torsdag 24 augusti 2017

Sevendays filmlista


Nå ÄNTLIGEN, en lista som jag kan fylla i!
  • Jag tycker att filmer är: 
Flera svar!
Uttryck för vår kultur, som den ser ut nu. Tänk t.ex på gamla svartvita filmer som har uppenbart rasistiska och sexistiska skämt och karaktärer. Sådana filmer som inte alls skulle göras idag. Säger det inte något om tiden då filmen gjordes? Och tänk på t.ex en amerikansk film som handlar om en muskelknutte som spränger skurkarna, från 80-talet kan vi säga. Säger det inte något om hur en del amerikaner kan ha sett sig själva i jämförelse med omvärlden? Vad säger Sagan om Ringen-filmerna och dess framgång om det tidiga 2000-talet? Mycket, men bland annat att västvärlden var i ett behov av eskapism.
Vad säger "This is not a film", förutom att Iran har människorättsliga problem? Det berättar också om en man och hans önskan att göra film.
Om vi går bort från större koncept, så säger filmer en del om hur folk klädde sig, pratade och förde sig kring tiden då de gjordes. 
Ett visuellt medium för att berätta en berättelse. Orsaken till att jag inte bryr mig egentligen så mycket i specialeffekter (men jag bryr mig i dem, make no mistake) är att jag alltid tycker att berättelsen ska komma först. MEN, ett stort men, det är bäst om en film lyckas få bra handling, bra karaktärer OCH vara visuellt vacker! (och har bra soundtrack och bra ljud i allmänhet, men den biten låter jag vara för nu). Jag brukar säga att jag gillar film så mycket för att jag gillar berättelser så mycket. Det är också därför jag läser en del, jag vill ha en berättelse. Och film är ett medium för att berätta en berättelse. Ett visuellt medium. Den får sen vara "Shot on shitteo", men om berättelsen och karaktärerna är intakta så är det redan en bra film i min bok.
Ett roligt tidsfördriv. Om vi skiter i alla höglyftande koncept, så ska jag ändå säga att det är helt enkelt roligt att se film. Även om jag sitter och ser igenom något så skräpigt om Sharknado 2 så har jag ändå alltid haft roligt! Även om jag efteråt stönar högljutt och skriver ilsket att "denna film är tråkigare än kyrkan" så har jag ändå haft roligt!
Ett studium i teknik och förmåga att använda teknik. Jag gillar gamla svartvita science fiction-filmer i stil med Cat-women of the Moon och Tarantula, bara för att jag tycker att det är fascinerande att helt enkelt se hur de gjorde det? Hur fick de publiken att föreställa sig att allting äger rum på ett rymdskepp? Eller att en gigantisk spindel håller på att käka upp en stad? Visst, man kan se att det är fejkat, men so what? Det är en spindel som käkar upp en stad, självklart är det fejk!
Jag on the set för något orelaterat filmprojek

  • Den bästa film jag sett: 
Det enkla svaret är att "jag kan int välja, så jag ska int göra det." Men inte denna gång, jag tänker räkna upp mina 10 favoritfilmer i detta ögonblick!
1. John Carpenters The Thing
2. John Carpenters Big Trouble in Little China
3. Animal House (den BÄSTA college-komedin!), delad plats med Rock 'n Roll High School
4. Gone with the Wind
5. Ralph Bakshis Lord of the Rings
6. Casablanca
7. The Big Sleep
8. Ed Wood
9. Back to the Future-filmserien
10. Polisskolan 1
  • Bio eller hemmamys: 
Jag ser de flesta filmer hemma, men jag älskar bio! Bättre ljud, större skärm... Om jag hade mera pengar och flera av mina favoritfilmer skulle gå på bio sku jag SÅ gå oftare! Om jag var en miljonär så skulle jag köpa en biograf och börja visa en massa gamla bra filmer på bio. Tänk er, att se t.ex original Star Wars-filmerna på bio eller varför inte en svartvit skräckfilm eller en musikal som West Side Story? 

  • Den här filmen borde aldrig ha gjorts:
Säger jag inte. För då kommer någon säkert att googla efter den och kanske, ve och fasa, se den. Och jag vill inte ha det på mitt samvete!
  • En film som berört mig:
Säkert många, men det närmaste jag kommer och tänka på var The Walk. Det är en verklighetsbaserad film om en fransman som gick på lina mellan World Trade Center-byggnaderna på 70-talet. Det som rörde mig var huvudkaraktärens entusiasm och han och hans vänners mod och vilja att trotsa omöjliga odds för att hjälpa honom uppnå sin dröm.
  • Mitt bästa biosällskap: 
Martin och Kristoffer. Eftersom vi tre är filmsnobbar så kan vi efteråt prata om filmen. Men oftast går jag på bio ensam. 
  • Det bästa att äta framför en film: 
Jag har faktiskt inte tänkt särskilt mycket på det. Jag brukar oftast ta popcorn, för det hör liksom till. Jag har hört om folk som smugglar med sig rödvin, men jag gör det inte.
  • Hen skulle spela huvudrollen i filmen om mig: 
Alltså folk har sagt att Tommy Wiseau skulle spela mig. :D Det sku faktiskt vara skitkul, huuuh??
Annars så skulle det behöva vara någon som inte ser "ung och vacker" ut för jag är varkendera.... I GOT IT: Nicolas Cage! Då skulle filmen ha en Cage-freakout, vilket skulle automatiskt göra den några gånger roligare! 
"Starring as Lille John: Nicholas Cage!"
  • Den senaste film jag såg: 
Det var någon av Bond-filmerna som gick på tv, tror det var Octopussy


söndag 20 augusti 2017

Speaker for the Dead av Orson Scott Card

Va? Jag trodde att jag redan hade recenserat denna? Jag läste ju ut den för flera veckor sen?
Oh well, tydligen int. Gör det nu istället.

Handling
Enders game handlar om pojken Ender Wiggin. Han är hyperintelligent och blir nakkiterad till en krigsskola för att lära sig slå tillbaka mot en invasion från yttre rymden. Long story short: Han utrotar denna utomjordiska ras. Och sparar ett ägg från utomjordingarnas döda drottning.

Uppföljaren, Speaker for the Dead, utspelar sig 3000 år senare. Ender är fortfarande vid liv då han har rest runt i rymden nära ljusets hastighet under alla dessa år.
Men han har jobbat hårt med att döda legenden om sig själv. Han kallar sig inte för Ender längre, utan Andrew. Han har skrivit böcker om denna mystiske Ender som han beskriver som ett monster som utrotade en utomjordisk ras. Han söker efter en ny hemplanet att låta detta drottningägg kläckas så att drottningens ras ska inte dö ut.

Under tiden har mänskligheten börjat utvandra till andra planeter. Där jobbar så kallade Xenologer, som studerar utomjordiska raser. Denna gång utan att alls kontakta dem, för man vill undvika att en ny utomjordisk ras utrotas. Men samtidigt finns det nu en viss spändhet mellan xenologerna och dessa utomjordingar:
En av dessa Xenologer blir mördad på ett brutalt vis. Man misstänker utomjordingarna. Och Ender kontaktas för att han ska tala på personens begravning, han ska vara dennes "speaker for the dead".
Vad är då en "Speaker for the Dead"? Det är, i stora drag, ett yrke. Då en person har dött så kan man be en talare att gå igenom personens personliga dagböcker och anteckningar och på personens begravning leverera ett personligt tal om personens liv.

Så där har vi det: Ender ska reda ut vem som mördade denna Xenolog samtidigt som han ska leverera ett tal, samtidigt han ska försöka undvika att det blir panik.

Om boken
Detta var egentligen den första Ender-boken som Orson skrev. Han hade före det skrivit Enders Game-novellen och boken han egentligen hade tänkt på att skriva var Speaker for the Dead. Han tänkte att storyn fungerar om det är Ender som inte hyllas som en hjälte, utan som ett monster som utrotade en utomjordisk ras.
Så han skrev Enders Game-boken först för att kunna göra världen klar för Speaker.

Det är en stor skillnad mellan denna och Enders Game. Denna bok är långsammare i största allmänhet. Ett av argumenten mot att göra en film, enligt Orson, är att den består mestadels av talande huvuden och så lite våld emellanåt. Det skulle med andra ord bli en dötrist film.
Och den har nästan för många karaktärer att hålla reda på. Vid några tillfällen fanns det karaktärer som jag glömde bort vilka de var.

Orson har sagt i en intervju att han fick idén till Speaker for the Dead då han fick fanmail från människor som hade blivit ombedda att prata på en persons  begravning

Betyg
Eh, läs den om du har lust.

måndag 14 augusti 2017

Modern times - en aktuell komedi


Idag när jag funderade över vilken film jag skulle se så hade jag två alternativ framför mig: gangsterkomedin Lock, stock & two smoking barrells eller klassikern Modern times.
Jag valde Modern Times och kom på under min tid i soffan att denna film och dess teman är väldigt aktuella än idag. Jag kan säga redan nu att jag tycker ni borde se den, om inte så bara för att det kan vara allmänbildande.

Handling
Så vad handlar Modern Times om? Charlie Chaplin spelar huvudrollen. Han jobbar på en fabrik där hans jobb är att dra åt bultar vid ett löpande band. Det är ett jobb med hög stressfaktor och det hjälper inte att chefen vill att allting alltid ska gå snabbare och smidigare!
Chaplins rökpaus är knappt tio sekunder och när det är dags för honom att äta lunch så blir han utsatt för ett test. Chefen funderar på att köpa och ta i bruk en maskin som matar arbetarna medan de står vid det löpande bandet. Så de behöver inte heller ta matpaus!
Slutligen sugs Chaplin bokstavligen in i maskineriet och när han kommer ut har han brutit ihop.
Han åker i fängelse och när han kommer ut därifrån får han svårt att hålla jobb. Han tyckte det var bättre i fängelse, där han fick mat och hade husrum.

Han träffar en kvinna som också är en tiggare. De blir ett par och drömmer om att få ha ett hus och ett bra liv. Även om Chaplin ska gå tillbaka till jobbet för det. Visst får de senare ett skjul att bo i, men de är ändå glada. Chaplin utbrister att det är ett palats.
Hur som helst så varar inte deras lycka heller alltför länge. Chaplin får ett jobb på en annan fabrik igen. Och då han är där så börjar arbetarna strejka. Fabriken måste stänga och Chaplin hamnar i fängelse igen efter att ha hamnat i trubbel med polisen.
Ja och filmen fortsätter därifrån.

Om filmen
Visst är den rolig, men som jag tänker: komedi har sin grund i lidande och svåra situationer. Chaplins styrka var att han hade ett unikt kroppspråk för sin tid. Han hade sin speciella gångstil och sin komiska timing. Och naturligtvis en del genialiska skämt som han skrev!
Min favoritscen var den då han utsätts för lunchmaskinen på arbetet, bara för att jag vet att skulle det finnas en sådan maskin skulle en del finska företagare garanterat ta den i bruk! Då kan de spara in på lunchtider!

Den fick kritik då den kom ut för att den var delvis ännu en stumfilm, trots att jenkkarna hade för länge sen omfamnat ljud i filmen. Men Chaplin själv ansåg att karaktären han spelar helt enkelt inte kan prata på film.

Filmen var främst en kritik mot det moderna industrialiserade samhället och dess försök att omvandla arbetaren till ännu ett kugghjul. Chaplin fick tydligen idén delvis från livsförhållanden under den Stora Depressionen och efter att han hade haft ett samtal med Gandhi, som var mer eller mindre emot modernisering.
Jag brukar ibland förklara varför jag tycker om film så mycket. Och ett av mina svar är att de säger en hel del om tiden de gjordes i, hur samhället kan ha sett ut och vilka värderingar som rådde.
I denna film finns hela juttun om att människan blir en del av maskineriet, svåra arbetsförhållanden, hur svårt det är att få jobb om man är en brottsling, protestmarscher, arbetslöshet kommunistmarscher....

Jag gillade också i filmen hur positiv Chaplin och hans flickvän är. Deras livshållning kan bäst summeras i en scen där hon är ledsen och undrar vad det är för vits att de kämpar? De kommer ändå aldrig att nå upp till sina drömmar om att få ha ett eget hus, de kommer att hållas nere...
Och Chaplin svarar "Buck up, never say die! We'll get along!"
Och jag tycker det är en attityd som många människor bör anamma då det blir svårt.

Betyg
Jag tycker att alla borde se den. Om du vill se en Chaplin-film, se denna. Om du vill bara se en svartvit stumfilm, se denna!
För mig kändes den fortfarande väldigt aktuell. Det råder massarbetslöshet ännu i landet och vår regering gör inte saken lättare. Och så har vi skämtet om matmaskinen....

torsdag 10 augusti 2017

Pepplistan för BAU!

Det var ett tag sen jag skrev något så jag tänker göra pepp-listan som cirkulerar! :)

Tre saker som får mig på extra bra humör:
Jag kommer inte att nämna film, att skriva, böcker och spel, för jag utgår från att de som läser här VET att jag pysslar med det.
1) Musik! I allmänhet är jag på bättre humör om det finns någon slags musik någonstans. 
2) Komedi! Jag tycker om humor, jag gillar att skratta som de flesta människor. Detta kan vara roligt med tanke på att jag inte har recenserat några komedier på min blogg. (om man inte räknar med 100 girls, men den styggelsen borde krossas och brännas och ha alla originella filmrullar att grävas ner på en okänd plats, där man saltar jorden)
 Men det beror mest på att komedi är så subjektivt. Jag t.ex gillar inte American Pie-filmerna och klonerna som följde efter. Jag tycker skämten är trista och billiga, medan jag föredrar rena skämt som kräver mera jobb för att helt enkelt få roliga. Några bra komedifilmer jag kan nämna på rak arm så är: Animal House, Polisskolan-filmerna, The Big Lebowski, de gamla Jössonligan-filmerna, Stinsen brinner, Hajen som visste för mycket....
Kanske jag borde skriva ett blogginlägg om varför de flesta moderna komedier, enligt mitt tycke, är skräp?
3) Långa promenader. Man får så mycket gjort på Hjärnkontoret då, sätta de små grå cellerna i arbete. Och så tycker jag om att promenera på nätterna, då är det svalt och stilla. Jag behöver inte hälsa på någon eller så. 

En person som är extra peppig:Nå, min familj är peppiga. Deras attityd mot det mesta är "he blir no bra!", vilket underlättar då det finns så många i svenskfinland som hela tiden går med huvudet sänkt. Ni vet de typerna som bara suckar och säger "jaaa, no er he svårt noo".
Seriöst, här har ni ett program som kunde sälja :D

En perfekt morgon betyder:Egentligen vilken morgon som helst, bara jag är utvilad. Jag brukar inte säga att jag är en morgonmänniska, men om jag är utvilad klarar jag galant av att börja jobba med något halv fem. 

Det här gör jag när jag är på dåligt humör:Jag tenderar att dra mig undan. För om jag är med folk OCH på dåligt humör finns risken att jag säger något som jag senare ångrar. Och att sen börja ursäkta sig med "Jag var på dåligt humör", det är bara bullshit, om jag visste tidigare att jag var på dåligt humör. 
Förstås, ibland gör jag misstag, det gör vi väl alla. 
Men ja, jag brukar försöka dra mig undan om jag är på dåligt humör. Också om det bara gäller småsaker som "Jag slog i stortån när jag vaknade!" 

Tre saker jag är extra tacksam över idag:
1) Jag grävde fram mina gamla Galenskaparna-dvd:n och såg igenom några. 
2) Jag ska och se på en lägenhet som jag funderar på att flytta in i. Det såg bra ut på bilderna iallafall! Så nästa vlog jag filmar kommer väl antagligen att filmas där. Hoppas bara inte stället är fallfärdigt eller något liknande.
3) Vaknade till ljudet av regn och åska. Det var coolt! 

En pepplåt:

Det här tycker jag om med mig själv:
(Jag måste erkänna: detta var skitsvårt att hitta på ett svar åt!)
Jag tycker själv att jag har bra idéer till berättelser och rollspelskapitel. :)

En person jag vill skicka extra pepp åt:
Du.

fredag 4 augusti 2017

Hollow Man

Intressant premiss, men ett brakfiasko.
Det är dagens film.

Handling
Mina damer och herrar, vår hjälte...... Vad han nu
heter....
Forskaren Sebastian Caine och hans vänner har upptäckt ett serum som gör varelser osynliga. De har provat på hundar och en gorilla med strålande resultat, men Caine nöjer sig inte med det: Han vill ta reda på hur man gör en människa osynlig och sen synlig igen. Samtidigt har han också haft ett förhållande med en av forskarna, vilket han tog väldigt hårt då det tog slut. Det kallas visst att man skiter där man äter.

Efter att de har lyckats få den osynliga gorillan att bli synlig igen så beslutar han sig för att testa serumet på sig själv. Han blir osynlig, men han kan inte bli synlig! För vetenskap och skit....

Under tiden alla forskare arbetar med honom så blir han tokig. Han får storhetsvansinne och börjar planera att mörda alla sina arbetskompisar och ge sig ut i världen. Visst, det händer mera, men det är i stora drag vad det är som händer.

Om filmen
De av mina läsare som är väl bevandrad i litteratur känner säkert igen likheterna mellan denna film och H.G Wells bok The Invisible Man. Utöver att premissen är likadan, en osynlig forskare med storhetsvansinne. Men där tar likheterna slut. Synd att Sebastian dör i slutet, för filmen hade kunnat fungera som en premiss för en filmserie om hur han blev "The Invisible Man". Men näpp, han dör. Och jag tänker inte varna er för spoilers, filmen är inte värd det.

Filmen kom ut 2000 och fy sjutton vad det syns! Det är den där tiden i tidiga 2000-talet då 90-talet ännu vägrade dö!
Finns det en toppforskare i laboratoriet som är äldre än 35 år så är jag Mahatma Gandhi, för det var en stapelvara, alla forskare ska vara unga. Tjejen i vilken Sebastian är förälskad? Hon ser ut som en fattigmansversion av Meg Ryan, med håret och allt.
Det högteknologiska laboratoriet har väldigt lite tech-saker men en massa utrymmen. Och ser förstås ut som ett rymdskepp.
Skunk Anansie spelas när Sebastian flyr från labbet och kör!

Men mina tre värsta problem går inte att se över! Jag kan inte i rollen som filmsnobb låta dessa fel passera!
Det första Stora Felet
Vad händer om jag står mitt i en vattenpöl och kör in en kofot i ett proppskåp så jag får elektricitet genom hela kroppen?
Vad händer om någon tänder eld på mig så att hela min kropp brinner?
Och vad händer om ni lämnar mig liggande medvetslös på golvet i ett underjordiskt laboratorium som exploderar?
Jag dör naturligtvis.
Men inte i denna film. Nej, Sebastian råkar ut för ALLT det ovanstående! Men han kommer ändå tillbaka och är i full kraft hela tiden!
Det andra Stora Felet
Fun fact: Kevin Bacon skådespelade inte här.
Detta är hans riktiga talang: Icke-existerande. 
Jag bryr mig inte i karaktärerna. Sebastians stora kärlek dejtar en annan i labbet! So what?
Hans vänner försöker desperat hjälpa honom! So what?
De DÖR! So what?!
Karaktärerna är så otroligt platta att jag inte kommer ihåg deras namn eller vad de hade för aktivitet utanför laboratoriet (hobbyer? Drömmar? Övriga relationer?). Och detta är också sant med våra två huvudpersoner, Sebastian och hans tjej. Vi vet INGET om dem egentligen, annat än att de hade en grej på gång för länge sen och att de båda jobbar hårt på laboratoriet och tänker på sina karriärer.
Betyder detta då att jag vill ha ett tretimmars-epos där alla karaktärers bakgrund förklaras noggrannt? Nej då! Jag vill bara ha en ORSAK att vilja se dem lyckas!
Tänk t.ex om en av kvinnorna i laboratoriet är gravid? Då skulle jag genast bry mig om henne LITE mer! Eller att en av doktorerna är en ensamstående pappa. Det sku int vara så svårt, eller hur?
Skulle vi få se Sebastian faktiskt ha några GODA stunder innan han blir osynlig, så skulle jag bry mig mera i hans öde. Vilket för oss till:
Det tredje stora felet
Jag förstår vart regissören var på väg med denna film: Han ville visa oss hur Sebastian går från att vara en trevlig kille till att bli ett monster. Temat i filmen skulle kunna vara om hur makt kan göra en person galen eller hur isolation kan skada en människa eller hur vi ska se efter varandra så att en person inte lämnas utanför.
Men igen, eftersom han är en sån skitplatt karaktär så märks det ingen större skillnad då han är osynlig från då han är synlig. Vi skulle ha kunnat ha ett känslosamt ögonblick då hans vänner är uppriktigt oroliga för sin vän som de märker att håller på att tappa greppet.
Istället får vi en scen där en osynlig man våldtar en kvinna i sin lägenhet.
För det ger filmen djuuuup.....

Betyg
Jag vill ändå ge plus för två saker: Effekterna ser bra ut.
Och titeln Hollow Man är perfekt, för så känns filmen: Ihålig.
Läs hellre The Invisible Man av H.G Wells.
Kanske jag borde recensera den boken...?

tisdag 1 augusti 2017

Lille Johns boktips: Science fiction för nybörjare

Jag kollade nyligen upp en lista på epicstream, ännu en sån där "10 books every science fiction fan should read".
Jag håller med en del av listan, men jag tyckte det saknades rätt många böcker där. Det fanns t.ex inte en enda bok av Jules Verne. 
Så min första tanke var att göra en egen "top 10"-lista. Men sådana tycker jag sist och slutligen är trist. Kanske om jag fick fixa ihop en "Top 400" skulle det gå.
Så jag fick en annan idé: Science fiction för nybörjare! 

Jag tänker mig att just du, käre läsare, inte annars läser Science Fiction. Du kanske har fått höra att det är en "tung genre", att allt är så vetenskapligt att det blir tungt att läsa. Och visst, det kan stämma med en del författare, men långt ifrån alla.
Så här kommer mina tips på Science Fiction-böcker, för just dig som är obekant och vill börja läsa Science Fiction! På rak arm, om du inte orkar läsa detta välskrivna inlägg, så kan jag tipsa om att du ska läsa det som jag kallar "Rymdäventyr". Det är alltid roligt att läsa!

 1. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury
Jag har recenserat den i ett tidigare inlägg, men det tål att upprepas. Fahrenheit 451 är en dystopisk science fiction-berättelse. Det utspelar sig i en framtid där böcker är förbjudna att äga. Och man kan bli bestraffad om man äger en. Vår huvudperson heter Guy Montag och är en brandman, dvs hans jobb är att tända eld på böcker. 
Enkelt språk med en del poetiska inslag! 

2. Writers of the Future (vilken volym som helst)
Här fuskar jag lite, eftersom det inte är en bok utan det är en novellsamling. Writers of the Future är en science fiction (och fantasy) novell-tävling som ordnas i Amerika. Det är ett sätt för okända författare att skapa ett namn åt sig och knyta kontakter inom branschen. 
Så dessa novellsamlingar är väldigt bra skrivna. De är oftast av genren "rymdäventyr" som jag kallar det. Dvs de är inte nödvändigtvis särskilt hårda på "Science"-delen i sina berättelser. Så jag rekommenderar detta!
Jag tänker själv skicka in ett bidrag dit något år! :) 

3. The War of the Worlds av H.G Wells
Den ursprungliga berättelsen där utomjordingar anfaller jorden. Och den skrevs  1898. Språket kan vara lite tyngre här, men å andra sidan finns det värre böcker. Vill du läsa en sann science fiction-klassiker så rekommenderar jag denna!

4. The Hunger Games av Suzanne Collins
Dessa måste jag erkänna att jag inte har läst själv. Men jag har hört mycket gott om dem, så jag vågar sätta dessa böcker på min lista. Och jag SKA läsa igenom dem någondag, lita på det! 

5. Starman Jones av Robert A. Heinlein
Jag skulle vilja ännu rekommendera Have Space Suit- Will travel, The door into summer, The rolling Stones, Stranger in a strange land och Starship Troopers. alla av Robert A. Heinlein.
Han är antagligen min favorit science fiction-författare i den moderna eran!

Men Starman Jones är en väldigt enkel bok, den räknas till Heinleins "Juvenile"-period, då han skrev science fiction som var främst riktad till unga vuxna. Precis som Hunger Games ovan.
Den handlar om pojken Max Jones som växer upp på en bondgård i USA. Hans far dog för länge sen och hans mamma ska gifta sig med en annan man som Max hatar (och han hatar Max). Så Max bestämmer sig för att fly! Han tar sin farbrors stjärnkartor och rymmer hemifrån för att bege sig till en annan planet! 
Tänk Rasmus på Luffen i rymden! Vackert språk och det är roligt att följa med Max Jones på hans resa.

6. I, Robot av Isaac Asimov
Jag struntar i om du har sett filmen, LÄS BOKEN! Filmen har ungefär lika mycket med boken att göra som A brief history of Time sku ha att göra med en Marthas Kokbok.
Det är en novellsamling som består av Isaac Asimovs böcker som kretsar kring robotar och robotik. Det är en intressant läsning och har en noggrannt uttänkt intrig. 

7. A princess of Mars av Edgar Rice Burroughs
Boken som blev John Carter. A princess of Mars handlar om John Carter från Virginia, en krigsveteran från inbördeskriget. Så fort kriget tar slut så beger han sig ut för prospektering (alltså leta efter guld och dyra mineraler). Han råkar springa på några indianer som vill ha livet av honom så han flyr in i en grotta där han gömmer sig.
När han är där så råkar han transporteras till Mars! Eller "Barsoom" som urinvånarna kallar det. 
Boken är ett bra exempel på hur roligt ett äventyr kan bli om man flyttar ut det i rymden! Och den har influerat en massa senare författare. Ray Bradbury själv sa att han skulle älska att ha sina egna böcker bredvid Edgar Rice Burroughs i biblioteket.
Det gläder mig dessutom att Edgar var 35 när han skrev den. Jag är 30 nu och har gott om tid att skriva en bra sci-fi bok! 

8. Hitchhikers guide to the Galaxy av Douglas Adams
Detta är en intressant bok. Jag brukar bäst beskriva tv-serien Dr Who som "Douglas Adams om han gjorde allt allvarligt". Det som jag älskar mest med boken är helt enkelt språket. Och så har Douglas Adams tagit hela konceptet om att i universum kan vad som helst hända ända till sin spets. Med t.ex "Sannolikhetsknappen". Några av mina favoritcitat:

"The ships hung in the sky much the same way that bricks don't!"
"There is an art, it says, or rather, a knack to flying. The knack lies in learning how to throw yourself at the ground and miss."
“Nothing travels faster than the speed of light with the possible exception of bad news, which obeys its own special laws.”
Det får räcka för den här gången! Jag hoppas att ni får någon nytta av denna lista!
Någon dag ska jag fixa ihop en "Skräck för nybörjare" och kanske "fantasy för nybörjare" (fast jag har läst för lite fantasy)

söndag 30 juli 2017

Godzilla vs King Ghidorah

Okej, denna film var awesome!
Jag ska inte påstå att jag är en expert på Godzilla-filmer, men jag kan påstå följande utan att ljuga: Godzilla-filmernas svagaste länk är tiden då Godzilla inte har dykt upp. Då människorna yrar runt och funderar vad som händer och vad de ska göra. Come ON, jag vill ju se Godzilla förstöra städer och alternativt slåss mot andra monster! 
Dagens film har inte det problemet!

Handling
En dag får den japanska regeringen besök av en grupp människor från 2200-talet. De kommer med en varning: att Godzilla kommer att förstöra hela Japan. Men de har en plan att förhindra det: De ska nakkitera några typer och åka tillbaka i tiden då Godzilla skulle skapas, dvs 1944. (se nedan för lite mera yrande om det.) Det visar sig nämligen att Godzilla var ursprungligen en dinosaurie som hade dött och dess lik fanns på en ö då en vätebomb exploderade. Strålningen fick dinosaurien att mutera och bli slutligen Godzilla.

Lång historia kort: Människorna lyckas med det. Det åker tillbaka i tiden och teleporterar bort liket till en annan plats. Så Godzilla skapas inte.
MEN....
Med sig i lasten har framtidsmänniskorna tre små söta husdjur, Dorater. Och innan alla åker tillbaka till vår tid så lämnar framtidsmänniskorna dessa söta dorater kvar på ön. Varför gör de det...?

I vår tid finns alltså inte Godzilla... Men istället kommer ett mycket hemskare monster fram: King Ghidorah! Och han håller på att förstöra hela Japan! Inget kan rädda människorna! Förutom en sak... Godzilla! Men han finns ju inte....

Om filmen
Filmen kom ut 1991. Den fick en del negativ kritik för att scenerna som utspelar sig under andra världskriget ansågs vara osmakliga. Man kan debattera huruvida det var sant eller falskt. 
Ursprungligen hade King Ghidorah en annan slags förtida historia. Han skulle ha varit en gigantisk utomjording som hade förstört civlisationer på Venus innan han flög hit till jorden. Medan i denna version är han tre små söta varelser som blev utsatta för radioaktiv strålning och smältes ihop till en gigantisk varelse. 

Godzillas backstory skrivs också om ganska rejält i denna film. I den allra första Godzilla-filmen så beskrivs det snarare att Godzilla bara är ett urgammalt monster som tillbads av en del fiskare. I denna version är han ett resultat av vätebomben. Jag avskyr inte denna del, den går väl an antar jag. 

Filmen har också mycket fokus på science fiction-element. Som ni läste så finns det en del om tidsresande. Men samtidigt finns det också en del om ufon, teleportering, rymdresor, robotar, mechan... Därför får filmen högre betyg från mig än annars: Då filmen inte fokuserar på Godzilla vs King Ghidorah, så fokuserar det på tidsresenärernas planer och människornas försök att rädda världen. Och det är aldrig tråkigt!

Det finns en rolig situation i filmen, tycker jag. När tidsresenärerna anländer till ön där dinosaurien finns så ser ett amerikanskt flottfartyg det. En sjöman spekulerar om det var ett UFO . Majoren svarar: "Du kan berätta det för din son, löjtnant Spielberg!". Det är en referens till Steven Spielberg.
En annan detalj som jag gillar med Godzilla-serien i överlag är att de utspelar sig inom samma universum. I denna Godzilla, och i de andra godzilla-filmerna jag har recenserat, så framkommer det att den Japanska regeringen känner till Godzilla, de vet att han finns och de har försökt planera för hans attacker. (Fast av någon konstig orsak lär de sig aldrig att det inte går att skjuta på honom med pansarvagn...)
Det betyder att filmen inte har något mysterium att bygga upp. Så vi slösar inte en massa tid på att karaktärer springer omkring "EHMEGERD!!! VAD HÄNDE JUST, VAD ANFÖLL TOKYO!? VAD ÄR DET FÖR MONSTER!!!???" 

Betyg
Jag rekommenderar denna film! T.o.m om du inte heller har sett några tidigare Godzilla-filmer så tycker jag att man måste se den här! Den är en rolig science fiction-film! 

fredag 21 juli 2017

Nattbilder

Jag brukar vandra ibland på nätterna i min hemby. Det ser ut att bli vackert väder inatt, så jag kommer att göra det igen.

För några veckor sen (jag tror dessutom att det var natt nr 3) så var jag ute och gick och denna gång hade jag med kameran. :) Så jag plåtade några bilder.
Jag har editerat dem alla, måste jag erkänna. Justerat lite med ljus och färger.
Så detta är lite bilder från min hemby, by night.





fredag 7 juli 2017

Hur går skrivandet?

Jodå, det går helt bra. Idag har jag suttit i två timmar och arbetat med mitt manuskript till S/S Mayflower. Jag har inte ännu kommit på en bättre titel, men det lär väl komma någon dag. Inte för att S/S Mayflower skulle vara det sämsta alternativet, men jag skulle gärna ha en mera gripande titel.
Jag tänker på författaren Harlan Ellison. Jag håller på att läsa igenom en novellsamling av honom, och han har ganska slående titlar. 
"I have no mouth and I must scream"

"Repent, Harlequin, said the Ticktockmann"
"Run for the Stars"
Osv. Visst blir man lite nyfiken exakt vad de betyder? Och I have no Mouth and I must scream" låter bara poetiskt.

Sedermera så har jag börjat ogilla titlar som hänvisar till något i universumet. Så därför är jag svårare att flörta med om jag ser en titel som heter "Sagan om X" eller "Krönikan om Ys ätt" eller "Vägen till Z". Det känns som att författaren vill säga åt mig att detta är alltså ett fiktivt universum. För all del, men det brukar också stå på baksidan av boken.

Nåväl, hur går det då med mitt omskrivande? Jag har tidigare talat om en demon som dyker upp när man skriver. En ful jäkel som säger åt mig att allt jag skriver är skit, att jag slösar min tid, att jag borde göra något annat med min dyrbara tid, som att bläddra på facebook bland alla bilder och "lika" tillräckligt många facebookstatusar om katter eller annat så att folk ska tycka om mig.
Nå, jag inbillar mig att jag kan ignorera denna demon då jag skriver det råa materialet.

Men han kommer tillbaka då man skriver om allt. Och det värsta är att han denna gång har sina pistoler laddade. För när jag själv kommer över ett stycke som är väldigt hemskt så kan demonen peka på det stället och säga "Ser du!? My gawd, vad detdär är skit! Du borde skämmas, din fuling!", precis som en slags Gordon Ramsay-demon.
Min metod är att försöka ignorera honom.

Annars så går det ändå rätt bra. Satt två timmar som sagt och kom igenom ett par sidor och skrev till några sidor. (Jag är på sidan 36 nu ifall någon undrar) Det fanns ett stycke som jag läste och tanken slog mig att "Varför har jag inte gjort mera med detta? Screw less is more, more is more!"

Nu ska jag äta och sen ser vi om jag fortsätter eller om jag sätter punkt för idag. Hjärnan känns trött nu.


tisdag 4 juli 2017

Vad har jag gjort den senaste tiden?

Jag tänkte dra en kort uppdatering om vad jag har haft för mig de senaste veckorna. :)

Jag har, som en del människor säkert har märkt, flyttat hem-hem. Jag skriver nu detta från det s.k "familjebiblioteket". Om jag blickar över skärmen ser jag vår bakgård, med den samma gamla lekstugan jag lekte i som barn. Jag ser också ett av mina gamla favoritklätterträd som har vuxit något, precis som jag.
Ni får istället nöja er med en screenshot från "The Mystery
of a Lost Planet". Känns som om mitt huvud har varit
DÄR snarare. 

Jag har "nattvandrat" nästan dagligen sen jag kom tillbaka. Jag har helt enkelt haft tur med vädret. (åtminstone tills för några dagar sen då det började regna) Ursprungligen hade jag tänkt här lägga upp några bilder jag skulle fota, men var sedan för lat för att faktiskt ta några.

Jag har skrivit och läst en del. Just nu befinner jag mig mitt i sci-fi-verket Speaker for the Dead av Orson Scott Card. Får se om jag recenserar den, men det jag kan säga så här långt är att ett problem han har är att han har för stora händelser som han inte beskriver.
Tänk så här: Orson Scott Card var ursprungligen en manusförfattare. Så det betyder att han inte beskriver så mycket, såvida det inte är väsentligt. Än så länge är det inget fel, eller hur? Jag själv har adapterat lite samma stil i mitt eget skrivande, att jag har bara med det mest väsentliga i beskrivningar. Jag tycker att texten flyter på lättare då och läsaren drunknar inte i beskrivningar.
Men regeln som Orson Scott Card bryter mot i denna bok är "Show, don't tell".

Det finns t.ex några stycken som går ut på att han beskriver att "de for dit och pratade med den personen och fick reda på följande. Deras skepp dockade med rymdstationen och besättningen gick ombord."
Varför inte istället skriva längre och faktiskt visa oss hur diskussionen med typen går? Eller visa oss bryggan på rymdskeppet som ska docka med rymdstationen, hur de drar i alla spakar och hur kaptenen ger kommandon, eller något sånt?

Men annars gillar jag intrigen, fast det bygger på att man har läst Enders Game före. Det jag gillar med intrigen i Speaker är att det tar premissen från Enders Game (=En pojk ska rädda världen från en invaderande alien styrka) och vänder lite på det. (=några tusen år senare är han inte ihågkommen som en hjälte, utan som ett monster som utrotade en utomjordisk ras).

Mitt skrivande då? Jag har mest planerat sessioner, men ändå lagt undan lite tid för att skriva på mitt fantasyepos. (som antagligen inte blir publicerat, men whatever, jag har roligt med det!)

tisdag 27 juni 2017

Lille Johns Laugh Challenge

I did it!

Reglerna är enkla: Jag ska kolla igenom en youtube-video och vad som än händer så får jag INTE
1) Skratta
2) Flina

Samtidigt så utmanar jag tre personer:

1) Pernilla Bergman från Lungan i Stormen
2) Jojje
3) Martin Backman

Finns det flera som jag borde utmana?
Here we go! 


fredag 23 juni 2017

Video: Allt och inget

Idag blev jag tipsad om en utmaning: att göra en video utan att ha förberett något alls!

Jag skulle inte ha tänkt ut något särskilt att prata om, jag skulle inte ha tagit fram något, jag skulle bara trycka på "record" och efter det improvisera allting!

Och det gick förvånansvärt bra! :) Jag blev förvånad själv, för jag trodde videon skulle bli 20 minuters "öööh öööh ööh..." Men nä! Tydligen kan jag hålla låda om jag måste.

Så här är en 100 % improviserad video, där det enda jag gjorde var att sitta ner och trycka på "record". :D Enjoy!


torsdag 22 juni 2017

Video: Tips till spelledare!

Hej!
Jag firade min 30-årsdag med att filma en video där jag pratar om spelledandets ädla konst!
Ursäkta på förhand att jag har lite snuva!


tisdag 20 juni 2017

30 år idag

Idag fyller jag 30 år.
Jag hade ursprungligen tänkt skriva ett långrandigt inlägg om det jag har lärt mig under livets långa vandring. Men det känns som om jag slutade åldras efter att jag blev 25. Faktum är att det känns som om jag åldras bakåt.
Kanske citera några stora tänkare som jag har läst (=jag skulle ha googlat upp smarta citat). Kanske erbjuda en tillbakablick över de senaste tio åren.
Jag kan summera ihop det så här:

Jag for till Åbo via armén. Och här är jag ännu. 
Jag kom hit som en pojkvasker färsk ur armén
Jag åker härifrån som en något äldre pojkvasker
Jag har kört posten, diskat ute till havs och på land.
Jag har skrivit två utkast till böcker, varav det ena skrivs om. 
Jag har träffat många goda vänner.
Jag har börjat skriva mera på allvar.

Jag har slutat försöka bete mig som en vuxen. 
Jag är en pojke och jag är en man
Och jag gillar det! 
Nå, vad lyder dagens planer? Jag har gjort upp en lista på det också:
Jag antar att detta är vad jag kommer att vara om 30 år till.
:D  

  • Dricka något.
  • Göra något.
  • Kanske filma en video, om jag orkar
Och med de orden så tackar jag för mig!
Innan jag fyller fyrtio hoppas jag åtminstone bli publicerad. Om folk faktiskt GILLAR det jag skriver är en annan sak! 
 Och hoppeligen få ett fast jobb någonstans, även om det är att jobba som rövputsare Såvida det inte är vår regerings röv jag måste putsa, för då finns det en risk att jag blir kontaktad av skumma typer som vill gömma mikrofoner där, så att de ska kunna höra våra politikers tankar. 
 Jag vill ju förstås också ta upp att måla igen och spela musik.
Och så den vanliga smörjan.

Ha en bra dag! 

tisdag 13 juni 2017

Musiklistan!

Hej!
Jag norpade denna lista från Pernillas blogg. Jag tyckte den såg rolig ut och bestämde mig för att fylla i den själv, speciellt då jag har alltid varit en musikälskare.
Jag satte till en bonusfråga i slutet som jag önskar att hade funnits med. :D Oh well... Here we go!

Musik för mig är:
En stor del av mitt liv.
Jag kommer från en familj som har pysslat mycket med musik. Förutom några släktingar, ännu levande och några döda, så har det alltid funnits någonstans i min släkthistoria. Jag tänker t.ex på min gammelfarfar som hade några krokar i musik.
Jag tycker bara det är en rolig mental bild att på 1920-talet skulle det ha suttit en snubbe som liknar mig och skriver på en skrivmaskin att "Denna operett var vad jag och mina gelikar skulle kalla för en öloperett. Den var helt enkelt galen och därför älskade jag den".

Min syster spelade mycket musik när hon var yngre (och gör det ännu för den delen), jag minns att hon spelade mycket piano, men jag kommer också ihåg att hon hade en panflöjt, ett par bongotrummor och en gitarr. Pappa spelade bas i ett dansband för länge sen. Och jag själv spelade bas för länge sen, något som jag gärna skulle ta upp igen.
Det var en av fördelarna med att växa upp hemma hos oss. Om man var en liten grabb och var intresserad av att prova på musik, så var nog farsan och morsan helt med på det och såg till att det kom ett bra instrument hem som man kunde använda.

Förutom det så har vi alltid lyssnat på musik hemma hos mig under min uppväxt. Mamma hade alltid på radion då hon gick på där hemma och stökade, pappa hade också på musik i sin verkstad. Och naturligtvis hade syrran de coolaste albumen, som Alice Cooper och Queen. Och jag själv lyssnade naturligtvis på olika kassetter i mitt rum som bestod av bandningar. Om jag får tag i en fungerande kassettspelare borde jag testa att köra igenom någon av mina gamla kassetter.
När jag är ute och promenerar lyssnar jag på musik ofta i min mp3. Jag tänker på det som ett sätt att koppla av.
Så att jag gillar musik är inte en överraskning, tänker jag. När man växer upp kring musik som jag har gjort så förefaller det sig naturligt att man har en förkärlek för det.

Ett av mina drömyrken skulle antagligen ha varit att vara en radio-host/dj. Men det lär väl int hända, de söker efter "personligheter" och vår herre vet att jag har lika mycket personlighet som en handdocka.

Jag lyssnar helst på
Det varierar jättestort. Jag kan aldrig zona in på en genre. Listan är alltid kortare vad jag inte lyssnar på.
Men jag tänker inte undvika frågan utan här kommer några av de genrer jag lyssnar på (och några länkar till låtar)
-Heavy metal, oftast gammal heavy metal som Black Sabbath och Iron Maiden, men också en del nyare artister som Avantasia och Freedom Call.
-Rock, igen oftast det gamla stuket. Queen har alltid varit ett favoritband. Tillsammans med Alice Cooper och Red Hot Chili Peppers.
-Pop, 90-talet och bakåt, Michael Jackson var kungen! Smooth Criminal var rolig att spela på bas en gång i tiden!
-Soundtrack från olika filmer och spel.
-Keltisk folkmusik, som The Dubliners.
-Ambient musik som t.ex Arkenstone eller Enya.

Den bästa låten att starta morgonen med
Denna:

Den är lagom uppiggande, lagom långsam (jag är inte alltid så morgonpigg). Fast det är inte så ofta jag lyssnar på musik på morgonen. Då jag står och gör frukost så har jag ofta med mig musik och då har jag redan vaknat så då kan det vara något med lite mera drag i, som detta:



Ett instrument jag vill kunna spela
Det harmar mig att jag inte har satsat mera på att lära mig instrument. Som jag sa så har jag spelat bas, men inte ens det är jag jättebra på. Så jag skulle förstås ta upp det igen, samtidigt som jag skulle gärna lära mig gitarr och piano. Jag skulle vilja någongång testa att skriva musik och för det skulle det vara bra med att kunna piano eller gitarr.

