fredag 30 december 2016

Nyårslöften!

Jag brukar normalt inte skriva upp nyårslöften, jag brukar ändå strunta i dem eller glömma bort dem.
Men nu tänker jag ändå räkna upp några stycken. Om någon gnäller sen på att jag inte håller dem så får de nog ta upp saken med Högsta Domstolen, se hur mycket de bryr sig.
  • Jag ska delta i Reading Challenge 2017! Det var givande att göra det 2015, men 2016 var ett för påfrestande år. Så: 2017 ska jag försöka ta mig igenom det! Vilket betyder att ni, kära läsare, kommer att få läsa en del bokrecensioner.
  • Jag ska jobba på en uppföljare till mitt rymdäventyr. Ända sen jag slutade så har jag tänkt på att återvända till min rymdvärld för jag vill träffa karaktärerna igen.
  • Jag ska också editera mitt nuvarande utkast och skicka runt det. Några vänner har uttryckt sin vilja med att läsa dem.
  • Jag ska skriva en fantasystory. Jag har en del anteckningar i min lägenhet och på datorn som berör en fantasyvärld jag har jobbat på sen i somras. Jag kanske gör det under NaNo nästa år.
  • Jag skulle vilja lära mig spela gitarr. Jag spelade bas en hel del under min ungdom, vilket blev liggande på hälft nu när jag har bott i Åbo. Så varför inte lära mig gitarr då?
  • Jag ska skaffa Dungeons and Dragons-regelböckerna och se om jag inte får ihop en spelgrupp till det.
  • Jag ska börja larpa igen. (ja, om ni inte visste det så har jag larpat eller lajvat som en del säger). Vet inte ännu vad, men ska se vad svennarna har för sig.
 Vad har du tänkt lova till nästa år? :)

måndag 26 december 2016

Guldklimpar ur 2016

Är det något facebook har lärt mig så är det att 2016 var ett år som sög.
Men istället för att göra ett inlägg där jag gnäller så tänker jag prova något annat:
Jag tänker lista de bra sakerna med 2016, för tro det eller ej, det hände! Det kan vara allt från små bedrifter till större händelser!

Here we go:
  • Jag blev klart med ett utkast till mitt rymdäventyr under NaNoWriMo2016. I god tid dessutom! Jag sitter nu och gnolar på en uppföljare vilket jag ser fram emot att göra. Jag är ett steg närmare att bli publicerad som en icke-stereotypisk finlandssvensk författare. 
  • Jag har utvecklats som författare under 2016. Exakt hur kan jag inte säga, men jag har gjort det.
  • Jag har gjort ett antal korta filmer tillsammans med min kollega Martin. Det har varit givande! :) 
  • Min mentala hälsa är mera stabil nu i december 2016 än vad det var i januari 2016. 
  • Jag har fortfarande kvar jobbet och det går än så länge riktigt bra.
  • Som vanligt har jag recenserat en massa filmer! Mindre i år än förra året, tror jag. men iallafall, jag håller mig fortfarande på linjen! Jag kom igenom de sämsta B-filmerna jag kunde tänka på, som Birdemic.
  • Jag har spelat en massa spel på Steam. Payday 2 är en favorit, om man får en grupp till det. Annars älskade jag Skyrim jättemycket, samt Saints Row 3 och 4. Tänk er GTA, bara att utvecklarna har sagt "Vi skiter i att göra det verklighetstroget, låt oss slänga in laservapen och rymdskepp!"Och by gawd, det är vackert!
  • Jag har gjort några Vloggar. Det har inte blivit så många som jag ursprungligen planerade, men jag har ändå planer på att göra flera. 
  • Jag har inte dragit så många bordrollspel alls under 2016, men jag har däremot skrivit upp ett antal stycken som jag har lagt undan i min skrivbordslåda...Ifall jag får spelare. Men när jag kommer tillbaka till Åbo tänker jag skaffa Dungeons and Dragons-regelboken och kanske börja dra lite sånt också. :)
  •  Jag har blivit mera uppmärksam på min vikt och att hålla mig i form. Inte så mycket som jag borde, men åtminstone tänker jag på det mera nu än förr. Och det gör allting lite lättare. Och många säger att jag inte behöver hålla koll, men en läkare jag besökte i våras skulle inte hålla med er. (Speciellt då vi har några familjesjukdomar som skulle kunna ta livet av mig om jag inte håller koll)
  • Jag har fortfarande familj och vänner som bryr sig om mig, och jag bryr mig om dem. 
Så i det stora hela skulle jag säga att 2016 ändå inte var ett så pjåkigt år som Internet vill påstå. :)

Vad bra hände dig under 2016?

torsdag 8 december 2016

Vad vill ni se mera av i bloggen?

Hallå!
Jag har nu bloggat sen hösten 2013. En massa filmer, böcker och spel och annat har blivit recenserat. Och jag kommer antagligen att fortsätta med det en längre tid.
Jag har också skrivit om min juicefasta som ajg gjorde för flera år sen, om mitt äventyr under NaNoWriMo 2016 och lite andra nördiga funderingar.

Men samtidigt är jag också nyfiken på vad ni, kära läsare, vill se mera av? 

Jag är genuint nyfiken på vad folk vill se mera av i min blogg! Är det något ni tycker att saknas? Är det något som jag skrev om en gång i tiden som ni gärna läser mera om?
Gamla läsare och trogna fans behöver inte vara oroliga: Jag kommer nog i en visst mån att fortsätta på samma spår med att recensera obskyra filmer, intressanta böcker och spel samt funderingar!

tisdag 6 december 2016

Godzilla vs Biollante

Det VAR ett bra tag sen jag recenserade en film. Så låt oss återgå till en filmserie som jag hade påbörjat men sen gav upp efter två filmer: Godzilla-filmerna!

Jag kommer nu de närmaste gångerna att prata främst om det som jag kallar för "versus"-filmerna. Det var i det skedet av Godzilla-franchisen som man i japan helt enkelt placerade Godzilla att slåss mot andra "kaiju"-monster. Listan är jättelång med vad för monster Godzilla har slagits mot: King Ghidorah, Destoroyah, Spacegodzilla, Mechagodzilla, King Kong och många fler! Och några av monstren hade sitt ursprung i sina egna filmer INNAN de slogs mot Godzilla!
Föreställ er att man plötsligt skulle sätta Freddy Krueger att slåss mot jason Voorheese. Oh wait, det hände faktiskt....
Jag önskar att jag ägde flera av dessa filmer för de verkar som en samling ölfilmer!

Nåväl, dagens film är Godzilla vs Biollante!

Handling
Några år efter slutet på The Return of Godzilla (där Godzilla blev fångad i en vulkan, så har man nu samlat in några gener från Godzillas rester. Planen är att man ska korsa Godzilla-generna meed växtceller för att skapa en oförstörbar växt. Varför inte?

Men en professor stjäl Godzilla-cellerna och använder det för att korsa en ros och cellerna från sin avlidna dotter med Godzilla-cellerna! Resultatet blir monstret Biollante!
INTE Cthulhu, utan Biollante!
Samtidigt har ett gäng terrorister hotat med att spränga upp Godzillas grav om de inte får cellerna att sälja på den svarta marknaden. Man kan inte säga att jag "spoilar" handlingen om jag säger helt enkelt att det skiter på sig och Godzilla släpps loss.

Om filmen
Jag känner igen mig i en kommentar som en del Godzilla-fans har sagt om Godzilla: Vi bryr oss egentligen bara i då Godzilla dyker upp och börjar härja. Det är sant. När jag ser Godzilla vs Biollante så är jag inte särskilt brydd i huvudkaraktärerna och deras backstory, jag vill bara ha Godzilla och Biollante i samma ring! Även fast filmen gör ett bra jobb med att förklara allting.

Den får dessutom pluspoäng från min sida med att den fortsätter på Return of Godzilla-storyn. En del, speciellt de amerikanska, Godzilla-filmer brukar inte riktigt följa någon slags kontinuitet i berättelsen. Där är det alltid en överraskning att Godzilla dyker upp, ingen vet något om honom.
I Biollante så är regeringen förberedd! De kommer så väl ihåg de två andra gångerna som Godzilla har anfallit och har därför förberett sig för den möjligheten att han skulle komma tillbaka!

Betyg
Jag trodde filmen skulle vara sämre än vad den faktiskt var! Den var inte lika tråkig som Return of Godzilla, bara för att mycket handlade om hur Biollante skapades vilket jag tyckte var ändå intressant.
Jag tycker den är helt sevärd! Det är inte en dålig film, utan jag tyckte det var en bra monsterfilm. Jag ser fram emot nästa Godzilla-film jag kommer att recensera: Godzilla vs King Ghidorah!

söndag 27 november 2016

BOOM: 50 787 ord och vidare!


 
Hurra!
Idag klarade jag NaNoWriMo 2016!
Det har varit en intressant månad! Jag har flera gånger tvivlat på min berättelse och mina karaktärer. Men jag uthärdade ändå och fortsatte envist skriva på storyn genom hela november månad. Och idag satte jag punkt för min berättelse, för denna gång.  Jag kommer antagligen att skriva om en massa delar, men för denna stund är jag jättenöjd!
Jag misstänker t.o.m att boken kommer att få en uppföljare. För jag har lämnat mina karaktärer på ett sånt ställe att jag inte vill att deras berättelse ska sluta där. Jag vill fortsätta följa dem på deras senare äventyr.

Tack de alla som har stöttat mig! Vi ses nästa år igen!
Nu kommer jag i december månad att skriva på en annan berättelse som har legat i en annan låda på mitt hjärnkontor!
Denna gång kommer jag att gå bort från rymden en stund och bege mig in i fantasyvärlden!

onsdag 23 november 2016

42 000 ord: Snart i mål

Målet för NaNoWriMo är 50 000 ord. Men jag tror att min berättelse kommer att bli längre än det.

jag har tänkt skriva ett inlägg om mitt nanoprojekt sen jag passerade 35 000 ords-gränsen, men det har liksom inte blivit av. Jag har varit på Galan och så har jag jobbat, så jag har helt enkelt inte hunnit.

Ett paket kom på posten idag, det var några böcker om att skriva som jag har beställt efter. Jag gillar att läsa såna böcker. Inte för att jag tror jag automatiskt blir en bättre författare på grund av det, men ibland finns det användbara tips och en del roliga övningar man kan dra därifrån.
Dessutom är det intressant att se hur andra författare förhåller sig till sitt verk.

Jag kan nämna en övning som jag tycker ni kan göra för skojs skull

 Plocka fram 20 st "spefi"-berättelser (alltså skräck, fantasy eller sci-fi), det kan vara filmer eller böcker. Försök sen kombinera två stycken av dem och så har du en idé till en ny berättelse.
Som exempel kan jag nämna en sak jag kom på:
Borta med Vinden + John Carpenters The Thing (Jag fuskade här, Borta med Vinden är inte spefi)= I Georgia under det amerikanska inbördeskriget finner vi en socialite som är hopplöst förälskad i en general vid frontlinjen. Hon hjälper till på sjukhuset under belägringen av Atlanta, när en del soldater kommer in från fältet tillsammans med en hund. Det visar sig sen att soldaterna och hunden är i själva verket utomjordingar som kan anta formen som soldaterna och hunden och de vill först assimilera alla invånare i Atlanta innan de beger sig vidare utöver resten av världen.
Till hjälp har vår Socialite en kapten som är "inte en gentleman", utan en typ som har ett dåligt rykte.

Ett annat mera rent exempel är
Excorcisten + Dantes Inferno = En berättelse om en präst som ska gå in i helvetet för att hjälpa en flicka som är där.

Försök göra flera kombinationer, det kan bli jätteroligt!
En annan rolig kombination kan vara The hunger games + Dracula: I en dystopisk framtid har människor fångat in alla vampyrer och placerat dem i olika områden där de lever sina liv. Men nu som då ordnas en tävling där vampyrerna ska slåss mot varandra tills siste man står. Och denna tävling sänds via TV.

söndag 20 november 2016

Det jag har att säga om Trump som president

Jag har medvetet hållit mig undan från att diskutera Trump och hans seger i det amerikanska presidentvalet (och den osäkra världen i allmänhet). Men jag tycker hela talet från klassikern "The Great Dictator" summerar ihop mina tankar kring alltihopa.

To those who can hear me, I say - do not despair. The misery that is now upon us is but the passing of greed - the bitterness of men who fear the way of human progress. The hate of men will pass, and dictators die, and the power they took from the people will return to the people. And so long as men die, liberty will never perish. .....

Jag rekommenderar att ni ser klippet nedan.

(här finns hela talet i textform)

Det är allt jag har att säga om den saken.

torsdag 17 november 2016

30 000 ord: Mina verktyg

Funny story, ursprungligen hette inlägget "26 000 ord: mina verktyg", men igår och idag skrev jag ihop sammanlagt 4000-isch ord till så det blev 30 000.

Jag gillar hur Stephen King pratar om att skriva. För han pratar om det som ur en snickarsynvinkel. Man använder det ena verktyget för det ena (t.ex vokaublär) och ett annat verktyg för det andra (t.ex karaktärsbildning). Dom vanligaste verktygen är förstås vokabulär och grammatik. Men jag tänkte skriva lite om vilka andra verktyg jag använder förutom standardverktygen.
  1. Envishet. Att skriva tar tid och det finns en massa utrymme för att börja tvivla. Häromdagen tvivlade jag jättestort på mitt projekt. Jag låg efter i tidsplanen och hela Novembers skrivmånad kan beskrivas med den klyschiga frasen: "Det gick inte som på Strömsö". Då skulle man vara frestad att dra ur kontakten och säga "fuck it" och göra något annat istället.
    Men inte jag. Jag är väldigt envis av mig och om jag bestämmer mig för något så håller jag fast vid det. (Detta gäller förstås inte allt, jag är fortfarande överviktig t.ex).
  2. Galenskap. Jag har alltid tänkt att man måste vara lite tokig för att hitta på bra idéer och det som dödar effektivt skrivlusten för mig är om jag börjar tänka i de banorna att "detta låter inte rimligt." och nu pratar jag inte om "plot holes" i berättelsen, utan jag pratar om sådana tankar som "Varför kan detta rymdskepp flyga i överljushastighet, det borde väl förstöra hela skeppet?". Liksom att min hjärna försöker tvinga min hand att skriva en "vettig historia", sånt som kan kallas för HBL-litteratur, där författarna är livrädda för att vara galna.
    Jag har flera gånger behövt påminna mig om att det går att skriva en helt knasig historia som fortfarande är bra! Harry Potter-böckerna t.ex... Hur mycket ovettiga saker finns det inte i DEM?! (Tidsvändaren är ett klassiskt exempel, men tänk också på hur osäkert det egentligen är på Hogwarts, med alla trappor som rör på sig, det faktumet att alla elever är beväpnade med stavar som kan döda bara eleven säger det rätta ordet, hemska monster ute i skogen som kan döda elever osv). Betyder det då att Harry Potter-böckerna är dåliga? Naturligtvis INTE! Jag tror jag ska läsa igenom några av dem igen nu under jullovet. :)
  3. "Det blir bra". Som jag har sagt tidigare, det finns utrymme för att tvivla. För mig är den tyngsta delen av att skriva mittendelen. Jag kan bäst beskriva det med frasen "smekmånaden är över". När jag börjar är det jättespännande, jag upptäcker nya karaktärer och nya världar! Men efter en tid känns det inte lika spännande... Karaktärerna är inte så awesome som jag till först tyckte.... Och värst av allt: Jag börjar se sprickor i min berättelse!
    Jag kan nämna ett exempel från mitt nuvarande projekt: Kaptenen har en robotarm. Det är något jag har nämnt och använt sammanlagt tre gånger hittills. Det känns för lite, jag skulle önska att det skulle vara en större påverkan i hans vardagliga liv. Men i skrivandets hetta glömde jag helt enkelt bort det enkla faktumet.
    Förstås, jag ändrar om det i nästa utkast, men när man börjar upptäcka sådana saker är det lätt att tvivla. "Min berättelse är skit, kan lika gärna strunta i allt!".
    Igen kan jag likna det vid ett förhållande: Det är nu man upptäcker att personen man älskar gör dedär sakerna som irriterar helvetet ur en.
    Men ett mantra då som hjäper mig är "Det blir bra." Bara jag håller fast vid berättelsen och går vidare (och editerar ut problemen senare) så blir allt bra. Om jag däremot ger upp på berättelsen och sticker, så kommer "what if" att hemsöka mig. Precis lika galet skulle det vara att överge ett förhållande så fort man blir lite irriterad på sin partner.
  4. Känna sig själv. Jag har kommit fram till att jag skriver bäst var som helst, men inte hemma. För här hemma blir jag distraherad av internet och allt annat. Så jag går till Studentteaterns utrymme eller biblioteket och skriver där. De två gånger jag har gjort det under November så har jag fått ihop ca 4000 ord per sittning. 
  5. Undvik kaffe och socker. När jag skriver äter jag inget godis eller dricker kaffe. Bara för att båda sakerna gör mig trög i huvudet, vilket jag inte vill.

måndag 14 november 2016

Frågor om mitt NaNo-projekt?

Jag tänkte hålla en liten Q&A angående mitt NaNoWriMo-projekt (eller "boken jag håller på att skriva" för de som inte förstår).
Jag spränger strax 25 000-ordsgränsen. :) Och har bloggat en del om projektet under de två veckor jag har varit ombord. Ni kan läsa inläggen här, här, här, här, här och här.

Så fråga på bara!

fredag 11 november 2016

18 000 ord: En slank han dit och en slank han dit

Ibland går det  extremt långsamt när jag skriver. Jag kommer rakt emot en vägg och känner att jag inte har lust att skriva, men jag måste likt förbannat ändå. Mestadels för att jag vill ha historien ut, men det känns inte som om den intresserar mig så mycket just nu.
Det är då jag tänker på min favoritförfattare Ray Bradbury. I en intervju frågade man honom om vad man ska göra ifall man har "writers block".
Han svarade att "det är uppenbart att du gör något fel. Din hjärna säger till dig "jag vill inte längre vara med" Och om du känner det ska du släppa det du skriver och börja på ett annat projekt."
Även om jag håller med Ray om problemet så ser jag annorlunda på lösningen. Visst, writers block kan komma från att du inte själv är intresserad av din historia. Men lösningen är inte att kasta ut allt och börja på nytt i mitt tycke.

Min egna medicin är helt enkelt följande: Skaka om världen.
Om du befinner dig på en plats i din berättelse där du själv inte är intresserad av vad som händer, så dra berättelsen åt ett annat håll! Du får göra det!
Mitt senaste problem med just min historia var att jag ville pausa allting och utforska min huvudperson mera. Det kändes som att jag inte ännu kände honom så pass bra som jag skulle ha velat.
Så istället för att besättningen på Mayflower beger sig mot Ao-Suhn så blir deras nästan fallfärdiga skepp upphittade av den Terranska Federationen, som för dem till planeten Tellus II. Min huvudkaraktärs hemplanet. Det finns mera till berättelsen än det, men det är summeringen.
Och jag vill nu ha honom att besöka sin hemstad, så ser jag vad han visar mig.

Ser ni hur lösningen fungerade? De var tidigare på väg rakt mot en smått mytisk planet, något som jag ännu vill att de gör. Men före det vill jag att de gör ett stopp via Tellus II och nu känns det som att jag har flyt igen.

Det finns förstås andra lösningar på Writers Block. Orson Scott Card rekommenderar att då det känns tungt ska du ta en promenad i en timme. Då rensas dina tankar och du känner dig piggare när du sätter dig ner igen.
Det är också en metod jag rekommenderar. Tänk er att du sitter med en text i tre timmar eller så. Shit, jag skulle bli uttråkad på det. Så, ut och promenera en sväng! Det löser allt.

onsdag 9 november 2016

15 000 ord: Då det blir svårt

Den senaste tiden har det varit svårare för mig att skriva. Orsakerna till detta är många. Mestadels har det berott på tidsbrist. Men också för att mitt projekt är mera ambitiöst än vad mitt förra projekt var.

Låt mig förklara: Förra årets Nanobok handlade kort och gott om en rad familjer som bor i ett hemsökt våningshus. Den boken var lätt att skriva, eftersom det inte alltid fanns en tydlig intrig. Därför är jag inte särskilt förtjust i just den boken, för det är mestadels bara saker som händer till familjer. Och det var lätt att skriva i mitt tycke.

Detta års NaNo-bok har en ganska tydlig intrig, som kan summeras ihop med frasen "Jakten på en levande McGuffin." Än så länge, jag kanske ändrar riktning vid 25 000 ord eller så.
Det är fascinerande när man tänker på det fakutmet att jag inte alls planerade att berättelsen skulle gå ut på det. Jag hade en vag aning om att berättelsen skulle handla om en rymdkapten som smugglade något. Men efter det? Improvisation, mina vänner!
Man kan säga att berättelsen växer. Så småningom upptäckte jag flera besättningsmedlemmar och deras sidor.  Och jag fortsätter upptäcka flera sidor hos dem. Och jag vill utforska dem! Jag vill gripa tag i dem och fråga "Vem är du?"
Men det betyder att det är svårare att "skita ut" 2000 ord per dag. Men jag älskar det, det är spännande! Jag vill tro att denna bok blir bättre.

Jag har också i år gjort en annorlunda sak om man jämför med förra året: Jag har en anteckningsbok där jag har skrivit upp alla besättningsmedlemmarna ombord på S/S Mayflower och andra viktiga karaktärer. Jag har också skrivit ner frågor kring dem som jag tycker att jag måste ta upp i något skede.
Igen en sak jag inte gjorde förra året, vilket resulterade i att karaktär Pelle hade ett knarkproblem i ett kapitel och sen pratades det inte alls om det mera.
Jag kommer och tänka på en annan historia, när Raymond Chandler hade skrivit The Big Sleep. Det skulle göras en film av det och manusförfattarna kom på att limosinchauffören som hittades död i ett kapitel aldrig nämndes igen. Så de kontaktade Raymond och frågade honom om det.
Raymonds svar? "Åh han... Vet ni, jag glömde helt bort honom!"

Men allt ovanstående gjorde att jag sackade efter lite i tidsplanen. Idag har jag äntligen kommit ikapp med skrivandet, vilket är bra! Fast det kändes lite deppigt att vara efter i tidsplanen och jag funderade i ett skede på att ge upp. Men ett enkelt faktum stoppade mig från det:
Jag har blivit fascinerad av mina karaktärer. Jag vill inte lämna dem där ute! Jag vill följa med dem hela vägen!

Och när jag tvekar på att skriva, så räcker det med att jag tänker den tanken så är jag tillbaka igen.

söndag 6 november 2016

10 000 ord: Hur jag avslutar en dag

Jag tänkte på en intressant fråga: Hur avslutar jag egentligen för dagen? När jag har haft en skrivsession på några timmar, vad gör jag då? Skriver jag klart kapitlet och börjar på nästa imorgon? Eller skriver jag bara klart paragrafen?

I mitt fall skriver jag klart meningen jag just då håller på med.
Så det kan se ut så här den ena dagen
Han öppnade dörren med en skakande hand. Kvinnan föll ut ur garderoben med munnen utsträckt i ett tyst skri.
När jag forsätter vid nästa dag:
I hennes knutna näve fanns en gyllene medaljong.
 Orsaken till att jag gör detta är för att det känns lättare att forstätta om jag har en stump att fortsätta från. Jag behöver inte sätta mig ner och tänka "Oh shit, vart ska storyn gå nu?" jag har ju redan en början! 
Samtidigt så är det bra att ha om man har en dag då man helt enkelt inte vill skriva.
Vi har alla varit där: vi vill inte skriva, vi vill hellre göra något annat, men för sjutton, vi måste ju ändå skriva!Och jag vet, ingen håller en pistol mot mitt huvud och säger "skriv eller dö!". Men jag måste ändå göra det. Tänk på det som varför du är ute och joggar. Det finns de dagar du INTE vill det, men likt förbannat måste du ändå för det är bra för dig.

Då har jag just denna enkla metod som fungerar för mig: Avsluta meningen men stäng sen ner allt. För när du sätter dig ner nästa dag och känner dig oinspirerad så kan du åtminstone skriva klart paragrafen du jobbar på. Och när du har gjort det så är du redan på väg så då är det lättare att skriva en till paragraf.... Och en till...Och en till.... Och innan du vet ordet av har du skrivit ännu ett par tusen ord.

För så har det också alltid fungerat för mig, att om jag känner mig oinspirerad så behövs det bara att jag sätter mig ner och börjar skriva en mening, sen en paragraf... Och efter det kommer resten av sig själv, oberoende hur jag kände när jag satte mig ner.
Men det är den där första meningen som måste ut.
Och då hjälper det att ha en början.

Annars så att skriva har inte gått felfritt. Häromdagen hade jag ett så hektiskt arbetsschema att jag inte hann skriva. (Jobb till 16, sen tre timmars fritid, sen jobb från kl 19 till två på natten) Vilket störde mig så otroligt! Nu när jag har börjat själv bli intresserad av mina karaktärer och händelser så vill jag inte riktigt lägga ner det för något så värdsligt som arbete!
Liksom jag vet nog att jag får tacka nej till extrajobb, men.... Extra jobb = extra cash!

Här är dagens låt som följde med mig när jag sprängde 10 000-ordsgränsen.

onsdag 2 november 2016

5000 ord: Motorn som inte startade

Nu är jag uppe i 5000 ord och sprang redan på problem.

Det var i allmänhet krånglit att börja för det var svårt att hitta energi. Förra året inföll den första november på en söndag. Det betydde att jag hade all tid i världen att skriva mellan midnatt och klockan tre på morgonen och sen fortsätta nästa dag. Idag inföll den första november på en måndag, så jag fick skriva mindre för att hinna sova och orka jobba nästa dag. Sen skriva lite mer på kvällen.

Men mitt problem hade inget med planeringen att göra. Mitt stora problem låg i själva berättelsen. Det kändes stelt att skriva den, som att jag hade åtagit mig ett alldeles för stort projekt. Vilket var konstigt för det lät inte som ett stort projekt i mitt huvud.
Samtidigt var jag inte särskilt intresserad av min huvudperson. Jag kan säga så långt som att han är en karaktär som är "down on his luck". Han befinner sig på botten just nu i början. Det gjorde att han kändes väldigt passiv, vilket gjorde honom till en tråkig hjälte.


Det tog mig hela arbetsdagen och kvällen att bolla runt denna fundering i mitt huvud. Varför kändes det så här? Varför njöt jag inte av att skriva? Vilken cylinder var det som inte startade?
Slutligen kom jag på det. Det började med att jag tänkte på min hjälte.

Alla berättelser handlar egentligen om en sak: En person som vill något, men universum stoppar denne. Harry Potter och Frodo Bagger vill leva vanliga liv, men får inte det. Luke Skywalker vill bli en Jediriddare men måste lära sig jedikonsten och kämpa mot sin far utan att gå över till den mörka sidan. Super Mario vill rädda Princess Peach från Bowser.
Problemet med min hjälte var att jag inte hade gett honom någon egentlig önskan. Han bara drev med i berättelsen som en död fisk.
Så nu har jag jobbat lite mera på att ge honom mera kämparglöd. Han vill inte bli kvar på botten, han ska upp! Han vill inte sluta där han är nu, han vill vidare med sitt liv!
On your feet, soldier!
Sen har jag nog kommit på något som faktiskt får honom ut genom dörren, och det kommer antagligen att träda i kraft några sidor framåt.

I samma svep som jag jobbade på att göra honom mera vass så kom jag på varför min berättelse kändes tung att skriva: De första sidorna kändes som en enda stor ursäkt. Som att jag gick omkring med nedsänkt huvud och ursäktade att jag beskriver dittan och dattan och försökte tysta den irriterande rösten som säger högljutt "Så här kan det inte fungera! Oh my god, så dåligt dethär är! Ingen kommer att förstå vad du menar med detta!"
Vilket slutligen ledde till att jag förklarade för mycket. Och det, mina vänner, är där jag drar gränsen. För jag gillar inte att behöva beskriva för mycket! Jag föredrar att beskriva för lite än för mycket!
Och mina beskrivningar var stela. Det var inte en rolig värld jag höll på att måla upp, den var en ganska steril värld egentligen. Med en allvarlig ton och allvarliga karaktärer.
Så lösningen var mycket enkel: MERA LIV! MERA FÄRG! Jag skiter fullständigt numera i om det är svårt att förstå eller inte, jag beskriver så mycket som jag tycker jag behöver och jag tänker ha karaktärerna att vara nästan som seriefigurer!
Så det så!

