torsdag 4 februari 2016

Den allsmäktige Diskaren

Jag har jobbat som diskare sen 2011. Arbetsplatserna har varierat och min officiella titel har varierat från "Catering assistant" till bara "Diskare".
Jag har inte sökt det jobbet för att jag skulle älska det speciellt mycket. Delvis har det berott på att diskare är ett av världens osexigaste jobb. När jag säger att jag är diskare har reaktionen varierat mellan "Oj.... Nämen det är ju ett Kalle Anka-jobb....." och "Oj, nåmen... Det betalar åtminstone räkningarna, väl?". I båda fallen är tonen det samma: Stackars mig som måste ha ett sådant hemskt jobb! En porrstjärna är högre än mig på karriärstegen! Jag står där med en stor balja Fairy och en diskborste och ska fixa undan all disk. Buhuu!
Faktiskt så använder jag inte diskborsten och fairyn ofta. Främst använder jag den stora maskinen som står bredvid mig. Jag sköljer och i vissa fall skrubbar av disken innan jag kör in det i maskinen. Tio sekunder senare kommer det ren disk ut från andra sidan. Rinse and repat, bokstavligen!
Visst är det krångligt, det tog ett halvår för mig att riktigt få den rätta taktiken in på mitt första diskjobb, så att det helt enkelt "går runt" i disken och inte stanna.

Men det finns också några andra orsaker till att jag gillar att jobba som diskare:
  1. Du måste inte alltid le åt gästerna! Jag har nog hört om skräckberättelser där någon kund har varit ett rövhål mot servitörerna, som i sin tur inte får ge fingret tillbaka utan måste alltid vara artig. Inte jag! Har jag en dålig dag, om jag är trött och sur på något, så får jag stå  i disken och vara sur och trött!
  2. Jag måste inte alltid vara snygg! Jag kan gå till jobbet orakad och risigt hår bäst jag vill.
  3. Det är bra mental träning. Tänk dig följande scenario: Det är rusning i restaurangen! Du har redan en massa disk som ska in i maskinen. Det är bråttom för tallrikarna i salen är slut OCH så vill kockarna ha tillbaka de skitiga kastrullerna snart (rena förstås)! OCH så kommer det in en ny kärra med tallrikar till din redan överfulla disk! Vad gör du då? Skriker du ilsket och slår näven i bordet? Suckar du och går ut? Eller tar du ett djupt andetag och envist fortsätter jobba tills det är klart? Jag har lärt mig att helt enkelt slappna av då det blir stressigt i disken, att inte jaga upp mig eller bli stressad. Allt handlar bara om att ta det lugnt och vara samlad. "Use the Force, John!"
    Vilket för mig till nästa punkt:
  4. Du lär dig hålla käft och jobba! I en disk så kan du inte fuska. Du kan inte tänka "Jag smiter ut en timme, ingen märker om jag är borta" för A) Det kommer att sluta med att all ren disk tar slut och B) Det finns inte mera plats att sätta ner all ny skitig disk som kommer in.
    Så lösningen på detta dilemma är enkelt: Oberoende vad du tycker och tänker om jobbet just då, så måste du arbeta bort det. Är det inte så med många saker i våra liv? Det finns mycket vi inte vill göra, men som vi ändå måste göra. Om det så gäller att plugga inför ett prov eller klippa gräsmattan. Så ja, håll käft och jobba! Många människor skulle behöva en sådan lektion.
  5. Det är avkopplande. Tro det eller ej, men när du har lärt dig hur systemet i köket fungerar, hur du använder maskinen och allt det där, så dröjer det inte länge innan din hjärna börjar gå på autopilot. Då får du vara ensam med dina tankar. Jag har flera gånger kommit på idéer till berättelser, rollspelskapitel eller recensioner bara av att diska. Jag har haft monologer med Gud och fantiserat om en massa saker i disken.
    Det känns väldigt terapeutiskt att ha ett  jobb.
  6. Det är inte heller som att jag får tråkigt i disken! Det finns alltid något att göra. Så länge restaurangen och köket är öppet så kommer det att på någon vänster komma in disk. Så håller det på hela dagen tills vi stänger. Och då tvättar jag bänken, golvet, maskinen, väggarna på torsdagar och golvbrunnarna på fredag innan jag går hem. 
  7. Det är ändå ett jobb! Ett viktigt jobb, inte att förneka! Tänk er vad som skulle hända om diskaren på en restaurang fick foten. Då skulle kocken vara tvungen att diska allt själv. Går säkert helt bra på vissa ställen, men på de ställen jag har jobbat på så skulle det inte alls gå. Kockarna har redan fullt upp med att laga mat, de har inte tid att ställa sig i disken några timmar.
Och så en bonusfördel: När jag jobbade till havs så var maskinerna mycket mera högljudda än på mitt nuvarande ställe. Därför uppmuntrades vi använda hörselskydd ELLER öronproppar som fungerar som hörlurar till mp3n. Det betydde i praktiken att jag lyssnade igenom ljudböcker på jobbet! Coolt, va? :)

Sedam hjälper det förstås också då jag får höra positiva kommentarer från köket eller mina medarbetare. När jag jobbade till havs vid nyår 2011-2012 så hade jag en arbetskamrat, en gammal gubbe. Jag hade jobbat med honom förr vid några tillfällen och vid just nyår så fick jag ett tvåveckorspass på färjan. Det ger bra med pengar, så jag tackade ja.
Han sa till mig vid ett tillfälle att chefen hade velat ha honom där på nyår och han hade svarat att om han ska vara där på nyår så måste han ha mig med! För att jag jobbar bra helt enkelt och han vägrar jobba ensam!
Det värmde. :) Samma har jag också hört från kockarna på samma färja, att det kändes tryggt för dem att veta att det finns alltid ren disk. 

PS. Titeln är inspirerad från denna trop. :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar