch på andra filmer osv.
Jag har nu laddat upp några bilder i den gruppen, varav två är kvar. Jag tyckte att det skulle vara på sin plats att jag laddar upp dem här i stället så får ni se dem här!

En del bilder, som Terminator-bilderna blev borttagna. För en av reglerna är att de får inte ha samma namn som en existerande karaktär. Och namnet på Terminator-bilderna är också namnet på en karaktär ur Kalle Stropp & Grodan Boll.

300

Star Wars Holiday Special

Freddy Got Fingered

The Hunt for Red October

Scorpio Rising

Night of the Living Dead

Rocky

Teenage Mutant Ninja Turtles

Terminator 1

Terminator 2

Terminator 3

"A Christmas Carol" av Charles Dickens

Jag har nu lyssnat på Charles Dickens A Christmas Carol som ljudbok. Den boken räknas som en "julklassiker" och jag har länge tänkt läsa den. Tidigare har jag undvikit den för att jag har ett dåligt förflutet med Dickens. På en engelskakurs i gymnasiet så skulle vi läsa en engelsk klassiker och jag valde Great Expectations. Kan jag vara ärlig? Jag läste de första femtio-hundra sidorna, googlade upp resten av intrigen och skrev vad jag tänkte om boken. Den var dötrist, precis den sortens litteratur som jag avskyr där författaren blir förälskad i sin förmåga att skriva långa beskrivningar av hur allting ser ut medan man själv sitter med boken och vill att handlingen ska gå framåt!
Kanske jag skulle tycka annorlunda om jag läste den idag (det är många år sen gymnasiet trots allt) men herr Dickens fick lida av den stigmatan i flera år efteråt.

Så kanske inte Great Expectations var en bra bok för en 17-åring att börja med om man vill läsa Dickens. Men jag har ändå alltid varit nyfiken på A Christmas Carol. Delvis för att alla kan den berättelsen, den har gjorts till film så många gånger i olika versioner. Den är utan tvekan en av Dickens kändaste verk (kanske det kändaste verket).
Trots detta så fanns det ändå några detaljer som jag lade märke till i boken som ändrade helt på min syn av boken.

Handlingen
Ja, inte tänker jag gå in i detalj på vad som hände i berättelsen. Men jag tänker säga i korta drag vad den handlar om:
Ebenezer Scrooge är en rik man i London på 1800-talet som driver en lånefirma. Han är sur, snål och vresig och behandlar sina arbetare och närmaste familj dåligt. Han blir bjuden på julmiddag hos sin brorson, som han tackar nej till. Han ger inga pengar till två män som tigger en slant för att ordna en julmiddag till de fattiga. Han säger "Låt dem svälta, då minskar det populationen!".
Han bor i ett stort ödsligt gammalt hus som ägdes av hans kompanjo Marley, som nu är död.
På julafton så får han ett besök av Marleys spöke. Han har på sig kedjor som har blivit smidda "efter en livstid av girighet och själviskhet". Han berättar att Scrooge kommer att träffa på några spöken i natt och om inte Scrooge lyssnar på deras varningar så kommer Scrooge att lida samma öde som Marley: Tvingad att gå runt i världen med tunga kedjor för evigt.

Det första spöket är "Gångna julars ande". Det visar Scrooge hans barndom som var väldigt ensam, utan en mor och en far som avskydde honom. Han fick inga vänner utan lärde sig att det som är viktigt i livet är att tjäna pengar. Han lärde sig den läxan så väl att han förlorade sin ungdomskärlek på grund av jakten på pengarna.
Det andra spöket är "Nuvarande julens ande". Den visar Scrooge hur bra han har det och hur många andra som lider. Bland annat Scrooges egna bokhållare, Bob Crachit. Bobs familj må inte ha mycket, men de är väldigt lyckliga på julen. De äter sin julmiddag under glada diskussioner och sjunger senare julpsalmer och har det trevligt tillsammans. Scrooge får också reda på att Bob har en son som heter Tim som är invalid och väldigt sjuk.
Den tredje och sista anden är "Kommande julars ande". Han visar Scrooge hur allting kommer att se ut om han inte bättrar på sig. Tim är död för att Bob hade inte råd att ta honom till en läkare. Scrooge själv är också död och ingen saknar honom. Hans kropp har blivit plockad på ringar, plånböcker och andra smycken innan den blev nonchalant begraven. Då han ser sin egen "bortglömda" gravsten så inser han att han måste ändra på sig.
På juldagen så börjar Scrooge genast göra bot och bättring. Han ger pengar till de behövande, när Bob kommer till jobbet så erbjuder Scrooge honom jobbet som sin kompanjon och skickar en kalkon till hans familj.
Boken slutar med att lille Tim rider på Scrooges axlar och säger "God bless us, everyone!", en fras som han också säger tidigare i boken.

Detaljer
Jag tänker berätta om två detaljer jag lade märke till som jag inte kände till.

• Marleys spöke bär kedjor som blev smidda av en livstid av girighet. När Marley försvinner så hör Scrooge andra spöken som klagar över att de vill hjälpa vänner men kan inte göra det längre. Tidigare hade jag bara hört att spöket varnar Scrooge för att..... Varna honom? Så han inte får en hjärtinfarkt då det händer? Och att spöket hade kedjor för att spöken har kedjor, det är en detalj som man ser här och där! 
• Scrooge är en väldigt tragisk gestalt. I många filmversioner är han bara en grinig snåljåp. Här må han vara en snåljåp, men det är inte för att han skulle älska pengar eller älska att vara en tönt.

Om boken

Det är inte en nyhet bland de som är bekanta med Dickens att det han skrev fungerade mest som protest mot den industriella revolutionen och den sociala orättvisan som fanns i England på den tiden. Just denna berättelse var ursprungligen ett protestbrev mot barnarbetet som fanns i England på den tiden. Men istället för att bara publicera ett klagobrev så bestämde sig Dickens att skriva en berättelse som tilldrar sig under jultiden. 

Många av hans böcker i allmänhet handlar om fattiga arbetarklass-människor som försöker överleva i en värld som är befolkad av rika överklass-människor som gärna kör över den fattige arbetaren. Jag pratade redan om Great Expectations, men det finns också Oliver Twist. 

Hans bok är inte den första som handlar om julen, men den är den första som pratar om julen ur ett humanitärt perspektiv. Han tänkte att det slår igenom bättre hos människor än ett enkelt arbetsbrev. Jag tänker också att denna bok är ganska ovanlig för den tiden för att den pratar inte om jultomten eller Jesu födsel utan fokuserar helt på människors lidande och spöken. 

Dickens själv hade arbetat som tolvåring på en fabrik så han fick se mycket lidande hos arbetarna. Jag kommer själv ihåg från historiekurserna att det fanns speciella uppgifter som var tillämpade för barn, som att smita in mellan tungt maskineri och sopa upp skräp. Stannade de för länge på ett ställe så kunde en några ton metalldel slå ihjäl dem. 

När Dickens skrev denna historia hade man just undersökt hur brittiska barn klarade sig i arbete i kolgruvorna efter en olycka i en gruva där sammanlagt 26 barn mellan nio och femton år hade dött av arbetsförhållanden. Resultatet av denna undersökning hade varit chockerande för drottning Victoria och överklassen i överlag då det visade sig att barn så små som fem år jobbade med att öppna och stänga ventilationsluckor i gruvorna.

Boken blev en succé med åren och bidrog till en del välgörenhet. 1844, några år efter att boken hade blivit publicerad så ökade välgörenhet överallt i England. I USA så blev Robert Louis Stevensson så rörd av berättelsen att han lovade att skänka pengar till välgörenhet. 

I samma land hade en fabriksägare, Fairbanks lyssnat på en uppläsning av denna saga. Han blev så rörd att han stängde fabriken på juldagen och gav en kalkon till alla sina arbetare.

Företagaren Squire Bankroft samlade in 20 000 pund till de behövande genom att läsa sagan högt.  

Under tidigt 1900-tal skickade den norska drottningen en massa förnödenheter till Londons handikappade barn "med lille Tims kärlek". 

Jag behöver antagligen inte säga att denna bok har blivit gjort till teater och film flera gånger. Den översätts fortfarande till olika språk och ges ut i nya upplagor hela tiden.

Vad kan jag säga, pennan är mäktigare än svärdet! 

God jul!

PS.
Här är länken till ljudboken jag lyssnade på. Det är av bra kvalité och olika personer förser de olika karaktärerna med olika röster.

Ölfilm

Nu som då har jag slängt runt termen "ölfilm", men jag har aldrig gått in i detalj in på vad en ölfilm är.
För att göra en lång historia kort: Det är en film som är så oseriös och så överdriven att den blir bra. I många fall är det en action-film men det är inget krav.
Dessa filmer saknar "djup". Det är inte tänkt att man ska se dessa filmer och börja fundera på meningen med livet eller kärleken eller döden. Man ska bara sitta med en öl i handen och slötitta på filmen och njuta av det som filmen har att erbjuda. Läs Franz Kafka istället om du vill verka intelligent!

Ursprung
En av mina vänner myntade begreppet för många år sen då vi brukade hänga hemma hos en tredje vän för att dricka öl och se på någon "dålig" film. Dessa filmer var inte egentligen dåliga heller, de var bara oseriösa. Vi kollade bland annat igenom några Arnold Scwarzenegger-filmer, några B-filmer som t.ex Jesus Christ Vampire Hunter och några andra actionfilmer från 90-talet. Ofta satt vi med öl i händerna och skrattade åt det absurda. Så vi började i något skede prata om ölfilmer.

Den ursprungliga betydelsen var att ölfilm är en film som är så dålig att man måste ta några öl för att kunna njuta av den. Men själv tycker jag att betydelsen har ändrat med åren. Kanske det är för att jag gillar "dåliga" filmer. Det ger mig mycket glädje att se t.ex Megashark vs Mechashark.
Det är min definition av en ölfilm: En film som är så dålig att man skulle behöva öppna en öl och skratta åt det absurda i den.

Det är den stora skillnaden mellan ölfilm och bara "dålig film". Medan öl (och en möjlig nerdummad tankeförmåga) kan rädda en ölfilm så finns det filmer som inte ens tillräckligt med alkohol för att sänka en tjur kan rädda.

Jag tänker avsluta detta inlägg med att räkna upp några ölfilmer:

• Achnuld Schwarzenegger-filmer. Vilken som helst.
• Troma-filmer (t.ex Class of Nuke 'em High)
• Anaconda
• Knights
• Kiss meets Phantom of the Park
• Megashark vs Mechashark
• Ragin' Cajun Redneck Gators
• Machete
• Grindhouse-filmerna (= Planet Terror och Death Proof)
• Quentin Tarantino-filmer i överlag
• Jesus Christ Vampire Hunter
• Manborg
• Beerfest (Jag tror det var i och med denna film vi började kasta runt uttrycket ölfilm)

Knights (1993)

Åh, ljuva 90-tal.... De gör inte cheese som denna längre!
När jag var en tonåring gick det en film på TV som kom att förändra mitt liv som filmtittare. Den gick sent på TV en natt och jag läste bara att det skulle vara en science fiction-film. Jag var på humör för något nytt. Som min mamma brukade säga "Man ska alltid prova nya saker".
Filmen jag såg var dålig, men samtidigt bra. Den var billig men det var inget fel med det. Intrigen var otroligt enkel och inget fel med det.
Det jag lärde mig ur denna film är att det finns flera saker i en film som man kan njuta av. Om en aspekt av en film inte fungerar så kanske en annan aspekt fungerar.
Filmen jag pratar om är Knights. Det är en science fiction-film från 1993 som regisserades av Albert Puyn.

Handling

Så vad handlar Knights om?
I en avlägsen framtid så har någon katastrof hänt som har förvandlat världen till en ödemark. Det sägs aldrig rakt ut vad det var, men flera gånger ges det vinkar att det var människorna som gjorde det.
Människorna lever i små bondesamhällen. Men de plågas konstant av cyborger (För de som inte vet: en människa med robotdelar) och deras människotjänare som ödelägger byar och tillfångatar människor. Varför?
På grund av en ytterst ovetenskaplig orsak. Som inte alls är vettig på något plan. Här sträcks verkligen ens "suspension of disbelief": Cyborger behöver människors blod för att kunna fungera. Cyborgerna har två sprutor på ändan av sina händer som de sticker in i människornas halsar för att suga ur deras blod. Antagonisterna i denna film är med andra ord: Vampyr-Robotar. (Plothole nr 1: Varför blod?)
Nog om det!

Vår huvudkaraktär heter Nea och spelas av världsmästaren i kickboxing Kathy Long. När hon är en liten flicka så blir en konvoj där hennes föräldrar och hon själv reser anfallna av cyborger. Hon tar sin lillebror och springer i väg. En massa år senare så har hon gett barnet till en bondfamilj och själv vandrat runt i världen ensam. (Plothole nr 2: Varför går HON, en ensam liten flicka, runt i världen ensam medan hennes lillebror blir omhändertagen? Det förklaras aldrig).
Hon bosätter sig hos en annan grupp bönder som också blir anfallna av en cyborg och hans lilla armé. Hon blir nästan dödad. Men som en räddande ängel kommer en mystisk man in till hennes läger. Det är en cyborg av en äldre modell som bara håller i ett år. Han heter Gabriel och spelas av Kris Kristofferson. Han räddar henne och dödar cyborgen som går genom hennes läger. Han är på väg att stoppa en av "huvudcyborgerna". Denne heter Job och spelas av Lance Henriksen. Han håller på att leda en armé mot staden Taos. Där bor det 50 000 människor och Job tänker tillfångata och rekrytera människor från den staden till att en del av hans armé som han tänker använda till att ta över världen.
Nea berättar åt Gabriel att hon känner till en genväg. Hon visar den åt honom om han lär henne hur man tränar Cyborger. De har en månad på sig att lära henne det. Vad som följer är ett träningsmontage och hon blir jättebra på en månad. (Plothole nr 3: Om Gabriel kan träna en människa i hur man dödar en cyborg på en månad, varför tar han inte några månader på sig att bygga upp en gigantisk cyborg-dödar armé?)


Nea och Gabriel skiljs åt efter ett litet gräl. (hint: Nea vägrar acceptera att Gabriel har accepterat att han är en maskin som kommer att upphöra att fungera om ett år). Efter detta gräl så blir Gabriel överrumplad av cyborger som lyckas slutligen spränga hans nedre kropp. De samlar ihop delarna av Gabriel och tar honom till cyborgernas läger.
För att göra en lång historia kort i vad som händer här efter: Nea åker till lägret och räddar Gabriel. De båda slåss mot cyborger och vinner. Job dödas. Men i denna stund får Gabriel reda på att den som byggde cyborgerna har byggt en hel armé som inte kan stoppas. De har Neas bror i Cyborg City. Nea och Gabriel rider mot solnedgången mot Cyborg City för att stoppa cyborgerna och deras "mästerbyggare".
SLUT!

Om Filmen
Filmen var tänkt att vara del ett av en trilogi. De tre kommande filmerna skulle heta Knights: Cyborg City och Knights: Genesis. Men denna film fick så hemska recensioner att det inte kom några uppföljare.
Samtidigt var denna film också tänkt att vara en uppföljare till en annan Puyn-film, Cyborg. Men studion ville att berättelsen skulle vara självständig så då skrevs manuset om.
Filmen känns oerhört 90-tal om man tänker på frisyrerna och soundtracket. Det är mycket kickboxing i denhär filmen. Varför tror ni man tog in Kathy Long till huvudrollen?
Den har inte släppts på DVD i USA, så man måste gå via en mexikansk sida för att hitta den.

Mitt slutbetyg
Som ni märker av handlingen så är filmen störtlöjlig. Den har åtminstone tre gigantiska plot holes som inte förklaras och dessutom förklaras det inte varför den heter Knights. Ursprungstiteln var Kingdom of Metal: Cyborg Killer. Ärligt talat skulle jag ha älskat den titeln, för Kingdom of Metal: Cyborg Killer är bara roligt att säga. Det låter som ett 90-tals heavy metal-album. Det rullar bra av tungan. Försök säg det högt! Säg sedan "knights" och se vilket som känns bättre att säga.

Det som håller upp filmen är kostymerna, miljöerna (Utah-öknen är vacker), kamera-arbetet och skådespelarna. Lance Henriksen och Kris Kristofferson gör väldigt bra ifrån sig, med tanke på vad de har fått att jobba med.
Musiken är också otroligt vacker trots att det är väldigt 90-tals science fiction. Det känns väldigt sorglöst att lyssna på musiken. Jag önskar att det hade blivit utgiven. Då skulle jag ha använt det till mina rollspel.
Filmen är sprängfylld med "cheesig 90-tals action" och dåliga dialoger. Saken är dock den att jag tror att Albert Puyn ville göra en cheesig film. I så fall kan jag inte säga att filmen är dålig, för han lyckades med det han ville.
Det som drar ner betyget för filmen är handlingen. Men jag tror att man måste också ha rätt inställning då man ser denna film. Såna här filmer fångar inte en nödvändigtvis på första försöket. Ibland krävs det att man sänker sina förväntningar.
Förväntar man sig en jättebra science fiction film som lämnar en med filosofiska tankar om hur universum är uppbyggd så är inte denna film för dig. Om man däremot vill se en "dålig" action-film som har mycket kickboxing så är denna film för dig! Jag skulle stämpla denna film som en ölfilm helt enkelt.

Jag ger Knigths 7 av 10 i betyg! Får du tillfälle att se den, så se den! Det kan inte skada. Om du kan förbise hålen i handlingen och bara njuta av färden så kan denna film underhålla dig.

Dead of Night - Mera monster!

Jag har ägt Dead of Night i snart två år nu. Under den tiden har jag planerat en del monster som man kunde använda men som jag inte har använt av en del orsaker. De flesta monster har jag stulit helt oskamligt från filmvärlden och justerat och inget fel med det. Boken har redan kapitel på olika klassiska monster och jag ville lägga till lite monster

Här finns en recension av spelet, men jag går inte desto mera in på hur man skapar en karaktär och hur man spelar. Så jag tänker dra en kort summering här av hur man gör det. Sen tänker jag berätta lite om vilka monster jag har planerat (för jag är en generös kille)

Ditt karaktärspapper ser ut som följande:

Namn:

Attribut

Identify / Obscure

Persuade / Dissuade

Escape / Pursue

Assault / Protect

Survival Points:

Bad Habits:

Notes:

Hur man skapar en karaktär

Som ni ser så ligger attributen rygg-mot-rygg, så att säga. Detta är för att attributen är varandras motsatser. 

Attributen är väldigt breda och kan på så vis användas till mycket. Men deras funktion är som följer:

Identify: Att identifiera. Att hitta ledtrådar om något, att snoka runt, att lyssna till vad din intuition tror om saken.

Obscure: Att dölja. Detta kan innebära att kunna ljuga, att kunna gömma sig.

Persuade: Att få omgivningen att fungera positivt till din närvaro. Detta kan betyda att du kan övertala någon. Men det kan också betyda att du kan få en låst dörr att öppna eller en rostig bil att starta.
Dissuade: Att få omgivningen att reagera negativt till din närvaro. Detta kan innebära att du försöker förstöra något (t.ex söndra ett lås så att inte monstret kommer in) eller att hota någon till att avslöja en hemlighet.

Escape: Att kunna fly. Är det i en bil, cykel, flygplan eller vad som helst. Rätt och slätt. 

Pursue: Att kunna jaga någon. Rätt och slätt.

Assault: Att göra skada till "monstret".
Protect: Att skydda dig mot "monstret". 

Varje spelare får 10 poäng att dela ut mellan olika attribut på samma linje (I samma kategori om det passar bättre).
Så på Persuade / Dissuade så kan det se ut som så:

4 Persuade / Dissuade 6

Siffran måste kunna adderas ihop till 10 på en vågrät rad. Betyder detta då att du inte kan göra din karaktär speciell? Nix! Du kan tillägga specialiseringar till ditt karaktärspapper.

Låt oss säga att du spelar en bilmekaniker. Ditt expertområde är bilar. Då gör du följande för att skapa en specialisering:
1. Ta bort två poäng från attributgruppen du vill lägga till specialiseringen. (du får helt välja vilken)

2. Skriv in "bilar" under attributen.

3. Välj den attributen som har högts poäng och klistra sen in två poäng till det.

Så då blir resultatet och se ut så här:

4 Persuade/ Dissuade 4

8 Bilar

Voilá! Du har en karaktär nu som är expert på bilar! Nackdelen är att han är lite sämre på allt annat....

Spelarna får två D10-tärningar att rulla. Man adderar sin attribut till resultatet.
Så det blir som så: 

2 D10+Attribut = resultat

Om ni vill t.ex få en bil att starta och rullar två D10r och resultatet visar sammanlagt 16, så tar ni 16+8 (om ni är bilmekanikern) och ni har ett resultat! Så enkelt är det!

Det finns ännu att berätta om Survival Points, men det skriver jag ganska utförligt om i mitt tidigare blogginlägg, så kolla där istället. 

Monster

Nåväl, nu har jag pratat om systemet nu tänker jag prata om monster!
Jag har skrivit ett antal monster som sagt, och jag tänker vara så frikostig av mig och dela med hur deras karaktärspapper ser ut! På det sättet kan ni läsare kanske använda dem till framtida kapitel. 

Jag tänker inte säga hur många survival points monstren har alla gånger och jag ersätter "Bad habits" mot "weakness". Enjoy!

Sharknado

En tornado som har sugit upp ett antal hajar!

5 Identify / Obscure 5

3 Persuade / Dissuade 5
Tornado power 7

3 Escape / Pursue 5
Tornado suction 7

2 Assault / Protect 6
Shark Power! 8

Survival Points: 5
Weakness: You can blow it up. (om du har sett filmen så)

Killer Bunny
En söt liten vit kanin som kan hoppa i allas face och bita av dem huvudet! Sett i Monty Pythons Holy Grail.

4 Identify / Obscure 4
En kanin 6

4 Persuade / Dissuade 4
8 En SÖT kanin ^^

4 Escape / Pursue 6

2 Assault / Protect 6
8 Prance of Death

Slenderman

2 Identify / Obscure 6

10 Always Watching

5 Persuade / Dissuade 3
7 Hypnosis

4 Escape / Pursue 4
8 into thin air!

3 Assault / Protect 5

7 Destroys your mind

Count Orlok

Vampyren i den klassiska svartvita filmen Nosferatu

3 Identify / Obscure 5
7 Human form

5 Persuade / Dissuade 3
7 Paralyserande skräck

3 Escape / Pursue 5
7 Vampyric smell

7 Assault / Protect 3

Weakness: The Sun

Hur jag väljer vad jag ska recensera?

När jag funderar på att recensera en film, spel eller vad som helst så finns det två gyllene regler som jag försöker följa. Ibland har jag brutit mot dem men jag försöker ändå följa reglerna så gott det går:

1. Jag måste ha sett det. (Ganska självklart)
2. Jag ska ha åtminstone en positiv detalj att säga något om det.

Därför kommer jag aldrig att recensera filmen V for Vendetta t.ex för jag har inget positivt att säga om den. Jag hade planer på att recensera den och skriva om hur mycket jag ogillade den, men kom slutligen på att jag inte orkar skriva en sådan recension. Det är inte roligt för mig och jag tror inte någon skulle vilja läsa en sån recension heller.
Twilight har jag sett för lite av för att egentligen kunna uttala mig om, annat än att jag såg ettan på färjan en gång. När jag recenserar en film så har jag sett den åtminstone tre-fyra gånger. Orsaken finns att läsa här.

Detta är för att jag har läst recensioner och sett recensioner på youtube som bara är 10-40 minuter av en typ som gnäller om hur dåligt något är. Det är inte roligt att läsa (speciellt inte om det är gjort med humor) och man blir själv bara bitter av att läsa sånt.
Jag får bara bilden av att typen missar en eller flera detaljer som är bra med någon film ("Come on, SÅ dålig kan den väl inte vara?"). Jag är en "nitpicker", jo, men jag kan också se bra detaljer i en film som per definition är dålig. T.ex Last Action Hero. Visst, det finns saker att avsky i den. Det är en Achnuld-film och intrigen är inte vettig på något plan alls. Men trots de så kan jag inte låta bli att älska metahumorn och ser filmen snarare som ett kärleksbrev till 80 och 90-tals actionfilmer. Trots att filmen i överlag är ganska "meh" så finns det ändå mycket som är bra med den.
Det har jag upplevt t.o.m när jag har sett jättedåliga filmer att det ändå finns något som är positivt med dem, om det bara är musiken eller effekterna. Det går inte att bara stirra sig blind på en detalj som stör mig och glömma bort att se helheten.

Men tyvärr så finns det också filmer som på riktigt inte borde få finnas, men varför tråka ut er med dem? Vem av er vill läsa ett inlägg som bara kan kokas ner till ett
"Denhär filmen/spelet söööööööööög........!!!!!! Och ni suger för att ni gillar det!!!!" ?
Jag har dock skrivit inlägg som nog har gått ner till det (mitt inlägg om det humoristiska geniet och allvetande surpuppan Magnus Betnér är det bästa exemplet jag kommer på).
Jag försöker ändå i princip hålla mig till de två ovanstående reglerna. Men ibland är det okej att bryta reglerna lite, gott folk. 

Frågor och svar!