Med dessa två faktan i bakhuvudet kändes det plötsligt som om jag hade hittat en motor som jag hade glömt att starta. Och nu drog jag igång den och den surrar! Och jag kom över 5000 ord lätt!
En tiondel avklarad. :)

tisdag 1 november 2016

De första 2000 orden

NaNoWriMos hemsida säger att om man skrivar 1667 ord per dag så får man ihop 50000 ord inom november månad. Vilket säkert är bra för somliga, men för mig känns siffran 2000 bättre. Jag vet inte själv varför, men jag tror det beror på att då jag är uppe i 1667 ord så känns det inte så svårt att dra det vidare upp till 2000. Sen är det en gammal vana från en annan tid då jag försökte också skriva mera, då jag hade en ganska fruktsam period: 2000 ord per dag.

Men nåväl, nu har jag startat och har träffat några av mina huvudpersoner. Jag kommer antagligen att träffa resten imorgon. Jag har också utforskat lite av universumet och har redan märkt att jag tenderar att beskriva för mycket. Det är för att jag vill säga så lite som möjligt egentligen. Jag älskar själv böcker som har ett rent och tydligt språk, där så lite som möjligt förklaras.
Men samtidigt måste man på något sätt lyckas få ut all nödvändig information, vilket blir krångligt om man samtidigt inte förklara så mycket. Liksom risken finns att man går i en fälla där man känner att man måste förklara en massa om hur en rymdbas fungerar, trots att det inte egentligen är det som är storyn.

Jag har i planerna att någon dag skriva en fantasystory och jag tänker att jag helt kallt skulle börja den berättelsen med ett s.k "shakesperiansk intro". Shakespeares alla pjäser brukar börja med att en person kommer in på scenen och säger det väsentliga om var allting utspelar sig.
"Vi befinner oss nu i Frankrike. På den ena sidan står den brittiska armén och på den andra sidan den franska armén och under Guds allseende öga kommer kung Brittisk att diskutera med kung Fransman om yada yda yada...."
Jag skulle vilja börja en sån historia någon dag för jag skulle då röja undan så mycket bakgrund som möjligt så snabbt som möjligt så jag sen kan fokusera på resten av storyn.
Men vi ska se vart detta äventyr bär!

Plattan i mattan!

And here we go! :) Jag är taggad!


UPDATE:
Nu är klockan halv två och jag tar kvällen. Men 2027 ord under min första skrivsession är inte helt illa.

söndag 30 oktober 2016

Varför Rymdäventyr?

Varför valde jag att skriva om något så löjligt som ett rymdäventyr? Jag har många idéer till berättelser i mitt huvud, varför i så fall välja en sån barnslig genre som rymdäventyr?
Varför valde jag inte en thriller eller ett kärleksdrama eller bara finlandssvensk misärporr? Jag har idéer som skulle kunna bli till sådana berättelser.

För att jag vill se något ljust ibland.
Jag brukar inte ofta prata öppet om mina problem. Jag är en typisk finlandssvensk man på det sättet, som inte pratar så öppet om hur jag mår. Det finns alltid de som har det sämre än mig, så varför skulle jag? Och ibland orkar man inte ens prata om sina problem just för att det betyder att man måste dra upp alltihopa igen.
Vad har detta att göra med min berättelse kan ni fråga? Väldigt enkelt: 2016 har hittills varit ett väldigt sugit år för mig på ett personligt plan. Trots att jag har haft mycket att glädjas för (som mitt arbete) och många vänner och familjemedlemmar omkring mig som jag vet att bryr sig om mig så har 2016 ändå varit ett väldigt tungt år.

Man skulle kunna säga att det började på senhösten år 2015 när min flickvän som jag älskade väldigt mycket lämnade mig. Jag tänker inte gå in på detaljerna, ni får fråga dem av mig om ni vill veta, men jag kan säga så här: Det var inte vackert. Det var ingen som skrek eller kastade något på någon, men det var inte vackert. Och det skar djupt.
Jag bet ihop och uthärdade. Visst ringde jag hem och pratade med familjen. Men för det mesta höll jag tyst om det och försökte gå vidare. För jag orkade inte tala om det då ännu, jag försökte tiga ihjäl det.
Men det bar jag på i evigheter och bär ännu på det.

Sen i somras hände en annan grej: Jag blev utkickad från akademin. Det kom inte som en överraskning, jag "studerade" då redan på förlängd tid och hade tappat motivationen redan typ 2013. Men när det kom fram så kändes det ändå som ett misslyckande. Det betydde att jag hade misslyckats med det som de flesta finlandssvenskar förväntas göra: Studera något snabbt som blixten och börja arbeta! Istället är jag nu en "dropout". En nörd med ett deltidsjobb med noll framtidsutsikter.
(Jag klarar mig ännu på mitt arbete, så ekonomiskt är det ingen fara på taket, bara så ni vet.)
Sen kan vi lägga till lite nyheter om hur piss världen är. Yle gör ett jättebra jobb.

IGEN, vad har detta med skrivande att göra?
När jag började tänka på NaNoWriMo så kände jag att jag ville ha något positivt. Jag ville inte skriva en till skräckberättelse. Eller en gangsterstory i en darwinistiskt grå värld.
Jag ville skriva ett äventyr, som utspelar sig i ett universum där de goda människorna kan vinna och det onda kan förstöras. Klichésvaret brukar vara "En värld jag kan förstå och som verkar vettig".
OCH jag kallar detta inte för en science fiction-berättelse för jag vill inte heller vara vetenskapligt korrekt. ÄKTA science fiction ska ju helst ha något mått av trovärdighet i sig. Det är jag inte intresserad av just nu, utan jag vill bara skriva om ett äventyr i rymden.
Därför: Rymdäventyr!

Ska jag blogga om mitt NaNoWriMo-projekt?

Hallå!

Vid midnatt imorgon, från den första november, så börjar NaNoWriMo (National Novel Writing Month).
Det betyder att jag under November månad ska skriva en berättelse på 50 000 ord. Som jag skrev för en tid sen så kommer mitt projekt i år att vara ett rymdäventyr.
Och jag har nu funderat på om jag borde under november månad nu som då skriva några inlägg kring projektet, hur det framskrider och tankar jag har kring det.
Jag kommer förstås inte att skriva om själva intrigen i min story. Den biten får ni läsa sen, om ni orkar.
Men jag funderar på hur pass intressant det skulle vara att läsa. Så därför frågar jag er, vad tycker ni, ska jag blogga om det under november månad?

lördag 29 oktober 2016

The Typing of the Dead: Overkill

Jag tycker om att spela spel där man skjuter zombier och jag tycker om att skriva. Skulle det inte var coolt om det gick att kombinera de två på något sätt? Jag önskar det fanns ett sånt sätt....
Vänta, DET GÖR DET!

Spelet heter The Typing of the Dead: Overkill. Jag skaffade det på steam igår och har suttit och skrivit samtidigt som jag har skjutit zombier.
Spelet är en spin-off grej till House of the Dead-spelserien. Det är ett enkelt arkadspel (en s.k "rail shooter") där du skjuter zombier som kommer rusande mot dig. Mera än så behöver jag inte förklara. På datorn skjuter du helt enkelt med musen. Enklare än så är det inte.

Med Typing of the Dead är det annorlunda. De flesta av er har säkert redan gissat till sig vad det går ut på: Du skriver istället för att skjuta. Zombier kommer rusande mot dig och det dyker upp ett ord på skärmen som du ska skriva för att kunna skjuta zombien.

På lättare svårighetsgrad är det små ord som "ball" och "cat", men jag körde på den svåraste svårighetsgraden och fick hela meningar som "Ulysses was drunk", "We can still be friends right", "To be or not to be" och svårare ord som "abnegation", " sanctimonious", "ubiquitous" osv.

Utseendemässigt är det modellerat att se ut som drive-in skräckfilmer från 80-talet. Det ser väldigt coolt ut, tycker jag.
Jag rekommenderar att ni skaffar detta spel! Det är en utmaning och annorlunda än en "vanlig" shoot-em up. Det är perfekt att spela om du har typ en halvtimme att döda här och där.

Ps.
Med Typing of the Dead: Overkill så kommer också House of the Dead:Overkill så om du vill överge skrivandet och bara skjuta zombier old-school så är det bara att göra det.

måndag 24 oktober 2016

10 skräckfilmer!

Ska du fixa en filmkväll under kommande Halloween? Eller tänker du bara att det skulle vara på sin plats att se en skräckfilm eller tre? Din kaveri John har nu kollat igenom sin filmsamling och tänker rekommendera de tio bästa skräckfilmerna han kommer och tänka på sådär på rak arm!



10. John Carpenters In the Mouth of Madness
Denna film rekommenderar jag av många orsaker. Dels är det en bra lovecraftisk film. När man säger "Lovecraftisk film" tror de flesta s.k Lovecraft-fans att det är mycket tentakler och stuff. Men det jag menar med lovecraftisk i detta fall är att ett genomgående tema är hur nära en hemsk död mänskligheten och hela världen egentligen är.
Dels rekommenderar jag den också för att det är en genuint bra i mitt tycke. Vår hjälte är John Trent, en försäkringsutredare som får en uppgift från ett bokförlag: Han ska leta reda på vart deras bästsäljande författare Sutter Cane har tagit vägen och försöka få tag i manuskriptet från hans senaste bok In the Mouth of Madness. 
John Carpenter har lyckats i denna film bevara mycket som gör skräck till en intressant genre. Skräcken kommer inte från hemska monster utan snarare från hur konstigt allting är och hur allting fortsätter bli konstigt tills vår värld slutligen kollapsar.

9. John Carpenters The Thing
Låt oss få båda John Carpenter-filmerna jag älskar ur vägen. Om In the Mouth of Madness har större fokus på allting konstigt så har The Thing mera fokus på att vara isolerad. Filmen handlar om en forskningsexpedition på nordpolen. Och efter en del om och men så börjar ett monster härja där på området. Ett monster som kan ta formen som precis vad och vem som helst. Det betyder att någon eller några i forskningsteamet egentligen är "The Thing". Men vem....?
The Thing har också större monstereffekter. John Carpenter har sagt i en intervju att han ville ha The Thing att på riktigt se ut som vad som helst.
Jag rekommenderar att ni ser denna film. Den är en perfekt skräckfilm i mitt tycke. Den har bra monstereffekter, tung kuslig stämning, bra musik, bra skådespelare.


8. Evil Dead II: Dead by Dawn
Yep, jag rekommenderar tvåan. För det första så återger den filmen vad som hände i ettan väldigt kortfattat, så du MÅSTE inte ha sett ettan för att se tvåan i mitt tycke. För det andra så är ettan sist och slutligen rätt så ointressant. Ettan är en, enligt dagens mått, stereotypisk rak skräckfilm om några ungdomar som bor i en stuga och monster kommer och dödar de flesta. Se den om du vill se lite filmhistoria, men den har inte åldrats särskilt bra.
Tvåan kan bäst beskrivas "om Loony Tunes skulle få för sig att göra skräckfilm". Det finns en del scener som är skrämmande men det finns också en hel del tragikomiska scener, vilket gör filmen väldigt konstig. Och därför älskar jag den!


7. Drag me to Hell
Från samma gäng som gjorde Evil Dead II så finner vi Drag me to Hell. Jag recenserade den i somras, men jag kan säga kortfattat att den handlar om en ung kvinna som får en förbannelse över sig. Den är bra, karaktärerna är intressanta, berättelsen är intressant.... Länken finns ovan!


6. Psycho
Innan Texas Chainsaw Massacre, innan Halloween så fanns Alfred Hitchocks mästerverk Psycho. En del har påstått att det är den filmen som inspirerade den moderna slasher-filmen. (Sen kom Halloween och förfinade den.) Den bröt mot en del gamla skräckfilmsregler samtidigt som den uppfann nya.
En kvinna har stulit en massa pengar från sin chef och flyr över landet i en bil. Efter en del om och men måste hon stanna vid Bates-motellet. Det drivs av den blyge Norman, som aldrig skulle göra en fluga förnär, och hans mamma.
Psycho har den berömda duschscenen, där en kvinna står i duschen och någon drar undan skynket och knivhugger henne. Vad kan jag säga, ingenting slår klassikerna!


5. Pet Semetary
Baserad på en bok av Stephen King, Pet Semetary handlar om en ung läkare som flyttar med sin fru och två små barn till en småstad i Maine. Hans hus ligger strax bredvid en motorväg där det kör förbi en massa långtradare med jämna mellanrum. Hans granne är en gammal trevlig gubbe som delar några öl med vår läkare.
I ett skede dör dotterns katt på motorvägen. Läkaren tänker begrava den och påstå att den har sprungit bort. Men gubben har en annan idé... På baksidan vid läkarens hus finns en djurkyrkogård. Och längre bort från det finns en gammal indiangravplats. Där gräver de ner den döda katten. Många timmar senare så kommer den tillbaka! Men inte som vanligt, den fräser åt allt, den klöser och den lutkar grav.
Och det är bara början....

Om boken så har Stephen sagt att det är det mörkaste han har skrivit. Bara för att en del av hans värsta farhågor finns där. Mera än så kan jag inte säga utan att förstöra resten av berättelsen. Men filmen är väldigt mörk på många ställen. En fras som har fastnat i mitt huvud från den filmen som beskriver mycket är "Sometimes dead is better".


4. Return of the Living Dead
En zombiefilm! Som jag också har recenserat tidigare. Men jag gillar denna skarpt av några orsaker: För det första så är den en mera skräck-komisk blandning på zombie-temat. För det andra är dessa zombier väldigt annorlunda det som vi vet från tidigare om zombier, enough said.
Så jag rekommenderar den! Och ni kan också se resten av serien om ni vill!

3. House of 1000 Corpses
Jag skrev en recension om denna film för en tid sen sen och jag rekommenderar den fortfarande!
2. Young Frankenstein
Okej, så detta är inte en skräckfilm per se. Det är en Mel Brooks parodi på Frankenstein-franchisen. Berättelsen är inte särskilt originell, kirurgen Victor Frankenstein (Spelad av Gene Wilder, R.I.P) får ärva sitt familjegods i Transsylvanien. Det är ett slott som ägdes av hans farfar, baron von Frankenstein. Det var Baronen som har tidigare grävt upp lik och fått dem att leva igen. Det är något som Victor inte vill veta av till först, för han vill bli ihågkommen som en SERIÖS vetenskapsman!
Gene Wilder gör ett utmärkt jobb i denna film! Varenda gång han håller ett tal så tuggar han på scenen så otroligt! Man föreställer sig en galen doktor som skriker "ITS ALIVE!!", där har vi Gene!

Jag rekommenderar den varmt om du inte vill se en SKRÄCKFILM, utan en komedi! Den är en genuint bra film tycker jag! Jag och Martin har filmat en vlogg där vi diskuterade den, vänta bara....


1. Suspiria
Slutligen så tar jag en till film som jag har recenserat förr. Dario Argentos film Suspiria kan bäst beskrivas som en feberdröm. Berättelsen är inte så logisk, men den är ett vackert spektakel att se på! Här kan ni läsa min fulla recension och NJUT!

tisdag 18 oktober 2016

Bokomslaget

Förra året deltod jag i NaNoWriMo. Och nu planerar jag att göra det igen. :)
Förra året skrev jag en skräckberättelse förlagd till en fiktiv stad i Österbotten. I år siktar jag mot stjärnorna och tänker skriva ett rymdäventyr! Jag ska inte kalla det för en Science Fiction-story, för jag kommer antagligen inte att orka vara hur vetenskapligt korrekt som helst. Så jag föredrar termen rymdäventyr. :) En äventyrsberättelse som utspelar sig i rymden helt enkelt.
Precis som förra året så tänker jag ha exakt noll ord skrivna före den första november. Jag har lite anteckningar med namn på karaktärer och planeter, men vi får se hur mycket jag faktiskt använder det. Det jag lärde mig från förra året är att man upptäcker mycket nytt när man själv vandrar genom sin egen berättelse.

Och precis som Michaela så tyckte jag det kunde vara roligt att peta på omslaget. :) Man kan ju alltid drömma att boken skulle se ut så här, eller hur?

onsdag 12 oktober 2016

Två sanningar, en lögn AVSLÖJAD!!

Häromdagen utlyste jag en liten utmaning: Jag skulle ge tre påståenden, två sanningar och en lögn. Folk skulle sedan kunna gissa vilket som är falskt.
Efter att ingen har svarat så kommer facit här.

En av mina framtänder är falsk. Den sprack när jag rök ihop med en annan kille och ramlade ut flera år senare.

Detta är sant! Fast inte lika dramatiskt som det låter. När jag spelade amerikansk fotboll år 2010 så krockade jag med en killes axel och det hördes ett högljutt KRACK från min mun. Jag spottade ut tandflisor och tänkte inte mera på det.
Många år senare då jag sov så hördes det igen ett knäpp från munnen som väckte mig och jag kände att jag hade en halv tand loss från den nedre tandraden på framsidan. Det kom inget blod för det var främst emaljen som var borta (vi kan säga typ 70 % av tanden var borta). Jag for till tandläkaren så fort de hade öppnat och fick tanden fixad.

När jag var i armén på ett läger så betalade jag och flera andra personer en typ för att avfyra ett falskt skott i vår båt, då vi alla satt där. Vi höll händerna över öronen och när det hade skjutits sjukanmälde vi oss alla för "tinnitus" och på så sätt slapp vi lägret.
 
Detta är falskt! Men jag har hört via mulliradion att ett gäng på GrK gjorde det för att slippa lägret. Men mulliradion betyder att jag hörde det från en typ som hade hört det från en annan typ osv, så för allt vi vet kan det vara 1000 % bullshit.

Jag har stått på scen med ett rockband inför 4000-isch personer.

Detta är sant! Det var under Skolmusik 2007 som en del förmågor från olika högstadium och gymnasium fick spela i Åbo-arenan. Och jag spelade i bandet Lotus på den tiden, vilket bestod av mig och tre andra vänner. Och naturligtvis ville vi vara där och uppträda! Och vi var där, inför 4000-något elever på en scen och spelade upp vår låt som vi hade vunnit med i en tävling i Vasa några månader tidigare.
Det är bland det roligaste jag har gjort i mitt liv. Vi var unga och framtiden såg ljus ut. Ibland kommer jag på mig själv med att sakna grabbarna i bandet. Suck... Good times....
Nåväl. Jag föreställer mig att folket gillade det iallafall. Please don't ruin this for me!

"Pics or it didn't happen", som de säger...

måndag 10 oktober 2016

Två sanningar, en lögn

Ska vi leka lite?
Här om dagen var jag på improvisationsverkstad med Studentteatern i Åbo (STÅ, hemsidan finns här, JOIN US!). En av övningarna var en så kallad "Lära känna varandra"-övning. Vi skulle prata med varandra och komma med tre påståenden, varav två var äkta och en är falsk. Sen skulle vår partner gissa vilket som var falskt. (Det sistnämnda var inte nödvändigt, men alla gillar en utmaning)

Så jag fick en idé: Jag ska här komma med tre påståenden, varav bara ett är en lögn! Ni får i kommentarsfältet gissa vilket som är lögnen!
Sen imorgon kommer jag att posta facit och sen lite bakgrundsinfo.
Här kommer mina påståenden:
  1. En av mina framtänder är falsk. Den sprack när jag rök ihop med en annan kille och ramlade ut flera år senare.
  2. När jag var i armén på ett läger så betalade jag och flera andra personer en typ för att avfyra ett falskt skott i vår båt, då vi alla satt där. Vi höll händerna över öronen och när det hade skjutits sjukanmälde vi oss alla för "tinnitus" och på så sätt slapp vi lägret.
  3. Jag har stått på scen med ett rockband inför 4000-isch personer.

 Lycka till!

söndag 2 oktober 2016

Selfie: Sisters of the Amniotic Lens


Alltså....Va?

Jag hittade detta skräckspel på en steam-sale. Och jag satt förvirrad genom hela spelsessionen. Jag har blivit tvungen att googla spelet bara för att ta reda på vad sjutton som pågår.
(Oooh, eller är det tänkt att "spelaren ska bilda sin egen uppfattning" och inte få "allting förklarat", mr Artsypants?)

Handling (det som kallas för det)
När du startar spelet ser du en snubbe som sitter framför en webcam och berättar att två flickor har hittats mördade och styckade på ett motell. Jaha?
De var tydligen medlemmar i en sekt som hade något skit på gång. Sex av medlemmarna är döda och nu jagas den sjunde, så jag antar att det är DU som är den sjunde medlemmen!!! *GASP!*
Vi har tydligen ett mästerverk här! Varför har jag slösat bort mitt liv på att läsa BÖCKER, när den perfekta storyn finns här!

Speltekniskt
Så du sitter i ett rum med en död kvinna och en massa flugor som flyger omkring. Du ska jaga flugor en stund (alltså hålla musen ovanför dem tills något händer och de börjar lysa rosa).
Sen kommer tvn på och du ska bläddra kanaler en stund innan du får se bilder av ditt eget rum där du sitter! *dramatisk musik*
Och därefter startar du ett slags minigame. Där du flyger omkring i rymden och skjuter rymdskepp och röda prickar som dyker upp. När du har skjutit alla röda prickar så far en stor röd prick långt ute i rymden där flera flugor surrar omkring den, så du måste skjuta dem och sen skjuta pricken. Och sen tar det spelet slut och vi går över till nästa dag! Och allt detta tar du reda på genom trial-and-error. Du får INGA instruktioner! Att spela detta spel är som att någon ger dig en massa delar till en grill och du ska plocka ihop den själv UTAN ritningar eller ens markeringar på själva delarna.
Och den viktigaste frågan är
"Varför i helsike är jag i rymden och skjuter flugor?!"
Oh, och det dyker upp en liten ruta med text som du ska läsa, men om jag vill läsa skräp som är ointressant så plockar jag hellre fram en bok om livet i Salobyn på 1830-talet, tack så mycket!

Jag hittad på nätet något dillande om att man skulle döma folk eller något liknande, men jag orkade inte spela så långt. Efter att ha lekt anti-cimex i en timme gav jag upp. Spelet borde heta "fly catcher simulator".

Grafiken är väl helt okej, om du inte vill ha någon särskilt bra grafik. Speciellt rymdbanorna är designade att se ut som något urgammalt Atari 2600-spel. Hipster much!?
Överallt spelas det musik som åtminstone är lite intressant, antar jag...

Betyg
Att spela detta spel är som att vara på en konstutställning. Och konstnären gjorde konstverket en halvtimme före. Och står nu längst fram och försöker övertyga dig om att det är "sann konst" och att konstverket egentligen är jättebra, det är bara du som är så insnöad att du inte förstår. Och hela fanbasen består av lika trögtänkta fritänkare som nickar och håller med medan deras blickar tittar ut i luften.
Det är förvirrande att spela, storyn vet jag knappt något om, jag vet inte vad jag ska göra.
Min slutdom över detta hipsterskräp kan inte uttryckas i ord. Tur att det finns på rea i Steam nu för 1:20 så om någon vill inte spela ett BRA och ROLIGT spel så kan ni alltid ta denna sörja! Ni kan kanske vinna poäng hos "Konstnär"-gänget om ni påstår att ni "förstår spelet", att det egentligen handlar om oedipus-komplexet.

lördag 24 september 2016

En blogglista

Det var ett tag sen jag gjorde en lista. Och denna lista är tagen från Lungan i Stormen.

Hur länge har du bloggat?

Jag har bloggat aktivt sen hösten 2014 då jag öppnade denna blogg. Före det skrev jag lite här och där, men jag var aldrig riktigt nöjd med resultatet. Det var vardagsfunderingar som jag tänkte att då var djupa men som idag inte ens skulle sälja som en självhjälpsbok. 

På vilka sajter?

När man är så gammal som jag så levde jag på den tiden då Lunarstorm ännu var uppe. Så jag antar att den sajten kan räknas. Efter det hade jag väl en blogg på blogspot (tror jag), men den tog jag bort.

Vad är det bästa med att blogga?

Jag tycker om att skriva. Så jag antar att det är det positiva med att blogga. Sen så finns det inte riktigt några krav på hur välskrivna blogginläggen ska vara. Många av mina inlägg är vad som kallas för "det första utkastet", jag brukar inte revidera mina inlägg då jag har skrivit dem. Jag slår vad om att jag har retat upp x antal språkpoliser under min bloggkarriär. Men whatever, jag inte bry mig något.

Och det sämsta med att blogga?

Ibland känns det ensamt. Som att jag är en bloggare som babblar i ett slutat rum till en vägg. Och ibland har jag inga aningar om vad jag ska skriva. Den senaste tiden har jag känt lite av en bloggtorka. Ibland har jag funderat på att fråga läsare vad de skulle vilja se mera av i min blogg. Men är som vanligt nervös för att det skulle bli en dödslik tystnad kring det inlägget.

Vem tar dina bilder och vad har du för kamera?

När jag recenserar filmer så brukar jag ta screenshots från dvdn. Nu har jag skaffat en kamera och kanske jag börjar ta mera bilder med den. Vi får se.
Bilderna i detta inlägg är från Pixabay.

Har bloggen lärt dig något?

Jo, jag har börjat skriva mera kort och koncist. Då jag har hållit på att skriva fiktion så strävar jag efter att inte flumma utan komma direkt till poängen i meningen.
Sen då jag recenserar något så läser jag upp lite info om materialet i fråga. T.ex vad författaren själv tänker om boken jag har läst, någon intressant trivia-information kring en film eller något liknande.

Har du lärt känna någon via bloggen?

Pernilla, som driver Lungan i stormen, har jag lärt känna via bloggen. Vi har planerat att göra något bloggprojekt tillsammans, som en video eller något liknande. Hon skriver jättebra!
De flesta andra kontakter, som Martin så kände jag innan jag började blogga.

Hur många inlägg skriver du i veckan?

Det varierar. Som sagt, nu har det varit en svacka. Men det idylliska skulle vara att skriva och publicera ett nytt inlägg var tredje dag och filma och ladda upp en video en gång i veckan.

Kan du leva på din blogg?

HAHAHAHAHAA..... Nästa fråga.

Hur mycket tid lägger du på din blogg då?

Då jag är "on fire", så kan det röra sig om några timmar i veckan (om man räknar med filmerna som jag kollar för att kunna recensera dem). Att skriva själva inlägget kan röra sig om en till två timmar, med lite internet-forskning. Min google-fu är stark.

Hur länge kommer du att blogga?

Så länge det finns saker att blogga om, antar jag. När jag startade denna blogg så tänkte jag att jag håller på tills det tar slut helt enkelt. Och jag har inga planer på att sluta ännu på en lång tid.

lördag 10 september 2016

Surgeon Simulator



Jag har nu petat lite på Surgeon Simulator, jag kom över det för en tid sen för en billig slant. Det går ut på exakt vad som står på paketet, du är en kirurg som ska utföra en lyckad operation. Det kan betyda att du ska såga upp bröstkorgen och byta ut ett hjärta. Och du måste göra det snabbt innan din patient dör. Och ibland finns det saker som försvårar, t.ex att du opererar i en ambulans som har ibland en tendens att köra på en vägbula, så hjärtat du ska sätta i tappar du och det ramlar ut genom den öppna ambulansdörren.
ELLER så är du uppe i rymden och ska försöka utföra operationen i noll gravitation!

Spelet är väldigt svårstyrt. Med musen så för du läkarens arm åt höger och vänster, på fem tangentbordsknappar kontrollerar du kirurgens ena fingrar (Ett tips: Håll in tangenterna så att du ger fingret åt den medvetslöse stackars saten du har på ditt operationsbord.)
Och på en annan knapp väljer du om kirurgen ska höja eller sänka armen. Knäpp på den igen så kan du röra armen sidledes.

Det kan du göra... Eller så gör du som jag gjorde: EXPERIMENTERA på patienten på så kreativa sätt som möjligt!!
Vilket du inte kunde göra. -.-
För spelet är så krångligt styrt att det t.o.m är svårt att få livet av patienten snabbt!

Betyg
Surgeon Simulator får 2 av 10 i betyg. Det var för krångligt helt enkelt. Kanske det skulle ha gått bättre om jag hade haft en steam controller, men nu har jag det inte. Så sorry nu bara! 

onsdag 7 september 2016

Jurassic Shark

Ny video uppe!
Som ni märker så gillar jag att filma och editera videor, så ni kan förvänta er flera sådana! Jag kommer förstås inte helt att överge det skrivna formatet, men jag gillar att göra videor så ni kan förvänta er flera!

fredag 2 september 2016

Video: Vad är bordrollspel?



Jag har länge tänkt på att göra ett par videor där jag pratar om en av mina hobbyer: bordrollspel! Några där jag pratar lite om spelsystem, diskuterar lite vad det innebär att vara en spelledare (därav titeln "Spelmästaren", från engelskans "Game Master"), komma med tips till nya spelare och spelledare, berätta lite historier från spelbordet osv.
Men till en början har jag försökt göra en video där jag förklarar vad ett bordrollspel riktigt är. Och den videon har vi här i två delar!

Jag kommer annars att göra flera videor som t.ex filmrecensioner och annat roligt! Ni hittar min kanal här, jag kommer förstås att posta videor på min blogg men om ni ändå vill subscriba så feel free!


torsdag 25 augusti 2016

Framtiden

Nej, jag planerar inte att sluta blogga. :D

Det slog mig bara att jag kunde skriva lite om vad som kommer att hända i mitt blogg-relaterade liv. :) Har aldrig gjort det förr.

Sommaren är slut och jag kommer att återvända till Åbo, tillbaka till vardagen.
Jag har naturligtvis en rad filmer att recensera. Jag var till Juthbacka-marknaden förra veckan och hamstrade en del filmer (varav en är en tidig 2000-tals sci-fi/ action B-film med Dolph Lundgren i huvudrollen).
Sen har jag planer att göra flera Vloggar. Jag tänkte börja göra en liten serie om bordrollspel, där jag berättar lite om rollspelandet och pratar mera om lite spel.
Jag planerar också att göra videorecensioner. Det är något jag har velat göra en längre tid och nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen. Jag kommer att försöka göra dem roliga samtidigt som intressanta. Då film är ett visuellt medium så har jag tänkt att en videorecension är bra på det sättet att jag kan visa valda delar av filmen då jag pratar om t.ex set-designen eller kamera-arbetet.

Ingen kunde undgå att märka att det kommer att bli en Gala 2016 och jag är själv på väg dit. Än så länge borde det inte vara något problem. Om det är tillåtet så tar jag med kameran och kanske gör lite intervjuer. (funderar på att göra det som en tävling, typ att de tre första som kommer och nappar tag i min arm och säger en fras så kommer att vara med i intervjun OCH jag kommer också att bjussa på en drink på eftersläppet). Kanske jag borde maila arrangörerna och fråga om det är okej att filma där?

Jag har lekt lite med att omdesigna bloggen och min FB-sida så det kommer ni antagligen att se förändringar på.
Annat än det så har jag inget nytt. Ha en bra dag! 

måndag 22 augusti 2016

Kulturvis lista!

 Jag kunde inte undgå att märka att det fanns en viss lista i bloggosfären. Som ändå tangerar det jag håller på med, så jag tyckte att nu ska jag fylla i den. :)

Vad läser du helst?
 När jag var liten ville mamma att jag skulle bekanta mig med nya författare, så hon uppmuntrade mig till att prova flera nya författare inom olika genrer. Jag kan säga att det projektet lyckades hon med!
Jag läser inom fiktion helst sci-fi, skräck och fantasy, med underkategorier. Den senaste tiden har det blivit ganska mycket sci-fi och skräck, så jag skulle vilja varva med lite fantasy. Tips? (INTE Game of Tits eller Robert Jordan!)

När det kommer till fakta så läser jag lite om teologi (Jag rekommenderar C.S Lewis böcker om teologi), en del om myter och legender, samt böcker om tidsresande, lite böcker om att skriva.... Jag försöker som sagt läsa brett. :)
Vilken tv-serie kan du se om och om igen?
Eftersom det är min lista nu tänker jag ge flera svar:
-Hornblower. Den är en av mina favoritserier pga äventyret och de historiska vingslagen.
-My name is Earl. Jag älskar alla karaktärer och det är en rolig och hjärtvärmande serie.
-Simpsons (Säsong 2-10) och South Park! Inget slår klassikerna!
-Band of Brothers. Igen, historiens vingslag och allt dedär...
Vad såg du senast på teater?
-I våras när studentteatern i Åbo ordnade pjäsen Aftonträff.
Vilken skiva var den första du köpte/fick?
-Dr Bombay- Rice and Curry. Har den kvar i en låda i Åbo. Har ni problem med det?!
Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?
Ooooh.... Ray Bradbury. Han var en fantasifull och trevlig gubbe. Som hade mycket intressanta åsikter om kultur, litteratur och livet i överlag. Han är i stort sett vad jag skulle vilja vara när jag är gammal och grå. Jag rekommenderar att ni youtubar honom. Fuck it, se denna video!
En annan person jag skulle äta middag med skulle antagligen vara Robert E. Howard. Killen skrev väldigt bra och det skulle vara intressant att höra vad han hade att säga om historia, mänskligheten osv. För det vet jag så lite om. Jag önskar också vi kunde placera J.R.R Tolkien vid samma bord för de hade flera likheter än vad jag först trodde.
En tredje person jag skulle äta middag med skulle vara Alice Cooper. Han var en idol i mina yngre år och han verkar trevlig så jag tror det skulle vara en intressant måltid.
Har du någon favoritfilm?
Jag har för många! Men jag kan nämna några...
-John Carpenters The Thing. Det är i mitt tycke en perfekt skräckfilm! Kosmisk skräck, paranoia, klaustrofobisk stämning....
-John Carpenters In the Mouth of Madness. Det är den enda riktigt bra Lovecraft-filmen (förutom Call of Cthulhu och Whisperer in Darkness) som lyckas fånga hela den kosmiska skräcken i Lovecrafts litteratur.
-John Carpenters Big Trouble in Little China. Det är en rolig cheesig 80-tals actionfilm där huvudkaraktären i själva verket är en sidekick som tror han är hjälten.
-Animal House. Det är en föregångare till college-komedierna och den lyckas BÄTTRE på SÅ många plan! Karaktärerna är välskrivna.
-Highlander! There can be only ONE!
-Lord of the Rings (Ralph Bakshis version). Den är VACKER....
Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?
Antagligen Ozzy Osbourne i Hartwall-arenan 2010. Det var en trevlig kväll jag och min kusin hade! Å andra sidan hade Rammstein en awesome show 2014 (tror jag det var?)
Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?
För kulturens skull... 70-80-talet. :)
Har du något skamnöje inom kultur?
Dude, ni pratar med killen som såg The Room och tyckte den var helt okej! Jag tror det är svårt att toppa det.

onsdag 10 augusti 2016

Sommarens ljudböcker

Jag hade (igen) ett sommarjobb till havs, som diskare på en färja. Det innebär att jag står sammanlagt i minst 10 timmar i ett rum med en högljudd diskmaskin. Sånt kan vara skadligt för hörseln och de flesta av oss använder hörselskydd. Men så får vi också använda mp3-spelare med hörlurar som också fungerar som öronproppar.
Vilket i sin tur betyder att det är ett perfekt tillfälle att lyssna på lite ljudböcker. Och i sommar har jag kommit igenom sammanlagt tre ljudböcker och en novell som jag gillade.

A Clockwork Orange av Anthony Burgess
Jag är väl bekant med filmen av Stanley Kubrick. Man kan säga att jag hade en Kubrick-fas i gymnasiet. Men som i de flesta fall så är boken bättre, berättelsen är mera komplex.
Bådadera handlar om pojken Alex och hans hejdukar som bor i ett England några årtionden i framtiden. Han älskar att härja med sina vänner och begå brott. De har slagit folk, de har stulit och en massa andra saker. Men så åker Alex fast och blir satt i fängelse. Hans dom blir 15 år. Men han får höra om en ny behandling som gör att han kan bli frisläppt snabbare. Den behandlingen är en beteendebehandling som efter två veckor gör att Alex blir hemskt illamående av tanken på våld eller sex.

För det första: Vad betyder "A Clockwork Orange"? I filmen förklaras det aldrig och en del typer tror att det är helt hämtat från en cockneyfras: "Queer as a clockwork orange". Men i förordet säger författaren vad titeln syftar på: Tänk er att vi tar en människa och gör det omöjligt för personen att begå onda handlingar. Då kommer personen att vara inget mera än en "clockwork orange" (en apelsin med urverk,som det heter på svenska). En sak som verkar söt och oskylidgt som en apelsin, men inuti tickar ett urverk som tvingar personen att vara god. Det är ett tema jag upptäckte att dyker upp titt som tätt, att tvinga en person att vara god gör inte att personen egentligen är god.

Have Spacesuit - Will travel av Robert A. Heinlein
På svenska heter det "egen rymddräkt finnes". Den har kallats för en "Heinlein Juvenile", för det fanns en period där han inte skrev "rak sci-fi" utan skrev snarare ungdomsromaner med science fiction-inslag.
Denna bok handlar om pojken Clifford "Kip" Russell. Han är en tonåring som har en dröm: Att få resa ut i rymden och besöka kolonierna på månen.
Han får reda på att det finns en tävling där man kan vinna en resa till månen och deltar, men han vinner bara en bättre begagnad rymddräkt.
Inte länge efter att Kip har fått sin rymddräkt blir han kidnappad tillsammans med några andra människor till Pluto, där utomjordingar planerar att invadera jorden.

Heinleins styrka ligger i det att han väldigt enkelt och smidigt bygger upp ett universum. När de flesta författare gör det så behöver de några hundra sidor backstory för att förklara hur samhället fungerar. Heinlein gör det inte, vilket jag älskar. Det känns som att Heinlein rycker på axlarna och säger "Ja, människan har utvandrat till månen. Är det något fel med det?"

Heinlein finns på min lista över favoritförfattare just för att han kunde skriva sci-fi äventyr.

I have no mouth and I must Scream av Harlan Ellison
Detta är egentligen ingen bok, utan en novell. Men jag kommer ändå ihåg den rätt så bra. Den är en lite konstig berättelse av Harlan Ellison. Den utspelar sig 109 år efter hela mänsklighetens förstörelse. Våra huvudpersoner är de sista fyra levande människorna på planeten som levar under tortyr av den grymme huvuddatorn AM.
Vad står AM för? Först för "Allied Mastercomputer", sen "Adaptive Manipulator" och slutligen "Aggressive Menace".

Jag skulle bäst beskriva berättelsen som skräck med science fiction-element. Universumet som Ellison har byggt upp är tröstlöst och mörkt. Hela mänskligheten är borta och kvar finns dessa fyra människor och den hemska AM. Den har förmågan att läka skador på människor, den kan psykologiskt tortera människor.
Fundera på varför titeln heter "I have no mouth and I must Scream"....

If chins could kill: The confessions of a B-movie actor  
Bruce Campbell är en av mina favoritskådisar. Just för att han vet vad han gör. Han har inga illusioner om större skådespelartalanger. Trots det har han haft huvudrollen i Evil Dead-filmerna, samt tv-serien Brisco County Jr och Jack of All Trades. Han har också haft en biroll i tv-serierna Xena: Warrior Princess och Hercules: The Legendary Journeys. Och nu är han aktiv med TV-serien Ash vs Evil Dead.

Han är annars en vanlig snubbe från Detroit. Och det märks i denna bok, den är kryddad av en massa små berättelser från olika tillfällen i hans karriär. Han berättar om hur han kom i kontakt med Raimi-syskonen och Robert Tapert. Han berättar om incidenter som hände under inspelningen av första Evil Dead, hur han blev tvungen att jobba som säkerhetsvakt efter Maniac Cop för att kunna leva och en del om sitt personliga liv.
Boken har inget "Rise and fall" av Bruce Campbell. Vi läser inte att han hade ALLT och sen sket det på sig för att han knarka eller något. Istället skulle jag beskriva hans karriär som en låååångsam stegring.
Jag har också textversionen, men jag ramlade över ljudboken. Uppläst av Bruce själv dessutom!

onsdag 3 augusti 2016

Min första Vlog!

Sådär! Efter många om och men har jag nu gjort min första Vlog!

Jag sprang på en del problem längsmed vägen. Mitt största just nu är att youtube sänkte volymen på videon (och jag vet att det är youtube för originalfilen har fortfarande samma ljud).

Sen så glömde jag svara på en fråga! Skäms på mig! Men jag sparar den frågan till nästa video jag kommer att göra! Stay tuned!

måndag 11 juli 2016

Första Vlog: Frågestund

Nu har jag velat tillräckligt länge och tänker ordna med en Vlog. Och jag ska börja allting med en frågestund. :) Så har ni frågor så pass på att ställa dem nu, så svarar jag på dem i nästa video. Oberoende vad frågan gäller. ;)
(med vissa undantag)

tisdag 5 juli 2016

Drag me to Hell

Handling
 Vi stiftar bekantskap med Christine Brown. Hon jobbar på en bank och hoppas få avancera, kanske åta sig något stort jobb som skulle garantera henne en befodran. Men så kommer en gammal tant in till henne och vill att banken ska ge anstånd på ett huslån som tanten inte kan betala. Christine vill hjälpa henne, men samtidigt vill hon avancera. Så hon säger nej, banken kan inte göra något. Trots att tanten bönar och ber och säger att hon måste flytta ut om inget görs!
Men Christine säger nej. Vilket resulterar i att efter en massa om och men så ger tanten ett förbannat objekt till Christine. Hon har nu blivit förbannad och om tre dagar kommer Helvetet att sluka henne, såvida hon inte gör något. Hon kan inte kasta bort föremålet, det är för sent för det.


Om filmen
 Regissören Sam Raimi skrev filmen tillsammans med sin bror Ivan Raimi. (Och deras bror Ted Raimi har en liten roll i filmen, så hela Raimi-syskonskaran finns på plats). De har själva erkänt att de har lånat element från klassikern Night of the Demon och jag kan inget annat än hålla med. Båda filmerna handlar om ett förbannat föremål som ges till en person. Personen i fråga har ett antal dagar på sig innan något demoniskt sätter efter en. I Night of the Demon dyker bara en demon upp och käkar karaktärerna, medan i Drag me to Hell så öppnas marken under personen och händer drar ner en.

Det som gjorde att jag ville se filmen var att Sam Raimi regisserade den. Det är mannen  bakom Evil Dead-filmerna. Och jag vill rikta er uppmärksamhet mot tvåan och Army of Darkness. (och förstås tv-serien). Släktdragen syns väldigt tydligt. För även om Drag me to Hell har en extremt enkel premiss så får utförandet mig att tänka oskojat på Evil Dead-serien! Det finns en scen i filmen där en demon har frammanats och intar en gammal kvinna. Och när hon börjar bröla och väsa så sitter jag och önskar att filmen hade Ash Williams! Liksom skulle Ash ha dundrat in med en cool one-liner så hade det varit perfekt,då hade vi haft en till Evil Dead-film!
Men det finns mera: Både Evil Dead och Drag me to Hell har en hel del slapstick-humor. Även om den är grotesk så ser man ändå det komiska i det. I Drag me to Hell får en demon ett järnstäd på huvudet! Precis som i vissa tecknade serier! Fast resultatet blir grymmare och blodigare, så var det första jag kom att tänka på en Bugs Bunny-serie! "Eeep, whats up, demon?"

 Filmen är inte särskilt skrämmande i mitt tycke, bara för att den är så over the top. Det känns som att jag såg en Raimi film osm glömde bort att skriva in Bruce Campbell som Ash!
Det som drog ner betyget var att skådepelarna inte egentligen är så enkla att komma ihåg. Chirstine är vår standard "everywoman" med sin pojkvän "everyman".... Och VAR är Bruce Campbell!?

Betyg
Jag gillade den! Jag rekommenderar den till casual skräckfans. Den är inte så skitskrämmande, men den är tillräckligt för att underhålla en. Och jag rekommenderar den speciellt till fans av Evil Dead. Tänk er helt enkelt en Evil Dead-film UTAN Ash.

tisdag 28 juni 2016

Sex hysteriskt roliga musikvideor

Åh, 80 och 90-talet.... Jag föddes under slutet av det årtiondet och det är väl därför jag blev som jag blev. Så mycket cheese som blev utgiven då! Som senare gav oss en massa skratt!

....Varför känns det som att min dator har snappat upp ett meddelande från en annan galax, där kejsare Zarthor från planeten Ixian håller på att berätta för sina invånare om den kommande invasionen av planeten jorden?


INTERNET, jag har en uppgift åt er: Gör detta till nästa Rick Roll! Seriöst, det skulle fungera! Ni som Vloggar kan vaikkapa göra en vlogg med någon titel, typ "Jag provar ny bikini" eller något sånt och så kommer detta! ;)
Ja, det är synd att Bowie är död. Men ändå... Jag kan inte beskriva mina känslor när jag såg detta. När jag såg det första gången satt jag och stirrade i skärmen och en gigantisk tankebubbla med texten "WTF?!" hängde ovanför mitt huvud.
Och jag är killen som recenserade Chillerama!

Jag har aldrig förstått mig på denna låt. Det är ett mysterium för mig hur den har kunnat bli känd. Och musikvideon hjälpte inte heller. Om jag någon gång gör en film och har bara råd med riktigt billig green-screen effekt så tänker jag hellre låta det vara. What must I do to prove my love to you, David Hasselhoff....


Yep, dessa killar som gjorde Last Christmas gjorde också denna låt. Och även om jag faktiskt förstår varför låten blev en radiohit, så kan jag inte komma från The Carlton! Seriously, var Michael Jackson den enda snubben på 80-talet som kunde dansa?

Hahahahahaahahahaha!!
Okej, låt mig backa lite...För det första är låten i sig ganska dramatisk, väldigt bombastisk. För det andra ser musikvideon ut som Anne Rice fanfic, gjord av en person som inte vet ett dyft om Anne Rice. Komplett med ninjor, gänget från Grease, ungdomarna från The Village of the Damned och fotbollspelare och pojkar med öppna skjortor.

Vilka musikvideor kommer du att tänka på som har varit väldigt roliga? Speciellt om de var tänkt att vara allvarliga?