Lord of the Rings

När jag var åtta år så gjorde jag den första djupdykningen i det renodlade fantasyträsket. Det kom i formen av en film som gick på TV. Denna film kom att påverka mig väldigt länge hur jag tyckte fantasy borde göras.
Filmen var Ralph Bakshis version av Sagan om Ringen.

Handling
Jag ska inte gå så mycket in på handlingen eftersom jag utgår från att ni vet ungefär vad berättelsen handlar om.
Men jag ska spoila lite genom att säga att denna film slutar efter slaget vid Helms Klyfta. Merry och Pippin har båda blivit upphämtade av Lavskägge.

Om filmen
 Många scener i filmen är gjord med den så kallade "rotoscoping", vilket innebär att man först filmar människor normalt, senare ritar man på celler över karaktärerna. Detta får några tecknade karaktärer att se ganska konstiga ut för de är halv-animerade.
Peter Jackson har sett denna film och han har t.o.m återskapat en scen som homage till Bakshi.
Det var först planer på att göra flera filmer som denna, men det blev inte av eftersom Bakshi orkade inte med några fler.  Istället tog Rankin-Bass över och gjorde  Return of the King år 1980.

Filmens styrka i min bok ligger i de väldigt vackra animationerna. Jag tycker att Bakshi-versionen är helt enkelt vacker att se på. Allting ser väldigt sagolikt ut.
Styrkan ligger också i hur många karaktärer fungerar. Frodo t.ex är en modig karaktär i dessa filmer. Visst, han behöver hjälp för att klara sig men han kryper inte ihop i ett hörn och gråter vid varje tillfälle. När han möter Nazguler t.ex så drar han sitt svärd och försöker anfalla dem! Go Frodo!
Samtidigt gillar jag karaktären Aragorn. Han är väldigt trovärdig som utbygdsjägare OCH som kung! Han är pålitlig att ha som vildman, han är också väldigt bra på att tala, han är bra på att leda.
Och så har vi Gandalf som i denna filmversion är något mera excentrisk än Peter Jacksons Gandalf. Han viftar mera med armarna och pratar mera dramatiskt! Han "hams it up" som en del säger.

Samtidigt finns det en del styrkor i andra berättartekniker som används i filmen. För det första så ser vi väldigt lite av Sauron. Vi ser bara skuggor av honom i början av filmen, men annars ser vi honom inte alls. Precis en sån bild fick jag av honom i boken: Han syns knappt eftersom han är verksam i skuggorna. Och det gör honom till en mera trovärdig fiende som på riktigt känns som ett hot till Midgård.
Han skulle ALDRIG ta på sig en rustning som skulle få honom att se ut som en Cyberman, gå ut i slagfält själv och slakta fiender! "Sauron SMASH!"

Filmens svaghet i min bok ligger på resten av karaktärerna. Sam fungerar mera som en comic sidekick än som Frodos hjälpreda. Nej nej nej.... Speciellt med tanke på att Tolkien själv ansåg att Sam var den egentliga hjälten i bokserien.
Och Mary och Pippin, Legolas och Gimli är väldigt platta. De verkar inte ha några karaktärsdrag överhuvudtaget annat än att de finns. Eowyn har inte alls några repliker och Boromirs karaktär kommer inte riktigt heller till rätta.
Sedermera förklaras också väldigt lite. Jag hade tur som hade en storebror som var bekant med Sagan om Ringen då jag var liten. För han kunde förklara för mig t.ex vad Nazgulerna är för typer. För det förklarade inte filmen.

Betyg
Denna film har en speciell plats för mig! Den var en av inkörsportarna till Fantasy för mig.
Just därför skulle jag inte rekommendera det till ungdomar, för de skulle antagligen klaga på att Legolas inte spelas av Orlando Bloom eller att slaget vid Helms Klyfta inte är lika "stort och episkt" som Peter Jacksons version. Nej, vi får ingen Legolas som sköldsurfar i denna version.
Tänker du se filmen så ska jag rekommendera att du försöker ignorera Peter Jacksons film och dömer denna film helt på dess egna grunder.
Jag ger den 9 av 10 i betyg! Jag älskar den! Piste!