Här om dagen fick läsare ställa frågor till mig. Och dessa frågor tänker jag nu svara på

Fråga: "Vem är du? Jag känner dig inte alls, så berätta gärna lite om dig själv för oss nya läsare! Gillar för övrigt din blogg som verkligen sticker ut ur mängden :) "

Svar: Tack för kommentaren! :)
Jag har medvetet valt att inte berätta så mycket om mig själv, för att jag inte är en så intressant snubbe helt enkelt. Jag är ingen modell, pappa till femton barn eller rockstjärna från Mars. 

Jag heter Johan, är en pampes som studerar religionsvetenskap vid Åbo Akademi. Fattig som bara den, men rik på livsglädje i skrivande stund.

Jag är en kreativ människa. Jag skriver en del (har en del halvfärdiga berättelser här och där) och skulle gärna måla ännu om jag hade tid och ett utrymme.

Jag är en stor filmälskare och filmsamlare. Jag skulle gärna recensera flera nya filmer (som jag gjorde med Interstellar) om jag hade råd att gå på bio oftare. Mitt drömjobb skulle antagligen vara att jobba som filmkritiker för en tidning. Annars så gillar jag också väldigt många klassiska filmer. Både "Klassiska" som i "filmer jag växte upp med" och klassiska som gamla Hitchcock-filmer, filmer som "är viktiga för filmkonsten" för någon orsak och svartvita Sci-Fi / skräck filmer.

Jag läser också mycket. Jag försöker dock läsa brett. När jag var liten och läste så sa min mamma gång på gång att jag ska prova nya författare, så jag inte fastnar med samma gamla författare utan att upptäcka nya. Det fungerade. Just nu håller jag på med Charles Dickens klassiker A Christmas Carol. 

Jag är också en nörd av stora proportioner. Jag har Larpat flera gånger, jag har spelat en del bordsrollspel (främst Spirit of the Century, Dead of Night och modifikationer på det och lite Dungeons and Dragons). Jag har också agerat spelledare några gånger.

Min blogg är som den är helt enkelt för att jag har mycket att säga om populärkultur (för jag vill inte använda termen "nördkultur"). Jag vill prata om sånt som intresserar mig, precis som när en del bloggare pratar om smink eller mode, visar recept de har provat, visar fotografier de har tagit eller berättar om sina barn. Jag försökte en gång skriva en vardagsblogg, men det gav mig ingen glädje. Så jag gick över till dethär istället!

Fråga: Vilket är det nördigaste du äger?

Svar: Det är en svår fråga... Före jag ska kunna svara på den frågan så måste jag ha en skala på nördighet som kan mätas. Är gamla spel nördiga? Hur gammalt är då ett spel för att det ska räknas som nördigt?
Nåja, okej, låt oss istället svara på frågan...

Jag har kvar min gamla playstation 1 (och den fungerar ännu). Jag har dammat av den och spelat igenom bland annat Final Fantasy 7, Spyro, Crash Bandicoot: Warped, Tenchu: Stealth Assassins några gånger. Jag har inte spelat Metal Gear Solid på den, det har jag till datorn. Jag har förhandlat om att köpa en gammal Supernintendo med några spel, men jag saknar fyrk för det. Så det får bli något jag gör i framtiden. Någon dag....
Jag har annars kvar en massa gamla cd-rom med spel från då jag var yngre. Jag har också kvar några speltidningar från 1996 och demoskivorna som följde med. 

Ett annat föremål är en pins som jag ofta har på mig som det står "Part-time Superhero" på. Jag har två andra pinser också, "42" och "Evil League of Evil", men "Part-time Superhero" är nog min favorit. Det är min gimmick. Ni vet som när Slash alltid har en topp hatt eller hur Indiana Jones alltid har en hatt och piska. Jag bär en pins som det står "Part-Time Superhero" på.
För när jag inte bloggar och annars existerar så drar jag på mig en kostym och springer omkring på gatorna i Åbo och slår ner skurkar. Mitt superhjältenamn är "La Cabra Loco!!". Det ska uttalas på det sättet, till tonerna av detta. 

Frågestund!

Nu tänker jag prova på något helt annat: En frågestund!
Ni läsare får ställa frågor till mig som jag svarar på i nästa inlägg. Frågorna kan ställas i kommentarsfältet eller så kontaktar ni mig via fb. Jag KANSKE svarar på alla frågor, vi får se.
Jag tror det var det, kort och koncist.