fredag 6 februari 2015

Suspiria


Dagens film är den italienske regissören Dario Argentos film Suspiria från 1977. Denna film är otroligt vacker att se på, trots att det finns mycket blod och splatter i den. Handlingen haltar på väldigt många plan, vilket på något konstigt sätt inte gör något heller.
Att se Suspiria är som att se på en tavla målad av Salvador Dali. Motivet är inte vettigt men det gör inget för det är så vackert att se på.

Handlingen
Den amerikanska tjejen Susy Bannion flyttar till den tyska staden Freiburg för att gå i en balettskola. Hon hinner inte kliva ur bilen innan hon möts av en yrande hysterisk tjej som springer från skolan.
Innan Suzys första lektion blir hon hypnotiserad av en kvinna som sitter i en korridor i skolan. När hon vaknar är allt som vanligt, men hon svimmar senare under samma lektion. Hon blir svagare och sjukare ju längre tiden går. Suzy börjar höra rykten om att föreståndaren (som ingen har sett) kan gå i korridoren på nätterna och lägga sig att sova bredvid folks rum. Hennes snarkningar är så hemska. Suzys rumskompis Sarah försöker ta reda på vad som står på. Hon försvinner spårlöst och Suzy inser att hon svävar i livsfara. Hon tar kontakt med en lokal professor som berättar att skolan har ett rykte om sig att vara grundad av Helena Markos, också känd som Mater Suspirioum ("Suckarnas Moder"), en häxa.
Det finns mycket mera som händer, men detta summerar ganska bra ihop vad som händer i filmen.

Om filmen
Dario Argento har sagt att hans filmer ofta har samma logik som drömmar. Detta märke i denna film. De flesta scener har väldigt neonljusa färger. Konstiga saker händer på flera ställen i filmen, rummen i skolan kan få konstiga former. Hela filmen känns som en lång feberdröm.
Dario hade ursprungligen tänkt att kvinnorna i filmen skulle bara vara högst 12 år. Producenten (och Darios far) lade emot den tanken eftersom en sån film skulle helt klart bli stoppad. Så Dario höjde åldern på skådespelarna till 20, men han ändrade inte på manuset. Så därför kan en del i dialogen verka lite barnsligt och karaktärerna verka lite naiva.
Suspiria är del ett i en trilogi som kallas för "Moderstrilogin". Den andra filmen Inferno kom ut 1980 och den tredje filmen La Terza Merde kom ut 2007.
Den färgglada paletten som man ser genom hela filmen bygger på Giallo-filmerna, vilka i sin tur var en slags italiensk föregångare till Slasher-filmerna. De utmärktes av väldigt starka färger. Två regissörer som populariserade Giallo-genren var Mario Bava och Dario Argento.

Mitt betyg

Denna film är bland mina favoritskräckisar helt enkelt för att herr Argento har förstått hur man bygger en kuslig atmosfär. Moderna filmskapare förlitar sig för mycket på s.k "jump scares" och höga ljud. Ordet jag skulle vilja använda för att beskriva Suspiria är "atmosfär". Suspiria å sin sida har en oerhört långsam uppbyggnad och en otroligt tung atmosfär. Det känns hela tiden som att något jättehemskt kan hända vilken sekund som helst. Man får aldrig en chans att slappna av. Det finns många intressanta sets som används väldigt bra.
Ljudspåret av Goblins är oslagbart! Den bidrar väldigt mycket till filmen. Folk har klagat på att skådespelandet är dåligt, men jag tror att det beror på att folk har sett den engelska dubbningen. Jag, en filmsnobb, har naturligtvis den italienska versionen med svensk text. Jag hittade den i en makuuni-realåda för 3 €. Snacka om att hitta en pärla på havsbotten.

Det som drar ner poäng är helt enkelt berättelsen. För den är inte vettig. Jag har tidigare sagt att det inte gör något, men andra kanske inte håller med.
Jag vill ge filmen 7.5 av 10 i betyg.
Jag skulle inte säga att denna film är för alla dock.
Inte för att den skulle vara skrämmande, utan för att jag tror att folk inte skulle förstå den helt enkelt. Tar vi ett typiskt skräckfan som tyckte att Paranormal Activity, Scream eller remaken av Evil Dead var de bästa filmerna någonsin och placerar denne framför Suspiria så är chansen stor att personen blir förvirrad.
Jag skulle rekommendera den till de som är beredda att se den med ett öppet sinne.
 Wes Craven har uttryckt det som så att man närma sig Suspiria som att se på en rörande tavla. Och i just den detaljen så blir en massa skräckfans bortskrämda.
Jag ska inte hindra dem. De kan hålla sig till de mera verklighetstrogna skräckfilmerna med välskrivna intriger som Nightmare on Elm Street eller Jason X.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar