lördag 2 januari 2016

Manos: The Hands of Fate

Mina vänner...
Den här filmen e skit. Inte ens på ett roligt sätt. Den är bara skit. Jag har tidigare talat om dåliga filmer som att det finns filmer som är så dåliga att de blir roliga. Och så finns det plågsamt dåliga filmer. Ingendera av dessa är dagens film. Den är bara dålig.
Den har kallats den näst-sämsta filmen som någonsin har gjorts, strax efter Plan 9 from Outer Space. Är den så skräp? Jag kan ärligt talat säga att njaa, snarare femte sämsta filmen.

Handling
Manos: The Hands of Fate handlar om en familj som är ute på bilsemester i Texas. De kör vilse och måste övernatta i ett random hus. De träffar på en konstig filur som heter Torgo som är väktare där. Han tjänar Mästaren som i sin tur tjänar demonguden Manos. Mästaren har också ett antal fruar till sitt förfogande. Och det är egentligen bara det som är premissen, familj fast hos en polygamisk sekt i Texas.

Om filmen
Fast premissen är oerhört enkel så är utförandet extremt komplicerat. Filmen är full av långa scener som kunde kortas av. T.ex under en konversation. Det tar tjugo sekunder innan någon säger något, nästan så man förväntar sig att regissören ska skrika "Din replik är...."
Editeringen är också hemsk. Det finns flera scener som kunde ha klippts om och det finns t.o.m en scen där man ser den där clapperboarden (vad det nu heter på svenska) som håller på att försvinna ur rutan. Nå, visst, kameran rullar innan regissören skriker action. Men det går alltid att klippa bort. Och låt oss inte glömma en scen som är starkt fokuserad på Mästaren. Där kamerans fokus inte fungerar, så att Mästarens ansikte är suddigt men hela bakgrunden är tydlig.
I övrigt kan jag säga att filmen är "Shot on Shitteo", filmad på en 16 mm filmrulle. Kameran kunde dessutom bara filma 32 sekunder åt gången, vilket förklarar varför det inte finns några långa shots.

Men vad annat kan man säga om filmen? Den gjordes av Harold P. Warren. Vem är det frågar ni? En försäljare av försäkringar från Texas. Han var väldigt fascinerad av teater och en dag pratade han med manusförfattaren Stirling Silliphant. Warren påstod att det skulle egentligen inte vara så svårt att göra en skräckfilm. De slog vad om att Warren skulle kunna göra en skräckfilm helt själv.
Warren samlade in 19.000 dollar, vilket idag motsvarar 138, 575 dollar. Allt det tog han ur sin egen ficka och han hyrde skådespelare från teatern som han hade jobbat med tidigare.
Eftersom Warren inte hade råd att betala skådespelarna så lovade han dem istället att dela inkomsten med dem.

Filmen visades på några lokala biosalonger, sen glömdes den bort. Den var borta tills 1981, då en filmrulle dög upp. Den blev distribuerad som en hemmavideo.
Och senare blev den mera populär när TV-programmet Mystery Science Theatre 3000 gjorde en riff av den. Det är genom den vägen jag har hört om den.
I dag finns den utgiven på Blu-Ray tack vare ett Crowdfunding-projekt. Men i övrigt är den i public domain.

Betyg
Jag tycker resan bakom Manos är mera intressant än själva filmen. För filmen i sig är skräp. Den är ojämn, har extremt långsam uppbyggnad och försöker ta sig själv på för stort allvar.
Jag ger den 1 av 10! Med en stinker-stämpel!
Här är filmen att se, om ni vill tortera er själva lite! Den är en timme och tio minuter lång, så smärtan är kort!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar