Varför Rymdäventyr?

Varför valde jag att skriva om något så löjligt som ett rymdäventyr? Jag har många idéer till berättelser i mitt huvud, varför i så fall välja en sån barnslig genre som rymdäventyr?
Varför valde jag inte en thriller eller ett kärleksdrama eller bara finlandssvensk misärporr? Jag har idéer som skulle kunna bli till sådana berättelser.

För att jag vill se något ljust ibland.
Jag brukar inte ofta prata öppet om mina problem. Jag är en typisk finlandssvensk man på det sättet, som inte pratar så öppet om hur jag mår. Det finns alltid de som har det sämre än mig, så varför skulle jag? Och ibland orkar man inte ens prata om sina problem just för att det betyder att man måste dra upp alltihopa igen.
Vad har detta att göra med min berättelse kan ni fråga? Väldigt enkelt: 2016 har hittills varit ett väldigt sugit år för mig på ett personligt plan. Trots att jag har haft mycket att glädjas för (som mitt arbete) och många vänner och familjemedlemmar omkring mig som jag vet att bryr sig om mig så har 2016 ändå varit ett väldigt tungt år.

Man skulle kunna säga att det började på senhösten år 2015 när min flickvän som jag älskade väldigt mycket lämnade mig. Jag tänker inte gå in på detaljerna, ni får fråga dem av mig om ni vill veta, men jag kan säga så här: Det var inte vackert. Det var ingen som skrek eller kastade något på någon, men det var inte vackert. Och det skar djupt.
Jag bet ihop och uthärdade. Visst ringde jag hem och pratade med familjen. Men för det mesta höll jag tyst om det och försökte gå vidare. För jag orkade inte tala om det då ännu, jag försökte tiga ihjäl det.
Men det bar jag på i evigheter och bär ännu på det.

Sen i somras hände en annan grej: Jag blev utkickad från akademin. Det kom inte som en överraskning, jag "studerade" då redan på förlängd tid och hade tappat motivationen redan typ 2013. Men när det kom fram så kändes det ändå som ett misslyckande. Det betydde att jag hade misslyckats med det som de flesta finlandssvenskar förväntas göra: Studera något snabbt som blixten och börja arbeta! Istället är jag nu en "dropout". En nörd med ett deltidsjobb med noll framtidsutsikter.
(Jag klarar mig ännu på mitt arbete, så ekonomiskt är det ingen fara på taket, bara så ni vet.)
Sen kan vi lägga till lite nyheter om hur piss världen är. Yle gör ett jättebra jobb.

IGEN, vad har detta med skrivande att göra?
När jag började tänka på NaNoWriMo så kände jag att jag ville ha något positivt. Jag ville inte skriva en till skräckberättelse. Eller en gangsterstory i en darwinistiskt grå värld.
Jag ville skriva ett äventyr, som utspelar sig i ett universum där de goda människorna kan vinna och det onda kan förstöras. Klichésvaret brukar vara "En värld jag kan förstå och som verkar vettig".
OCH jag kallar detta inte för en science fiction-berättelse för jag vill inte heller vara vetenskapligt korrekt. ÄKTA science fiction ska ju helst ha något mått av trovärdighet i sig. Det är jag inte intresserad av just nu, utan jag vill bara skriva om ett äventyr i rymden.
Därför: Rymdäventyr!

Ska jag blogga om mitt NaNoWriMo-projekt?

Hallå!

Vid midnatt imorgon, från den första november, så börjar NaNoWriMo (National Novel Writing Month).
Det betyder att jag under November månad ska skriva en berättelse på 50 000 ord. Som jag skrev för en tid sen så kommer mitt projekt i år att vara ett rymdäventyr.
Och jag har nu funderat på om jag borde under november månad nu som då skriva några inlägg kring projektet, hur det framskrider och tankar jag har kring det.
Jag kommer förstås inte att skriva om själva intrigen i min story. Den biten får ni läsa sen, om ni orkar.
Men jag funderar på hur pass intressant det skulle vara att läsa. Så därför frågar jag er, vad tycker ni, ska jag blogga om det under november månad?

The Typing of the Dead: Overkill

Jag tycker om att spela spel där man skjuter zombier och jag tycker om att skriva. Skulle det inte var coolt om det gick att kombinera de två på något sätt? Jag önskar det fanns ett sånt sätt....
Vänta, DET GÖR DET!

Spelet heter The Typing of the Dead: Overkill. Jag skaffade det på steam igår och har suttit och skrivit samtidigt som jag har skjutit zombier.
Spelet är en spin-off grej till House of the Dead-spelserien. Det är ett enkelt arkadspel (en s.k "rail shooter") där du skjuter zombier som kommer rusande mot dig. Mera än så behöver jag inte förklara. På datorn skjuter du helt enkelt med musen. Enklare än så är det inte.

Med Typing of the Dead är det annorlunda. De flesta av er har säkert redan gissat till sig vad det går ut på: Du skriver istället för att skjuta. Zombier kommer rusande mot dig och det dyker upp ett ord på skärmen som du ska skriva för att kunna skjuta zombien.

På lättare svårighetsgrad är det små ord som "ball" och "cat", men jag körde på den svåraste svårighetsgraden och fick hela meningar som "Ulysses was drunk", "We can still be friends right", "To be or not to be" och svårare ord som "abnegation", " sanctimonious", "ubiquitous" osv.

Utseendemässigt är det modellerat att se ut som drive-in skräckfilmer från 80-talet. Det ser väldigt coolt ut, tycker jag.
Jag rekommenderar att ni skaffar detta spel! Det är en utmaning och annorlunda än en "vanlig" shoot-em up. Det är perfekt att spela om du har typ en halvtimme att döda här och där.

Ps.
Med Typing of the Dead: Overkill så kommer också House of the Dead:Overkill så om du vill överge skrivandet och bara skjuta zombier old-school så är det bara att göra det.

10 skräckfilmer!

Ska du fixa en filmkväll under kommande Halloween? Eller tänker du bara att det skulle vara på sin plats att se en skräckfilm eller tre? Din kaveri John har nu kollat igenom sin filmsamling och tänker rekommendera de tio bästa skräckfilmerna han kommer och tänka på sådär på rak arm!

10. John Carpenters In the Mouth of Madness
Denna film rekommenderar jag av många orsaker. Dels är det en bra lovecraftisk film. När man säger "Lovecraftisk film" tror de flesta s.k Lovecraft-fans att det är mycket tentakler och stuff. Men det jag menar med lovecraftisk i detta fall är att ett genomgående tema är hur nära en hemsk död mänskligheten och hela världen egentligen är.
Dels rekommenderar jag den också för att det är en genuint bra i mitt tycke. Vår hjälte är John Trent, en försäkringsutredare som får en uppgift från ett bokförlag: Han ska leta reda på vart deras bästsäljande författare Sutter Cane har tagit vägen och försöka få tag i manuskriptet från hans senaste bok In the Mouth of Madness. 
John Carpenter har lyckats i denna film bevara mycket som gör skräck till en intressant genre. Skräcken kommer inte från hemska monster utan snarare från hur konstigt allting är och hur allting fortsätter bli konstigt tills vår värld slutligen kollapsar.

9. John Carpenters The Thing
Låt oss få båda John Carpenter-filmerna jag älskar ur vägen. Om In the Mouth of Madness har större fokus på allting konstigt så har The Thing mera fokus på att vara isolerad. Filmen handlar om en forskningsexpedition på nordpolen. Och efter en del om och men så börjar ett monster härja där på området. Ett monster som kan ta formen som precis vad och vem som helst. Det betyder att någon eller några i forskningsteamet egentligen är "The Thing". Men vem....?
The Thing har också större monstereffekter. John Carpenter har sagt i en intervju att han ville ha The Thing att på riktigt se ut som vad som helst.
Jag rekommenderar att ni ser denna film. Den är en perfekt skräckfilm i mitt tycke. Den har bra monstereffekter, tung kuslig stämning, bra musik, bra skådespelare.

8. Evil Dead II: Dead by Dawn
Yep, jag rekommenderar tvåan. För det första så återger den filmen vad som hände i ettan väldigt kortfattat, så du MÅSTE inte ha sett ettan för att se tvåan i mitt tycke. För det andra så är ettan sist och slutligen rätt så ointressant. Ettan är en, enligt dagens mått, stereotypisk rak skräckfilm om några ungdomar som bor i en stuga och monster kommer och dödar de flesta. Se den om du vill se lite filmhistoria, men den har inte åldrats särskilt bra.
Tvåan kan bäst beskrivas "om Loony Tunes skulle få för sig att göra skräckfilm". Det finns en del scener som är skrämmande men det finns också en hel del tragikomiska scener, vilket gör filmen väldigt konstig. Och därför älskar jag den!