En musikstil jag inte förstår mig på
Jag försöker ofta lyssna på musik med ett öppet sinne, och analysera vad det är som fungerar med det. T.ex Dubstep. Jag lyssnar inte på det själv, men jag förstår på sätt och vis varför det blev känt i en tid.
Men dansband är en musikstil jag inte förstår mig på. Liksom visst är det roligt att dansa pardans (den enda sporten i gymnasiet/högstadiet som jag på riktigt kunde bemästra tack vare min bakgrund som basist), men musiken är rätt så skräp.

Förstås, indie är inte heller en musikgenre jag förstår mig på. Jag tycker alla sångare i indieband låter så attans uttråkade då de sjunger. Om du inte gillar det du gör, varför är du där då? Varför ska jag bry mig i ditt mumlande?

Det här blir årets sommarplåga
Vad för skräp som x3m har på repeat just nu, antagligen. Men jag gissar på någon random svensk pop-artist som sjunger med en gnällig röst? Men eftersom jag undviker radio lär jag inte veta vilken artist som kommer att spelas till döds denna sommar.
ELLER så är det vad det nu var för låt som vann årets ESC.

En låt jag kopplar till ett minne
Eh, läs dethär inlägget. Det handlar i stort sett om bara det.

Spellistan som ger mig energi
Hur ska vi definiera "ger mig energi"? För nog känner jag mig energisk om jag är ute och promenerar och lyssnar på något med snabbt tempo eller aggressiva riff. Fast om vi talar om "ger mig energi" som att jag blir på gott humör så tycker jag mycket om lugn musik.

Min mest spelade låt någonsin
Jaadu, DET var en bra fråga!
På rak arm skulle jag säga att det är Alice Coopers låt Poison. Jag älskade den i högstadiet och hör på den fortfarande nu som då.

BONUSFRÅGA:
Min Guilty pleasure-låt?
Ni vet en sån där låt som ni skäms lite för att erkänna att ni gillar? En sån där låt som ni lägger på då ni är ensamma hemma och har gardinen fördragna?
Min är detta! Good Vibrations av Marky Mark and the Funky Bunch.
Den är så löjlig och så 90-tal att den är rolig! Jag kan inte låta bli att bli glad av den! Försök lyssna igenom den och säg sen att du inte håller med!

fredag 2 juni 2017

Sommarläsning!

Trots att jag kommer att ha mycket att göra i sommar så har jag ändå valt ut några böcker att läsa. :)


1. Silmarillion av J.R.R Tolkien
På engelska dessutom. Jag har nu hela trilogin om härskarringen i bokhyllan och Silmarillion. Jag har länge velat läsa mera om Tolkiens värld, men inte tagit mig tid för det. Nå, nu då jag har den i min bokhylla så jag måste ju läsa den, annars har jag slösat lite pengar, eller hur?

2. Le Morte d'Arthur
Nej, jag ska inte läsa gammal franska, boken råkar bara ha den titeln. Den är nedskriven på 1500-talet av sir Thomas Mallory och är tydligen ett av de kändaste verken om kung Arthur och berättelserna om riddarna av det runda bordet.
Jag har länge varit nyfiken på att läsa det gamla verket och tänker nu ta tillfället i akt. Jag gillar att läsa och skriva fantasy och många av de gamla författarna har tagit inspiration från arthur-legenderna, Beowulf-eposet och många fler. Förutom att jag tycker att berättelsen låter intressant så är det intressant att se släktskapet.

3. Troublemakers av Harlan Ellison
Harlan Ellison är en speciell gubbe, kan vi säga. Han har en del intressanta åsikter om litteratur, men han är samtidigt en stereotypisk gnällig gubbe som hötter med käppen.
Och jag är bekant med en av hans noveller, I have no mouth and I must scream. Men jag har inte läst något desto mera av honom, så jag har lagt vantarna på en novellsamling som heter Troublemakers. Ska bli intressant!

4. MacBeth av William Shakespeare
Jag har snart läst ut Hamlet. Efter det har jag bara denna kvar i min bokhylla att läsa. Än så länge är det fascinerande. :) Någon dag ska jag skaffa En midsommarnattsdröm. Jag såg den pjäsen som en sommarteater en gång och jag gillade den!

Ska du läsa något särskilt i sommar?

tisdag 30 maj 2017

"Vad har du i fickan, John?"

Ibland händer det sig att några bloggare får för sig om att de ska skriva om vad de har i sina handväskor.
Eftersom jag inte äger en handväska, så tänker jag istället berätta om vad som finns i mina fickor! Och jag tänker försöka att inte vara så vag att jag bara säger "nycklar".

  • Nycklar, förstås. Med en nyckelring föreställande en dödskalle. Jag fick den då jag köpte Blairs Death Sauce för många år sen. Såsen var stark som synden! Och jag fick en cool nyckelring från det.
  • Telefon som är tejpad. Nej, det är ingen Smartphone. Jag har inte ännu sugits in i The Matrix!
    Men backlocket på min gamla telefon satt så löst att det lossade hela tiden, vilket i sin tur fick batteriet att trilla ut. Så jag har gjort slag i saken och använt lite Jesus-tejp!
  • Plånbok som innehåller det som plånböcker innehåller. Minus tre miljoner. 
  • I bakfickan har jag nästan alltid ett anteckningsblock. Jag antar att man kan säga att det är ett sätt att känna igen mig på gatan, jag har ett anteckningsblock stickande ur bakfickan. Det var en vana jag lade mig till med för flera år sen då jag täntke på allvar på att börja skriva. Man vet aldrig när man kan komma på en bra idé, även om det bara är en mening som låter cool.
    Och förstås ibland är det händigt att ha om jag kommer på något jag har glömt eller om jag behöver komma ihåg något nummer.
    Jag brukar köpa nya nu som då, inte för att jag fyller ut de gamla, utan för att de blir nednötta eller så tappar jag bort dem. Inte för att det gör mig så mycket, de kostar under en euro och de bästa idéerna har jag ännu kvar i huvudet.
  • I bröstfickan har jag en penna. That's it.
  • Någonstans har jag en MP3-spelare. Då jag är ute och går, vilket tror ni man hellre lyssnar på? Musik eller trafik? Ljudbok eller mina egna fotsteg?
Om jag räknar med ryggsäcken som jag nu som då bär på, så i den finner vi:
  • Min trogna laptop som jag har haft sen hösten 2008. Förutom att skivstationen är paj så fungerar den perfekt! Jag har bara behövt byta fläkt i den en gång, för den skramlade!
  • Ofta ett USB-minne med mitt nuvarande skrivprojekt. 
  • Min bibel och bibelläsningsplan. Jag är en kristen man så klart jag läser bibeln. 
  • Min "book-of-the-month", kan vi säga. Helt enkelt vad jag läser just nu. I skrivande stund så är min book-of-the-month Hamlet av William Shakespeare. När jag är klar med den ska jag ta mig an The green hills of Earth & The Menace of Earth av Robert A. Heinlein.
  • Men samtidigt har jag också en diktsamling (bara ett litet häfte) av William Blake. Titeln är "Tyger, Tyger" efter denna dikt. Ifall jag har bara en liten stund på mig och inte vill sätta in mig i något större.
  • Min anteckningsbok. En svart läderinbunden sak där jag har jobbat lite mera på idéer jag har till mina berättelser. Somliga av dem tänker jag inte alls jobba på desto mera, men somliga har jag i en "kanske"-låda. Jag tänker på det som att man vaskar efter guld vid en strand. Oftast är det bara sand, men ibland kan man hitta en guldklimp i sitt huvud. 
  • Ett anteckningsblock i A4-storlek i en grå pärm. En relik från min studietid egentligen, men kan också vara användbar om jag får för mig att teckna något eller t.ex rita en karta över ett fantasyland. Eller varför inte skriva en stor tankekarta?
Wow, och här trodde jag inlägget skulle bli kort och jag skulle inte ha något att säga :D

måndag 22 maj 2017

Romeo och Julia av William Shakespeare

Nåja, bästa bloggare!
Jag har varit väldigt kulturell den senaste tiden och ägnat mig åt klassisk litteratur. För inte så länge sen beställde jag efter Homeros klassiska epos Odysséen och Morte D'Arthur. Jag har också tänkt på att läsa Völsungasagan i något skede.
Naturligtvis har jag också tänkt på att läsa om H.G Wells science fiction-böcker och Jules Verne, som jag redan har i min bokhylla.

Men för inte så länge sen kom jag över William Shakespeares klassiska verk Romeo and Juliet (eller egentligen The Tragedy of Romeo and Juliet).
Jag läste igenom den över påsk. Och varför jag inte kom på att skriva om det här på bloggen har jag ingen aning om. Men jag gör det nu istället! För det var en väldigt intressant läsning!

Handling
Jag antar att de flesta vet handlingen, men jag drar ändå den korta versionen.  

I staden Verona i Italien finns det två adelsfamiljer, Capulet och Montague. De är bittra rivaler, deras avsky mot varandra är stort. Ingen kommer ens ihåg varför de hatar varandra så mycket, de tycks bara göra det av tradition.
Mitt i denna storm finner vi Romeo och Julia. De träffas när Romeo och hans vänner kraschar Julias fars fest. De blir stormförälskade och ska bli tillsammans förevigt, men ack, det är så omöjligt!
 Just på grund av fejden! Och så hjälper det inte att greve Paris av Verona, prinsens frände, vill gifta sig med Julia. Något som hennes familj stöder till fullo för det skulle betyda att familjen Capulet skulle få större politisk makt!

Romeo och Julia gifter sig i hemlighet, de blir vigda av en munk. Men Romeo hamnar i trubbel efter ett slagsmål där han mördar Julias kusin och han blir utvisad från Verona. Bröllopet mellan Julia och Paris blir påskyndat. Munken som vigde dem tänker ut en plan: Han ska ge Julia ett gift som gör att hon blir skendöd i en period. Då hon ligger i sin krypta ska munken hämta ut henne och hon kan fly iväg till sin älskade Romeo.

Det skiter på sig, kort och gott.
Giftet fungerar och hennes familj tror att hon begick självmord. Och en person för bud till Romeo om att Julia har begått självmord.
Förtvivlad av denna nyhet beger sig Romeo till hennes krypta. (Han dödar Paris på vägen, btw) Längsmed vägen köper han ett dödligt gift.
Och han går in till kryptan där hon ligger, där han genomför sin plan: Han tar giftet och dör vid hennes sida.
Hon vaknar och finner att han är död. Hon griper tag i hans dolk och kör in den i sig själv och dör, denna gång på riktigt.
Jag behöver inte nämna att det har gjorts en massa filmer
baserad på pjäsen.

SLUT!

Om pjäsen
 Det som är bra med just denna bok jag har i min ägo är att då det står på ena sidan vad som händer, så står det på andra sidan förklaringar. I många av dialogerna och monologerna används uttryck som ingen använder alls mera idag. Som t.ex i början när Romeos betjänt säger om Capulets, Julias familj: "I will bite my thumb at them, which is a disgrace to them if they bear it!" Vilket sen följer med ett gräl mellan tjänarna och Capulets folk.
Bite my thumb at them? Som när ett barn suger på tummen?
På andra sidan i min bok står det följande: "an insulting gesture at the time - the clicking of the thumbnail against the teeth". 
Skulle det ha översatts till idag hade han antagligen sagt:
"I will give them the finger, which is a disgrace to them if they bear it!"

I detta youtubeklipp så "biter de tummen".
Och inte bara det, på många ställen görs det referenser till gamla gudar och andeväsen, som t.ex Aurora och Jove. Då är det bra att ha anteckningar att läsa av bara ett ögonblick bort. Hellre det än längst bak i boken eller något likande.

Det roliga när man läser Romeo och Julia är att man upptäcker en del snuskiga skämt som finns inbakade. Jag tänker inte dra det exakta citatet, för då måste jag förklara all innuendo och alla betydelser av dessa innuendon. Men det finns ett ställe där Mercutio, Romeos bäste vän, säger till honom vad som kunde översättas i dagens tungomål: "Ryck upp dig, Romeo! Bara du får dig, så blir allt bra!"
Och när Romeo är förvisad ur Verona suckar Julia uppgivet och igen säger något som idag skulle låta "Nu kommer jag och Romeo aldrig att ha sex, skit också!"

Jag har sett denna filmversion. Inte helt dålig.
Annars så finns det mycket att säga om teman. Ett tema som ständigt återkommer är "ödet". Ett känt citat från pjäsen är Romeos "I defy thee, stars!".
När Romeo mördar Julias kusin utbrister han "I am a fortunes fool!"
Romeo och Julia har beskrivits som "star-crossed lovers", alltså att de båda två gick emot sina respektive öden.

Min favoritkaraktär måste jag också nämna: Mercutio, Romeos vän. Han är en skämtare, han är ful i mun, han är en skrävlare. När han dör så är hans sista ord (Förutom "A curse on both your houses!") "Tomorrow you will find me a grave man!"
T.o.m när han är döende så tar han tid på sig att slänga ur sig ett skämt!

Betyg
Som sagt, jag tycker att det var en intressant läsning. Jag förstår att den är obligatorisk i vissa skolor i de engelsktalande delarna av världen (och jag är helt emot tanken om obligatorisk skönlitteratur i skolor, det är ett väldigt effektivt sätt att döda läslust).
Skulle jag rekommendera den? Varför inte! Med tanke på hur tematiken om Star-Crossed Lovers dyker upp nu som då i populärkultur så tycker jag att man måste åtminstone känna till pjäsen!
Men se i så fall till att du har footnotes.

onsdag 10 maj 2017

Jag är på väg norrut!

...Jeppishållet, ifall ni ville veta.

Det är svårt att skriva. Inte för att det skulle vara extremt tungt eller något liknande. Utan snarare för att jag vill skriva ett längre inlägg när jag pratar om detta. Men sist och slutligen finns det inte så mycket att säga.

Jag kommer att flytta från Åbo i sommar av åtminstone fem orsaker.

1. Inga studier
2. Ingen flickvän
3. (snart) ingen lägenhet
4. (sannolikt) inget jobb
5. Saknar familj och vänner som bor där.

Förstås, inte är det helt lätt att flytta från Åbo. Jag har många vänner kvar här. Och jag har ändå bott här sen hösten 2008, det är snart nio år! Tänk på det, medan resten av er har sicksackat runt i norden (och somliga har gjort en avstickare till något soligt ställe för att "arbeta" eller "studera") så har jag suttit här i Åbo och jagat mina drömmar. Jag tänker på Åbo som mitt hem.

Nåja, vad ska jag göra i jeppis (med omnejd) då? Söka arbete helt enkelt. Vilket som helst, jag har inget emot att jobba som VD för ett stort företag, men inte heller har jag något emot något knegjobb på en av fabrikerna.
Hoppeligen nappar något, om jag har tur. Jag skulle ändå antagligen bli tvungen att göra det här i Åbo, så kan lika gärna göra det hem-hemma. Det sägs dessutom finnas jobb där i knutarna så ja... Upp till bevis!

Utöver det? Jag försöker se ljust på saken och föreställer mig att jag hittar en mysig lägenhet dit jag flyttar in. Hoppeligen ett ställe med ett eget kök (eller åtminstone en kokvrå, har delat kök med en våning i nio år nu!) och en soffa och tillräckligt med bokhyllor för att hålla mitt privata bibliotek. Och bjuder in vänner till olika spel och bordrollspel. Och kanske filmkväll, om det sofistikerade folket där uppe kan hantera min exklusiva filmsmak. Och naturligtvis ska jag skriva.
Kanske det dyker upp en fru Lille John i framtiden, men just nu får hon hållas till tåls, okej?
OCH naturligtvis ska jag ta emot släktingar.

Ska bli roligt att träffa familj och vänner oftare än vadå, en gång i halvåret? Om vi då hinner och orkar? Många vänner där hem-hemma som jag träffar så har jag bara sett på gatan i all hast. Ni vet, där diskussionen går.
"Hej!"
"Hej, hur är det?"
"Jotack, bara bra. själv då?"
"Helt bra, är påväg till (något ställe)."
"Okej... Nåmen vi syns!"
Och ibland kanske någon drämmer till med klyschan "Vi borde fara på kaffe någon gång", vilket förstås aldrig händer under den korta tid jag är hemma. Denna gång blir det annorlunda, om någon säger det till mitt face så kan ni räkna med att jag kontaktar er några dagar senare och frågar "Ja, hur vart det nu?"

Så ja, jag antar att det är det: Jag är på väg norrut! :)

tisdag 9 maj 2017

Det mitt hjärta behöver

Jag saknar något i mitt liv. Något som jag har behövt i åratal men aldrig haft.
Något så livsviktigt för varje person av min sort. Och man märker det inte förrän man inte har det. Jag skulle vilja ha det hemma hos mig, väntande på mig. När jag kommer hem från mitt jobb vill jag ha det där, redo att ta emot mig med all sin värme och kärlek.

Jag behöver en soffa. Eller en fåtölj, men helst en soffa.
Varför?
För att jag inte har någonstans att läsa!

Eller ja, tekniskt sett har jag det. Jag KAN läsa i min säng, jag KAN läsa framför datorn och jag KAN läsa på skithuset om jag måste. Men i sängen somnar jag för ofta. Dessutom så spenderar jag redan 6-8 timmar där varje förbannade natt, jag har utforskad varenda kurva och varenda knöl som jag hittar där. Jag kan läsa framför datorn, men skärmen distraherar mig alldeles för mycket.
Och på skithuset... Hur många av er sitter på skithuset och läser Shakespeare eller Ray Bradbury 1-3 timmar i sträck?

Så i mitt framtida hem kommer jag så hårt att skaffa en soffa! Eller om det är för litet, om jag måste bo i en container eller något, så tänker jag skaffa dit en fåtölj.
Även om jag inte skulle läsa skulle det vara skönt att ha någonstans att slänga sig ner och slappa en stund, som INTE är min säng.

Man kan drömma, dock...

onsdag 26 april 2017

Mina berättelser del 2: Det nya skräpet

Välkommen tillbaka!

I mitt förra inlägg pratade jag om berättelser jag skrev på tidigare. Några av dem är jag inte alltid särskilt nöjd med och några andra arbetar jag på (eller tänker arbeta på).

Men det känns som om jag genomgick en evolution på senare tid. Mitt skrivande har ändrat form och språket är annorlunda, vilket är fascinerande.
Så i detta inlägg tänker jag tala om några berättelser jag skriver på NU eller som jag skrev klart nyligen. Det blir inte ett långt inlägg. Det känns som att mina senaste projekt har blivit mera ambitiösa, men det skrämmer mig inte.
"Go hard or go home", som de säger.

S/S Mayflower
Dethär var mitt senaste NaNoWriMo-projekt. Som jag också klarade av. Berättelsen skulle lättast kunna summeras ihop med "jakten på McGuffin".
När Bloggkoll skrev om projektet för en tid sen hade de tydligen svårt att få någon klarhet i vad för genre det rörde sig om. Så jag tänker citera mitt eget inlägg här och säga att det är ett rymdäventyr.
Eftersom "ren" science fiction ändå måste ha en hälsosam dos vetenskap i texten så har jag här mer eller mindre struntat i det. Jag skiter i att förklara hur olika utomjordiska arter har uppstått, hur en maskhålsgenerator fungerar (en sak som vetenskapsmän skulle gapskratta åt).

Nå, vad handlar den om då? En rymdkapten vinner ett rymdskepp i poker och tänker börja använda det till att smuggla gods över galaxen. Men så blir han kontaktad av ett gäng flyktingar från en planet som nyligen har blivit förstörd av det Isilianska Imperiet. De ber om hans hjälp att fly till planeten Ao-Shuhn av orsaker som avslöjas senare.
Och de har fortfarande Isilianska Imperiet i hälarna...

Denna berättelse befinner sig för tillfället i omarbetningsstadiet. Jag har printat ut alla sidor, har gått igenom dem med röda pennan och skriver om vissa delar. Efter det har jag hört från några människor att de vill läsa den, vilket jag antagligen tänker låta dem. De får ge sina åsikter om texten. Efter det tänker jag se om jag håller med dem och ändrar på saker i manuskriptet eller låter bli. Sen skickar jag runt det.
Och sen nekas det antagligen och jag låter det vara. :D Men det är ändå bra att editera en text, tycker jag. Jag har aldrig kommit så här långt i något jag har skrivit att jag håller på med ett andra utkast.

Över kristallbron

Detta är ett projekt som jag började på i februari. Efter att hade ägnat mig åt rymdäventyr i November så kände jag för att skriva en fantasyberättelse. Och totalt skita i att försöka vara originell. Jag känner några författare (vara några vill skriva fantasy) som inte får något uträttat för de är livrädda för att inte skriva något originellt. (Sorry att säga detta, men ända sen bronsåldern så har alla berättelser redan berättats).
Och det roliga  hände att då jag väl hade kommit igång så märkte jag att berättelsen inte blev så klichéartad som jag först trodde den skulle vara. Jag tror att det berodde på att då jag inte oroade mig för att vara originell så kunde jag slappna av och skriva i lugn och ro.

  Över kristallbron handlar om tre vänner (och en talande uggla) i ett fjärran land. De bor tillsammans och äger en smedja i huvudstaden i landet. Men så en dag blir drottningen i riket förgiftad. Som tur är lyckas hovmagikern avstanna effekten av giften, men hon ligger ännu i koma.
Våra tre vänner blir helt enkelt nakkiterade av den unge prinsen i riket. De ska leta upp ett orakel som kan berätta för dem om ett motgift och hur det ska tillredas.

Hittills har jag inte kommit så långt på berättelsen som jag skulle önska. Men jag har ändå roligt. Det enda jag funderar på är namn. Ni märker att jag inte t.ex säger namnet på riket. Och det är för att jag inte ännu har kommit på ett riktigt bra namn som skulle fastna i huvudet. Till först hette riket Onyx, men blä.... Jag kommer nog på något förr eller senare.
Här tar jag också ut svängarna mera med språket i synnerhet. I S/S Mayflower så har jag använt ett väldigt korthugget och avskalat språk. Det är en pulp-berättelse i dess renaste form.
Här så är jag mera poetisk, jag försöker använda vackra beskrivningar samtidigt som jag försöker låta bli att begrava berättelsen under det.
Jag vet vart denna berättelse är på väg, jag har redan tänkt ut en del. Så jag har på känn att detta blir ett episkt projekt.... Och det vill jag! Ända sen jag var liten har jag velat skriva en stor episk fantasyberättelse i klass med Sagan om Ringen!
Och jo, jag vet nog vad för kristallbro jag pratar om.  Men jag tänker inte säga till er vad det är.


Berättelsen om Prins Uther
Detta började jag skriva på under påskhelgen då jag var hemma i Österbotten. Vem är då Uther?
Han är en av karaktärerna i Över kristallbron. Han är en av de tre vännerna som ska rädda riket.

Jag har funderat lite på hans bakgrundsberättelse (och de två andra vännerna plus ugglan de har i sitt sällskap). Han är en prins i exil. I hans hemland finns det en massa människor som vill ha livet av honom, så han har flytt till DETTA rike.

Detta är vad man kan kalla för "en berättelse i en berättelse". Jag föreställer mig att denna berättelse är något som berättas i Kristallbron-universumet hundratals år efter att mina hjältar har dött. Därför har jag skrivit den väldigt annorlunda.
Om jag tog ut svängarna med språket i Över kristallbron, så i Berättelsen om Prins Uther har jag försökt mig på riktigt högflytande språk. Jag har läst lite Shakespeare den senaste tiden och tyckte det skulle vara roligt att experimentera och försöka få alla mina karaktärer att tala STORT och BRETT med långa monologer.

T.ex
"Ers majestät, varför skall jag hjälpe eder? Har ni icke fått kunskap om er make genom att stjäla min kristallkula? Sannerligen, som en simpel tjuv i natten har ni smugit in i min kammare och tagit den! Och likt en näsvis flicka har ni spionerat på eder make! Tvi vale!" Drottningen grep sig om hjärtat och stirrade på magikern med brinnande ögon.
"Håna oss inte, magiker! Vad vi begär är att ni blandar ihop en dryck som gör att de röda pilarna träffar hans majestäts hjärta! Ja, vi begär att trotsa kärleksgudarnas vilja och tvinga honom att älska oss! Gör detta och vi kommer aldrig att be er om något igen! Om inte under hot av er drottning, gör då detta för att hjälpa en förtappad flicka att ej förlora sin älskade man!"
"Ers majestät, Ni pratar som den flicka ni är innerst inne! Jag vägrar göra gudarna vreda genom att trotsa deras vilja! Ty om jag gör detta så kommer riket att kollapsa under eld och stoft! Adonae själv kommer att förgöra oss och vårt rike!" Drottningen blev arg vid hans ord.

"Magiker! Om ni inte vill lyssna på vår vädjan, då ber jag er att lyssna på vår dom! Till oss har givits all makt i detta rike! Er tid är kort och ifall ni vägrar oss igen så kommer vi att ge order om att ert huvud skall avhuggas! Era lemmar kommer att slitas bort från er kropp och ert hjärta kommer att skickas som present till Svartträsket, där grodmänniskorna med glädje och tacksamhet tar emot det! Vi kommer att förstöra alla era dokument och alla dokument som innehåller ert namn! Efter vår bortgång kommer inte ens minnet av er att finnas kvar! När folk frågar vem som var hovmagiker under vår tid kommer man ej att ha ett namn!
Därför ber vi er, denna gång under hot, att ni blandar en dryck till oss! Då kan vi skona er detta hemska öde!"


Och så vidare. Jag är naturligtvis ingen expert på gammalsvenska, men det är ändå roligt att leka med idén. Sen vill jag också spela lite på grejen med en opålitlig berättare. Liksom detta är en berättelse som berättas hundratals år efter att det hände. Tänk om diskussionen mellan Magikern och Drottningen inte alls gick till såhär? Tänk om det inte alls fanns någon kärleksdryck inblandad utan det är bara fabricering?

Japp, detta var allt jag hade att säga om det. :) vad tycker ni, ska jag ännu skriva ett inlägg om idéer jag VILL skriva än idag?