Mina 10 bästa filmer som du (antagligen) inte har sett

Som en filmfantast så har jag sett en massa olika filmer. Jag försöker att inte vara kinkig och se det mesta utan att bli arg över hål i berättelsen eller kamera-arbetet eller skådespelandet.
Detta har lett till att jag har sett, och älskat, en del filmer som majoriteten av folk jag känner inte har sett. En del filmer har jag fyndat i realådor vid Prisma och Citymarket medan andra kommer från annat håll. Det gäller att ha fisketur.
Visst har jag dragit upp en hel del skräp! För varje diamant kan man råka dra upp två skräpiga filmer. (Willard t.ex är en hemsk hemsk film). Men nu har jag sållat bort skräpet från det bättre och tänker nu lista tio filmer jag har sett som har varit väldigt underhållande och som just DU kanske inte har sett. Det finns värre saker du kan se på än dessa filmer. Och om du har sett dessa filmer: Grattis! Jag föreställer mig bara att du som läser detta är en "vanlig" filmtittare, som går på bio och ser de nyaste filmerna och inte gräver i realådor efter filmer, som jag gör.

10. Manborg

Helvetets portar har öppnats. Greve Draculon kommer upp till jordens yta med en armé monster. Människor krigar mot helvetets armé utan att lyckas. 

En ung soldat blir mördad av självaste Draculon. Men någon hämtar hans sargade kropp från slagfältet och bygger ihop honom med robotdelar så att han ska kunna fortsätta kampen mot Draculon.

Manborg är en riktigt löjligt rolig film. Den är ett utmärkt exempel på en film där intrigen inte är speciellt logisk, men det gör inget för helheten är så vacker!
En väldigt bra science fiction-parodi på 80-tals sci-fi action-filmer i stil med Roger Cormans verk.

9. Knights

När vi ändå är inne på Scifi-action-Bfilm så kan jag gå vidare till Knights. Filmen kom ut 1993 och handlar om en postapokalyptisk framtid där cyborger har tagit över världen. De behöver människors blod för att leva vidare, så de behåller människor som boskap. Den enda som försöker slå tillbaka mot dem är den föräldralösa Nea och cyborgen Gabriel, som har blivit programmerad att förstöra resten av cyborgerna. 

Till skillnad från Manborg så försöker Knights vara "allvarlig". Den paroderar inget utan den försöker ha ett "rakt ansikte" hela tiden. Men visst finns det mycket överdrivet action att njuta av. Filmen har ett intressant galleri skådespelare, som Kris Kristofferson och Lance Henriksen.
En längre recension finns här. 

8. The Wrestler

Jag gillar pro-wrestling (eller fejk-wrestling, om ni inte hängde med). Jag är också medveten att brottningsindustrin inte alltid är det bästa och att en del brottare helt enkelt går under för att de inte kan något annat. Det är i korta ordalag vad denna film handlar om.

Filmen handlar om en brottare som kallas Randy "The Ram" Robinson, fast han heter Robin Ramzinski. Han blev en kändis på 80-talet i stil med Hulk Hogan och levde det goda livet. 

På 2000-talet hade hans kändisskap försvunnit och Randy brottas bara på helger på någon liten lokal klubb. Resten av veckan jobbar han deltid i ett varuhus. Han får plötsligt ett erbjudande som skulle kunna ge hans karriär ett lyft: Det har nu gått 20 år sen en legendarisk match mellan honom och en brottare som kallas "Ayatollan" och det talas om att göras en jubileumsmatch. 

Han tackar naturligtvis ja och kan inte vänta på att få nå till höjderna igen. Men hans hälsa säger emot. Hans hjärta är utslitet och det är mycket av hans kropp också. Han funderar på att ge upp hela brottningrn och ta fulltidsjobb i köttdisken på varuhuset, reparera kontakten med sin dotter och gifta sig med en strippa som han har blivit god vän med.
Men i ett givet skede säger han helt enkelt NEJ och bestämmer sig för att ÄNDÅ slåss mot Ayatollan trots varningar!

Det jag gillar med denna film mest är att den kan ses ur två synvinklar: Antingen så är det en film om en man som går emot allt vad alla säger och blir en hjälte, precis som några av Rocky-filmerna. Eller så är det en film om en tragisk man som håller på att självförstöras, men han ignorerar alla varningar och är på väg mot sin egen död.

7. They Live!

På tal om brottare...I denna film spelar Roddy Piper en luffare som driver runt i olika städer. Slutligen stannar han i Los Angeles där han får jobb på en byggnadsplats. Han får tag i ett par solglasögon som visar för honom hur verkligheten egentligen ser ut: Jorden är under kontroll av utomjordingar som använder TV och tidningar till att kontrollera folkmassan! Han måste få ett slut på det.

Filmen regisserades  av John Carpenter som är känd för Mouth of Madness, Halloween och The Thing. Filmen är vackert gjort och tar sig själv inte på alldeles för stort allvar, men ändå tillräckligt. Filmen var högst antagligen en social kommentar till konsumptionssamhället och hur de sociala medierna styr den stora folkmassan.

Här är en lek ni kan leka: Gissa varför jag tycker det är hysteriskt roligt att det går omkring folk med kepsar och tröjor som det står "Obey" på?

6.Voyage to the bottom of the sea

Denna gamla science fiction film har vackra miljöer och intressant intrig. Jag säger gammal för ja... Den kom ut 1961. 

Ubåten Seaview ligger under isen på Antarktis utan radiokontakt. Det är ett socialt experiment där man kontrollerar hur besättningen klarar av 96 timmar under vatten. Men plötsligt börjar isen smälta och det visar sig att himlen brinner. Eller snarare, ett asteroidbält som har lagt sig i omloppsbana runt jorden brinner. Detta kommer att höja medeltemperaturen över hela planeten och slutligen förstöra allt liv. Det finns en plan som kan lyckas: Seaview måste ta sig till Marianas-öarna och där skjuta en atombomb ut i rymden mot asteroidbältet och spränga bort det före kl 16 några dagar senare. 

Filmen är som sagt vackert filmad och jag tycker väldigt mycket om miljöerna. Men att spränga bort ett asteroidbält med en atombomb? Ja, det var 60-talet då man ännu trodde att man kunde spränga bort allt med en atombomb.

5. Fantastic Voyage

1966 gjordes en film baserad om en annorlunda sorts resa.

En forskare har kommit fram till hur man krymper föremål till atom-storlek. Men bara i en viss tid, beroende på vad föremålet är. Vetenskapsmannen blir dessvärre utsatt för ett mordförsök. Han överlever, men får en blodpropp i hjärnan. Han kommer att dö.... Såvida inte ett team, med hjälp av CIA, lyckas ta sig in i hans hjärna och med laser skjuta bort blodproppen. Hur gör de detta? Genom att krympa ett skepp till miniatyrstorlek, bli injicerade i honom och åka genom blodådrorna upp till hjärnan. Men de har bara en timme på sig. För annars kommer de och deras skepp att expandera till sin ursprungliga storlek, vilket effektivt dödar vetenskapsmannen. 

Jag gillar denna film för jag gillar premissen. Idén är väldigt intressant när man tänker på hur det skulle vara att resa på det sättet i en människas kropp. 

4. Creature from the Black Lagoon

Jag gillar denna film för att filmskaparna har använt sig av väldigt minimalistiska medel för att göra en bra skräckfilm. Även om monstret ser väldigt.... Mänskligt ut. Men filmskaparna har ändå lyckats få mig att glömma det och bara njuta av en berättelse.
Creature handlar om en biologisk expedition som beger sig i en båt längs amazonas-floden påväg mot "den svarta lagunen". De hoppas kunna finna information om okänt liv i vattnet. Men de vet inte att under miljontals år av evolution så har ett monster utvecklats i djupet på lagunen. Detta monster börjar förfölja besättningen.
Filmen är svartvit och kom ut 1954, den äldsta filmen på denhär listan. Jag läste att en remake planeras.

3. Anaconda

Om besättningen i Creature var i amazonas för att fånga levande organismer, så ska besättningen i Anaconda filma en okänd indianstam som sägs finnas här. Istället för att bli hemsökta av ett konstigt monster från en lagun så blir filmteamet hemsökta av en gigantisk anakonda. När teamet reser längsmed floden plockar de upp en tjuvjägare som vill fånga in en levande anakonda. Den är värd en miljon på svarta marknaden levande. Han letar efter ett särskilt exemplar, en anakonda som är 13 meter långt och han går hur långt som helst för att fånga in den.
Filmen kom ut 1997 och har en stor samling kända skådespelare: Jon Voight och Owen Wilson samt musikerna Ice Cube och Jennifer Lopez (då hon ännu trodde hon kunde skådespela). Alla skådespelarinsatser håller filmen vid liv, men det är utan tvekan Jon Voight som drar största lasset. Den karln är en expert på att spela en slemmig ond typ som man älskar att hata.
Filmen har fått en massa negativ kritik, men har oftast kallats "så dålig att den är bra". Visst finns det en del detaljer som jag vet att inte stämmer med verkligheten (som att en orm inte förföljer folk eller att en orm skriker) och en del hål i intrigen. Men om man kan förbise det och inte låta det störa så har man en ölfilm.

2. Game Boys

Denhär filmen är antagligen den mest okända filmen på min lista. Jag tror att jag är den enda som har sett den. Den är filmad, editerad och regisserad av Brad Jones, känd över internet som "The Cinema Snob". Han är en man som älskar att göra filmer själv med sina kompisar.
Jag har tidigare recenserat filmen på min blogg så ni kan läsa en längre synops där. Men lång story kort: Den handlar om Scott som blir dumpad av sin flickvän. För att hjälpa honom så tänker hans vänner ordna en "Custers Revenge"-fest.

Filmen är i dålig kvalité, men hjärtat finns där. Det är en löjligt rolig film, gjord av en snubbe precis som jag och mina vänner i Guerilla Pictures. 

Här är recensionen från min blogg.

1. Heavy Metal

Nej, Heavy Metal handlar inte om musikgenren. Titeln refererar till serietidningen Heavy Metal.

Heavy Metal är en kanadensisk antologifilm som handlar om en astronaut som kommer hem till månen. Han visar sin dotter ett grönt klot. Klotet börjar sväva, smälter astronauten och presenterar sig som Loc-Nar, den största ondska i universum. När dottern tittar in i Loc-Nar så ser hon olika civilisationer där Loc-Nar har haft ett direkt inflytande. Vad som följer är en serie korta berättelser, som handlar allt som utomjordingar som tänker ta över världen, stridspiloter från andra världskriget som blir zombier, en ung man som sugs in i ett paralellt uniersum där han blir en barbarisk hjälte...

Den är vackert animerad och har en hel del konstiga serier med intressanta idéer! Utan tvekan en okänd ouppskattad diamant!

Manhattan Noir II

"En plats jag har alltid velat besöka". Vem har inte velat besöka Manhattan, New York?

Manhattan Noir 2: The Classics är en samling noveller av diverse författare som skrev "hårdkokta" berättelse som alla tilldrar sig i stadsdelen Manhattan i New York.
De flesta av berättelserna är "helt okej" och så finns det några som sticker ut.

En av mina favoriter heter N.N och handlar om två gangstrar från rivaliserande gatugäng under 50-talet. De tänker göra upp om vilket gäng som ska få kontrollen över en rad barer genom ett spel rysk roulette. Medan spelet pågår utan att någon dör så pratar dessa två karaktärer med varandra. Till först är de arga på varandra och kör sådana argument som "du är för feg för att trycka av!". Men efter en tid märker de att de har egentligen samma intressen och vill båda egentligen inte göra dethär. Så de bestämmer sig för att helt enkelt lägga av. Sätta pistolen en sista gång mot någons huvud och trycka av. Och om det är en tom kammare så tänker de gå ut och supa och strunta i allt!
Kammaren är inte tom.
Den berättelsen gillar jag, den har välskrivna miljöer och dialoger. Karaktärerna är lätta att sympatisera med, för man vill inte att någon av dem ska dö. Men tyvärr....

