McPixel

McPixel är ett indiespel som släpptes 2012. Det utvecklades av Mikolaj Kamiński. Jag vet inte om hans motivering var att på riktigt försöka göra en karriär som spelprogrammerare eller om det var att han bara ville försöka göra ett roligt spel.

Handling
Du spelar hjälten McPixel. På varje bana finns en bomb och du har 20 sekunder på dig att desarmera den. Och det är egentligen bara det du behöver veta om handlingen.

Om spelet
Du klickar på allt möjligt så gör McPixel något till föremålet. Vad som helst. Ibland pissar han på det, ibland slänger han ut bomben, ibland plockar han upp en person som finns i närheten och slänger HONOM på bomben, ibland gör han något helt annat. Så mitt tips är att man provar klicka på precis vad som helst! Om inget annat så för att resultatet blir jätteroligt!

Betyg
Spelet är helt enkelt underbart i all sin enkelhet. Detta är urtypen på vad ett "indiespel" är för något i min bok. Det är ett lagom roligt spel att döda några minuter - en kvart, om du inte har något bättre för dig.
Prova det! :)

Life is strange

Life is Strange är ett konstigt spel. På bara gott, kan jag säga. Jag har nog aldrig spelat ett liknande spel som samtidigt har haft en intressant handling och intressanta plot twists.

Handling
Max Caufield är en tonårstjej som pluggar fotografi på ett högstadium i mitten av Ingenstans. Hon älskar att fotografera och att se världen. Och på skolan finns alla de typiska högstadieproblem som hon tvingas tackla med, som tonårsförälskelser, vänskapsband som brister och förstås droger och tonårssjälvmord!
Det och så har vi hela grejen med att hon kan resa i tiden och hur hon drömmer om en storm som kommer att träffa staden om sju dagar och döda precis allihopa.

I början av spelet kommer Max på att hon kan vrida tiden bakåt. Inte hur länge som helst, men typ en minut eller så. I början så ser hon hur en väninna blir skjuten av en snubbe av orsaker som kommer fram senare. Och för att förhindra det så vrider hon helt enkelt tillbaka tiden för att sätta på brandlarmet och således distrahera mördaren.

Spelmekaniskt
Spelskaparna har skrivit att spelet ligger tungt på orsak-verkan. Det kan bra stämma, du kan säga en sak till en person som senare kan löna sig eller göra något som kommer att kosta dig.
 Du tvingas också tänka utanför lådan då du spelar att du kan vrida tillbaka tiden. T.ex när en lärare vill ha ett svar ur dig så kan du inte det första gången...Läraren blir sur och häver ur sig det rätta svaret. Då kan du vrida tiden tillbaka och ge det rätta svaret tillbaka till läraren.
Jag älskar det faktumet med detta spel, att man måste överväga alla alternativ och vad konsekvenserna kan bli! Det gör att spelet har ett högt replay-värde. Nu vill jag ju spela om allt igen, men denna gång göra precis allt man inte ska göra!

Men det finns en till fördel med spelet: Handlingen är välutvecklad och karaktärerna har flera sidor till sig! Vid första anblicken så tror man att karaktärerna bara är platta stereotyper, men allteftersom vi får följa med dem längre fram så lär vi oss mera om dem och upptäcker att de har flera sidor till sig än vad vi kunde tro.
Handlingen drar en del inspiration från tidsresande-filmer. Främst kommer jag och tänka på Donnie Darko, speciellt med tanke på hur spelet har spelat upp hela handlingen. Spelet är också uppdelad i flera kapitel, som i en tv-serie.

Men här ligger också en av de potentiella bristerna i spelet: Det är väldigt mycket dialoger och händelser som inträffar.
Vilket i sin tur kan leda till att det känns som att du tittar på en film istället för att spela ett spel. Om du tycker att det inte är ett problem, då är det inget problem. Jag tyckte inte det var ett problem bara för att handlingen och karaktärerna var intressanta.

Betyg 
Jag älskar spelet! Visst, det är inget högt tempo, det har inte en massa saker du kan göra. Men det är ett annorlunda spel och det lyckas väldigt bra med det som det gör!
För science fiction-fans kan jag rekommendera spelet! Det innehåller en massa referenser till teorier om tidsresande, om fjärilseffekten, farfarsparadoxen och annat. 
Jag rekommenderar att ni tar en titt på det åtminstone.

Birdemic

Det började i julas med Manos: Hands of Fate... Om man inte räknar Sharknado.
Sen fortsatte jag att möta klassikern The Room.
Efter det kom Attack of the Killer Tomatoes innan jag fortsatte med Plan 9 from Outer Space...

Och nu har vi kommit ända hit. Dags att prata om Birdemic!
Nu känns det som att jag har skrapat i bottnet av tunnan märkt "dåliga filmer".

Handling
Vår huvudperson är en telefonförsäljare som heter Rod. Han blir (tydligen) kär i en random kvinna som heter Nathalie han träffar på gatan. Som i sin tur är en modell.
Och de lyckas på något sätt få varandras telefonnummror och bestämmer sig för att träffas på en romantisk middag för att fira att modellen ska posera för Victorias Secret. Efter att ha samtalat i tre minuter.
Och staden blir anfallen av mordiska fåglar som dödar alla. Så våra hjältar måste fly.

Om filmen
Här är en kort lista på allt som är fel med filmen:

• Ljudet är bara konstigt. Visste ni om att när man går på trottoaren så låter det som om man går på gräs? För att inte tala om att ibland hörs en fläkt och ibland inte, och flera gånger blir det HELT tyst när en karaktär har sagt sin replik.
• Kameraarbetet är konstigt. Ibland verkar det som att kameramannen inte vet vad det är han ska filma, ibland verkar det som att han glömmer att stänga av kameran och många gånger har redigeraren klippt av en scen mitt i en replik. Bilden är också på många ställen (typ 94 % av hela filmen) suddiga.
• Skådespelandet är platt. Låt oss säga att skådespelarna rabblar upp sina repliker istället för att skådespela ut dem. Regisserade Garth Marenghi filmen? Och i vissa scener ligger det en hög papper i närheten.... Vilket får mig att fundera på om skådespelaren nyligen lärde sig sin replik! För det skulle inte förvåna mig!
• Kameramannen verkar flera gånger helt förvirrad angående vad det är tänkt att han ska filma
• Fåglarna..... Liksom.... Att säga "dålig CGI" är att säga för lite. Jag menar se bara på eländet!! Och lägg märke till ljudet! För första gången på evigheter vet jag inte hur jag ska förklara exakt hur det ser ut!
  
  
• Hela intrigen får mig att tänka på en annan film, om fåglar som anfaller en liten stad... Den hette visst The Birds och regisserades av Alfred Hitchcock och är en av karlns kändaste filmer! Så det är inte ens fråga om en obskyr film. Tänk er att jag skulle få för mig att göra en film som skulle handla om en robot från framtiden som åker till vår tid för att mörda en kvinna som kommer att föda en ledare som i sin tur kommer att krossa robotarna i framtiden. Och det är förstås inte alls Terminator!
• Jag kan se kamerateamets skuggor och i en och annan spegel. ;) 
• Filmen försöker ha ett miljövänligt budskap. När Rod och Nathalie går på bio så ser de An inconvenient truth, vilket övertygar en vän att köpa en hybrid-bil. För att inte tala om att det visar sig att fåglarna anfaller pga miljöförstöringen. Och monologen om att människan är den RIKTIGT onda varelsen.
  Det är inget fel att he ett miljövänligt budskap, miljön är viktig trots allt. Men när det finns i denna film så... Jag vet inte, jag har större lust att INTE sortera mina sopor! MWAHAHAHAHA!!!
• Fåglarna exploderar! NATURLIGTIVS gör fåglar det, har ni inte hängt med på biologilektionerna?! 
• Fåglarna anfaller några personer som står vid en vägkant och skjuter ut mot fåglarna, men resten av bilarna (som inte innehåller skådespelare antar jag) kör vidare helt lugnt.

Men det finns EN bra sak med hela filmen: Den är så hysteriskt roligt dålig! Jag menar jag sitter och gapskrattar åt precis allt som är dåligt med den! Eller så är det jag som äntligen håller på att tappa förståndet!

Betyg
En roligt dålig film helt klart! Den är inte för alla, den är helt enkelt för skit för det! Men den är roligt dålig. Åtminstone för mig, men jag skulle för allt i världen inte rekommendera den åt någon "casual" filmtittare!

Uppföljaren
Ja... Det finns en Birdemic 2: The Resurrection....
Hehehehe....Heheheheheh....!! Ja, varför inte, någon dag....
Sjung med mig och delta i galenskapen! :D Ni vet alla vad ordet är! Hehehehehee!!

Godzilla (originalet!)

 Godzilla är en Kaiju-film från 1954. Vad är en kaiju-film?

Kaiju är en subgenre till Tokusatsu-filmer. Och vad är tokusatsu-filmer?
Enkelt uttryckt är tokusatsu-filmer japanska filmer som satsar mycket specialeffekter. Termen tokusatsu betyder "specialeffekter".
Dessa filmer kan i sin tur vara science fiction, skräck eller fantasy. Japanska superhjältefilmer kan t.ex vara tokusatsu-filmer.

Nå, vad är då Kaiju? Kaiju betyder "mystiskt odjur". Så för att göra det väldigt enkelt är en kaiju-film en film som har ett monster (vanligtvis ett gigantiskt monster) som anfaller en stad eller slåss mot andra monster. Ska vi vara riktigt petiga så finns det subkategorier  som kaiju eiga, som är filmer med bara ett stort monster, kaijin som är filmer med människoliknande monster och slutligen daikaiju, vilket betyder ett brett urval stora monster.

Och dagens film är alltså, enkelt uttryckt, en kaiju-film.

Handling
Godzillas handling har inte ändrats så mycket, men jag kan ändå dra den kortfattat:
Vid ön Odo utanför Japans kust har man experimenterat med att spränga kärnladdningar. Det förstör boet hos ett monster som lokalborna kallar "Gojira" (Godzilla). Båtar börjar försvinna och fiskare talar om ett monster.
Godzilla kommer upp och börjar härja på land, först i småbyarna och slutligen går han ända bort till Tokyo.
Våra huvudpersoner är Hideto Ogata som jobbar på japanska räddningstjänsten, hans fästmö sjuksköterskan Emiko Yamane och doktor Kyohei Yamane som är en paleontolog.
Hideo, Emiko (och resten av japan) vill döda Godzilla, medan Kyohei vill rädda Godzilla för att undersöka varelsen.

Om filmen
Regissören och producenten har båda intygat att Godzilla är tänkt att vara en symbol för kärnvapen. Filmen kom ut 1954, bara nio år efter att atombomberna hade släppts över Hirsohima och Nagasaki. De händelserna fanns i färskt minne hos publiken som såg Godzilla. Scenerne av ett förstört Tokyo för tankarna till bilder jag har sett av ett förstört Hiroshima. Regissören menade också att denna scen var tänkt att efterlikna förstörelsen av atombomberna.

Det jag tycker är fascinerande med filmen är att Godzilla finns redan i folktro. Tidigt i filmen så pratar några fiskare om ett monster som hette Godzilla som man förr offrade unga flickor till. Det är inte som i de amerikanska versionerna där Godzilla plötsligt dyker upp och alla skiter ner sig av förvåning. I denna film är Godzilla inte helt okänd.

Hela filmen är gjord i svartvit vilket jag tycker fungerar bättre i allmänhet om man försöker göra skräck. Det skapar en viss stämning av en dom som är påväg rakt mot en.
Monstret är inte en stop-motion Godzilla, vilket jag först trodde det skulle vara. Nej, Godzilla här är helt enkelt en kille i kostym som förstör en modellstad. Därför ser mycket av modellerna fejka ut, men kom igen: Det var 1954.

Två år senare gjorde amerikanerna sin egen version av Godzilla som heter Godzilla, King of the Monsters.

Betyg
Filmen har inte så mycket Godzilla som jag skulle ha önskat. Men å andra sidan så gör det inget eftersom stämningen i överlag ger så mycket.
Filmen är inte för alla, speciellt inte alla hos modern publik som prompt "måste" ha CGI-animerade godzilla. Det kommer att komma ut en ny japansk Godzilla-film, som heter Godzilla Resurgence på engelska. Och så har vi den amerikanska versionen från 2014.
Jag ger Godzilla 7 av 10! Om du är en filmfantast som jag så är den nog värd att se åtminstone en gång!

Blacula

Låt oss prata en stund om exploitation-filmer.

Wikipedia definierar exploitation filmer som "any film which tries to succeed financially by exploiting a current trend, a niche genre, or a lurid subject matter." Det vill säga filmer som lyckades genom att anspela på tabubelagda teman, tilltalade en nichad publik eller något liknande.
Saken är också den att explitation-films är en krånglig genre att definiera. Medan t.ex Ilsa, she-wolf of the SS är en tydlig Exploitation-film så har också western-klassikern The Good, The Bad and the Ugly räknats som en exploitation-film. Fråga inte mig hur!

Dagens film är en s.k Blaxplotation-film, vilket är en underkategori till exploitation-filmer. Det som var speciellt med Blaxploitation-filmer är att det hade ofta afroamerikanska personer som jobbade framför kameran och bakom kameran. Dessa filmer riktade sig också till den afroamerikanska delen av befolkningan. Väldigt förenklat så kunde man säga att en typisk blaxploitation-film hade en afroamerikansk action-hjälte som t.ex Shaft, även om fallet inte alltid var sådant som i t.ex dagens film.

Och visst kände många åskådare med dessa hjältar, då de själva hade det svårt! Tänk att Blaxploitation-filmernas storhetstid var under 70-talet. Visst hade de större sociala rörelserna fått en del saker förändrade i USA, men fortfarande var lite svårt för den afroamerikanska delen av befolkningen.
En bekant hade uttryckt saken som så att "en blaxploitation-publik ville inte se en film som påminde dem om att de hade det dåligt, de ville ha en hjälte som räddar dagen!"

Nåja, nu kan jag äntligen börja tala om dagens film:
Dagens film heter Blacula!
Den kom ut 1972 och regisserades av William Crain.

Handling

Prins Mamuwalde / Blacula

Vi börjar i året 1780 i Draculas slott (I Transsylvanien antar jag). Prins Mamuwalde försöker få greve Dracula att säga upp ett kontrakt om slavhandeln. Dracula vägrar, vilket resulterar i att Mamuwalde förvandlas till en vampyr och blir inlåst i en kista djupt i katakomberna under Draculas slott, med endast sin fästmö som hjälplöst gråter vid hans kista.
För att citera Dracula: "You shall pay, black prince. I shall place a curse of suffering on you that will doom you to a living hell. I curse you with my name. You shall be... Blacula!"

År 1970 blir kistan köpt av en antikhandlare och transporterad till Los Angeles. Dracula? Han är död, Van Helsing tog hand om det.  Antikhandlaren och hans vän får för sig att öppna kistan.
Och gissa vem som vaknar upp och ställer till helvete över staden genom att döda flera människor och i processen skapa flera vampyrer?

Tina Williams

Och bättre blir det inte när Tina Williams, en vän till antikhandlaren, är på pricken lik Blaculas gamla flickvän. Vilket leder till att Blacula tror hon är en reinkarnation och därför bör de vara tillsammans! Och så har vi förstås vår hjälte, Dr Gordon Thomas, som försöker lösa mysteriet med alla som dör.

 Om filmen
Det jag älskar med filmen är helt enkelt musiken! Det använder sig av 70-tals groovy funk och r&b! Aaaw yeeah....Det är väldigt givande när en kvinna jagas av Blacula och soundtracket består av ett funk-track! 

Dr Gordon Thomas

William Marshall, som spelade Blacula, jobbade hårt för att få någon slags värdighet till karaktären. Ursprungligen hette han inte prins Mamuwalde, utan Andrew Brown. Och han skulle inte alls ha varit en prins.

För att vara "bara" en blaxploitation-film så är den väldigt bra! Visst, premissen är löjlig men utförandet är ju jättebra! Skådespelarna gör ett bra jobb, musiken är bra, miljöerna är trovärdiga och berättelsen känns inte ens så löjlig när man tänker på det! Om något så är den generisk. "Vampyr som vaknar upp några hundra år senare" är inte precis en originell idé. Så varför fungerar den då? Som jag sa ovan: Utförandet är jättebra!
Filmen är underhållande, den känns inte tråkig eller utdragen.

Betyg
Den är svår att bedöma då jag inte annars har sett så många blaxploitation-filmer. Men underhållande var den! Jag borde se flera filmer av denna sort!
Filmen får 7 av 10 i betyg! En väldigt underhållande film som det osar funkigt 70-tal om!

William Shakespeares Star Wars

Aah, ibland känner man för lite högkultur av finare klass, håller ni inte med? Ibland vill jag bara komma bort från alla Tromafilmer och annan billig lågkulturell underhållning och istället stimulera hjärnan med högkultur! Sådan kultur som kräver en brasa, ett glas sherry och Mozart i stereon för att avnjuta.
Och vad för klassisk höglitteratur kan man avnjuta? William Shakespeare förstås!
Och vilket av alla hans klassiska verk bör man avnjuta? Hans pjäser Star Wars förstås!

Vänta, vad?

Japp! Författaren Ian Doscher har skrivit om hela Star Wars-filmserien (inklusive prequel-trilogin) i stil som Shakespeare-pjäser. Resultatet blir William Shakespeares Star Wars: A new hope, The Empire Striketh back och The Jedi Doth Return.

Jag har bara läst den första boken än så länge, men det finns några intressanta detaljer att märka. För det första så har Doscher förstått att Shakespeare brukade använda sig av det s.k "moment of truth". Vad är det? Jo, det är helt enkelt att i början av varje scen så kommer en person in och säger  

“Two households, both alike in dignity
In fair Verona, where we lay our scene
From ancient grudge break to new mutiny
Where civil blood makes civil hands unclean."

Med andra ord så är det ett sätt att etablera var skådespelet kommer att äga rum och hur allt ser ut. Detta är för att då Shakespeare skrev sina pjäser så hade inte teatrarna så mycket props att man kunde t.ex bygga upp ett trovärdigt Verona, utan att någon poängterade var de befann sig. 

 Och hur finner vi öppningen till Shakespeares Star Wars? Jo:

 
“It is a period of civil war. The spaceships of the rebels, striking swift From base unseen, have gain’d a vict’ry o’er The cruel Galactic Empire, now adrift. Amidst the battle, rebel spies prevail’d And stole the plans to a space station vast,"....." Pursu’d by agents sinister and cold, Now Princess Leia to her home doth flee, Deliv’ring plans and a new hope they hold: Of bringing freedom to the galaxy. In time so long ago begins our play, In star-crossed galaxy far, far away.” 

 Och det är beskrivningen av den första scenen i den första boken/filmen. Och så fortsätter det, när de kommer till Tatooine får vi en beskrivning på det. 

Sen har också en del dialoger och annat blivit komiskt översatta, men som man också ser att visar på hur drama skrivs, där personer pratar väldigt mycket om sina känslor. T.ex denna scen är väldigt känd. Hur blir den att låta som en Shakespeare-pjäs? Jo:

Vader [aside;] The boy doth admirably keep his head,/But now I shall unleash the final blow./[To Luke:] If thou but knewest all the powers of/The dark side. Obi-Wan hath never told/Thee of what happen'd to thy father Luke.
Luke: O, he hath spoken much. And he hath told/Me of the truth-that thou didst slay him, aye,/And without cause and mercy, murderer/Most vile and wretched!
Vader: -No, I am thy father.
Luke: Nay, 'tis not true! It is impossible!
Vader: Pray, search thy feelings Luke. Thou knowest it/Is true.
Luke: -Nay! 

Vader: -Luke, thou mayst the Emperor/Destroy; he hath foreseen what thou wouldst do/It is thy destiny, come join with me-/Together we shall rule the galaxy/As son and father. Come now, Luke, it is/The only way: the dark side is thy path./O join with me and we shall be as one
[Luke looks down and drops into the cavern] 

Betyg
Denna bok rekommenderar jag för hardcore Star Wars-fans. Jag skulle inte rekommendera den åt någon som inte alls är intresserad av filmserien. Om du är intresserad av Shakespeare så rekommenderar jag hellre att ni läser A Midsummer Nights Dream, den är en mysig pjäs.
Men som ett Star Wars-fan och som en man som inte är helt obekant med Shakespeare så var denna pjäs rolig att läsa. :D 
Det lär finnas en "Shakespeare"-version av filmen The Big Lebowski, som heter Two Gentlemen of Lebowski. Kanske jag får tag i den en vacker dag.