fredag 21 juli 2017

Nattbilder

Jag brukar vandra ibland på nätterna i min hemby. Det ser ut att bli vackert väder inatt, så jag kommer att göra det igen.

För några veckor sen (jag tror dessutom att det var natt nr 3) så var jag ute och gick och denna gång hade jag med kameran. :) Så jag plåtade några bilder.
Jag har editerat dem alla, måste jag erkänna. Justerat lite med ljus och färger.
Så detta är lite bilder från min hemby, by night.





fredag 7 juli 2017

Hur går skrivandet?

Jodå, det går helt bra. Idag har jag suttit i två timmar och arbetat med mitt manuskript till S/S Mayflower. Jag har inte ännu kommit på en bättre titel, men det lär väl komma någon dag. Inte för att S/S Mayflower skulle vara det sämsta alternativet, men jag skulle gärna ha en mera gripande titel.
Jag tänker på författaren Harlan Ellison. Jag håller på att läsa igenom en novellsamling av honom, och han har ganska slående titlar. 
"I have no mouth and I must scream"

"Repent, Harlequin, said the Ticktockmann"
"Run for the Stars"
Osv. Visst blir man lite nyfiken exakt vad de betyder? Och I have no Mouth and I must scream" låter bara poetiskt.

Sedermera så har jag börjat ogilla titlar som hänvisar till något i universumet. Så därför är jag svårare att flörta med om jag ser en titel som heter "Sagan om X" eller "Krönikan om Ys ätt" eller "Vägen till Z". Det känns som att författaren vill säga åt mig att detta är alltså ett fiktivt universum. För all del, men det brukar också stå på baksidan av boken.

Nåväl, hur går det då med mitt omskrivande? Jag har tidigare talat om en demon som dyker upp när man skriver. En ful jäkel som säger åt mig att allt jag skriver är skit, att jag slösar min tid, att jag borde göra något annat med min dyrbara tid, som att bläddra på facebook bland alla bilder och "lika" tillräckligt många facebookstatusar om katter eller annat så att folk ska tycka om mig.
Nå, jag inbillar mig att jag kan ignorera denna demon då jag skriver det råa materialet.

Men han kommer tillbaka då man skriver om allt. Och det värsta är att han denna gång har sina pistoler laddade. För när jag själv kommer över ett stycke som är väldigt hemskt så kan demonen peka på det stället och säga "Ser du!? My gawd, vad detdär är skit! Du borde skämmas, din fuling!", precis som en slags Gordon Ramsay-demon.
Min metod är att försöka ignorera honom.

Annars så går det ändå rätt bra. Satt två timmar som sagt och kom igenom ett par sidor och skrev till några sidor. (Jag är på sidan 36 nu ifall någon undrar) Det fanns ett stycke som jag läste och tanken slog mig att "Varför har jag inte gjort mera med detta? Screw less is more, more is more!"

Nu ska jag äta och sen ser vi om jag fortsätter eller om jag sätter punkt för idag. Hjärnan känns trött nu.


tisdag 4 juli 2017

Vad har jag gjort den senaste tiden?

Jag tänkte dra en kort uppdatering om vad jag har haft för mig de senaste veckorna. :)

Jag har, som en del människor säkert har märkt, flyttat hem-hem. Jag skriver nu detta från det s.k "familjebiblioteket". Om jag blickar över skärmen ser jag vår bakgård, med den samma gamla lekstugan jag lekte i som barn. Jag ser också ett av mina gamla favoritklätterträd som har vuxit något, precis som jag.
Ni får istället nöja er med en screenshot från "The Mystery
of a Lost Planet". Känns som om mitt huvud har varit
DÄR snarare. 

Jag har "nattvandrat" nästan dagligen sen jag kom tillbaka. Jag har helt enkelt haft tur med vädret. (åtminstone tills för några dagar sen då det började regna) Ursprungligen hade jag tänkt här lägga upp några bilder jag skulle fota, men var sedan för lat för att faktiskt ta några.

Jag har skrivit och läst en del. Just nu befinner jag mig mitt i sci-fi-verket Speaker for the Dead av Orson Scott Card. Får se om jag recenserar den, men det jag kan säga så här långt är att ett problem han har är att han har för stora händelser som han inte beskriver.
Tänk så här: Orson Scott Card var ursprungligen en manusförfattare. Så det betyder att han inte beskriver så mycket, såvida det inte är väsentligt. Än så länge är det inget fel, eller hur? Jag själv har adapterat lite samma stil i mitt eget skrivande, att jag har bara med det mest väsentliga i beskrivningar. Jag tycker att texten flyter på lättare då och läsaren drunknar inte i beskrivningar.
Men regeln som Orson Scott Card bryter mot i denna bok är "Show, don't tell".

Det finns t.ex några stycken som går ut på att han beskriver att "de for dit och pratade med den personen och fick reda på följande. Deras skepp dockade med rymdstationen och besättningen gick ombord."
Varför inte istället skriva längre och faktiskt visa oss hur diskussionen med typen går? Eller visa oss bryggan på rymdskeppet som ska docka med rymdstationen, hur de drar i alla spakar och hur kaptenen ger kommandon, eller något sånt?

Men annars gillar jag intrigen, fast det bygger på att man har läst Enders Game före. Det jag gillar med intrigen i Speaker är att det tar premissen från Enders Game (=En pojk ska rädda världen från en invaderande alien styrka) och vänder lite på det. (=några tusen år senare är han inte ihågkommen som en hjälte, utan som ett monster som utrotade en utomjordisk ras).

Mitt skrivande då? Jag har mest planerat sessioner, men ändå lagt undan lite tid för att skriva på mitt fantasyepos. (som antagligen inte blir publicerat, men whatever, jag har roligt med det!)

tisdag 27 juni 2017

Lille Johns Laugh Challenge

I did it!

Reglerna är enkla: Jag ska kolla igenom en youtube-video och vad som än händer så får jag INTE
1) Skratta
2) Flina

Samtidigt så utmanar jag tre personer:

1) Pernilla Bergman från Lungan i Stormen
2) Jojje
3) Martin Backman

Finns det flera som jag borde utmana?
Here we go! 


fredag 23 juni 2017

Video: Allt och inget

Idag blev jag tipsad om en utmaning: att göra en video utan att ha förberett något alls!

Jag skulle inte ha tänkt ut något särskilt att prata om, jag skulle inte ha tagit fram något, jag skulle bara trycka på "record" och efter det improvisera allting!

Och det gick förvånansvärt bra! :) Jag blev förvånad själv, för jag trodde videon skulle bli 20 minuters "öööh öööh ööh..." Men nä! Tydligen kan jag hålla låda om jag måste.

Så här är en 100 % improviserad video, där det enda jag gjorde var att sitta ner och trycka på "record". :D Enjoy!


torsdag 22 juni 2017

Video: Tips till spelledare!

Hej!
Jag firade min 30-årsdag med att filma en video där jag pratar om spelledandets ädla konst!
Ursäkta på förhand att jag har lite snuva!


tisdag 20 juni 2017

30 år idag

Idag fyller jag 30 år.
Jag hade ursprungligen tänkt skriva ett långrandigt inlägg om det jag har lärt mig under livets långa vandring. Men det känns som om jag slutade åldras efter att jag blev 25. Faktum är att det känns som om jag åldras bakåt.
Kanske citera några stora tänkare som jag har läst (=jag skulle ha googlat upp smarta citat). Kanske erbjuda en tillbakablick över de senaste tio åren.
Jag kan summera ihop det så här:

Jag for till Åbo via armén. Och här är jag ännu. 
Jag kom hit som en pojkvasker färsk ur armén
Jag åker härifrån som en något äldre pojkvasker
Jag har kört posten, diskat ute till havs och på land.
Jag har skrivit två utkast till böcker, varav det ena skrivs om. 
Jag har träffat många goda vänner.
Jag har börjat skriva mera på allvar.

Jag har slutat försöka bete mig som en vuxen. 
Jag är en pojke och jag är en man
Och jag gillar det! 
Nå, vad lyder dagens planer? Jag har gjort upp en lista på det också:
Jag antar att detta är vad jag kommer att vara om 30 år till.
:D  

  • Dricka något.
  • Göra något.
  • Kanske filma en video, om jag orkar
Och med de orden så tackar jag för mig!
Innan jag fyller fyrtio hoppas jag åtminstone bli publicerad. Om folk faktiskt GILLAR det jag skriver är en annan sak! 
 Och hoppeligen få ett fast jobb någonstans, även om det är att jobba som rövputsare Såvida det inte är vår regerings röv jag måste putsa, för då finns det en risk att jag blir kontaktad av skumma typer som vill gömma mikrofoner där, så att de ska kunna höra våra politikers tankar. 
 Jag vill ju förstås också ta upp att måla igen och spela musik.
Och så den vanliga smörjan.

Ha en bra dag! 

tisdag 13 juni 2017

Musiklistan!

Hej!
Jag norpade denna lista från Pernillas blogg. Jag tyckte den såg rolig ut och bestämde mig för att fylla i den själv, speciellt då jag har alltid varit en musikälskare.
Jag satte till en bonusfråga i slutet som jag önskar att hade funnits med. :D Oh well... Here we go!

Musik för mig är:
En stor del av mitt liv.
Jag kommer från en familj som har pysslat mycket med musik. Förutom några släktingar, ännu levande och några döda, så har det alltid funnits någonstans i min släkthistoria. Jag tänker t.ex på min gammelfarfar som hade några krokar i musik.
Jag tycker bara det är en rolig mental bild att på 1920-talet skulle det ha suttit en snubbe som liknar mig och skriver på en skrivmaskin att "Denna operett var vad jag och mina gelikar skulle kalla för en öloperett. Den var helt enkelt galen och därför älskade jag den".

Min syster spelade mycket musik när hon var yngre (och gör det ännu för den delen), jag minns att hon spelade mycket piano, men jag kommer också ihåg att hon hade en panflöjt, ett par bongotrummor och en gitarr. Pappa spelade bas i ett dansband för länge sen. Och jag själv spelade bas för länge sen, något som jag gärna skulle ta upp igen.
Det var en av fördelarna med att växa upp hemma hos oss. Om man var en liten grabb och var intresserad av att prova på musik, så var nog farsan och morsan helt med på det och såg till att det kom ett bra instrument hem som man kunde använda.