Som sagt, det finns några pärlor här i denna bok. Om du är ett fan av hårdkokta berättelser om knark, prostitution och gangstrar som hugger varandra i ryggen i en moralisk grå värld där ingen är hjälten, så kan du läsa denna bok.

Under kupolen av Stephen King

En bok baserad på, eller som blev, en TV-serie.
Stephen Kings bok Under kupolen har en intressant premiss och en massa intressanta karaktärer. I denhär recensionen kommer det att finnas spoilers.

Handling
För att göra en lång historia oerhört kort så säger titeln och omslaget verkligen allt. Det handlar om invånarna i staden Chesters Mill  som en vacker dag blir instängd under en gigantisk mystisk kupol. Den är inte gjord av glas eftersom invånarna kan samtala med personer utanför kupolen. Den går också ner flera kilometer i urberget, så invånarna kan inte gräva sig ut.
I denna stad finner vi några intressanta karaktärer med sina egna små intriger. Som t.ex Dale Barbara, också känd som "Barbie". Han hade fått problem med några lokala bondtölpar som tänker slå ihjäl honom. Han planerade att fly, men så kom Kupolen....
Vi finner också lokalpolitikern James "Big Jim" Rennie som försöker med alla medel hålla kontroll över Chesters Mill och se till att ingen knuffar honom från pallen.
och många många många fler!
När Kupolen kommer ner så möter dessa människor inte bara på problem som "Kommer vi att komma ut?" utan också problem som "Alla våra generatorer går på propangas. Finns det tillräckligt?", "Någon har mördat någon! Men vem...?", "Kommer syret att räcka till?".

Lite tankar
Boken är 1180 sidor lång, men det känns inte onödigt långt. Detta är för att boken är sprängfylld av karaktärer och historier att jag faktiskt inte vet hur man skulle förkorta den utan att plocka bort en viktig händelse.
Stephen har blivit vassare med åren. Det märker jag om jag t.ex läser någon av hans tidigare böcker. Han hade en tendens att gå in på bakgrundshistorier som inte alltid spelade någon roll eller som nödvändigtvis var relevant senare i berättelsen. Detta misstag gör han inte här. Han slösar inte min tid genom att gå in på en karaktärs bakgrundshistoria eller tankar, bara för att sedan inte prata om det mera.
Ibland önskar jag dock att Stephen lät bli att använda fraser som "Hon hade bara trettio minuter kvar att leva" (som det står bland de första sidorna). Come on King, skräm mig! Lämna bort den meningen och låt mig istället bli helt tagen på sängen när ett plan plötsligt flyger in i kupolen! Säg inte till mig några sidor före att något kommer att hända!
Jag hade inget problem med att det fanns så många karaktärer i boken, men det kändes ovant. Det var evigheter sen jag läste en bok med så många karaktärer. Problemet bara var att i vissa ställen hade jag helt och hållet glömt bort en del karaktärer.

Slutet.... Det förbannade slutet....
Men det finns en större brist i boken som jag avskydde, som fick mig ett se rött när jag läste det: Kupolen är ett resultat av några utomjording-barn som har för skojs skull placerat Kupolen över staden bara för att ha roligt åt människors lidande. Som när småbarn torterar insekter för skojs skull.
Det har jag inga problem med. Men hur tar sig människorna ur Kupolen?
De pratar förnuft med en av utomjording-ungarna. De lyckas vädja till en av utomjordingarna att de ska släppa ut människorna ur kupolen för att människor är också varelser som tänker och känner. Utomjordingen känner medlidande och släpper ut dem. Min käke föll ner i marken vid det tillfället och jag släppte ut ett "Sakramentskadade sumprunkare!"
Vad tusan, Stephen!? Vi har följt med i din berättelse under 1100 sidor och det är upplösningen?! Det är som ett stereotypiskt dåligt modernt Dr Who-avsnitt! Glöm allt om att människorna ska klara sig själva, klura ut räddningen själva och rädda sig själva, allt som krävs är att någon övertygar utomjordingarna om att människorna egentligen är rätt intelligenta varelser!

Betyg
Denna dundertabbe drog ner betyget på boken för mig.
Boken får 7 av 10 i betyg. Den kunde ha fått 8 eller 9, men slutet var en sån besvikelse att jag kan inte med gott samvete ge den högre. 
Trots detta så gillade jag de första 1100 sidorna. De är väldigt välskrivna och karaktärerna engagerar på riktigt. Jag rekommenderar boken för de som vill läsa "modern Stephen King" och som inte vill läsa skräck. Trots att det finns en del obekväma situationer i boken så faller den inte under kategorin skräck på så sätt.

Jag, Robot av Isaac Asimov

En bok som utspelar sig i framtiden.
Det roliga med denna bok är att den börjar 1997, men det är okej eftersom den skrevs på 50-talet och därför utspelar sig i "den fjärran framtiden" och rör sig sedan framåt.

Handling
Jag, Robot är egentligen en samling korta noveller som skrevs till pulp-tidningarna av Isaac Asimov. I ett skede samlade han ihop sina bästa berättelser, skrev en slags ramberättelse och gav ut allt i bokform. Ramberättelsen består av att en person intervjuar Dr Calvin, en s.k Robot-psykolog angående robotikens utveckling. Hon berättar en rad berättelser från sitt liv som handlar om viktiga punkter i robotarnas utveckling.

Robotikens lagar
Genom hela boken diskuteras Robotikens Lagar på flera ställen. De är tre stycken och kallas därför också "Robotikens Tre Lagar". Lagarna lyder

1. En robot får inte skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att andra människor blir skadade.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom om ordern kommer i konflikt med den första lagen.
3. En robot måste skydda sin existens, så länge detta inte kommer i konflikt med den första eller andra lagen.

Dessa lagar skapades av Asimov själv på 40-talet eftersom han ville ha en annorlunda slags robot-berättelse. Han märkte att i science fiction-berättelser som handlade om robotar var det inte ovanligt att robotarna i något skede vänder sig mot mänskligheten av någon korkad orsak. Han ville istället skapa en robot som man kunde sympatisera med, som inte nödvändigtvis var god eller ond utan agerar helt som den är programmerad till att göra.
I  Jag, Robot testas dessa olika lagar på många sätt. I berättelsen Lögnare får vår huvudperson problem med en robot som kan läsa tankar. Problemet den har är att saker som vissa människor tänker om varandra kan skada någon annan. Om man frågar Roboten "Vad tycker person X om mig?" så kan inte roboten svara. Försök gissa varför den inte kan svara.

Lite tankar
Asimov och hans författarskap kom från Pulp-traditionen och det märks. Hans språk är väldigt enkelt, väldigt urvattnat men väldigt effektivt. Om man tänker att Asimovs texter skulle säljas till vanliga Matti Meikäläinen, så gör han ett bra jobb.
Asimov uppfann några troper i denna text som man ser tydligt i senare science fiction-filmer och berättelser som t.ex Blade Runner och Terminator, så som mänskliga robotar, både mentalt och robotar med mänsklig hud, robotar med inplanterade minnen osv.

Betyg
Jag älskar denna bok! Den är utan tvekan den mest intressanta boken jag har läst i år. Jag måste helt enkelt läsa mera av herr Asimov! Språket är, som jag skrev, lätt att ta till sig och koncepten är också väldigt lätta. Man måste inte vada genom ett träsk av idéer och beskrivningar för att komma till kärnan av berättelserna.
Jag ger denna bok 9.5 av 10, helt enkelt för att jag inte vet vad jag kunde klaga på annat än att ibland är det lite mycket dialoger. Och inte ens det är ett stort problem, jag vet inte hur det skulle kunna editeras om så det blir annorlunda.
Jag rekommenderar denna bok till alla science fiction fans, men också till folk som inte alls har läst science fiction och vill prova på något nytt.
Summan av kardemumman: Om du tänker läsa en science fiction-bok i år, se till att det blir denna!

The Disaster Artist av Greg Sestero

"A memoir", även om denna bok inte handlar om en persons hela liv.

År 2003 blev en film släppt som kom att få en stor fanbase och bli känd som "en av de roligaste sämsta filmerna någonsin". Den var skriven, producerad, regisserad och editerad av personen som spelade huvudpersonen i filmen: Tommy Wiseau. Filmen han gjorde var The Room. 

The Room
Innan jag går in på vad The Disaster Artist är för något så måste jag snabbt prata lite om The Room. Den är Tommy Wiseaus barn, kort och gott. Han satsade en massa pengar på att få The Room gjord (sex miljoner dollar, för att vara exakt).
The Room är känd för att vara rolig, trots att det är tänkt att vara ett seriöst drama.
Den handlar om Johnny som bor i San Francisco med sin fästmö Lisa. Han är så snäll mot henne och gör precis allt för henne. Men hon vänsterprasslar med hans bästa vän Mark. När det kommer fram blir Johnny så förtvivlad att han förstör deras sovrum innan han skjuter sig själv genom munnen.
Utöver det så finns det en massa intrigtrådar som inte går någonstans. Med det så menar jag på riktigt ingenstans. Jag skulle kunna skriva ett skillt inlägg om The Room, men istället tänker jag visa er ett fem-minuters youtube-klipp av filmen så får ni bilda er en egen uppfattning om The Room.

The Room är dålig, men en massa fans älskar den just därför. Tommy har själv de senaste åren sagt att The Room är tänkt att vara en komedi, trots att ingen går på det längre. The Room är definitionen på en ölfilm i min bok just för att den är så dålig att den blir rolig.

The Disaster Artist
The Disaster Artist är kort och gott en biografi skriven av Greg Sestero, killen som spelade Mark (Johnnys bästa vän) i The Room. I den beskriver Greg väldigt ingående hur han kom i kontakt med Tommy Wiseau år 1999, hur de blev vänner och vad som hände under inspelningen av The Room. Samtidigt skriver Greg också lite om sina egna försök till att få en karriär i Hollywood som en skådespelare.
Kapitlen är skrivna så att vartannat kapitel behandlar det som hände före The Room började filma och vart annat kapitel handlar om inspelningen av The Room. Detta är inget fel i sig, men ibland ville jag hoppa över kapitlen som handlar om hur Greg och Tommy grälar om något.

Lite tankar
Greg Sestero skriver ändå aldrig speciellt negativt om Tommy, trots att Tommy ibland kunde vara en tönt. Antagligen för att Greg och Tommy är lite likadana: båda hade ambitioner på att lyckas i Hollywood, men ingen trodde på dem.
Greg diskuterar också om huruvida Tommy skulle vara inblandad i gangsterverksamhet eller ifall pengarna till The Room kom från pengatvätt. Lång story kort: Nej, Greg tror inte det.
Boken har mycket hjärta. Jag har läst att den håller på att göras till film och jag kan förstå varför, det är en berättelse om en utlänning som aldrig har fått något givet till honom. Så han slåss emot systemet och lyckas slutligen fullfölja sin dröm (på sätt och vis). Det är en typisk "only in America"-berättelse.
Boken är väldigt inspirerande för mig. Tommys glöd för att filma The Room inspirerar mig. Kanske jag borde äntligen skriva dendär boken jag har tänkt på att göra i evigheter.

Betyg
Boken är väldigt lättläst, Greg använder inte så speciellt knepig engelska. Jag skulle rekommendera boken till The Room-fans och till folk som vill ha en Only in America-story.
Den finns på Adlibris ganska billigt.
Dessutom spelas The Room på Night Visions-festivalen denhär veckan! Är du i Helsingfors så rekommenderar jag att du kollar den!

Rebellvärldarna av Poul Anderson

Dagens utmaning var svår att placera. Jag hade först tänkt sätta den i "a book set in the future", men det finns en annan bok jag vill sätta till den. Så jag kom slutligen på var i listan jag kan placera denna bok:
A book with a love triangle.

Handling
Rebellvärldarna är ett s.k Rymdopera som äger rum några tusen år i framtiden. Det mänskliga ("Terranska") imperiet har expanderat sig över flera planeter och bildat ett kejsardöme. Men av någon orsak har några världar börjat göra uppror mot det jordiska styret som finns där.
Kejsaren skickar då iväg vår huvudperson, kapten Dominic Flandry till planeten Satan för att förhandla med rebellernas blivande kejsare, admiral McCormick. Med sig har Flandry McCormics fru i syfte att utpressa McCormick att ge upp. Ni kan gissa vilka tre som blir involverade i en triangel.
På vägen dit blir Flandrys skepp anfallet av rebeller och krashar i en planet.
Hur ska de klara sig...?

Lite tankar
Boken har ett oerhört lätt språk och intrigen är väldigt lätt att följa. Nästan för enkelt om ni frågar mig. Karaktärena känns många gånger oerhört platta och väldigt stereotypiska. Flandry är en tuff ultra-manlig rymdkapten som ska leda sina män i strid, McCormics fru är en sexig utomjording som blir förälskad i honom...
 Som tur är så har boken ungefär 150 sidor, vilket är precis lagom. Hade den varit 300+ sidor så hade jag stönat högljutt.

Hård och mjuk science fiction
Jag har pratat om det tidigare, men det tål att upprepas: Hård science fiction är science fiction som måste bygga på helt trovärdiga tankar och idéer om resor i rymden, tidsförskjutningar osv osv.... Red Mars, som jag också läste och recenserade, hade väldigt många drag av tung sci-fi.
Denna bok är mjuk science fiction eftersom väldigt lite förklaras. Det förklaras inte exakt hur rymdskeppen fungerar, det förklaras inte exakt hur en planets ekologi fungerar.

Betyg
Boken är helt klart ett rymdäventyr. Men tyvärr blåste den inte bort mig helt enkelt för att karaktärerna var så stereotypiska. Det är som att Poul Anderson skulle ha kollat på Star Trek och hämtat in kapten Kirk som en karaktär. Kanske det är jag som har svårt att svälja boken efter att ha läst Red Mars. Åtminstone var den kort.
Den får fyra av tio i betyg från mitt håll.
Jag skulle rekommendera den till folk som inte alls läser science fiction i överlag. Och varför inte till unga pojkar som vill ha ett litet rymdäventyr som går snabbt att svälja?

"Upp å skit så hönse får mat!"

När jag var liten fick jag höra det uttrycket några några gånger från diverse gubbar av den äldre generationen. Och jag har aldrig förstått det uttrycket. Hur får hönsen mat av att man skiter? Göder man åkern där man odlar maten?
När jag var hemma så frågade jag min far om bakgrunden till det uttrycket.
Jag fick följande förklaring:

På 1930-talet var det inte omöjligt att man hade uthuset relativt nära hönshuset på baksidan och det var inte i alla fall som man hade en tunna under uthuset (som de flesta har vid sina villor, antar jag). Och hönsen kunde gå fria på gården dessutom.
I vissa hushåll kunde det vara så fattigt att familjen hade inte råd att mata hönsen, vilket betyder att hönsen var undernärda. Så de irrade runt och letade efter mat överallt. Och tro det eller ej, men när bajs har kommit ut så finns det kvar lite näring i det. Därför kunde en del svältande höns peta i det för att hitta något ätbart. Det tycks tydligen ha fungerat i de värsta fallen, åtminstone så pass mycket att hönsen skulle ha överlevt.

Så därför föddes ett uttryck:
"Upp å skit så hönse får mat!"

Nattliga promenader

Inatt var jag ute på en lång promenad. Jag startade hemifrån halv ett på natten. Jag klädde mig varmt så jag inte frös och gick längsmed upplysta gator och nattsvarta landsvägar. Det var släckt i alla hus som om precis varenda levande varelse hade försvunnit från världen förutom en och annan katt. Skogens mörker slukade mig och bland alla träd sken endast svart djup.
Det enda ljus som sken ner på mig var gatlyktor till först, vilka senare byttes till fullmånen på himlen. I mina öron spelade först jazz, sen lite soundtrack, lite country och slutligen lite rockmusik.
"Stilla" är ordet jag vill beskriva landskapet där jag vandrar.

Frågan som folk har frågat mig många gånger är "varför är du ute och går mitt i natten?" Jag kan förstå att man frågar det. Hur i hela friden kan någon få för sig att det skulle vara en bra idé att promenera mitt i natten? Det är ju då man borde sova och inte stolpa runt i byn som någon kuslig personäh!

Genesis
Min vana började när jag var nio år gammal. Jag och min ena kompis sov i vår lekstuga på baksidan en varm sommarkväll. Efter att några timmar hade gått, när alla serietidningar var upplästa och vi var uttråkade så bestämde vi oss för att cykla runt i byn. Jag blev genast slagen av hur vackert det var i byn och hur stilla det var. Det kändes som om hela världen sov och vi var de enda varelserna. Ingen vuxen som säger åt oss vad vi ska göra, ingen som stirrar surt efter oss (tro mig, det fanns folk i min by som gjorde det dagtid).
Vi spolar framåt några år då jag gick på sexan (eller var det sjuan?). På den tiden brukade mina föräldrar åka till villan över sommaren och lämna mig ensam hemma. Visst fick jag komma med om jag ville, men när man är en ung tonåring så vill man inte alltid det. Villan låg bara en halvtimme borta med bil och de brukade komma hem med jämna mellanrum för att kolla posten, tvätta lite kläder eller handla. De behövde bara se till att det fanns mat i kylskåpet så jag kunde värma i mikron och äta.
Det betyder FöräldraFritt hos mig! Det i sin tur betyder att det är helt fritt att ringa över några vänner, köpa en massa skräpmat, spela playstation, se en massa filmer tills vi somnar.... Och förstås yra runt lite i byn för varför inte? Vi var ännu så pass unga att vi härjade runt i byn när vi inte hade något bättre för oss. Vi gick omkring och filosoferade om sådant småpojkar strax före / yngre tonåren filosoferar om. Tunga ämnen som filmer, tjejer, musik och vad annat. Detta är en grej vi gör ganska långt upp i vår ålder. När vi blir ännu äldre så ränner vi bara runt i byn på helgkvällar ibland.
Vi spolar fram ännu några år tills jag är 16-19 och jag bor i ett uthus. Ett litet rum som är byggt i samband med garaget. Det betyder att jag har ett eget krypin, dit jag kan komma och gå som jag vill. Och det leder till att jag gör flera nattliga promenader året runt tills jag flyttar hemifrån och promenerar istället då jag är hemma på besök.

Men...Varför?
Ja, varför föredrar jag att promenera nattetid? För det första gillar jag att promenera i största allmänhet. Det är avslappnande efter att ha suttit inne länge att ta en promenad. Jag promenerar dagtid och nattetid, men nu pratar jag om nattetid.
För det andra finns det en helt annan atmosfär på natten. Det skriver jag tidigare, men jag kan säga det igen. Det är tyst och stilla. Det känns verkligen avslappnande.
För det tredje är det oerhört vackert ute på natten. Under sommartiden, då nattsolen lyser så är himlen orange, blå och lila. Molnen skiftar också i färg från vitt till grått, till rosa och blått. Den mörkgröna skogen ser väldigt mystisk och spännande ut. På vintern då månen är full och stjärnorna lyser ligger skogen svart. Fälten är också svarta såvida de inte är täckta av snö. Endast Tomten är vaken...
För det fjärde är det avkopplande att vara ensam i denna stillhet med sina tankar. Jag har kommit på flera idéer till berättelser och rollspelskapitel, haft flera bönesessioner och tänkt mycket på familj och vänner.
Ibland besöker jag gamla platser där glada minnen skapades och andra platser där gamla monster ligger begravda. Dessa minnen kan jag begrunda en stund innan jag fortsätter min vandring. Dagiset, skolan, kommungården, högstadiet, gymnasiet....

Jag medger att det är en konstig vana. Men de som känner mig vet att jag är en person med lite konstiga vanor.
Så.... Varför inte gå ut och promenera mitt i natten?