7. Drag me to Hell
Från samma gäng som gjorde Evil Dead II så finner vi Drag me to Hell. Jag recenserade den i somras, men jag kan säga kortfattat att den handlar om en ung kvinna som får en förbannelse över sig. Den är bra, karaktärerna är intressanta, berättelsen är intressant.... Länken finns ovan!

6. Psycho
Innan Texas Chainsaw Massacre, innan Halloween så fanns Alfred Hitchocks mästerverk Psycho. En del har påstått att det är den filmen som inspirerade den moderna slasher-filmen. (Sen kom Halloween och förfinade den.) Den bröt mot en del gamla skräckfilmsregler samtidigt som den uppfann nya.
En kvinna har stulit en massa pengar från sin chef och flyr över landet i en bil. Efter en del om och men måste hon stanna vid Bates-motellet. Det drivs av den blyge Norman, som aldrig skulle göra en fluga förnär, och hans mamma.
Psycho har den berömda duschscenen, där en kvinna står i duschen och någon drar undan skynket och knivhugger henne. Vad kan jag säga, ingenting slår klassikerna!

5. Pet Semetary
Baserad på en bok av Stephen King, Pet Semetary handlar om en ung läkare som flyttar med sin fru och två små barn till en småstad i Maine. Hans hus ligger strax bredvid en motorväg där det kör förbi en massa långtradare med jämna mellanrum. Hans granne är en gammal trevlig gubbe som delar några öl med vår läkare.
I ett skede dör dotterns katt på motorvägen. Läkaren tänker begrava den och påstå att den har sprungit bort. Men gubben har en annan idé... På baksidan vid läkarens hus finns en djurkyrkogård. Och längre bort från det finns en gammal indiangravplats. Där gräver de ner den döda katten. Många timmar senare så kommer den tillbaka! Men inte som vanligt, den fräser åt allt, den klöser och den lutkar grav.
Och det är bara början....

Om boken så har Stephen sagt att det är det mörkaste han har skrivit. Bara för att en del av hans värsta farhågor finns där. Mera än så kan jag inte säga utan att förstöra resten av berättelsen. Men filmen är väldigt mörk på många ställen. En fras som har fastnat i mitt huvud från den filmen som beskriver mycket är "Sometimes dead is better".

4. Return of the Living Dead
En zombiefilm! Som jag också har recenserat tidigare. Men jag gillar denna skarpt av några orsaker: För det första så är den en mera skräck-komisk blandning på zombie-temat. För det andra är dessa zombier väldigt annorlunda det som vi vet från tidigare om zombier, enough said.
Så jag rekommenderar den! Och ni kan också se resten av serien om ni vill!

3. House of 1000 Corpses
Jag skrev en recension om denna film för en tid sen sen och jag rekommenderar den fortfarande!

2. Young Frankenstein
Okej, så detta är inte en skräckfilm per se. Det är en Mel Brooks parodi på Frankenstein-franchisen. Berättelsen är inte särskilt originell, kirurgen Victor Frankenstein (Spelad av Gene Wilder, R.I.P) får ärva sitt familjegods i Transsylvanien. Det är ett slott som ägdes av hans farfar, baron von Frankenstein. Det var Baronen som har tidigare grävt upp lik och fått dem att leva igen. Det är något som Victor inte vill veta av till först, för han vill bli ihågkommen som en SERIÖS vetenskapsman!
Gene Wilder gör ett utmärkt jobb i denna film! Varenda gång han håller ett tal så tuggar han på scenen så otroligt! Man föreställer sig en galen doktor som skriker "ITS ALIVE!!", där har vi Gene!

Jag rekommenderar den varmt om du inte vill se en SKRÄCKFILM, utan en komedi! Den är en genuint bra film tycker jag! Jag och Martin har filmat en vlogg där vi diskuterade den, vänta bara....

1. Suspiria
Slutligen så tar jag en till film som jag har recenserat förr. Dario Argentos film Suspiria kan bäst beskrivas som en feberdröm. Berättelsen är inte så logisk, men den är ett vackert spektakel att se på! Här kan ni läsa min fulla recension och NJUT!

Bokomslaget

Förra året deltod jag i NaNoWriMo. Och nu planerar jag att göra det igen. :)
Förra året skrev jag en skräckberättelse förlagd till en fiktiv stad i Österbotten. I år siktar jag mot stjärnorna och tänker skriva ett rymdäventyr! Jag ska inte kalla det för en Science Fiction-story, för jag kommer antagligen inte att orka vara hur vetenskapligt korrekt som helst. Så jag föredrar termen rymdäventyr. :) En äventyrsberättelse som utspelar sig i rymden helt enkelt.
Precis som förra året så tänker jag ha exakt noll ord skrivna före den första november. Jag har lite anteckningar med namn på karaktärer och planeter, men vi får se hur mycket jag faktiskt använder det. Det jag lärde mig från förra året är att man upptäcker mycket nytt när man själv vandrar genom sin egen berättelse.

Och precis som Michaela så tyckte jag det kunde vara roligt att peta på omslaget. :) Man kan ju alltid drömma att boken skulle se ut så här, eller hur?

Två sanningar, en lögn AVSLÖJAD!!

Häromdagen utlyste jag en liten utmaning: Jag skulle ge tre påståenden, två sanningar och en lögn. Folk skulle sedan kunna gissa vilket som är falskt.
Efter att ingen har svarat så kommer facit här.

En av mina framtänder är falsk. Den sprack när jag rök ihop med en annan kille och ramlade ut flera år senare.

Detta är sant! Fast inte lika dramatiskt som det låter. När jag spelade amerikansk fotboll år 2010 så krockade jag med en killes axel och det hördes ett högljutt KRACK från min mun. Jag spottade ut tandflisor och tänkte inte mera på det.
Många år senare då jag sov så hördes det igen ett knäpp från munnen som väckte mig och jag kände att jag hade en halv tand loss från den nedre tandraden på framsidan. Det kom inget blod för det var främst emaljen som var borta (vi kan säga typ 70 % av tanden var borta). Jag for till tandläkaren så fort de hade öppnat och fick tanden fixad.

När jag var i armén på ett läger så betalade jag och flera andra personer en typ för att avfyra ett falskt skott i vår båt, då vi alla satt där. Vi höll händerna över öronen och när det hade skjutits sjukanmälde vi oss alla för "tinnitus" och på så sätt slapp vi lägret.
 
Detta är falskt! Men jag har hört via mulliradion att ett gäng på GrK gjorde det för att slippa lägret. Men mulliradion betyder att jag hörde det från en typ som hade hört det från en annan typ osv, så för allt vi vet kan det vara 1000 % bullshit.

Jag har stått på scen med ett rockband inför 4000-isch personer.

Detta är sant! Det var under Skolmusik 2007 som en del förmågor från olika högstadium och gymnasium fick spela i Åbo-arenan. Och jag spelade i bandet Lotus på den tiden, vilket bestod av mig och tre andra vänner. Och naturligtvis ville vi vara där och uppträda! Och vi var där, inför 4000-något elever på en scen och spelade upp vår låt som vi hade vunnit med i en tävling i Vasa några månader tidigare.
Det är bland det roligaste jag har gjort i mitt liv. Vi var unga och framtiden såg ljus ut. Ibland kommer jag på mig själv med att sakna grabbarna i bandet. Suck... Good times....
Nåväl. Jag föreställer mig att folket gillade det iallafall. Please don't ruin this for me!

"Pics or it didn't happen", som de säger...

Två sanningar, en lögn

Ska vi leka lite?
Här om dagen var jag på improvisationsverkstad med Studentteatern i Åbo (STÅ, hemsidan finns här, JOIN US!). En av övningarna var en så kallad "Lära känna varandra"-övning. Vi skulle prata med varandra och komma med tre påståenden, varav två var äkta och en är falsk. Sen skulle vår partner gissa vilket som var falskt. (Det sistnämnda var inte nödvändigt, men alla gillar en utmaning)

Så jag fick en idé: Jag ska här komma med tre påståenden, varav bara ett är en lögn! Ni får i kommentarsfältet gissa vilket som är lögnen!
Sen imorgon kommer jag att posta facit och sen lite bakgrundsinfo.
Här kommer mina påståenden:

1. En av mina framtänder är falsk. Den sprack när jag rök ihop med en annan kille och ramlade ut flera år senare.
2. När jag var i armén på ett läger så betalade jag och flera andra personer en typ för att avfyra ett falskt skott i vår båt, då vi alla satt där. Vi höll händerna över öronen och när det hade skjutits sjukanmälde vi oss alla för "tinnitus" och på så sätt slapp vi lägret.
3. Jag har stått på scen med ett rockband inför 4000-isch personer.

 Lycka till!

Selfie: Sisters of the Amniotic Lens

Alltså....Va?

Jag hittade detta skräckspel på en steam-sale. Och jag satt förvirrad genom hela spelsessionen. Jag har blivit tvungen att googla spelet bara för att ta reda på vad sjutton som pågår.
(Oooh, eller är det tänkt att "spelaren ska bilda sin egen uppfattning" och inte få "allting förklarat", mr Artsypants?)

Handling (det som kallas för det)

När du startar spelet ser du en snubbe som sitter framför en webcam och berättar att två flickor har hittats mördade och styckade på ett motell. Jaha?
De var tydligen medlemmar i en sekt som hade något skit på gång. Sex av medlemmarna är döda och nu jagas den sjunde, så jag antar att det är DU som är den sjunde medlemmen!!! *GASP!*
Vi har tydligen ett mästerverk här! Varför har jag slösat bort mitt liv på att läsa BÖCKER, när den perfekta storyn finns här!

Speltekniskt
Så du sitter i ett rum med en död kvinna och en massa flugor som flyger omkring. Du ska jaga flugor en stund (alltså hålla musen ovanför dem tills något händer och de börjar lysa rosa).
Sen kommer tvn på och du ska bläddra kanaler en stund innan du får se bilder av ditt eget rum där du sitter! *dramatisk musik*
Och därefter startar du ett slags minigame. Där du flyger omkring i rymden och skjuter rymdskepp och röda prickar som dyker upp. När du har skjutit alla röda prickar så far en stor röd prick långt ute i rymden där flera flugor surrar omkring den, så du måste skjuta dem och sen skjuta pricken. Och sen tar det spelet slut och vi går över till nästa dag! Och allt detta tar du reda på genom trial-and-error. Du får INGA instruktioner! Att spela detta spel är som att någon ger dig en massa delar till en grill och du ska plocka ihop den själv UTAN ritningar eller ens markeringar på själva delarna.
Och den viktigaste frågan är

"Varför i helsike är jag i rymden och skjuter flugor?!"

Oh, och det dyker upp en liten ruta med text som du ska läsa, men om jag vill läsa skräp som är ointressant så plockar jag hellre fram en bok om livet i Salobyn på 1830-talet, tack så mycket!

Jag hittad på nätet något dillande om att man skulle döma folk eller något liknande, men jag orkade inte spela så långt. Efter att ha lekt anti-cimex i en timme gav jag upp. Spelet borde heta "fly catcher simulator".

Grafiken är väl helt okej, om du inte vill ha någon särskilt bra grafik. Speciellt rymdbanorna är designade att se ut som något urgammalt Atari 2600-spel. Hipster much!?
Överallt spelas det musik som åtminstone är lite intressant, antar jag...

Betyg
Att spela detta spel är som att vara på en konstutställning. Och konstnären gjorde konstverket en halvtimme före. Och står nu längst fram och försöker övertyga dig om att det är "sann konst" och att konstverket egentligen är jättebra, det är bara du som är så insnöad att du inte förstår. Och hela fanbasen består av lika trögtänkta fritänkare som nickar och håller med medan deras blickar tittar ut i luften.
Det är förvirrande att spela, storyn vet jag knappt något om, jag vet inte vad jag ska göra.
Min slutdom över detta hipsterskräp kan inte uttryckas i ord. Tur att det finns på rea i Steam nu för 1:20 så om någon vill inte spela ett BRA och ROLIGT spel så kan ni alltid ta denna sörja! Ni kan kanske vinna poäng hos "Konstnär"-gänget om ni påstår att ni "förstår spelet", att det egentligen handlar om oedipus-komplexet.