Förutom det så har vi alltid lyssnat på musik hemma hos mig under min uppväxt. Mamma hade alltid på radion då hon gick på där hemma och stökade, pappa hade också på musik i sin verkstad. Och naturligtvis hade syrran de coolaste albumen, som Alice Cooper och Queen. Och jag själv lyssnade naturligtvis på olika kassetter i mitt rum som bestod av bandningar. Om jag får tag i en fungerande kassettspelare borde jag testa att köra igenom någon av mina gamla kassetter.
När jag är ute och promenerar lyssnar jag på musik ofta i min mp3. Jag tänker på det som ett sätt att koppla av.
Så att jag gillar musik är inte en överraskning, tänker jag. När man växer upp kring musik som jag har gjort så förefaller det sig naturligt att man har en förkärlek för det.

Ett av mina drömyrken skulle antagligen ha varit att vara en radio-host/dj. Men det lär väl int hända, de söker efter "personligheter" och vår herre vet att jag har lika mycket personlighet som en handdocka.

Jag lyssnar helst på
Det varierar jättestort. Jag kan aldrig zona in på en genre. Listan är alltid kortare vad jag inte lyssnar på.
Men jag tänker inte undvika frågan utan här kommer några av de genrer jag lyssnar på (och några länkar till låtar)
-Heavy metal, oftast gammal heavy metal som Black Sabbath och Iron Maiden, men också en del nyare artister som Avantasia och Freedom Call.
-Rock, igen oftast det gamla stuket. Queen har alltid varit ett favoritband. Tillsammans med Alice Cooper och Red Hot Chili Peppers.
-Pop, 90-talet och bakåt, Michael Jackson var kungen! Smooth Criminal var rolig att spela på bas en gång i tiden!
-Soundtrack från olika filmer och spel.
-Keltisk folkmusik, som The Dubliners.
-Ambient musik som t.ex Arkenstone eller Enya.

Den bästa låten att starta morgonen med
Denna:

Den är lagom uppiggande, lagom långsam (jag är inte alltid så morgonpigg). Fast det är inte så ofta jag lyssnar på musik på morgonen. Då jag står och gör frukost så har jag ofta med mig musik och då har jag redan vaknat så då kan det vara något med lite mera drag i, som detta:



Ett instrument jag vill kunna spela
Det harmar mig att jag inte har satsat mera på att lära mig instrument. Som jag sa så har jag spelat bas, men inte ens det är jag jättebra på. Så jag skulle förstås ta upp det igen, samtidigt som jag skulle gärna lära mig gitarr och piano. Jag skulle vilja någongång testa att skriva musik och för det skulle det vara bra med att kunna piano eller gitarr.

En musikstil jag inte förstår mig på
Jag försöker ofta lyssna på musik med ett öppet sinne, och analysera vad det är som fungerar med det. T.ex Dubstep. Jag lyssnar inte på det själv, men jag förstår på sätt och vis varför det blev känt i en tid.
Men dansband är en musikstil jag inte förstår mig på. Liksom visst är det roligt att dansa pardans (den enda sporten i gymnasiet/högstadiet som jag på riktigt kunde bemästra tack vare min bakgrund som basist), men musiken är rätt så skräp.

Förstås, indie är inte heller en musikgenre jag förstår mig på. Jag tycker alla sångare i indieband låter så attans uttråkade då de sjunger. Om du inte gillar det du gör, varför är du där då? Varför ska jag bry mig i ditt mumlande?

Det här blir årets sommarplåga
Vad för skräp som x3m har på repeat just nu, antagligen. Men jag gissar på någon random svensk pop-artist som sjunger med en gnällig röst? Men eftersom jag undviker radio lär jag inte veta vilken artist som kommer att spelas till döds denna sommar.
ELLER så är det vad det nu var för låt som vann årets ESC.

En låt jag kopplar till ett minne
Eh, läs dethär inlägget. Det handlar i stort sett om bara det.

Spellistan som ger mig energi
Hur ska vi definiera "ger mig energi"? För nog känner jag mig energisk om jag är ute och promenerar och lyssnar på något med snabbt tempo eller aggressiva riff. Fast om vi talar om "ger mig energi" som att jag blir på gott humör så tycker jag mycket om lugn musik.

Min mest spelade låt någonsin
Jaadu, DET var en bra fråga!
På rak arm skulle jag säga att det är Alice Coopers låt Poison. Jag älskade den i högstadiet och hör på den fortfarande nu som då.

BONUSFRÅGA:
Min Guilty pleasure-låt?
Ni vet en sån där låt som ni skäms lite för att erkänna att ni gillar? En sån där låt som ni lägger på då ni är ensamma hemma och har gardinen fördragna?
Min är detta! Good Vibrations av Marky Mark and the Funky Bunch.
Den är så löjlig och så 90-tal att den är rolig! Jag kan inte låta bli att bli glad av den! Försök lyssna igenom den och säg sen att du inte håller med!

fredag 2 juni 2017

Sommarläsning!

Trots att jag kommer att ha mycket att göra i sommar så har jag ändå valt ut några böcker att läsa. :)


1. Silmarillion av J.R.R Tolkien
På engelska dessutom. Jag har nu hela trilogin om härskarringen i bokhyllan och Silmarillion. Jag har länge velat läsa mera om Tolkiens värld, men inte tagit mig tid för det. Nå, nu då jag har den i min bokhylla så jag måste ju läsa den, annars har jag slösat lite pengar, eller hur?

2. Le Morte d'Arthur
Nej, jag ska inte läsa gammal franska, boken råkar bara ha den titeln. Den är nedskriven på 1500-talet av sir Thomas Mallory och är tydligen ett av de kändaste verken om kung Arthur och berättelserna om riddarna av det runda bordet.
Jag har länge varit nyfiken på att läsa det gamla verket och tänker nu ta tillfället i akt. Jag gillar att läsa och skriva fantasy och många av de gamla författarna har tagit inspiration från arthur-legenderna, Beowulf-eposet och många fler. Förutom att jag tycker att berättelsen låter intressant så är det intressant att se släktskapet.

3. Troublemakers av Harlan Ellison
Harlan Ellison är en speciell gubbe, kan vi säga. Han har en del intressanta åsikter om litteratur, men han är samtidigt en stereotypisk gnällig gubbe som hötter med käppen.
Och jag är bekant med en av hans noveller, I have no mouth and I must scream. Men jag har inte läst något desto mera av honom, så jag har lagt vantarna på en novellsamling som heter Troublemakers. Ska bli intressant!

4. MacBeth av William Shakespeare
Jag har snart läst ut Hamlet. Efter det har jag bara denna kvar i min bokhylla att läsa. Än så länge är det fascinerande. :) Någon dag ska jag skaffa En midsommarnattsdröm. Jag såg den pjäsen som en sommarteater en gång och jag gillade den!

Ska du läsa något särskilt i sommar?

tisdag 30 maj 2017

"Vad har du i fickan, John?"

Ibland händer det sig att några bloggare får för sig om att de ska skriva om vad de har i sina handväskor.
Eftersom jag inte äger en handväska, så tänker jag istället berätta om vad som finns i mina fickor! Och jag tänker försöka att inte vara så vag att jag bara säger "nycklar".

  • Nycklar, förstås. Med en nyckelring föreställande en dödskalle. Jag fick den då jag köpte Blairs Death Sauce för många år sen. Såsen var stark som synden! Och jag fick en cool nyckelring från det.
  • Telefon som är tejpad. Nej, det är ingen Smartphone. Jag har inte ännu sugits in i The Matrix!
    Men backlocket på min gamla telefon satt så löst att det lossade hela tiden, vilket i sin tur fick batteriet att trilla ut. Så jag har gjort slag i saken och använt lite Jesus-tejp!
  • Plånbok som innehåller det som plånböcker innehåller. Minus tre miljoner. 
  • I bakfickan har jag nästan alltid ett anteckningsblock. Jag antar att man kan säga att det är ett sätt att känna igen mig på gatan, jag har ett anteckningsblock stickande ur bakfickan. Det var en vana jag lade mig till med för flera år sen då jag täntke på allvar på att börja skriva. Man vet aldrig när man kan komma på en bra idé, även om det bara är en mening som låter cool.
    Och förstås ibland är det händigt att ha om jag kommer på något jag har glömt eller om jag behöver komma ihåg något nummer.
    Jag brukar köpa nya nu som då, inte för att jag fyller ut de gamla, utan för att de blir nednötta eller så tappar jag bort dem. Inte för att det gör mig så mycket, de kostar under en euro och de bästa idéerna har jag ännu kvar i huvudet.
  • I bröstfickan har jag en penna. That's it.
  • Någonstans har jag en MP3-spelare. Då jag är ute och går, vilket tror ni man hellre lyssnar på? Musik eller trafik? Ljudbok eller mina egna fotsteg?
Om jag räknar med ryggsäcken som jag nu som då bär på, så i den finner vi:
  • Min trogna laptop som jag har haft sen hösten 2008. Förutom att skivstationen är paj så fungerar den perfekt! Jag har bara behövt byta fläkt i den en gång, för den skramlade!
  • Ofta ett USB-minne med mitt nuvarande skrivprojekt. 
  • Min bibel och bibelläsningsplan. Jag är en kristen man så klart jag läser bibeln. 
  • Min "book-of-the-month", kan vi säga. Helt enkelt vad jag läser just nu. I skrivande stund så är min book-of-the-month Hamlet av William Shakespeare. När jag är klar med den ska jag ta mig an The green hills of Earth & The Menace of Earth av Robert A. Heinlein.
  • Men samtidigt har jag också en diktsamling (bara ett litet häfte) av William Blake. Titeln är "Tyger, Tyger" efter denna dikt. Ifall jag har bara en liten stund på mig och inte vill sätta in mig i något större.
  • Min anteckningsbok. En svart läderinbunden sak där jag har jobbat lite mera på idéer jag har till mina berättelser. Somliga av dem tänker jag inte alls jobba på desto mera, men somliga har jag i en "kanske"-låda. Jag tänker på det som att man vaskar efter guld vid en strand. Oftast är det bara sand, men ibland kan man hitta en guldklimp i sitt huvud. 
  • Ett anteckningsblock i A4-storlek i en grå pärm. En relik från min studietid egentligen, men kan också vara användbar om jag får för mig att teckna något eller t.ex rita en karta över ett fantasyland. Eller varför inte skriva en stor tankekarta?
Wow, och här trodde jag inlägget skulle bli kort och jag skulle inte ha något att säga :D

måndag 22 maj 2017

Romeo och Julia av William Shakespeare

Nåja, bästa bloggare!
Jag har varit väldigt kulturell den senaste tiden och ägnat mig åt klassisk litteratur. För inte så länge sen beställde jag efter Homeros klassiska epos Odysséen och Morte D'Arthur. Jag har också tänkt på att läsa Völsungasagan i något skede.
Naturligtvis har jag också tänkt på att läsa om H.G Wells science fiction-böcker och Jules Verne, som jag redan har i min bokhylla.

Men för inte så länge sen kom jag över William Shakespeares klassiska verk Romeo and Juliet (eller egentligen The Tragedy of Romeo and Juliet).
Jag läste igenom den över påsk. Och varför jag inte kom på att skriva om det här på bloggen har jag ingen aning om. Men jag gör det nu istället! För det var en väldigt intressant läsning!

Handling
Jag antar att de flesta vet handlingen, men jag drar ändå den korta versionen.  

I staden Verona i Italien finns det två adelsfamiljer, Capulet och Montague. De är bittra rivaler, deras avsky mot varandra är stort. Ingen kommer ens ihåg varför de hatar varandra så mycket, de tycks bara göra det av tradition.
Mitt i denna storm finner vi Romeo och Julia. De träffas när Romeo och hans vänner kraschar Julias fars fest. De blir stormförälskade och ska bli tillsammans förevigt, men ack, det är så omöjligt!
 Just på grund av fejden! Och så hjälper det inte att greve Paris av Verona, prinsens frände, vill gifta sig med Julia. Något som hennes familj stöder till fullo för det skulle betyda att familjen Capulet skulle få större politisk makt!

Romeo och Julia gifter sig i hemlighet, de blir vigda av en munk. Men Romeo hamnar i trubbel efter ett slagsmål där han mördar Julias kusin och han blir utvisad från Verona. Bröllopet mellan Julia och Paris blir påskyndat. Munken som vigde dem tänker ut en plan: Han ska ge Julia ett gift som gör att hon blir skendöd i en period. Då hon ligger i sin krypta ska munken hämta ut henne och hon kan fly iväg till sin älskade Romeo.

Det skiter på sig, kort och gott.
Giftet fungerar och hennes familj tror att hon begick självmord. Och en person för bud till Romeo om att Julia har begått självmord.
Förtvivlad av denna nyhet beger sig Romeo till hennes krypta. (Han dödar Paris på vägen, btw) Längsmed vägen köper han ett dödligt gift.
Och han går in till kryptan där hon ligger, där han genomför sin plan: Han tar giftet och dör vid hennes sida.
Hon vaknar och finner att han är död. Hon griper tag i hans dolk och kör in den i sig själv och dör, denna gång på riktigt.
Jag behöver inte nämna att det har gjorts en massa filmer
baserad på pjäsen.

SLUT!

Om pjäsen
 Det som är bra med just denna bok jag har i min ägo är att då det står på ena sidan vad som händer, så står det på andra sidan förklaringar. I många av dialogerna och monologerna används uttryck som ingen använder alls mera idag. Som t.ex i början när Romeos betjänt säger om Capulets, Julias familj: "I will bite my thumb at them, which is a disgrace to them if they bear it!" Vilket sen följer med ett gräl mellan tjänarna och Capulets folk.
Bite my thumb at them? Som när ett barn suger på tummen?
På andra sidan i min bok står det följande: "an insulting gesture at the time - the clicking of the thumbnail against the teeth". 
Skulle det ha översatts till idag hade han antagligen sagt:
"I will give them the finger, which is a disgrace to them if they bear it!"

I detta youtubeklipp så "biter de tummen".
Och inte bara det, på många ställen görs det referenser till gamla gudar och andeväsen, som t.ex Aurora och Jove. Då är det bra att ha anteckningar att läsa av bara ett ögonblick bort. Hellre det än längst bak i boken eller något likande.

Det roliga när man läser Romeo och Julia är att man upptäcker en del snuskiga skämt som finns inbakade. Jag tänker inte dra det exakta citatet, för då måste jag förklara all innuendo och alla betydelser av dessa innuendon. Men det finns ett ställe där Mercutio, Romeos bäste vän, säger till honom vad som kunde översättas i dagens tungomål: "Ryck upp dig, Romeo! Bara du får dig, så blir allt bra!"
Och när Romeo är förvisad ur Verona suckar Julia uppgivet och igen säger något som idag skulle låta "Nu kommer jag och Romeo aldrig att ha sex, skit också!"

Jag har sett denna filmversion. Inte helt dålig.
Annars så finns det mycket att säga om teman. Ett tema som ständigt återkommer är "ödet". Ett känt citat från pjäsen är Romeos "I defy thee, stars!".
När Romeo mördar Julias kusin utbrister han "I am a fortunes fool!"
Romeo och Julia har beskrivits som "star-crossed lovers", alltså att de båda två gick emot sina respektive öden.

Min favoritkaraktär måste jag också nämna: Mercutio, Romeos vän. Han är en skämtare, han är ful i mun, han är en skrävlare. När han dör så är hans sista ord (Förutom "A curse on both your houses!") "Tomorrow you will find me a grave man!"
T.o.m när han är döende så tar han tid på sig att slänga ur sig ett skämt!

Betyg
Som sagt, jag tycker att det var en intressant läsning. Jag förstår att den är obligatorisk i vissa skolor i de engelsktalande delarna av världen (och jag är helt emot tanken om obligatorisk skönlitteratur i skolor, det är ett väldigt effektivt sätt att döda läslust).
Skulle jag rekommendera den? Varför inte! Med tanke på hur tematiken om Star-Crossed Lovers dyker upp nu som då i populärkultur så tycker jag att man måste åtminstone känna till pjäsen!
Men se i så fall till att du har footnotes.

onsdag 10 maj 2017

Jag är på väg norrut!

...Jeppishållet, ifall ni ville veta.

Det är svårt att skriva. Inte för att det skulle vara extremt tungt eller något liknande. Utan snarare för att jag vill skriva ett längre inlägg när jag pratar om detta. Men sist och slutligen finns det inte så mycket att säga.

Jag kommer att flytta från Åbo i sommar av åtminstone fem orsaker.

1. Inga studier
2. Ingen flickvän
3. (snart) ingen lägenhet
4. (sannolikt) inget jobb
5. Saknar familj och vänner som bor där.

Förstås, inte är det helt lätt att flytta från Åbo. Jag har många vänner kvar här. Och jag har ändå bott här sen hösten 2008, det är snart nio år! Tänk på det, medan resten av er har sicksackat runt i norden (och somliga har gjort en avstickare till något soligt ställe för att "arbeta" eller "studera") så har jag suttit här i Åbo och jagat mina drömmar. Jag tänker på Åbo som mitt hem.

Nåja, vad ska jag göra i jeppis (med omnejd) då? Söka arbete helt enkelt. Vilket som helst, jag har inget emot att jobba som VD för ett stort företag, men inte heller har jag något emot något knegjobb på en av fabrikerna.
Hoppeligen nappar något, om jag har tur. Jag skulle ändå antagligen bli tvungen att göra det här i Åbo, så kan lika gärna göra det hem-hemma. Det sägs dessutom finnas jobb där i knutarna så ja... Upp till bevis!

Utöver det? Jag försöker se ljust på saken och föreställer mig att jag hittar en mysig lägenhet dit jag flyttar in. Hoppeligen ett ställe med ett eget kök (eller åtminstone en kokvrå, har delat kök med en våning i nio år nu!) och en soffa och tillräckligt med bokhyllor för att hålla mitt privata bibliotek. Och bjuder in vänner till olika spel och bordrollspel. Och kanske filmkväll, om det sofistikerade folket där uppe kan hantera min exklusiva filmsmak. Och naturligtvis ska jag skriva.
Kanske det dyker upp en fru Lille John i framtiden, men just nu får hon hållas till tåls, okej?
OCH naturligtvis ska jag ta emot släktingar.

Ska bli roligt att träffa familj och vänner oftare än vadå, en gång i halvåret? Om vi då hinner och orkar? Många vänner där hem-hemma som jag träffar så har jag bara sett på gatan i all hast. Ni vet, där diskussionen går.
"Hej!"
"Hej, hur är det?"
"Jotack, bara bra. själv då?"
"Helt bra, är påväg till (något ställe)."
"Okej... Nåmen vi syns!"
Och ibland kanske någon drämmer till med klyschan "Vi borde fara på kaffe någon gång", vilket förstås aldrig händer under den korta tid jag är hemma. Denna gång blir det annorlunda, om någon säger det till mitt face så kan ni räkna med att jag kontaktar er några dagar senare och frågar "Ja, hur vart det nu?"

Så ja, jag antar att det är det: Jag är på väg norrut! :)

tisdag 9 maj 2017

Det mitt hjärta behöver

Jag saknar något i mitt liv. Något som jag har behövt i åratal men aldrig haft.
Något så livsviktigt för varje person av min sort. Och man märker det inte förrän man inte har det. Jag skulle vilja ha det hemma hos mig, väntande på mig. När jag kommer hem från mitt jobb vill jag ha det där, redo att ta emot mig med all sin värme och kärlek.

Jag behöver en soffa. Eller en fåtölj, men helst en soffa.
Varför?
För att jag inte har någonstans att läsa!

Eller ja, tekniskt sett har jag det. Jag KAN läsa i min säng, jag KAN läsa framför datorn och jag KAN läsa på skithuset om jag måste. Men i sängen somnar jag för ofta. Dessutom så spenderar jag redan 6-8 timmar där varje förbannade natt, jag har utforskad varenda kurva och varenda knöl som jag hittar där. Jag kan läsa framför datorn, men skärmen distraherar mig alldeles för mycket.
Och på skithuset... Hur många av er sitter på skithuset och läser Shakespeare eller Ray Bradbury 1-3 timmar i sträck?

Så i mitt framtida hem kommer jag så hårt att skaffa en soffa! Eller om det är för litet, om jag måste bo i en container eller något, så tänker jag skaffa dit en fåtölj.
Även om jag inte skulle läsa skulle det vara skönt att ha någonstans att slänga sig ner och slappa en stund, som INTE är min säng.

Man kan drömma, dock...

onsdag 26 april 2017

Mina berättelser del 2: Det nya skräpet

Välkommen tillbaka!

I mitt förra inlägg pratade jag om berättelser jag skrev på tidigare. Några av dem är jag inte alltid särskilt nöjd med och några andra arbetar jag på (eller tänker arbeta på).

Men det känns som om jag genomgick en evolution på senare tid. Mitt skrivande har ändrat form och språket är annorlunda, vilket är fascinerande.
Så i detta inlägg tänker jag tala om några berättelser jag skriver på NU eller som jag skrev klart nyligen. Det blir inte ett långt inlägg. Det känns som att mina senaste projekt har blivit mera ambitiösa, men det skrämmer mig inte.
"Go hard or go home", som de säger.

S/S Mayflower
Dethär var mitt senaste NaNoWriMo-projekt. Som jag också klarade av. Berättelsen skulle lättast kunna summeras ihop med "jakten på McGuffin".
När Bloggkoll skrev om projektet för en tid sen hade de tydligen svårt att få någon klarhet i vad för genre det rörde sig om. Så jag tänker citera mitt eget inlägg här och säga att det är ett rymdäventyr.
Eftersom "ren" science fiction ändå måste ha en hälsosam dos vetenskap i texten så har jag här mer eller mindre struntat i det. Jag skiter i att förklara hur olika utomjordiska arter har uppstått, hur en maskhålsgenerator fungerar (en sak som vetenskapsmän skulle gapskratta åt).

Nå, vad handlar den om då? En rymdkapten vinner ett rymdskepp i poker och tänker börja använda det till att smuggla gods över galaxen. Men så blir han kontaktad av ett gäng flyktingar från en planet som nyligen har blivit förstörd av det Isilianska Imperiet. De ber om hans hjälp att fly till planeten Ao-Shuhn av orsaker som avslöjas senare.
Och de har fortfarande Isilianska Imperiet i hälarna...

Denna berättelse befinner sig för tillfället i omarbetningsstadiet. Jag har printat ut alla sidor, har gått igenom dem med röda pennan och skriver om vissa delar. Efter det har jag hört från några människor att de vill läsa den, vilket jag antagligen tänker låta dem. De får ge sina åsikter om texten. Efter det tänker jag se om jag håller med dem och ändrar på saker i manuskriptet eller låter bli. Sen skickar jag runt det.
Och sen nekas det antagligen och jag låter det vara. :D Men det är ändå bra att editera en text, tycker jag. Jag har aldrig kommit så här långt i något jag har skrivit att jag håller på med ett andra utkast.

Över kristallbron

Detta är ett projekt som jag började på i februari. Efter att hade ägnat mig åt rymdäventyr i November så kände jag för att skriva en fantasyberättelse. Och totalt skita i att försöka vara originell. Jag känner några författare (vara några vill skriva fantasy) som inte får något uträttat för de är livrädda för att inte skriva något originellt. (Sorry att säga detta, men ända sen bronsåldern så har alla berättelser redan berättats).
Och det roliga  hände att då jag väl hade kommit igång så märkte jag att berättelsen inte blev så klichéartad som jag först trodde den skulle vara. Jag tror att det berodde på att då jag inte oroade mig för att vara originell så kunde jag slappna av och skriva i lugn och ro.

  Över kristallbron handlar om tre vänner (och en talande uggla) i ett fjärran land. De bor tillsammans och äger en smedja i huvudstaden i landet. Men så en dag blir drottningen i riket förgiftad. Som tur är lyckas hovmagikern avstanna effekten av giften, men hon ligger ännu i koma.
Våra tre vänner blir helt enkelt nakkiterade av den unge prinsen i riket. De ska leta upp ett orakel som kan berätta för dem om ett motgift och hur det ska tillredas.

Hittills har jag inte kommit så långt på berättelsen som jag skulle önska. Men jag har ändå roligt. Det enda jag funderar på är namn. Ni märker att jag inte t.ex säger namnet på riket. Och det är för att jag inte ännu har kommit på ett riktigt bra namn som skulle fastna i huvudet. Till först hette riket Onyx, men blä.... Jag kommer nog på något förr eller senare.
Här tar jag också ut svängarna mera med språket i synnerhet. I S/S Mayflower så har jag använt ett väldigt korthugget och avskalat språk. Det är en pulp-berättelse i dess renaste form.
Här så är jag mera poetisk, jag försöker använda vackra beskrivningar samtidigt som jag försöker låta bli att begrava berättelsen under det.
Jag vet vart denna berättelse är på väg, jag har redan tänkt ut en del. Så jag har på känn att detta blir ett episkt projekt.... Och det vill jag! Ända sen jag var liten har jag velat skriva en stor episk fantasyberättelse i klass med Sagan om Ringen!
Och jo, jag vet nog vad för kristallbro jag pratar om.  Men jag tänker inte säga till er vad det är.


Berättelsen om Prins Uther
Detta började jag skriva på under påskhelgen då jag var hemma i Österbotten. Vem är då Uther?
Han är en av karaktärerna i Över kristallbron. Han är en av de tre vännerna som ska rädda riket.

Jag har funderat lite på hans bakgrundsberättelse (och de två andra vännerna plus ugglan de har i sitt sällskap). Han är en prins i exil. I hans hemland finns det en massa människor som vill ha livet av honom, så han har flytt till DETTA rike.

Detta är vad man kan kalla för "en berättelse i en berättelse". Jag föreställer mig att denna berättelse är något som berättas i Kristallbron-universumet hundratals år efter att mina hjältar har dött. Därför har jag skrivit den väldigt annorlunda.
Om jag tog ut svängarna med språket i Över kristallbron, så i Berättelsen om Prins Uther har jag försökt mig på riktigt högflytande språk. Jag har läst lite Shakespeare den senaste tiden och tyckte det skulle vara roligt att experimentera och försöka få alla mina karaktärer att tala STORT och BRETT med långa monologer.

T.ex
"Ers majestät, varför skall jag hjälpe eder? Har ni icke fått kunskap om er make genom att stjäla min kristallkula? Sannerligen, som en simpel tjuv i natten har ni smugit in i min kammare och tagit den! Och likt en näsvis flicka har ni spionerat på eder make! Tvi vale!" Drottningen grep sig om hjärtat och stirrade på magikern med brinnande ögon.
"Håna oss inte, magiker! Vad vi begär är att ni blandar ihop en dryck som gör att de röda pilarna träffar hans majestäts hjärta! Ja, vi begär att trotsa kärleksgudarnas vilja och tvinga honom att älska oss! Gör detta och vi kommer aldrig att be er om något igen! Om inte under hot av er drottning, gör då detta för att hjälpa en förtappad flicka att ej förlora sin älskade man!"
"Ers majestät, Ni pratar som den flicka ni är innerst inne! Jag vägrar göra gudarna vreda genom att trotsa deras vilja! Ty om jag gör detta så kommer riket att kollapsa under eld och stoft! Adonae själv kommer att förgöra oss och vårt rike!" Drottningen blev arg vid hans ord.

"Magiker! Om ni inte vill lyssna på vår vädjan, då ber jag er att lyssna på vår dom! Till oss har givits all makt i detta rike! Er tid är kort och ifall ni vägrar oss igen så kommer vi att ge order om att ert huvud skall avhuggas! Era lemmar kommer att slitas bort från er kropp och ert hjärta kommer att skickas som present till Svartträsket, där grodmänniskorna med glädje och tacksamhet tar emot det! Vi kommer att förstöra alla era dokument och alla dokument som innehåller ert namn! Efter vår bortgång kommer inte ens minnet av er att finnas kvar! När folk frågar vem som var hovmagiker under vår tid kommer man ej att ha ett namn!
Därför ber vi er, denna gång under hot, att ni blandar en dryck till oss! Då kan vi skona er detta hemska öde!"


Och så vidare. Jag är naturligtvis ingen expert på gammalsvenska, men det är ändå roligt att leka med idén. Sen vill jag också spela lite på grejen med en opålitlig berättare. Liksom detta är en berättelse som berättas hundratals år efter att det hände. Tänk om diskussionen mellan Magikern och Drottningen inte alls gick till såhär? Tänk om det inte alls fanns någon kärleksdryck inblandad utan det är bara fabricering?

Japp, detta var allt jag hade att säga om det. :) vad tycker ni, ska jag ännu skriva ett inlägg om idéer jag VILL skriva än idag? 

söndag 23 april 2017

Lille John = Loser?

 Dethär inlägget började jag skriva på sensommaren 2016. Jag hade just mailat till akademin och frågat hur jag ska betala min närvaroanmälan, och fått tillbaka svaret att min studierätt hade upphört. Det var inte oväntat, men ändå otrevligt. Så jag skrev detta inlägg den dagen, men jag publicerade det inte. För det första såg jag ingen vits med det. Vad hjälper det någon att jag ältar om mina bekymmer? (Jag är ju en STOR FINSK KARL!!!....) 
För det andra kände jag mig rätt nere då, därav titeln. Och jag vet av erfarenhet att det är bäst att inte skriva och publicera om det på sociala medier då det är som värst. För det är då man kan i misstag säga sårande saker eller ställa ut allt i ett mycket värre ljus än vad det var.
För det tredje så var jag inte säker på vad jag ville säga. Därför var slutet så abrupt, för jag kom inte helt enkelt på mera att säga. Vilket i sin tur gjorde att inlägget kändes för dåligt för att publiceras.


"Din studietid har tagit slut". Så lyder mailet jag har fått från akademin. Medan andra bekanta visar upp foton av sina avhandlingar så har jag inget sånt att visa upp, inte ens ett brev.
Jag är utkickad från akademin. Och hur känner jag för det? Det är en rad blandade känslor.

 För visst är det synd att jag inte blev magister i teologi. Många skulle säga att jag har slösat bort många år av mitt liv, då jag kunde göra en massa annat istället. Jobba på posten t.ex.
Och jag har helt enkelt inte lyckats. Den känslan finns hos mig, att jag inte lyckades. Jag är en klåpare! Jag hade bara ett jobb att göra och det gjorde jag inte! Jäkla klant!
Den meningen ekar, jag har inte gjort det jag förväntas göra i vårt samhälle, vilket är bli klar (snabbt som synden) och börja jobba på måndag, gifta mig på torsdag och börja producera en massa små Lille John på lördag.

Men för det första finns alla studiepoäng kvar i maskineriet, så jag kan alltid söka in på nytt om jag vill. Jag känner folk som har kommit till akademin då de är i medelålder, för de började studera på 70-talet, hann studera ett eller två år innan de blev gravida/gjorde sin fru gravid och blev tvungna att avbryta och skaffa ett knegjobb. (tänk att det fanns en tid då sånt faktiskt var MÖJLIGT)
Och nu har ungarna flugit ur boet och folket i fråga tänker "Nu ska jag äntligen studera klart!" Så vem vet, kanske jag gör mig klar när jag är urgammal och har inget bättre för mig.
För det andra så har jag lärt mig en del. Tvivla inte på det. Inte bara om andra religioner, utan också om livet i överlag. Sånt som kommer från att bo och studera på en annan ort OCH sånt som kommer med åren.
För det tredje har jag under min vandring träffat en massa intressanta människor och fått flera vänner. Jag har börjat med en del hobbyer som jag inte tror jag skulle ha börjat med om jag inte hade.
För det fjärde så började studierna smaka trä i ett skede. Inte för att ämnet är dåligt eller lärarna är dåliga. Men jag tror inte jag är utrustad till att vara akademiker.
Clint Eastwood sa "A good man has got to know his limitations".
För det femte känner jag för många akademiker med magisteravhandlingar inom mitt ämne som inte har jobb. Åtminstone inget jobb inom sin bransch, jag känner folk som utbildade om sig och idag har kanske jobb (eller så blev de tvungna att utbilda om sig en tredje gång)

Summa sumarum, hur känner jag inför detta nu då, att jag inte är en akademiker längre för att jag blev utkickad? I det stora hela så känns det bra, jag har kvar mitt deltidsjobb och min lägenhet.
Så jag har ännu vatten under bron. Jag är vid god hälsa.
Samtidigt känns det bara eländigt att jag har misslyckats.

Mina berättelser Del 1: Det gamla skräpet

Hej på er!

Jag har inte skrivit här på ett bra tag. Det finns flera orsaker till det, men en av dem är att min DVD-station håller på att paja. :D Så jag kan helt enkelt inte se och recensera en del intressanta filmer just nu. (Vilket är synd för jag skulle gärna recensera sådana saker som Godzilla vs King Ghidorah, Deathgasm, Snow Shark, Planet of the Vampire Women och några till)
En annan orsak är att jag har hållit på med skrivandet (och förstås andra hobbyer). Vilket för mig till dagens inlägg.

Jag kom på att helt kort dra ihop några berättelser jag har jobbat på, eller som jag har gjort klara, som jag är nöjd med av diverse orsaker.
I just detta inlägg fokuserar jag mera på det jag skrev tidigare, vilket oftast var bara noveller inom skräck och sci-fi. Så sorry, ni lär inte hitta någon novell om en typ som sitter på tågstationen i Åbo och väntar på att få åka till Hesa.

Händelserna på Medusa
Oj, denna berättelse takes me back. Jag skrev den under sommaren 2011, tror jag. Det var vid denna tid jag började på allvar tänka på att skriva igen.
Idén kom nämligen från en zombie-comic jag hade läst. Den handlade om några typer som hittar ett slavskepp på drift. De går ombord och det visar sig att hela besättningen hade blivit zombier efter att ha plockat upp några infekterade i Afrika.

Det jag ville göra var att berätta en variant av berättelsen ur besättningens synvinkel. Händelserna på Medusa handlar därför om slavägarna som fångar in ett gäng afrikaner och ja.... Det visar sig att några av slavarna hade zombiesjukan.
Jag skrev den ur loggboksperspektiv, vilket var intressant att göra. Där kaptenen berättar om hur de överlevande besättningsmedlemmarna tror att de är förbannade, att Satan går ombord osv.
Jag försökte skicka runt den till några tidningar, men de tog inte emot den.
Lika bra, tänker jag för den hade sina problem.

Meddelanden från andra sidan
Den här skrev jag till Arvid Mörne-tävlingen 2014, tror jag det var. Den vann inte.
I denna berättelse möter Jakob. Han studerar datavetenskap vid Åbo Akademi. Han deppar för att han inte kommer att få jobb när studierna är klara och hans föräldrar envisas med att fråga det där av honom. "När ska du bli klar och få jobb?"

Plötsligt dyker en snubbe upp i hans TV. Han presenterar sig som Zennan och efter många om och mena lyckas övertyga Studenten att han är från framtiden. Man har i framtiden kunnat bemästra en del av tidsresande, men inte allt. Man kan bara skicka signaler tillbaka i tiden till en mottagare som en tv, smartphone eller en dator.
Zennan påstår att han är en historiker och är därför intresserad av Jakobs tid. Så om Jakob berättar om sin tid för honom kommer Zennan att hjälpa honom tjäna massor genom att bl.a lansera en ny revolutionerande version av smartphonen.
Jakob går med på det och allt blir bra.... Jakob blir multimiljonär.
Efter några år kontaktar Zennan Jakob igen och denna gång har han ett intressant erbjudande. Han kan göra Jakob odödlig om han går med på att byta kropp med Zennan för en dag. Zennan vill nämligen själv leva bara en dag i Jakobs tidsålder. Jakob behöver bara bygga en maskin som skulle kunna sända och ta emot medvetanden genom tiden.
Jakob går igen med på detta (efter lite övertalning). Han blir ju odödlig och så får han se lite hur framtiden ser ut.
Men när Jakob kommer till framtiden visar det sig för det första att Zennans kropp är sjuk. Och att han har levt i en bunker i årtionden för världen i framtiden har förstörts. Himlen är eldröd och byggnaderna ligger i ruiner och kvar finns bara Jakob, som är numera fast i Zennans kropp. Han kan inte heller åka tillbaka eftersom Zennan har förstört mottagaren på andra sidan.

Jag gillar idén, men problemet med Arvid Mörne-tävlingen var att det var max 5000 ord eller hur det var. Och jag tror att berättelsen är för stor för det, att jag skulle få mera utav den om jag istället skrev om allt till en bok. Kanske jag gör det någon dag.

Farao Ktholatlis grav
Denna berättelse ligger i min skrivbordslåda. För jag själv gillar berättelsen, men tror jag är ensam om det. Den kan bäst beskrivas som ett kärleksbrev till Lovecraft, för jag läste en del av honom på den tiden. Och jag skrev den då jag gick en kurs i antikens religioner och vi pratade om Egypten.
Berättelsen är skriven i brevform. En gammal brittisk arkeolog har hört att man från det brittiska arkeologsällskapet tror sig ha hittat en grav efter Farao Ktholatli, också känd som "Den Svarta Faraon". Detta får de absolut inte göra, skriver arkeologen. Han hittade själv graven för många år sen och öppnade den.
Lång historia kort: Farao Ktholatli var ett tentakelmonster som dyrkades en gång i tiden av egypterna. Alla i expeditionen blir antingen galna eller uppätna av monstret, förutom arkeologen och en kollega.
Arkeologen skjuter kollegan ute i öknen för att se till att kollegan inte berättar om vad som hittades.

Denna berättelse blev jag ganska nöjd med, i beskrivningarna av hur templet där Farao Ktholatlis grav låg,hur gravkammaren såg ut och allt .

Ekot
Detta skrev jag till NaNoWriMo 2015. (och jag vann!) Jag har tänkt på att skriva om den, för jag har mycket idéer på ändringar till det. Men lång historia kort så handlar det om ett hemsökt våningshus i en fiktiv stad i Österbotten. 

Harry Potter-fanfic
Eller ja, egentligen hette det "19 år senare". Precis som många andra Harry Potter-fans så var jag inte riktigt nöjd med slutet.
När jag hade läst böckerna var det ett himla hallå med att Harry har varit med om så mycket mera än vad de flesta vuxna trollkarlarna får vara med om under hela sin livstid. Så när ska vi få läsa om stycket då han lider av Post-traumatisk stress? Har mardrömmar om att Voldemort är tillbaka? Får flashbacks till då Sirius Black dör?
Och vad ska han göra med sitt kändisskap? För trots att Harry gnäller i böckerna om att han inte egentligen vill vara kändis så finns fortfarande det faktumet att det är en del av hans identitet. En del av karaktärens identitet var att han var känd i trollkarlsvärlden, men nu när Voldemort är död, vad ska han göra då? Speciellt då hans kändisskap börjar avta. OCH då han i hela sin ungdom fick höra om hur han var speciellt utvald till att fimpa Voldy. Det betyder att efter att Voldemort var död så borde Harry ha förlorat hela sin orsak att leva och befinna sig i en existentiell kris.

Så jag skrev min egna version av 19 år senare, där Harry är en alkoholiserad B-kändis, som bara dyker upp på skvallersidorna då han har supit sig full och gjort något skandalöst. Ginny har lämnat honom, för hon orkade inte med allt supande, hemliga affärer, skandaler och gnällande. Han har tappat kontakten med Ron och Hermione. Eller, de kapade kontakten med honom efter att han var ett egocentriskt fullt rövhål på deras bröllop. Och Malfoy-familjen håller på att stämma honom eftersom han sa till skvallerpressen att Draco idkade oralsex med Voldemort back in the day.
Det var roligt att skriva. :D


Jag har nog flera berättelser, men de flesta var bara skit eller så blev de inte färdiga. :D
I nästa inlägg tänker jag prata mera om det jag jobbar på NU. För det tycker jag är mycket bättre!

So stay tuned!

torsdag 6 april 2017

Konsten att invadera Sverige


Idag har jag läst igenom Niccolo Machiavellis bok Fursten. Och även om en del kapitel var rent ut sagt dötrista (som t.ex hur jag ska försvara mitt rike från vildarna) så var det en helt intressant läsning.
Boken handlar alltså om hur en snubbe kan komma till makten i ett land och hålla den makten. Den tar upp sådana frågor som hur ska Fursten förhålla sig till människor av andra kulturer, ska han hellre vara älskad eller hatad osv.
Den sägs vara skriven som ett gigantiskt långfinger mot aristokratin på den tiden.

Då började jag leka med en tanke: Utgående från herr Machiavelli, hur skulle jag invadera och hålla Sverige? Liksom låt oss säga att jag får makten i Finland och har en större armé än den vi har. (Vilket kommer säkert att vara möjligt bara jag säger två saker: "Mera stöd till pensionärer, studerande och barnfamiljer!" och "Inga mera nedskärningar ALLS!")
Kejsare Lille John den Store

Så jag funderade på det och här har jag kommit på en plan. :D
  1. Känn svenskarna. Hur ska jag invadera sverige om jag inte vet något om svenskarna, annat än att de gillar surströmming och dansband? Detta betyder att jag också måste känna till de saker vi har gemensamt med dem och vilka problem de har.
    Här skulle jag också ha kunnat gå i maskopi med en svensk vän. Denne kommer att hamna i riksdagen och bli statsminister. Och där införa lagar som kör den svenska ekonomin i botten och får folk att misströsta på staten.
  2. När jag väl har invaderat Sverige så ska ingenting förändras. Jag ska inte brutalisera folket ellet införa tvångslagar....Än. Jag ska t.o.m sätta in en lantdag som är i kontakt med mig, så att svenskarna får en känsla av att de ändå har någon slags kontroll. (Ovetande om att jag också kontrollerar detta landsting)
    Detta är för att minska viljan till revolt. Inget får folk att skrika revolution så högt som när en armé tar över och tvångsinför en massa lagar och brutaliserar folket.
    Så livet i Sverige under de första åren under Kejsare Lille John skulle te sig väldigt normalt, inga större skillnader egentligen.
    Hur skulle jag då göra med lagar som inte går ihop med de finska lagarna? De skulle få hållas tillsvidare.... Ända tills lantdagen får för sig att hålla folkomröstning om några av dessa lagar. Och med 75 % folkomröstning så visar det sig att Svenskarna vill göra sig av med de gamla lagarna och ta an de nya Finska lagarna. Och jag har förstås ingenting med det att göra....
  3. Se till att jag är både älskad och fruktad. Visst vill jag bli älskad av min kabinett, men samtidigt måste jag vara beredd på att se till att ingen motsätter mig någonsin. Det Svenska Folket får jag inte brutalisera, men min kabinett ska hållas i shack!
    Det betyder också att mina soldater och hemliga polis får inte vara slapphänta. Allt svenskt motstånd måste förstöras brutalt. Och när folk protesterar måste förstås sanningen fram: Att soldaterna gjorde bara sitt jobb, att dessa människor planerade terrordåd osv....
  4. Jag ska kolonisera sverige och börja sakteliga bygga städer som t.ex "Ny-Åbo" och andra namn.
  5. Jag ska se till att det endast finns finländare i min armé och i min närhet. Detta är för att lojaliteten hos svenska soldater kan i ännu en generation ligga hos Sverige och inte under mig. 
  6. Jag ska bosätta mig där. Bygga t.ex ett palats i Göteborg och bo där. Detta är delvis så att jag ska känna igen det svenska folket, delvis så att jag själv ska kunna hålla koll på mitt nya land. Och så är det så att de svenska f.d makthavarna och mäktiga politiker ska kunna känna att jag är deras vän som bor där. De måste inte komma bort ända till Finland för att träffa mig, jag finns ju redan där nära till hands.
    Jag ska inte heller förstöra det kungaslottet i Sverige. För då har jag igen gett svenskarna en orsak att revoltera mot mitt styre, att jag inte respekterar deras gamla historia.
Så ja, man lär sig mycket av att läsa. :D
Och ifall någon är orolig, så nej jag tänker inte invadera Sverige. :D Detta är bara en "What if"-situation.

onsdag 15 mars 2017

Enforcer: Police Crime Action

This game sucks.
När jag först såg detta spel på steam-sale så blev jag eld och lågor.
För jag har alltid velat ha ett "Sandbox"-spel i stil med GTA, fast du spelar en polis där istället.
Tekniskt sett uppfyller L.A Noire den funktionen, men inte riktigt som jag hade tänkt det.

Nej, jag ville ha ett Sandbox Polis-spel där du jagar skurkar i äkta 80-talsanda i vilda biljakter, får fortfarande skjuta hejvilt omkring dig, spela "bad cop" i förhörsrummet och sen få en utskällning från din trötta polischef som bara låter dig stanna kvar för han kände din farsa. Och att han inte visste hur ni gjorde saker i polisskolan, men HÄR följer vi REGLERNA!
Varför i hela friden skulle jag vilja ha ett VERKLIGHETSTROGET polisspel där du stannar fyllechaffisar och reder ut familjegräl?
Konstapel Joe Kickass såg dig köra för fort!

Det är det du gör i Enforcer: Police Crime Action. Inte alltid som tur är, men du gör det ganska stor del av spelet.
Du spelar någon polis. Japp. Din karaktär har ingen historia eller något sådant, utan "Någon snubbe". Du är polis i någon stad.
Det händer grejer där, det dyker upp på polisradion och du måste åka dit och fixa det. Hittills har jag mest råkat ut för familjegräl och fyllechaffisar. Men visst spelade jag också en stund där jag jagade en mördare som hade knivat sin fru. Problemet var bara att han hade försprång så jag fick jaga honom lååångt. Det han bli kväll innan jag slutligen sa "fuck it" och bara sköt honom.

Spelet har också ett slags system som går ut på att du måste äta, sova och umgås med dina vänner. Till först gillade jag denna idé på grund av rollspelsaspekten. Tänk om det kunda finnas en slags story om hur din fru försöker hålla upp ett gott lynne trots att hon inte alls vill att du jobbar som polis? Eller att dina vänner tycker du har blivit så tråkig sen du blev snut?
Bilen står felparkerad..... POLICE CRIME ACTION,
BITCH!!!
Och det du gör istället är att du ringer och bokar tid med dina vänner.....Skärmen fade-ar till svart och det är några timmar senare och du har just varit och träffat dina vänner. Du får aldrig spela ut några dialoger, du får inte veta vilka vännerna var....
Yei.

Mitt problem med spelet
Jag tror jag skulle vilja påstå att mitt största problem med Enforcer: Police Crime Action var att jag trodde det skulle finnas en story någonstans inbakad.
Men då det inte finns det så känns spelet halvfärdigt. Spelet kunde istället heta "Police Simulator", för det är exakt vad det är. Det enda från titeln som de fick rätt var "Police", men inget "Crime" eller "Action".

På plussidan kan jag säga att inte ser spelet HELT dåligt ut. Det är gjort 
Vill ni ha ett exempel på ett spel som delvis går ut på att följa polisprotokoll, men som ändå lyckades ha med en story?
Police Quest-spelen! Vilket som helst!

onsdag 8 mars 2017

Soundtracket till ditt liv!

Jag lyssnade rätt nyligen igenom gamla goda Alice Cooper. (Hey Stoopid-albumet om ni ville veta.) Och varenda gång jag lyssnar på det så faller minnen över mig. Jag gick i högstadiet på sjuan (tror jag?) då jag började lyssna aktivt på albumet. Min syster hade det i sin samling och jag fick låna det av henne. En hormonstinn tonåring var jag.
Och när jag tänker efter så har jag en massa låtar som har den effekten på mig, som "tar mig tillbaka" till vissa punkter i mitt liv. Antingen för att jag själv lyssnade på den låten då, eller för att texten får mig att tänka på något i mitt snart 30-åriga liv.

Så därför kom jag på att skriva ett inlägg om "soundtracket till mitt liv". Men det är tråkigt om bara JAG gör det.
Så därför utmanar jag DIG, DU som läser detta: Gör ett eget soundtrack till ditt liv!

Här finns några regler.

1. Det finns ingen övre gräns, men inte mindre än tre låtar!
2. Sätt gärna förklaring till varför den låten finns med. Det kan vara allt från att texten påminner dig om något eller att du bara helt enkelt lyssnade mycket på låten då.
3. Om skivomslaget är på något sätt tilltalande så för all del, sätt det med. 

Here we go!

1. Scatman John - Scatmans world
Jag växte upp under 90-talet, jag föddes 1987. Och jag vill minnas att denna låt blev en hit kring den tiden då jag började lågstadiet.Och denna låt var bland mina favoriter då. Och när jag lyssnar på den igen kommer jag och tänka på en låtrad som kunde summera ihop en av mina filosofier: I wanna be a human being, not a human doing. I couldn't keep that pacing up if I tried.

2. Era - Era 
Någon gång mot slutet av 90-talet kom jag över Eras debutalbum. Och det var så mystiskt och så coolt att jag diggade det omedelbart! Jag började föreställa mig fantasyvärldar där allt möjligt kunde hända. Jag föreställer mig att jag lyssnade på detta när jag ritade upp min första fantasykarta.

3. Queen - Under Pressure
Jag kommer inte ihåg exakt när, men vid något skede skaffade min syster en box med tre av Queens Greatest Hits-album. Och när jag gick på sexan, på vårsidan, började jag lyssna mera på Queen. jag uppskattade dem mycket mera än vad jag gjorde tidigare och de har hängt med mig sen dess. Speciellt denna låt får mig att tänka på sommarkvällarna då jag gick på sexan eller sjuan. Då vi hade suttit hemma hos någon och spelat kort och sen rände runt i byn.

4. Alice Cooper - Hey Stupid
 Ooooh yeah! En till guldklimp ur syrrans skivsamling! Jag blev kär i Alice Cooper på sexan eller sjuan, men jag förknippar låten främst med högstadiet. Jag hade börjat där, jag var en hormonstinn tonåring som var intresserad av tjejer och tung musik! Det var kring denna tid som jag började spela bas. Liksom allt med Alice Cooper under Trash-eran var bara så coolt! Och de som klagar på det kan kuck se i reve :D

5. Alice Cooper - Only my heart talkin
Trots att jag var intresserad av tjejer så var jag en blyg person. Vilket ledde till att jag aldrig vågade ta första steget och såg med ledsna ögon då tjejer stack med andra typer.

6. Carcass - Keep on rotting in the free world
Jag lyssnade mycket på tung musik under största delen av högstadiet och lite i gymnasiet. Jag ansåg att tyngre var alltid bättre.
När jag var yngre var jag väldigt "anti"-mycket. Många radikala vänstermänniskor skulle säkert ha älskat mig.
Jag lyssnade t.ex inte alls på Radio x3m, för att de spelade bara popmusik där, vilket i sin tur bara var en musikform som fyllde människors huvuden med överproducerad skit av artister som inte ens kunde spela musik.
Hohho, hade jag träffat mig själv i yngre år hade jag himlat med ögonen och sopat till mig själv över hjässan. Men tyngre musik än dethär blev det inte för min del.

7. Kiss - Reason to live
Någon gång i gymnasiet började jag släppa hela "Heavy Metal"-stuket som jag då höll på mig. Mestadels för att jag helt enkelt tröttnade, fast jag vågade aldrig erkänna det. Och jag började upptäcka och återupptäcka en massa andra band som jag började lyssna på allt mera. Det var under denna period som jag började lyssna en del på Kiss, speciellt deras 80-talsalbum.
Och denna låt i synnerhet får mig att tänka på mina långa nattliga promenader hem-hemma. Då det ännu var varmt och det sken vackert.
Det var också under denna period jag började bli mera kyrkligt aktiv och började umgås med mina bandmedlemmar.

8. Nightwish - Eva
Det är morgonen den 4 januari 2008. Klockan är fem på morgonen och min väckarklocka har ringt. Jag har inte ändå kunnat sova, för jag har varit alltför rädd och alltför ledsen.
Klockan sex ska jag kliva på bussen i Jakobstad och åka ner till Nylands Brigad. Där ska jag klara milin. Åtminstone ett halvår av smärta och skrik.
Jag ville inte åka. Mitt band hade haft en jättebra konsert på nyårsafton. Jag hade klarat gymnasiet och kände mig på gott humör. Förutom en detalj... Armén.
Det som alla finländska män måste gå igenom. Och vi ska vara glada för det. Vi ska vara stolta över att få vara soldater. Det har jag fått höra. Men jag känner bara ett brinnande hat för den finska staten.
Mitt långa rödfärgade hår, som jag var stolt över, hade rakats av. Och jag ber till Gud att han ska bryta benet på mig så jag inte behöver åka iväg och lämna allting! man kan fråga sig varför jag inte tog civare istället.... Låt mig fråga dig detta: Är du uppväxt i Pedersöre under 2000-talet?
Men Gud var inte på det humöret och jag satt upp hela natten och kunde inte sova. Och när klockan ringer fryser mitt hjärta. Dags att åka. 
Och jag lyssnar på Nightwishs nyaste album.

9. Michael Jackson - Man in the mirror
Det är sena april 2008. Jag joggar ensam längsmed det vanliga spåret vid Kaptensbostället. Jag har Michael Jackson på MP3n i öronen. Fortfarande har inte håret växt ut, för jag är fortfarande kvar i armén. Jag sitter inne på helgen, därför är jag ute ensam.
Jag har blivit STG-skytt. Jag har kommit i bättre form än vad jag tidigare trodde jag skulle vara. Jag har orkat igenom alla skjutläger och alla övningar. Och det känns hoppfullt. Som att jag ändå kommer att orka igenom allt detta.
En dag i sänder, och med hjälp av att läsa Nya Testamentet och be till Gud så känner jag att jag klarar av vad som helst.

10. Avantasia - Lost in Space
Denna skiva lyssnar jag på när jag är hemma igen. Det är sommaren 2008 och jag är hemförlovad. Jag köpte denna skiva redan innan jag åkte in, men jag ville inte sätta in den på min MP3, för jag ville inte förstöra skivan. Jag ville ha den hemma att vänta på mig. Och som en trogen flickvän, så väntar musiken på mig.

11. Mötley Crue - Kickstart my heart
Jag har studerat två år vid universitetet. Och jag lever som en kung. Jag känner mig på ganska gott humör, även om jag oroar mig för framtiden. Jag börjar i mitt hjärta inse att ingen får jobb med detta. Men hjärnan spjärnar ännu emot och säger "Nej, studera klart så kan du få vilket jobb som helst!" Och jag säger "Okej" och går på ännu en fest eller ta en öl till.

12. Phil Collins - You'll be in my heart
Jag blir förälskad.

13. The Hold Steady - Weekenders
Det tar slut. Jag blir utkickad från akademin. Jag får reda på att de vill vräka mig från min lägenhet. "Fuck My Life" blir en fras som jag anser beskriver min tillvaro väldigt mycket.

14. Amazing Grace
Jag sjunger på denna sång flera gånger då jag jobbar ensam. Som en religiös man vänder jag mig som vanligt till bibeln och till Gud. Jag finner en del tröst där, trots att det smärtar. Detta är min favorit-"rellislåt", bara så ni vet. Ifall jag skulle krokna så se då till att detta spelas på min begravning. (och HELST på säckpipa! :D )

15. Patti Labelle - Stir it up
Det är oktober 2016. Jag sitter i Studentteaterns utrymme och skriver på min laptop. Jag har gjort upp en lista över karaktärer och namn på planeter och utomjordiska raser i en okänd galax. Jag har också gjort upp en lista över namn på rymdskepp: Dark Energy, Alabama, Mayflower, Queen Elizabeth.... Med tanke på att berättelsen jag tänker skriva i stort sett handlar delvis om flyktingfrågan så väljer jag "Mayflower".

Och jag antar att det är vid denna låt som "End credits" börjar rulla. :D

Hur skulle soundtracket till DITT liv se ut?

måndag 6 mars 2017

Mr President! - Spelet där du räddar Donald Trump

Jag är tudelad när det kommer till indie-spel. Somliga av dem kan vara riktigt intressanta och välgjorda som t.ex Hotline Miami, Cosmonautica, Her Story, The Deadly Tower of Monsters, The Stanley Parable och 1979 Revolution: Black Friday.
 Dessa är spel som inte nödvändigtvis är gjorda på en låg budget, men det märks att speltillverkarna har ändå försökt göra något lite annorlunda. Spelen har känts mera som ett experiment. The Stanley Parable har en massa meta i sig angående berättartekniker, 1979 revolution: Black Friday är ett spel som främst berättar historien om revolutionen i Iran år 1979, Her Story handlar bara om att pussla ihop ett fall på basen av videoinspelningar från olika förhör. Det är som att speltillverkarna helt enkelt gjorde spelet och släppte det för att se vad som hände.
T.o.m McPixel  som ser ut som skit är riktigt roligt att döda några minuter med!

Men tyvärr finns det också en stor hög med stinkande skitspel i Indie-sektorn. Dessa är spel som Selfie: Sisters of the Amniotic Lens (Seriously, VAD är det med flugorna i det spelet?!), Shower with your Dad simulator, What's under your blanket?!, There's poop in my soup (vilket är exakt vad det låter som)...
Och dagens spel känns inte ens som en färdig produkt. Det känns som ett halvfärdigt skolprojekt som gjordes i rask takt och släpptes på Steam.

Handling
Du är Donald Trumps livvakt. (fast här heter han Donald Rump, för rövskämt är roliga). Och varje gång han ska hålla tal tänker någon skjuta honom. Det är upp till dig att antingen dyka framför kulan och ta den för honom eller kasta dig på honom så han klarar sig.
Det bästa med spelet är att det är svårt. Kastar du dig i rätt vinkel, men på fel tidpunkt så dör han. Kastar du dig i fel vinkel men på rätt tidpunkt så dör han. Han är otroligt lätt att missa, då jag skulle försöka kasta mig på honom välte jag istället talarstolen men han blev skjuten.
Det dåliga med spelet är allt annat.

Jag förstår att detta spel gjordes 2016, som en slags "Trumpsploitation", om jag får kalla det för det. Spel som helt enkelt handlade om Trump. Det finns spel som Make America Great again: The Trump Presidency och The political machine 2016.
Men handen på hjärtat nu, vem skulle ta en kula för Trump? Tänk om man istället kunde ställa in spelet så man kunde få vara livvakt åt vem som helst? Man kunde få återskapa scenen ur The Bodyguard! Och nu råkar Trump tyvärr inte vara en sexig sångerska....

Annars så ser spelet opolerat ut. Många av ställen där Trump står och pratar så ser man att det finns flera ställen där tillverkarna helt enkelt har skitit i att fylla ut grafiken. Så Trump kan stå och prata framför en skara svart skärm, som sitter på stolar som står på inget golv. Men det hänger strålkastare från inget tak.
Å andra sidan ser det hysteriskt roligt ut när min livvakt kastar sig. För effekterna är så urkassa att hans armar och ben börjar flaxa i alla möjliga konstiga vinklar, som om han plötsligt blev en spratteldocka. 

Betyg
Det kostar fem euro på Steam, men det tycker jag är för mycket. Jag skaffade detta spel under den senaste julrean för en euro och jag ANTAR att det var ett helt okej pris. Men nä, spelet är dåligt. Det är på riktigt sämre än  Selfie: Sisters of the Amniotic Lens! För det spelet var åtminstone färdigt.  Det hade ett fullständigt soundttrack och färdig grafik.
Detta spel känns halvassigt.
Så nä, om ni ursäktar tänker jag spela Angry Video Game Nerd Adventures istället!

tisdag 28 februari 2017

Vem ÄR Lille John?!


Den vanligaste kritiken jag brukar få är att jag har skrivit för lite om mig själv. "Vem är du egentligen?"

Till en början var det ett medvetet val, jag tror jag hade någon tanke om att jag ville vara anonym.
Men sen följde det bara en känsla av att inte ha något att säga. Mitt liv är ju inte glamoröst, jag bor inte i ett kritvit hus som ser ut som ett sjukhus, jag dejtar ingen supermodell, jag är bara en diskare som slösar bort resten av sina dagar på att skriva, spela spel, se filmer... Jag är antagligen så nära The Dude som ni kan komma! Man!

Nå, nu har jag uppdaterat "om mig" sektionen till höger och tänkte att jag samtidigt helt enkelt skriver ett blogginlägg som handlar om vem jag är. Och jag tänker spara mitt filmintresse och läsintresse till längst ner, för jag antar att ni redan vet allt om det.

Normalt brukar jag inte ha skägg, men har inte orkat/
brytt mig om att raka mig. Det är ändå den färskaste
bilden av mig.


Till att börja med så heter jag inte John. Trots att jag kallar mig för det ofta. Nej, jag heter Johan. Lille John kom från då det var dags att välja bloggnamn och jag tänkte på John och Johan, de låter väldigt lika. Så "Lille John" blev det. (trots att domännamnet var upptaget så sket jag i det). Och för de som inte vet så är Lille John också namnet på en karaktär i Robin Hood. Och precis som honom så är jag en stor karl.

Jag är yngst av tre syskon. Hade någon gång skämtat när jag presenterade mig med att säga att jag lider av "minsta barn"-syndromet, även om jag vet att det beror på flera faktorer än bara när man föddes. Med det menar jag bara att jag talar mycket, speciellt om jag har lite alkohol i blodet och SPECIELLT om det gäller ett ämne som intresserar mig. Sedermera tycker jag också om att skämta mycket. Det är en faktor jag aldrig har trivits med svenskfinland, det finns för många stela människor. Om man inte kan skratta så kan man lika gärna vara död, am I right?! 
Jag antar man kan säga att jag är av naturen en showman, vilket egentligen är vad "minsta barn"-syndromet menar, att det minsta barnet är charmig och rolig och mest av en showman. Skulle man släpa ut mig på en scen och slänga en mic åt mig och säga "gör något", så... Finns risken att folk skulle kasta tomater på mig efter att jag skulle ha frågat vad juttun med flygplansmat är. :D 

Jag är kreativ, skulle jag våga påstå. Förutom skrivandet har jag också haft en fot i fotografering och fotoeditering, lite i musicerande, lite i att måla och lite i teater och lite i filmeditering. Att måla och spela musik finns på min lista över saker jag skulle vilja ta upp igen, om dagarna bara var 90 timmar långa och man behövde bara 3 timmars sömn och arbeta i en timme.
I gymnasiet lekte jag mycket med Paint Shop Pro.
Här ser vi resultatet. Ännu oförstörd. Min syster tog bilden
hösten 2007. Någon månad senare rakade jag skallen
och gick med i armén.... Och växte ut håret igen. ;)
Jag började studera i Åbo 2008. Det var teologi jag började studera, för jag tänkte då på att bli ungdomspräst. Jag är själv en kristen man. Jag går i kyrkan på söndagar (Metodistförsamlingen i Åbo om någon undrar), jag läser min bibel varje dag och finner mycket glädje och tröst i den. Speciellt då jag själv nu som då lider av vad jag kallar för "The Blues". Jag vet inte om man kalla det för depression, för om man kollar upp på hur depression definieras så stämmer inte så många av symptomen in på mig, just nu iallafall. Men jag har perioder då jag känner mig nedstämd och t.o.m ledsen. Jag tänker på detta fotot då jag är i det sinnestillståndet.
Men som sagt, definitionen på depression tycks aldrig stämma in på mig, så jag väljer att kalla det för "The Blues" helt enkelt. Det har sin rot i dåligt självförtroende, så långt vet jag.
Jag kom av ämnet här: Jag började studera teologi 2008, men valde religionsvetenskap som huvudämne. Varför gjorde jag detta? För att jag har alltid varit intresserad av berättelser. Redan som liten läste jag förstås de vanliga böckerna (som Harry Potter), men i tonåren blev jag intresserad av fornnordisk mytologi och bekantade mig med Tor och Oden. Och så gick jag grundkursen i Hinduism som jag fann intressant. Vår lärare hade intressanta legender att berätta och jag tänkte att jag hoppade på det istället.

"Yeei... Jag är i armén...." Vad tunn jag var!
Det höll i sig ända tills sommaren 2016 då jag slutligen blev utkickad från akademin. Det kom inte som en överraskning, men det kom. Intresset jag hade för religionsvetenskap hade svalnat rejält. Medan jag skulle ha varit tvungen att studera religion som ett psykologiskt, historiskt och sociologiskt fenomen, så var jag på riktigt bara intresserad av myter och legender. Och så hjälpte det inte att flera av mina studiekamrater blev klara och.... Hoppsan! Om de inte fick "jobb" som forskare vid akademin, så var de arbetslösa! Det motiverade inte precis... Speciellt då jag hade börjat bli trött på att vara beroende av Kela och stöd från familjen, jag ville börja tjäna egna pengar.
Dessutom stack min flickvän på hösten 2015. Vi hade varit ilag en längre tid, men om ni ursäktar går jag inte in på detaljer. Låt oss bara säga att det var dödsstöten för mina studier.

Som tur fick jag jobb på restaurang Kåren den hösten.
Det fungerade som en livboj, kan vi säga. För det ledde till att jag inte bara gick på här hemma och deppade hela dagarna, jag var ute och gjorde något. Jag trivs bra där, det är trevliga människor jag jobbar med. Dessutom har jag jobbat från och till som diskare på olika sverigefärjor sen 2011 i stort sett. Men inget regelbundet.
Det var också under denna period som jag på allvar började skriva. Jag hade dallat i skrivande tidigare, ända sen jag var liten. Men efter den perioden kände jag det klassiska "Nu ska jag göra något jag alltid ha velat göra". Den hösten skrev jag (under NaNoWriMo) utkastet till en berättelse om ett hemsökt våningshus i Österbotten. Den heter Ekot.
Och denna höst skrev jag utkastet till ett rymdäventyr, som heter S/S Mayflower. Och nu jobbar jag på ett utkast till en fantasybok som heter Över kristallbron. Kanske jag någon dag skriver blogginlägg om dessa. Jag vill gå till historien som en mångsidig författare, som inte bara höll sig till en sorts bok utan kunde skriva brett. Alla mina idoler (Ray Bradbury t.ex) var sådana.

Och här är jag nu: En diskare i Åbo. Som sitter ensam i sin lägenhet och ser filmer och läser om vartannat. Och som för tillfället jobbar mycket på att skriva och kanske någon dag publicera mina episka böcker.
Yeah, right,
kan också drömma om att jag får en bo i en herrgård, med en awesome fru och NASA bjuder oss på bröllopsresa till månen samtidigt som min bok vinner nobelpriset i litteratur. Då jag ändå är på gång.

Från vår film: From Beyond
Jag har alltid älskat film. Ända sen jag var liten så tyckte jag om film. Brukar ibland berätta åt folk att jag hade en Stanley Kubrick-fas i gymnasiet, tror jag var den enda på Sursikbacken som hade det. (Det borde väl säga något om från vilken kommun jag kom?) Jag funderade faktiskt på att studera till regissör för att sen kunna regissera filmer. Men eftersom jag lyssnade på alla nej-sägare så struntade jag i den idén. (Och i efterhand, med tanke på alla som har studerat regi som jag känner, som idag är arbetslösa så vet jag inte om det ändå var en så korkad idé)
Det var också i gymnasiet jag började samla på filmer. Jag och min vän Martin gör idag korta filmer på vår youtube-kanal Guerilla Pictures.

Jag läser också mycket. Ända sen jag var liten uppmuntrade min mamma mig att prova nya författare, då hon själv är en läsare. Det fungerade! Just nu är min bokhylla överfull och framför den står två bananlådor fulla med böcker! För inte tusan tänker jag kasta något!
Det var i lågstadiet som jag började på att skriva ner mina egna äventyr. Mest handlade om karaktärer från spel och filmer som gjorde sina egna äventyr. Sen fortsatte jag med det när jag blev äldre i högstadiet och gymnasiet. Fast jag kom aldrig riktigt igång med det förrän långt senare. Jag tror jag vet vad problemet var, men det sparar jag till ett annat inlägg.

Jag rollspelar också en del. Jag upptäckte den hobbyn 2008. Mera finns det inte egentligen att säga, om jag inte skriver ett skilt blogginlägg om det någon dag. Mina spelböcker i min spelhylla består av Dungeons and Dragons (5e), Spirit of the Century, Fate Core Rulebook, Trail of Cthulhu, Dead of Night och Active Exploits. :) Nu är det svårare att få till stånd för så många i min vänkrets har antingen flyttat bort eller förökat sig. Nåväl, det kommer en dag då deras ungar har flugit ur boet. Och jag bor närmare.

Den absoluta favoritkonserten vi gjorde: Skolmusik 2007.
Vi spelade i Elyssé i Åbo, fast idag heter det Gatorade Center.
Sporthall med typ 3200 skolever. Sådant man drömmer om
när man i sitt huvud är en tonårsrockstjärna.
Jag gillar att pyssla med musik, men den hobbyn har kommit på hälft genom åren. Det började för läängesen när jag och några tonårskompisar skaffade instrument och började spela. Det är jätteroligt att spela musik tillsammans med människor. Det är inte lika roligt att bara spela för sig själv, i mitt tycke. Några typer slutade, och några nya kom med. Slutligen stod vi där, fyra grabbar. Vi hade format rockbandet Lotus. (minns inte varifrån vi fick det namnet, tror att det bara lät "coolt"). Hur som helst så vann vi en bandtävling och spelade in en egen demo.
Jag är en evig optimist, så jag säger inte att Lotus "splittrades". Det var aldrig en tidpunkt när vi sa "okej, nu slutar vi här". Faktum var att det var diskussion förra året om att vi skulle försöka spela en 10-års jubileumskonsert förra året. Men det blev inte av på grund av diverse orsaker.
Men ni förstår, jag ser det inte som att vi splittrades, snarare som att vi hamnade på paus.
 Annars så skulle jag gärna musicera igen. Jag har kvar min elbas och vill nog någon dag lära mig gitarr och/eller piano. Jag är en musikälskare! Jag slukar det mesta jag får tag i inom musik.
 
 Besvarade det frågan om vem Lille John är?