tisdag 31 maj 2016

Sommarens läslista

Nu har jag fått semester från arbetet. Och jag har planerat in att läsa en del i sommar. :) Man kan säga att jag har gjort upp en liten inofficiell läslista över böcker jag  tänker läsa. Förstås kommer annat att komma ivägen, så listan hinner säkert inte bli klar, men so what. Jag kanske blir sjuk eller så blir det en regnig sommar.
Här kommer min läslista för i sommar:
  • Fahrenheit 451 och The Martian Chronicles av Ray Bradbury. Fahrenheit 451 har jag redan läst en gång och jag vill läsa den igen! Martian Chronicles har jag haft i bokhyllan en tid nu och tänkt att jag ska läsa.
  • Writers of the Future Volume 29 och 25. Jag har ett tag velat läsa en Writers of the Future-antologi. Och vad är då Writers of the Future? Det är en skrivtävling i USA dit en del amatörförfattare skickar in manuskript till science fiction och fantasy-berättelser. Den startades av L. Ron Hubbard och några andra författare, med syfte att ge opublicerade författare en möjlighet att synas. Kanske jag någon dag skickar in något dit?
  • Starman Jones av Robert A. Heinlein. Heinlein är en författare jag har blivit mera och mera intresserad av. Han skrev Starship Troopers, vilket handlar om en armé-enhet i rymden. Men en en bok jag varmt rekommenderar är A door into Summer, som handlar om en kille som äger aktier i sitt eget företag men hans fru bedrar honom och han har inga vänner, så han bestämmer sig för att kryo-frysa sig själv och vakna upp tjugo år senare, som miljonär.
    Starman Jones, om man ska läsa baksidan, handlar om Max Jones. Han är en pojke som växer upp med en ensamstående mamma som i något skede gifter sig med en elak styvfar. Så han rymmer hemifrån mot den enda platsen han har drömt om att besöka: Stjärnorna! Han har studerat sin farbrors böcker om astrologi och planeter och hur man navigerar ett rymdskepp. Men så händer något.
    Låter som ett trevligt sommaräventyr för en förväxt pojke som också är intresserad av rymden. 
  • A Princess of Mars av Edgar Rice Burroughs. Jag har länge varit nyfiken på herr Burroughs och har velat läsa något av hans böcker. Och denna bok låter som ett trevligt sommaräventyr det också! Och ja, det är denna bok bland annat som ligger som grund för John Carter-filmen. Huvudkaraktären heter John Carter, han är kapten i den amerikanska nordstatsarmén. Han kommer in till en grotta där han blir transporterad till Mars. 
  • Conans Brethren av Robert E. Howard. Boken handlar inte om Conan Barbaren, utan den handlar om en del andra karaktärer som herr Howard också skrev om, som Solomon Kane och kung Kull. Jag har nu som då småläst lite ur den, men aldrig suttit mig ner och riktigt plöjt igenom den. 
  • Kanonerna på Navarone av Alistair MacLean. Det är en slump att jag kom över denna bok som handlar om ett saboteringsuppdrag under andra världskriget. Men jag är rätt så nyfiken på den och tänker läsa den!
  • Everything's eventual av Stephen King. Det är en samlingsvolym av noveller som King har skrivit.
  • Mannen som ville bli vuxen av Danny Wallace. Den är biografisk och handlar om då Danny
    nyss hade fyllt trettio och gift sig. Han hade bosatt sig i en trendig del av sin stad, han går och sova i god tid och vaknar tidigt, han har bytt ut fredagsölen med kompisarna mot eftermiddagskaffe. Och han är glad över det! Han känner sig inte deppad över att inte vara en tjugoåring längre.
    Men så hittar han en gammal adressbok där han har skrivit up sina barndomskompisars adresser. Och han funderar på vad de gör nu, hur ser deras liv ut osv. Så han bestämmer sig för att söka upp dem och träffas för att prata minnen och kanske ta en öl eller sex.
    Jag tycker idén låter charmig och tilltalande. Jag är en sån där typ som ännu kommer ihåg de flesta jag umgicks med i lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. Så tanken på att helt enkelt åka hem till dem och knacka på låter trevligt!

måndag 23 maj 2016

Vad gör en dålig film dålig?

Jag har pratat om dåliga filmer länge, men jag har aldrig attackerat en ganska stor fråga: Vad gör att en dålig film är dålig?

För det första har jag förstås inte det universella svaret. Smaken är som baken, den är delad och alla har en. Jag har sett en massa filmer som anses vara skräp och gillat dem, så fär mig är det bra filmer. Jag såg häromdagen House of 1000 Corpses och jag gillade den, jag tyckte den var underhållande. Samtidigt kan jag förstå att det finns folk som inte gillar den, som tycker att intrigen är skräp, skådespelarinsatserna är skräp och editeringen är skräp. Så för dessa människor är filmen DÅLIG.

Jag tycker det är bullshit att det kan delas ut Oscars för "bästa film". En "bästa film" torde vara en film som har perfekta skådespelarinsatser, perfekt handling som tilltalar precis allihopa, perfekta ljudeffekter, perfekta specialeffekter, perfekt regi, perfekt kameraarbete.... Och det finns ingen sån film! Det finns filmer som många människor älskar och lika många filmer folk avskyr! Det är omöjligt att göra en så underbar film! För "Bästa film" måste också tilltala precis varenda kotte som går och ser den.

Men vad utmärker då en dålig film? Vad kan jag, som har sett en del skräp och gillar en del skräp, möjligen tycka att gör en dålig film? Inte en "roligt dålig" film eller en ölfilm utan bara en dålig film?
Det korta svaret i mitt tycke är att en film är dålig om den är tråkig. Den är inte dålig om den har dåliga effekter, skådespelarna kan knappt få ur sig sina repliker eller berättelsen inte är logisk: Har jag tråkigt när jag ser en film så är det en dålig film i min bok!

Därför säger jag att sådana filmer som The Room och Birdemic inte är dåliga eftersom de var åtminstone underhållande i all sin skräpighet. Jag skrattade åt alla förvirrade skådespelare och hackig editering!
Men intrigen i Attack of the Killer Tomatoes t.ex var så slarvigt ihopsatt att jag inte orkade hänga med. Manos: Hands of Fate hade ett annat problem, allting bestod av alldeles för långa pauser mellan replikerna och scenerna var konstigt klippta. Så där var filmen lätt att följa, men precis allt annat var dåligt.
Dethär inlägget har jag suttit på i några månader innan jag publicerade det, för jag har inget annat svar än det: En dålig film är en tråkig film. Har den inget alls som kan underhålla mig så är den värdelös!

söndag 22 maj 2016

House of 1000 Corpses

 Dagens film har jag sett förr en gång. Men jag minns inget av den, och jag tror att orsaken var att jag då hade tillräckligt med alkohol i blodet för att sänka en elefant. Men inte för att filmen skulle vara dålig, utan bara för att jag var en ung korkad studerande.
Filmen är skriven och regisserad av Rob Zombie. Han är en musiker och filmskapare och ett skräckfan. Han har nu sitt eget band som bara heter Rob Zombie, men före det var han i ett annat band som hette "White Zombie". Hans fru, Sheri Moon Zombie, spelar också.
När din skräckfilm, som är ett kärleksbrev till gamla Drive-in skräckfilmer, har en regissör som heter Zombie i efternamn, så sätter det förväntningarna höga!

Handling
Ute på vischan finns en kombinerad bensinstation och ett museum. Allt detta heter "The Museum of Monsters & Madmen" och drivs av ägaren "Captain Spaulding". Det är ett museum fylld med en massa kusliga föremål och en slags lusthus-färd där Spaulding berättar om olika seriemördare som finns på display där. Bland annat den lokala legenden Doctor Satan, som experimenterade med sinnessjuka människor för att skapa en "övermänniska".

Våra huvudpersoner är fyra ungdomar som är på en bilutflykt genom USA. Syftet är att hitta udda attraktioner längsmed vägen och sen skriva en bok om det. De börjar stöta på problem, i synnerhet när deras bil kvaddar och de måste vänta hos familjen Firefly, som har en väldigt konstig hobby....

Om filmen
Editeringen är helt enkelt underbar! Den är konstig och därför älskar jag den! Det finns en del scener där vi plötsligt ser klipp ur en svartvit film, eller klipp från museumets tidiga historia. Och i vilken annan film som helst skulle det inte fungera, men när Rob Zombie gör det, så är det bra.
På tal om Rob Zombie som regissör, han vet vad han gör i denna film. Han har sagt att den är influerad av Texas Chainsaw Massacre och The Hills have Eyes, bland annat.
Hans band Rob Zombie hade gjort en låt tidigare som hette "House of 1000 Corpses". Det är en underbar grej med Rob Zombies musik: Hans titlar är så coola! "Living dead girls", "Trade your guns for a coffin", "Mars needs women", "Werewolf women of the SS".... Om du skriver och behöver en övning, ta en random titel från Rob Zombie / White Zombies diskografi och skriv en story kring det.

Rob Zombie har sagt att han i sitt filmskapande tar mycket inspiration från 70-talets skräckfilmer. Och det syns! I detta fall så känns House of 1000 Corpses som ett kärleksbrev till drive-in skräckisar. Och visst har det Rob Zombies särskilda stil som lyser igenom.
Hans fru, Sheri Moon Zombie, gör ett bra jobb i denna film! Hennes karaktär påminner om en psykopatisk Harley Quinn!
Filmen har mycket blod och våld. En beskrivning skulle vara Rob Zombie om han gjorde ett nöjesfält av en påhittad Ed Gein och gjorde en film av hela nöjesfältet. (Som när Disney gjorde Pirates of the Caribbean)

Betyg
Jag skulle bäst beskriva filmen som en "Halloween"-film. Den är inte genuint skrämmande, jag var aldrig rädd då jag såg den. Men den innehåller tillräckligt mycket skräckelement och "udda" saker för att den ska gå att se på Halloween. Tänk på det som om Rob Zombie hade haft ett nöjesfält!
Som ett skräckfan så ger jag filmen 7 av 10! Det var helt enkelt en rolig film!
Men det krävs också en speciell smak för att gilla den.

lördag 21 maj 2016

Yor: The Hunter from the Future

 Som jag måste understryka att är mannen!
Yor: The Hunter from the Future kom ut 1983 och vann en massa priser, som the Golden Raspberry för sitt soundtrack, sin temasång och sin huvudskådis, Reb Brown!

Handling
I vad som verkar vara en fantasy-ödemark finner vi hjälten Yor. Han springer omkring där för att leta efter sina rötter. Han vet inget om sitt förflutna, annat än att han har en medaljong kring halsen. När han får senare reda på att det finns en gudinna ute i världen som har samma medaljong bestämmer han sig för att leta efter henne. Längsmed vägen möter Yor barbarer, dinosaurier och robotar!

Om filmen
Den gjordes först som en miniserie innan den blev klippt ihop till en långfilm. Och det syns, när man tänker på att huvudintrigen om Yors förflutna blir mest aktuell först i slutet av filmen.
Ni läste rätt om robotar, för Yors värld utspelar sig en postapokalyptisk framtid, där mänskligheten har gått tillbaka till stenåldern. Jag älskar denna premiss, speciellt då stenålders-bitarna av filmen är ganska välgjorda.

Reb Brown, aka Yor, aka "The man"!
Mina favoritscener är ändå alla scener som är så spännande, så fullsprängda av manlighet, att Yors temasång börjar spela för att påminna oss om att Yor är mannen! Som t.ex denna scen!
Det negativa jag kan säga om filmen är mycket, produktionsvärdet är väldigt lågt, intrigen ligger lite överallt (Yor letar efter sitt förflutna, men blir kär i en kvinna som blir kidnappad så han måste rädda henne, han ger sig iväg på att leta efter sitt förflutna igen bara för att bli kidnappad själv och slå sig fri osv).
Men det är jag ändå helt okej med. Det värsta är Reb Browns barbar. Han ser helt enkelt för söt ut! Han är en blond blåögd tunn muskulös barbar som har ett smått oskyldigt leende hela tiden. Han ser ut att vara miltals från att vara Conan Barbaren!

Betyg
Yor: The Hunter from the Future är cheesig som attan! Men den är rolig på grund av det. Den får fem av tio poäng. Jag skulle inte rekommendera den till vem som helst, men vill man se tidigt 80-tals cheese.Eller snarare dåligt 80-tals cheese (80-tals mögelost, if you will) så rekommenderar jag denna film! Jag hade aldrig tråkigt när jag såg den, och det mina vänner är det värsta en film kan vara! Tråkig!

lördag 14 maj 2016

Stålmannens kalsonger


Okej, nu är jag trött på att höra skämt om detta, så nu tänker jag helt enkelt prata om det. Dagens tema mina vänner är Stålmannens kalsonger! Varför i hela friden har han dem utanpå sin kostym?! Han är en utomjording från Krypton som har lyckats få ett jobb som reporter på en tidning, samtidigt som han räddar världen från utomjordingar.... Och han fattar fortfarande inte att kalsonger ska vara innanför byxorna?

Svaret jag tänker presentera till er finns att läsa i boken Supergods av Grant Morrison. Svaret blir väldigt självklart när det blir presenterat. Är ni redo? Här kommer det:

Det är inte kalsonger. Det är en del av en "strongman"-uniform.
Ni förstår, när Stålmannen (och Batman och andra superhjältar) tecknades på 40-talet så tog man inspiration från bland annat cirkus. Och då den uniformen som en del akrobater hade OCH "the Strongman".
Ni vet, "Damer och Herrar, pojkar och flickor! Se hur Den Starke Kent kan lyfta en hel häst ENSAM!!"

Så där har vi svaret! Det är inte kalsonger, utan Stålmannen har helt enkelt på sig en 40-talsversion av en cirkus-act.
Ha en bra dag!

A Serbian Film


Jag tänker inte recensera den.
Den är värdelös. På alla sätt.
Jag hade ursprungligen skrivit ett långt inlägg om varför jag inte tänker recensera den, men då slog en tanke mig: Regissören vill säkert det!
Utan att prata länge om det så tänker jag säga att jag är medveten om att filmen är känd pga all kontrovers som finns kring den.
Det betyder att om jag pratar något desto mera om A Serbian Film så kommer bara mera uppmärksamhet att dras till den. Och det vill jag inte. Jag hatar denna film.

Den får -40 i betyg från mig. Den sprängde minusgränsen.
Jag kan lämna med en mening som illustrera till att jag inte vill se filmen igen:
Incest, Nekrofili, Pedofili och Spädbarnsporr. Må vara att allt är staged, men so what. Vill ändå inte se skiten igen.
Håll er borta från den, okej?

Cannibal women in the Avocado Jungle of Death


Ibland är det roligt att plocka fram en film och se den på basen av titeln. Dagens film är just en sådan, som hade en sån skräp titel som Cannibal Women in the Avocado Jungle of Death.
Sedermera hjälper det också att den har Shannon Tweed, playmate år 1982 (Singel ensam karl här, don't judge me!) och en yngre Bill Maher i huvudrollerna.
Så jag tänkte helt enkelt "Hey, dethär kan antingen vara en ölfilm eller så är den bara skit."
Så låt oss se vad vi har här:

Handling
Regeringen är bekymrad över att USA:S avocado-förråd håller på att sina efter att statens män i blir uppätna av den mystiska Piranha-stammen, som består endast av kvinnor.
Så regeringens lösning är väldigt enkel: Skicka dit Margo Hunt (Tweed), professor i feministiska studier, för att få kontakt med dessa vilda kannibalkvinnor. Längsmed vägen träffar hon den chauvinistiske vägvisaren Jim (spelad av Maher) och den blåste studenten Bunny. Samt Donnahew-stammen som består av bara män som stickar saker till Piranha-stammen och Barracuda-stammen som tycker att det är okej att äta män bara med Guacamole, till skillnad från Piranha-stammen som tycker att man får endast äta män med dipp!
 
Om Filmen
Denna film är inte Shannon Tweeds första film! Tydligen har hon haft en rejäl filmkarriär, med i genomsnitt en filmroll /TV-roll per år sen 1983. Med sådana filmer som Hot Dog... The movie, The Naked Truth, Night Rhytms, Loose Women, Night Visitor och många fler!

Det jag tycker är roligt med filmen är att den sparkar åt alla håll. Filmen sparkar en del på feminismen, genom att göra Margo Hunt till vad Matti Meikäläinen TROR att en feminist är (som pratar om att "inte ALLA feminister äter ju karlar" och hur hon beundrar Piranha-stammen eftersom det är ett matriarkalt samhälle där män är underkuvade). Samtidigt sparkar den på ultra-manlighet. När hon träffar Jim så det första han säger är att han är bäst för att visa vägen, eftersom han är en karl som inte har blivit kastrerad av feministska ideal och uppfostrad till att kvinnans plats är i köket!
Och detta är förstås bara en av en hel rad teman som filmen paroderar. Vi får också se en hel del parodier på B-filmer (som t.ex hela premissen är väldigt B), Bill Mahers karaktär påminner om en halvassig Crocodile Dundee. Karaktären Bunny lär vara en parodi på hela Playboy-franchisen i överlag, en blåst sexbomb som går med på aaaallt som Jim säger. Det att hon heter Bunny... Playboy-bunny, get it?

Det är intressant att se Bill Maher skådespela, om det kan kallas det. Han låter ungefär likadant som han gör på sin talkshow, bara att han har repliker att läsa. Inget fel med det, men jag väntar hela tiden på att han ska avbryta någon med "Yeah, but come on...."
Å andra sidan skulle jag inte påstå att någon av karaktärerna gör världens bästa skådespel.Och jag älskar karaktären Jim bara för att han är så överdrivet chauvnistiskt.

Den lär ska ha kopplingar till boken Heart of Darkness av Joseph Conrad, men jag har inte läst den. Så jag kan inte uttala mig om det.

Betyg
En ölfilm helt klart! Den får minuspoäng för att alla karaktärer är platta. Jag hade hoppats att mot slutet av filmen skulle vi ha fått mera till Margo Hunt eller Bunny än att Margo är en professor i feminist studies och Bunny är en blåst bimbo.
Jag ger den 6 av 10. Det känns som att den kunde ha varit mera än vad det är.


fredag 13 maj 2016

Creepshow

 Tänk att jag inte har pratat om denna film förr! Vad är det för fel på mig?
Creepshow är en antologi-skräckfilm. Den består av fem kortfilmer och en ramberättelse. Den har regisserats av George A. Romero, mannen bakom den ursprungliga Night of the Living Dead och manuset är skriven av Stephen King. Vi får också se Leslie Nielsen i filmen och en väldigt ung Joe Hill, en annan skräckförfattare. Tom Savini gjorde specialeffekterna och om du inte vet vem det är så har jag en liten hemuppgift till dig: leta reda på vem det är och skriv en uppsats om honom och skicka till mig!

Handling
Ramberättelsen består av pojken Billy. Han läser serietidningen Creepshow, innan hans pappa river den av honom och tvingar honom att gå upp till sängs. Medan pojken sitter där så får han besök av The Creeper, spöket som finns på omslaget till serien. Han ber Billy att komma närmare så att han kan visa honom några historier....
 Och så börjar det.

Fathers day
Den första kortfilmen är skriven av King. Den handlar om en familj ska delta i en årlig familjemiddag vid en herrgård. Deras gammelfarfar dog förra året, han var en ond man som psykiskt misshandlade en av barnen hela hennes liv tills hon inte kunde tåla det längre och mördade honom!
Jag kan inte säga mera vad som händer, men en viktig fråga ställs: Var är gubbens farsdagstårta?!

The Lonesome Death of Joey Verrill 
 I denna story får vi se Stephen King själv i rollen som den urkorkade bonden Joey Verrill. En natt kraschar en meteorit på hans åker. Joey tänker ta meteoriten till ett college  och kanske tjäna in en fin slant på den. Men när han kyler av den så spricker den! Och ut rinner någon konstig vätska.
Jag kan säga så här mycket om den: Vätskan sätter sannerligen fart på alla växter.

Something to tide you over
Richard Wickers (spelad av Leslie Nielsen) har fått reda på att hans fru har en affär med en annan man. Hur löser han detta dilemma? Genom att pistolhota hennes älskare, köra ut honom till stranden och tvinga honom att gräva ner sin kropp upp till halsen strax intill vattnet. Han riggar också upp en kamera och en antenn. Han har gjort detsamma med sin fru.
Och varför gör han allt detta? Så att han ska kunna se på när tidvattnet höjs och dränker alla. Mera än så kan jag inte säga.

The Crate
Lång historia kort: Under en trappa i ett college finns en låda som är låst och igenbommad. Det är för att den innehåller ett hemskt monster som slukar allt som kommer nära lådan.
(personligen tycker jag detta är den svagaste berättelsen, med den sämsta intrigen och tråkigaste karaktärerna, men ja.... Next one!)

They're creeping up on you
Upson Pratt är en stenrik och hänsyslös affärsman. Han lider också av allvarlig cellskräck, vilket betyder att han har spenderat en massa miljoner på ett hus där inga bakterier kan klämma sig in!
Åtminstone.... Det är så han vill tro.

Om filmen
Inspirationen till filmen kommer från gamla skräckserier som både King och Romero läste när de var små, sådana som Tales from the Crypt. Jag har ett par sådana i min bokhylla här hemma och jag kan intyga att jag ser släktdrag. Inte bara i stilen de är filmade på, utan helt enkelt hur berättelsen är uppbyggd. I de serierna är berättelserna oftast väldigt korta, det kan röra sig om fem till tio sidor per berättelse. Jag skrev en gång en skräcknovell som var mer eller mindre stulen av en sådan berättelse, bara att jag berättade allting på ett mera sofistikerat sätt.

När filmen kom ut blev den helt okej emottagen. Man skulle kunna säga att den skulle ha landat i den gråa massan glömda filmer som några personer har sett och sen fortsatt med sina liv. Ni vet, en av dedär filmerna man såg någon gång, men ingen minns något av vad den hette eller vad den handlade om.
Men medan tiden gick fick den en kultstatus bland en skara fans. Själv tillhör jag inte den skaran.

Filmen fick två uppföljare och har fått ett tappert försök till en tv-serie, Creepshow : Raw. Men jag kan inte hitta något om den, bara att den fick ett pilotavsnitt, sen lades hela projektet ner. Jag kan förstå varför, 50-tals seriestilen som gjorde Creepshow känd fungerar säkert bara på sådana typer som mig.

Betyg
Så vad ska vi säga om ettan? Den känns mera som ett sätt för ett gäng människor att försöka göra en annorlunda slags skräckfilm som ett slags homage till serietidningarna de läste när de växte upp. En ambition jag kan förstå helt bra. Och nu råkar jag gilla de gamla skräckserierna. Och filmen har en väldigt högkvalité med sådana jättar som Tom Savini, George A. Romero och Stephen King vid rodret.
Men som film till "den stora massan"? Jag skulle kanske inte rekommendera den. Inte för att den skulle vara för skrämmande, för den är inte direkt skrämmande i min bok, utan snarare för att den kan vara för konstig.
Jag ger filmen 7 av 10! Se den om du vill döda tid!

lördag 7 maj 2016

"Little John vs The Monkeys from Hell"

Jag var idag till en liten internationell marknad som ordnas i Åbo på våren. Där gick jag förbi ett stånd där man sålde bättre begagnade filmer. Jag hamstrade några för 3:50 styck. En av dem var The Scent of a Woman, en feel-good film som jag gillar, Hero, en wuxiafilm och så B-filmen Piranha 3D och Tesca Campaign, vilket jag tror är några avsnitt av en spinoffserie till Starship Troopers.
Det som fick mig att skaffa den sistnämnda var texten på baksidan:
"Get ready for even more highly explosive adventures with Ricos Roughnecks, as the battle deadly spiders in a struggle to save humanity." 
För 3:50? SÅLD!
För det kan betyda att antingen är filmen/serien jättedålig eller så är den jättebra!

Det fick mig att tänka på då jag ibland har valt filmer på basen av en löjlig premiss eller en intressant titel.
Några filmer som finns i kö för att recenseras hos mig är : Cannibal Women in the Avocado Djungle of Death, Galaxy of Terror, Planet of the Vampire Women, Planet of the Dinosaurs, Cyborg, Attack of the 50-foot woman.
Alla filmer har en gemensam nämnare: Jag bara läste kort vad de handlade om ELLER så gick jag helt enligt titeln!

Ibland är det roligt att helt skjuta i blindo och fiska fram en film ur "roskisen" (eller "Reahyllan") som har en hysteriskt rolig filmtitel eller en urkorkad premiss! Man kan bli positivt överraskad! Det var så jag upptäckte Galaxina och Manborg.
Piranha 3D och Tesca Campaign är två sådana filmer jag skaffade av just en sådan orsak. Piranha har jag bara hört om och Tesca lät som en flöntigt rolig film!
Man kan inte alla gånger döma en bok på basen av sitt omslag, men man kan ibland döma en film på basen av titeln! När jag beställde efter Manborg visste jag att jag kommer åtminstone att få en löjlig sci-fi B-film!

Åtminstone Piranha, Tesca Campaign och Hero kommer jag att prata om!

söndag 1 maj 2016

De värsta sommarplågorna

Vappen har varit och nu står sommaren vid dörren. Det betyder att det är dags att stänga av radion och undvika uteserveringar! För radiostationerna kommer att hitta någon låt som de bestämmer sig för att spela sönder. Som Egyptens gräshoppor!
I min livstid har jag sett sommarplågor komma och gå. De flesta går att undvika, bara man inte lyssnar på radio. Men ibland går det inte att undvika.
Här kommar nu de värsta sommarplågorna jag känner till. Många av dem spelas inte mera, som tur är, och en del låtar kan diskuteras huruvida det är sommarplågor eller ej.


Dansa, Pausa - Panetoz
Det finns absolut inget i denna låt som får mig att vilja dansa, okej? Om något så dödar det all lust för att dansa. Tänk er följande scenario: Ni är på klubben, dansar lite, har kul... Och så kommer denna låt på och ni känner bara ett gigantiskt "fy sjutton" och har tappat all lust att fortsätta dansa. Jag kände likadant när The Baseballs cover av Umbrella snurrade. När jag hör denna låt får jag bara lust att köpa det största ölstopet, gå till mixerbordet och hälla ut allt där nästa gång det kommer "pausa", för att förhindra denna simplistiska pop-smörja.


Valokuvia
Jag vet att denna låt inte egentligen är en sommarplåga, men jag för min del har alltid associerat den med terasser och uteserveringar. Där en radio står på Iskelmä-kanalen och denna låt kommer på. Den kom ut 1994 och FORTFARANDE kan man höra den på en uteservering! För jag kommer ihåg att den spelades på radio redan när jag var en liten knatte som poängterade att "mamma, denhäj låten e skjiit".

Sommartider
Sommartider NEJ NEJ sommartider!
Arma Per Gessle
Som skrev denna sång
åh fy fan
Den torterar mig
Varenda soooommar!
Sommartider NEJ NEJ Sommartider!

Sommaren är kor....T
 AAAAH!!!!! 
När jag gick i lågstadiet skulle vi sjunga denna sång och jag kommer ihåg att vår musiklärare ville att ungarna skulle uttala T:et tydligare, för det hördes inte. Resultatet var att varenda vår hördes "Sommaren e kor....T. De mesta regnar bor....T...." Tänk om vi kunde ha gjort en "Macho Man" Randy Savage istället? "HEY , are you ready for some EXCITEMEN....T!!?" 


E de fest?
Fy tusan.... Ingen fest här inte!
Nej tack, jag vill inte hångla! Du har effektivt mördat min boner, jag är lika slapp som en död fisk!  X3M, ni är skyldiga mig en förklaring, vilken jubelidiot tyckte det var en bra idé att spela musik som gör folk dummare? Jag vet att er kanal är till för ungdomar, men om ni ser till att flera hjärnceller dödas så kommer dagens ungdomar att glömma bort hur man andas! Vill ni ha det på ert samvete?! 

Saxofuckingfon - Samir & Viktor
Okej, om låten handlar om hur allt blir bättre med en saxofon. Varför finns då bara ett femsekunders saxofonsolo? Medan resten av låten bara bara använder synth? Borde inte låten heta "Synthfucking"?