söndag 13 september 2015

Enders Game av Orson Scott Card


En bok jag tidigare har läst.
Eller ja, läst och läst... Jag lyssnade på Enders Game som ljudbok när jag jobbade på Silja Line. Det var en intressant science fiction story för barn i alla åldrar.

Handling
Vår huvudperson heter Andrew Wiggin. Fast han kallar sig själv för Ender. Han växer upp i en framtid där mänskligheten håller på att återhämta sig efter ett gigantiskt krig med utomjordingar som på engelska kallas för "Buggers".
Ända sen Ender låg i mammas mage så har staten hållit honom under uppsikt. Han är, precis som sin bror och syster, väldigt intelligent. Och när han är sex år får han ett erbjudande som väldigt få människor får: Han blir antagen till Stridsskolan för att lära sig leda arméer i strid mot utomjordingarna. Han ska tränas tillsammans med en massa andra barn som också är genier.
Detta är ett projekt som Staten har hållit på med en längre tid: De letar efter en blivande kommendör som kan leda mänskligheten i strid mot utomjordingarna. För de är på väg tillbaka! Och denna gång ska mänskligheten vara förberedd!
Men vem ska leda? Den som har mest lysande utsikter förstås! Och visst, det kan vara Ender. Men Stridsskolan har flera hundra elever.

Om boken
Orson berättade att en inspirationskälla till boken kom från en berättelse han hade läst om piloter från första världskriget. Orsaken till att många av dem dog var för att de inte tänkte på att kolla upp och ner. De kollade framåt, bakåt och åt sidorna. Men eftersom de var så vana vid att stå på marken så brydde de sig inte om att kolla upp eller ner. Så därför dog många för att fienden kom flygande rakt nerifrån eller kom flygande från solen.Orson tänkte att i rymden skulle detta vara ett större problem eftersom i rymden existerar inget uppåt eller neråt. Allt är upp eller ner. Så det enda sättet att få soldater och kommendörer att lära sig slåss i rymden är att få dem då de är så unga att vårt vanliga gravitationstänkande går att träna bort.
Så mycket av berättelsen blev annorlunda när Orson kom på att alla i Battle School är barn.
Men i detta skede skrev Orson Enders Game som en novell som blev publicerad i en tidning. Så småningom började han skriva böcker och i ett givet skede av sin karriär ville Orson skriva en bok som skulle heta Speaker for the Dead, vilket skulle handla om Ender som en vuxen man. Men istället för att bli hyllad som en hjälte så är han känd som ett monster som utrotade en utomjordisk ras. Vilket betydde att Orson måste först skriva Enders Game som en bok där han i större detalj går in på karaktären Ender, hans bakgrund och allt annat.

Den är en rätt trevlig bok om en ung pojke som växer upp och mognar. Man skulle först kunna tro att Enders Game är en ungdomsbok. Men jag vill påstå att det rör sig om väldigt stora ungdomar i sådana fall.
Ender är en genialisk sexåring, det märks. Men karaktären är svår att tro på eftersom han tänker och resonerar alldeles för avancerat för att vara en intelligent sexåring. Då jag har läst om hyperintelligenta människor så visst, när de var små barn var de intelligenta, som i att de förstod komplexa sammanhang och kunde läsa avancerad litteratur. Men det betydde inte att de inte skulle gilla sådant som andra barn gillar, som att leka. Jag ser ingenstans i boken att Ender skulle föreslå att barnen leker kurragömma t.ex. Eller att han kallar någon för "pruttskalle" eller något annat.

Betyg
Enders Game får 6 av 10. Läs den för all del, men förvänta dig inte för mycket. Om du inte alls läser science fiction annars så kan jag rekommendera denna bok. Språket är enkelt och världen är enkelt uppbyggt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar