fredag 21 juli 2017

Nattbilder

Jag brukar vandra ibland på nätterna i min hemby. Det ser ut att bli vackert väder inatt, så jag kommer att göra det igen.

För några veckor sen (jag tror dessutom att det var natt nr 3) så var jag ute och gick och denna gång hade jag med kameran. :) Så jag plåtade några bilder.
Jag har editerat dem alla, måste jag erkänna. Justerat lite med ljus och färger.
Så detta är lite bilder från min hemby, by night.





fredag 7 juli 2017

Hur går skrivandet?

Jodå, det går helt bra. Idag har jag suttit i två timmar och arbetat med mitt manuskript till S/S Mayflower. Jag har inte ännu kommit på en bättre titel, men det lär väl komma någon dag. Inte för att S/S Mayflower skulle vara det sämsta alternativet, men jag skulle gärna ha en mera gripande titel.
Jag tänker på författaren Harlan Ellison. Jag håller på att läsa igenom en novellsamling av honom, och han har ganska slående titlar. 
"I have no mouth and I must scream"

"Repent, Harlequin, said the Ticktockmann"
"Run for the Stars"
Osv. Visst blir man lite nyfiken exakt vad de betyder? Och I have no Mouth and I must scream" låter bara poetiskt.

Sedermera så har jag börjat ogilla titlar som hänvisar till något i universumet. Så därför är jag svårare att flörta med om jag ser en titel som heter "Sagan om X" eller "Krönikan om Ys ätt" eller "Vägen till Z". Det känns som att författaren vill säga åt mig att detta är alltså ett fiktivt universum. För all del, men det brukar också stå på baksidan av boken.

Nåväl, hur går det då med mitt omskrivande? Jag har tidigare talat om en demon som dyker upp när man skriver. En ful jäkel som säger åt mig att allt jag skriver är skit, att jag slösar min tid, att jag borde göra något annat med min dyrbara tid, som att bläddra på facebook bland alla bilder och "lika" tillräckligt många facebookstatusar om katter eller annat så att folk ska tycka om mig.
Nå, jag inbillar mig att jag kan ignorera denna demon då jag skriver det råa materialet.

Men han kommer tillbaka då man skriver om allt. Och det värsta är att han denna gång har sina pistoler laddade. För när jag själv kommer över ett stycke som är väldigt hemskt så kan demonen peka på det stället och säga "Ser du!? My gawd, vad detdär är skit! Du borde skämmas, din fuling!", precis som en slags Gordon Ramsay-demon.
Min metod är att försöka ignorera honom.

Annars så går det ändå rätt bra. Satt två timmar som sagt och kom igenom ett par sidor och skrev till några sidor. (Jag är på sidan 36 nu ifall någon undrar) Det fanns ett stycke som jag läste och tanken slog mig att "Varför har jag inte gjort mera med detta? Screw less is more, more is more!"

Nu ska jag äta och sen ser vi om jag fortsätter eller om jag sätter punkt för idag. Hjärnan känns trött nu.


tisdag 4 juli 2017

Vad har jag gjort den senaste tiden?

Jag tänkte dra en kort uppdatering om vad jag har haft för mig de senaste veckorna. :)

Jag har, som en del människor säkert har märkt, flyttat hem-hem. Jag skriver nu detta från det s.k "familjebiblioteket". Om jag blickar över skärmen ser jag vår bakgård, med den samma gamla lekstugan jag lekte i som barn. Jag ser också ett av mina gamla favoritklätterträd som har vuxit något, precis som jag.
Ni får istället nöja er med en screenshot från "The Mystery
of a Lost Planet". Känns som om mitt huvud har varit
DÄR snarare. 

Jag har "nattvandrat" nästan dagligen sen jag kom tillbaka. Jag har helt enkelt haft tur med vädret. (åtminstone tills för några dagar sen då det började regna) Ursprungligen hade jag tänkt här lägga upp några bilder jag skulle fota, men var sedan för lat för att faktiskt ta några.

Jag har skrivit och läst en del. Just nu befinner jag mig mitt i sci-fi-verket Speaker for the Dead av Orson Scott Card. Får se om jag recenserar den, men det jag kan säga så här långt är att ett problem han har är att han har för stora händelser som han inte beskriver.
Tänk så här: Orson Scott Card var ursprungligen en manusförfattare. Så det betyder att han inte beskriver så mycket, såvida det inte är väsentligt. Än så länge är det inget fel, eller hur? Jag själv har adapterat lite samma stil i mitt eget skrivande, att jag har bara med det mest väsentliga i beskrivningar. Jag tycker att texten flyter på lättare då och läsaren drunknar inte i beskrivningar.
Men regeln som Orson Scott Card bryter mot i denna bok är "Show, don't tell".

Det finns t.ex några stycken som går ut på att han beskriver att "de for dit och pratade med den personen och fick reda på följande. Deras skepp dockade med rymdstationen och besättningen gick ombord."
Varför inte istället skriva längre och faktiskt visa oss hur diskussionen med typen går? Eller visa oss bryggan på rymdskeppet som ska docka med rymdstationen, hur de drar i alla spakar och hur kaptenen ger kommandon, eller något sånt?

Men annars gillar jag intrigen, fast det bygger på att man har läst Enders Game före. Det jag gillar med intrigen i Speaker är att det tar premissen från Enders Game (=En pojk ska rädda världen från en invaderande alien styrka) och vänder lite på det. (=några tusen år senare är han inte ihågkommen som en hjälte, utan som ett monster som utrotade en utomjordisk ras).

Mitt skrivande då? Jag har mest planerat sessioner, men ändå lagt undan lite tid för att skriva på mitt fantasyepos. (som antagligen inte blir publicerat, men whatever, jag har roligt med det!)