måndag 19 februari 2018

Mörkare betyder inte bättre

Jag har just försökt se igenom en del av Black Mirror på Netflix. Jag hade hört mycket gott om serien, hur den lyckas väva ihop Science Fiction-element med trovärdiga karatärer och bra berättelser.
Och i de avsnitten jag har sett har jag hunnit se en megalomanisk nörd som torterar ett gäng NPC:er i sitt spel, en tonåring som slår sin man halvt till döds efter att hon får reda på att hennes mamma har spionerat på henne hela hennes liv, en kvinna som mördar fyra vuxna människor och ett spädbarn för att täcka sina spår.
Var är science fiction-elementen?
Nörden baserar NPCen i sitt spel på DNA han har samlat från folk på sin arbetsplats.
När tonåringen är en bebis får hon nanomaskiner injicerade i blodet vilket gör att hennes mamma kan hålla koll på alla hennes rörelser och det hon ser via en surfplatta.
Kvinnan som redan har mördat två människor blir nervös när en person vill fråga om en bilolycka i närheten genom att lägga små tekno-grejer på hennes tinning, så att hon ska kunna läsa av minnen.

Å ena sidan älskar jag denna show! Särskilt då jag har läst en del science fiction och sett en del science fiction-filmer och kan därför peka ut varifrån de har kommit.
NPC:erna som lider i programmet under en megalomanisk gud? I have no mouth and I must scream av Harlan Ellison.
För att inte tala om alla uppenbara Star Trek-referenser i det avsnittet!
Och naturligtvis, som varje god Science Fiction-show borde göra, så tar de mycket inspiration från det verkliga livet. Att någon skulle uppfinna ett program så att man med hjälp av en GPS kan hålla koll på var barnen håller hus låter inte som en omöjlig tanke.
Karaktärerna är välskrivna och man tror på många av deras problem.
Låt oss återgå till tonåringen: Eftersom hennes mamma mer eller mindre ser allt som dottern ser genom plattan, så kan mamman också välja att censurera de bitarna som skulle kunna uppleva skrämmande. Med andra ord: Dottern växer upp utan att se blod eller våld eller ens en ilsken hund. Det påverkar förstås henne enormt.

Så VARFÖR, bästa serie, måste du krossa mitt hjärta genom att göra det mest klassiska misstaget av alla?! VARFÖR injicerar ni en massa depressanter i er serie!?
För att "människan är ond"? För att "det är mera realistiskt"? För att "mörkare betyder bättre"?
Vilken samling bullshit! Mörkare betyder inte bättre, bättre skrivet betyder bättre! 
Är jag den enda som faktiskt inte köper konceptet med att "Mörkare och angstigare betyder bättre"?

Och varför gör jag det inte? För att Mörkare inte automatiskt leder till bra karaktärer och intressanta intriger. Det vi får istället, i åtta fall av tio, är karaktärer som vi inte vet ett smack om, som lider av orsaker vi inte är intresserade av och vid slutet av avsnittet möjligen dör och vi kunde inte bry oss mindre.
För att inte tala om hur Mörkare förhindrar serien från att utvecklas i en mera intressant riktning.
Black Mirror är en science fiction-serie.... Så vad är det då för fel att prata om t.ex en grön revolution? En framtid där bilar är förbjudna t.ex? Eller varför inte om tidsresande? (Ray Bradbury skrev en utmärkt science fiction-novell om det som jag tänker mig att skulle passa bra som ett Black Mirror-avsnitt.)
Eller ett avsnitt där forskare lyckas hitta hårda bevis på att Gud finns? (Alltså inte att Gud inte finns, utan att han skulle finnas) Och hur det då påverkar gemene mans syn på världen och universum och allting, då det inte längre är en fråga om "att tro", nu då "man vet".
Eller ett avsnitt där man faktiskt har lyckats förinta rasism?
Eller ett avsnitt om artificiell intelligens? Isaac Asimovs robotar förtjänar en bättre adaption än Will Smith!
Eller om parallella universum? Ett universum där Hitler vann andra världskriget?

Serien har denna gigantiska tavelduk att bygga hela sin serie på, och istället sitter den i ett litet hörn och fifflar lite med "mörkare" och sprejar över liiiite science fiction-element? Och sen påstår att "verkligheten ser typ ut så"?

För problemet med t.ex avsnittet om kvinnan som mördar alla dessa människor är att det sist och slutligen inte har så många science fiction-element i sig, att det känns mera som en dåligt skriven thriller än en science fiction-show. Förutom dendär maskinen som läser minnen så ser jag inte särskilt mycket nytt som skulle få igång mitt "sense of wonder". (Om man inte räknar med en pizzabil som fungerar utan chaffis).
Samma var det med dottern som fick sitt privatliv invaderat: förutom nanomaskinerna i henne så fanns det verkligen inget som var annorlunda med allt. Och när hon klabbar ner sin morsa i slutet av avsnittet så kändes det bara framkrystat, som om någon manusförfattare satt och tänkte "Hey, inget riktigt eländigt har ju hänt! Låt oss sätta in ett oedipalt komplex!"
Sorry, det skulle ju betyda att manusförfattaren faktiskt läser:
"Ha kvinnan att klabba ner sin mamma".

Är serien annars bra?
Jodå! Idéerna är underbara, de kommer från intressanta ställen i sci-fi litteratur och film! Jag hade varit beredd att ge avsnittet en stark nia då jag såg USS Callister!

Jag önskar bara att manusförfattarna skulle sluta desperat försöka få serien "mörk"!
For fucks sake, Star Trek var underbart i flera årtionden innan man fick för sig att göra det mörkt!
Samma med Star Wars, den filmserien blev bara sämre då man försökte göra den mörk! Varför ska allt vara så förbannat mörkt?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar