tisdag 23 december 2014

Mina bilder från "Gasen i botten, Tony Montana"

På 80-talet var det vanligt att svenskarna översatte amerikanska filmtitlar. Dessa filmtitlar blev inte alltid korrekt översatta och förlorade vitsen.
"Smokey and the Bandit" blev "Nu blåser vi snuten!"
"Overboard" blev "Tjejen som föll i sjön"
"Terminator" blev "Dödsängeln".
"Heathers" blev "Häxor, läxor och dödliga lektioner"

Det har grundats en facebookgrupp som heter "Gasen i botten, Tony Montana". Där tanken är att du ska ta en valfri icke-svensk film och sätta på en alternativ "dålig svensk översättning". Dessa bilder måste vara fyndiga, de får inte vara en pastisch på andra filmer osv.
Jag har nu laddat upp några bilder i den gruppen, varav två är kvar. Jag tyckte att det skulle vara på sin plats att jag laddar upp dem här i stället så får ni se dem här!

En del bilder, som Terminator-bilderna blev borttagna. För en av reglerna är att de får inte ha samma namn som en existerande karaktär. Och namnet på Terminator-bilderna är också namnet på en karaktär ur Kalle Stropp & Grodan Boll.

300

Star Wars Holiday Special

Freddy Got Fingered

The Hunt for Red October

Scorpio Rising

Night of the Living Dead

Rocky

Teenage Mutant Ninja Turtles

Terminator 1

Terminator 2
Terminator 3

"A Christmas Carol" av Charles Dickens


Jag har nu lyssnat på Charles Dickens A Christmas Carol som ljudbok. Den boken räknas som en "julklassiker" och jag har länge tänkt läsa den. Tidigare har jag undvikit den för att jag har ett dåligt förflutet med Dickens. På en engelskakurs i gymnasiet så skulle vi läsa en engelsk klassiker och jag valde Great Expectations. Kan jag vara ärlig? Jag läste de första femtio-hundra sidorna, googlade upp resten av intrigen och skrev vad jag tänkte om boken. Den var dötrist, precis den sortens litteratur som jag avskyr där författaren blir förälskad i sin förmåga att skriva långa beskrivningar av hur allting ser ut medan man själv sitter med boken och vill att handlingen ska gå framåt!
Kanske jag skulle tycka annorlunda om jag läste den idag (det är många år sen gymnasiet trots allt) men herr Dickens fick lida av den stigmatan i flera år efteråt.

Så kanske inte Great Expectations var en bra bok för en 17-åring att börja med om man vill läsa Dickens. Men jag har ändå alltid varit nyfiken på A Christmas Carol. Delvis för att alla kan den berättelsen, den har gjorts till film så många gånger i olika versioner. Den är utan tvekan en av Dickens kändaste verk (kanske det kändaste verket).
Trots detta så fanns det ändå några detaljer som jag lade märke till i boken som ändrade helt på min syn av boken.

Handlingen
Ja, inte tänker jag gå in i detalj på vad som hände i berättelsen. Men jag tänker säga i korta drag vad den handlar om:
Ebenezer Scrooge är en rik man i London på 1800-talet som driver en lånefirma. Han är sur, snål och vresig och behandlar sina arbetare och närmaste familj dåligt. Han blir bjuden på julmiddag hos sin brorson, som han tackar nej till. Han ger inga pengar till två män som tigger en slant för att ordna en julmiddag till de fattiga. Han säger "Låt dem svälta, då minskar det populationen!".
Han bor i ett stort ödsligt gammalt hus som ägdes av hans kompanjo Marley, som nu är död.
På julafton så får han ett besök av Marleys spöke. Han har på sig kedjor som har blivit smidda "efter en livstid av girighet och själviskhet". Han berättar att Scrooge kommer att träffa på några spöken i natt och om inte Scrooge lyssnar på deras varningar så kommer Scrooge att lida samma öde som Marley: Tvingad att gå runt i världen med tunga kedjor för evigt.

Det första spöket är "Gångna julars ande". Det visar Scrooge hans barndom som var väldigt ensam, utan en mor och en far som avskydde honom. Han fick inga vänner utan lärde sig att det som är viktigt i livet är att tjäna pengar. Han lärde sig den läxan så väl att han förlorade sin ungdomskärlek på grund av jakten på pengarna.
Det andra spöket är "Nuvarande julens ande". Den visar Scrooge hur bra han har det och hur många andra som lider. Bland annat Scrooges egna bokhållare, Bob Crachit. Bobs familj må inte ha mycket, men de är väldigt lyckliga på julen. De äter sin julmiddag under glada diskussioner och sjunger senare julpsalmer och har det trevligt tillsammans. Scrooge får också reda på att Bob har en son som heter Tim som är invalid och väldigt sjuk.
Den tredje och sista anden är "Kommande julars ande". Han visar Scrooge hur allting kommer att se ut om han inte bättrar på sig. Tim är död för att Bob hade inte råd att ta honom till en läkare. Scrooge själv är också död och ingen saknar honom. Hans kropp har blivit plockad på ringar, plånböcker och andra smycken innan den blev nonchalant begraven. Då han ser sin egen "bortglömda" gravsten så inser han att han måste ändra på sig.
På juldagen så börjar Scrooge genast göra bot och bättring. Han ger pengar till de behövande, när Bob kommer till jobbet så erbjuder Scrooge honom jobbet som sin kompanjon och skickar en kalkon till hans familj.
Boken slutar med att lille Tim rider på Scrooges axlar och säger "God bless us, everyone!", en fras som han också säger tidigare i boken.

Detaljer
Jag tänker berätta om två detaljer jag lade märke till som jag inte kände till.
  • Marleys spöke bär kedjor som blev smidda av en livstid av girighet. När Marley försvinner så hör Scrooge andra spöken som klagar över att de vill hjälpa vänner men kan inte göra det längre. Tidigare hade jag bara hört att spöket varnar Scrooge för att..... Varna honom? Så han inte får en hjärtinfarkt då det händer? Och att spöket hade kedjor för att spöken har kedjor, det är en detalj som man ser här och där! 
  • Scrooge är en väldigt tragisk gestalt. I många filmversioner är han bara en grinig snåljåp. Här må han vara en snåljåp, men det är inte för att han skulle älska pengar eller älska att vara en tönt.
Om boken
Det är inte en nyhet bland de som är bekanta med Dickens att det han skrev fungerade mest som protest mot den industriella revolutionen och den sociala orättvisan som fanns i England på den tiden. Just denna berättelse var ursprungligen ett protestbrev mot barnarbetet som fanns i England på den tiden. Men istället för att bara publicera ett klagobrev så bestämde sig Dickens att skriva en berättelse som tilldrar sig under jultiden. 
Många av hans böcker i allmänhet handlar om fattiga arbetarklass-människor som försöker överleva i en värld som är befolkad av rika överklass-människor som gärna kör över den fattige arbetaren. Jag pratade redan om Great Expectations, men det finns också Oliver Twist
Hans bok är inte den första som handlar om julen, men den är den första som pratar om julen ur ett humanitärt perspektiv. Han tänkte att det slår igenom bättre hos människor än ett enkelt arbetsbrev. Jag tänker också att denna bok är ganska ovanlig för den tiden för att den pratar inte om jultomten eller Jesu födsel utan fokuserar helt på människors lidande och spöken. 
Dickens själv hade arbetat som tolvåring på en fabrik så han fick se mycket lidande hos arbetarna. Jag kommer själv ihåg från historiekurserna att det fanns speciella uppgifter som var tillämpade för barn, som att smita in mellan tungt maskineri och sopa upp skräp. Stannade de för länge på ett ställe så kunde en några ton metalldel slå ihjäl dem. 
När Dickens skrev denna historia hade man just undersökt hur brittiska barn klarade sig i arbete i kolgruvorna efter en olycka i en gruva där sammanlagt 26 barn mellan nio och femton år hade dött av arbetsförhållanden. Resultatet av denna undersökning hade varit chockerande för drottning Victoria och överklassen i överlag då det visade sig att barn så små som fem år jobbade med att öppna och stänga ventilationsluckor i gruvorna.

Boken blev en succé med åren och bidrog till en del välgörenhet. 1844, några år efter att boken hade blivit publicerad så ökade välgörenhet överallt i England. I USA så blev Robert Louis Stevensson så rörd av berättelsen att han lovade att skänka pengar till välgörenhet. 
I samma land hade en fabriksägare, Fairbanks lyssnat på en uppläsning av denna saga. Han blev så rörd att han stängde fabriken på juldagen och gav en kalkon till alla sina arbetare.
Företagaren Squire Bankroft samlade in 20 000 pund till de behövande genom att läsa sagan högt.  
Under tidigt 1900-tal skickade den norska drottningen en massa förnödenheter till Londons handikappade barn "med lille Tims kärlek". 
Jag behöver antagligen inte säga att denna bok har blivit gjort till teater och film flera gånger. Den översätts fortfarande till olika språk och ges ut i nya upplagor hela tiden.

Vad kan jag säga, pennan är mäktigare än svärdet! 
God jul!

PS.
Här är länken till ljudboken jag lyssnade på. Det är av bra kvalité och olika personer förser de olika karaktärerna med olika röster.

söndag 21 december 2014

Ölfilm

Nu som då har jag slängt runt termen "ölfilm", men jag har aldrig gått in i detalj in på vad en ölfilm är.
För att göra en lång historia kort: Det är en film som är så oseriös och så överdriven att den blir bra. I många fall är det en action-film men det är inget krav.
Dessa filmer saknar "djup". Det är inte tänkt att man ska se dessa filmer och börja fundera på meningen med livet eller kärleken eller döden. Man ska bara sitta med en öl i handen och slötitta på filmen och njuta av det som filmen har att erbjuda. Läs Franz Kafka istället om du vill verka intelligent!

Ursprung
En av mina vänner myntade begreppet för många år sen då vi brukade hänga hemma hos en tredje vän för att dricka öl och se på någon "dålig" film. Dessa filmer var inte egentligen dåliga heller, de var bara oseriösa. Vi kollade bland annat igenom några Arnold Scwarzenegger-filmer, några B-filmer som t.ex Jesus Christ Vampire Hunter och några andra actionfilmer från 90-talet. Ofta satt vi med öl i händerna och skrattade åt det absurda. Så vi började i något skede prata om ölfilmer.

Den ursprungliga betydelsen var att ölfilm är en film som är så dålig att man måste ta några öl för att kunna njuta av den. Men själv tycker jag att betydelsen har ändrat med åren. Kanske det är för att jag gillar "dåliga" filmer. Det ger mig mycket glädje att se t.ex Megashark vs Mechashark.
Det är min definition av en ölfilm: En film som är så dålig att man skulle behöva öppna en öl och skratta åt det absurda i den.

Det är den stora skillnaden mellan ölfilm och bara "dålig film". Medan öl (och en möjlig nerdummad tankeförmåga) kan rädda en ölfilm så finns det filmer som inte ens tillräckligt med alkohol för att sänka en tjur kan rädda.

Jag tänker avsluta detta inlägg med att räkna upp några ölfilmer:
  • Achnuld Schwarzenegger-filmer. Vilken som helst.
  • Troma-filmer (t.ex Class of Nuke 'em High)
  • Anaconda
  • Knights
  • Kiss meets Phantom of the Park
  • Megashark vs Mechashark
  • Ragin' Cajun Redneck Gators
  • Machete
  • Grindhouse-filmerna (= Planet Terror och Death Proof)
  • Quentin Tarantino-filmer i överlag
  • Jesus Christ Vampire Hunter
  • Manborg
  • Beerfest (Jag tror det var i och med denna film vi började kasta runt uttrycket ölfilm)

fredag 19 december 2014

Knights (1993)



Åh, ljuva 90-tal.... De gör inte cheese som denna längre!
När jag var en tonåring gick det en film på TV som kom att förändra mitt liv som filmtittare. Den gick sent på TV en natt och jag läste bara att det skulle vara en science fiction-film. Jag var på humör för något nytt. Som min mamma brukade säga "Man ska alltid prova nya saker".
Filmen jag såg var dålig, men samtidigt bra. Den var billig men det var inget fel med det. Intrigen var otroligt enkel och inget fel med det.
Det jag lärde mig ur denna film är att det finns flera saker i en film som man kan njuta av. Om en aspekt av en film inte fungerar så kanske en annan aspekt fungerar.
Filmen jag pratar om är Knights. Det är en science fiction-film från 1993 som regisserades av Albert Puyn.

Handling
Så vad handlar Knights om?
I en avlägsen framtid så har någon katastrof hänt som har förvandlat världen till en ödemark. Det sägs aldrig rakt ut vad det var, men flera gånger ges det vinkar att det var människorna som gjorde det.
Människorna lever i små bondesamhällen. Men de plågas konstant av cyborger (För de som inte vet: en människa med robotdelar) och deras människotjänare som ödelägger byar och tillfångatar människor. Varför?
På grund av en ytterst ovetenskaplig orsak. Som inte alls är vettig på något plan. Här sträcks verkligen ens "suspension of disbelief": Cyborger behöver människors blod för att kunna fungera. Cyborgerna har två sprutor på ändan av sina händer som de sticker in i människornas halsar för att suga ur deras blod. Antagonisterna i denna film är med andra ord: Vampyr-Robotar. (Plothole nr 1: Varför blod?)
Nog om det!

Vår huvudkaraktär heter Nea och spelas av världsmästaren i kickboxing Kathy Long. När hon är en liten flicka så blir en konvoj där hennes föräldrar och hon själv reser anfallna av cyborger. Hon tar sin lillebror och springer i väg. En massa år senare så har hon gett barnet till en bondfamilj och själv vandrat runt i världen ensam. (Plothole nr 2: Varför går HON, en ensam liten flicka, runt i världen ensam medan hennes lillebror blir omhändertagen? Det förklaras aldrig).
Hon bosätter sig hos en annan grupp bönder som också blir anfallna av en cyborg och hans lilla armé. Hon blir nästan dödad. Men som en räddande ängel kommer en mystisk man in till hennes läger. Det är en cyborg av en äldre modell som bara håller i ett år. Han heter Gabriel och spelas av Kris Kristofferson. Han räddar henne och dödar cyborgen som går genom hennes läger. Han är på väg att stoppa en av "huvudcyborgerna". Denne heter Job och spelas av Lance Henriksen. Han håller på att leda en armé mot staden Taos. Där bor det 50 000 människor och Job tänker tillfångata och rekrytera människor från den staden till att en del av hans armé som han tänker använda till att ta över världen.
Nea berättar åt Gabriel att hon känner till en genväg. Hon visar den åt honom om han lär henne hur man tränar Cyborger. De har en månad på sig att lära henne det. Vad som följer är ett träningsmontage och hon blir jättebra på en månad. (Plothole nr 3: Om Gabriel kan träna en människa i hur man dödar en cyborg på en månad, varför tar han inte några månader på sig att bygga upp en gigantisk cyborg-dödar armé?)


Nea och Gabriel skiljs åt efter ett litet gräl. (hint: Nea vägrar acceptera att Gabriel har accepterat att han är en maskin som kommer att upphöra att fungera om ett år). Efter detta gräl så blir Gabriel överrumplad av cyborger som lyckas slutligen spränga hans nedre kropp. De samlar ihop delarna av Gabriel och tar honom till cyborgernas läger.
För att göra en lång historia kort i vad som händer här efter: Nea åker till lägret och räddar Gabriel. De båda slåss mot cyborger och vinner. Job dödas. Men i denna stund får Gabriel reda på att den som byggde cyborgerna har byggt en hel armé som inte kan stoppas. De har Neas bror i Cyborg City. Nea och Gabriel rider mot solnedgången mot Cyborg City för att stoppa cyborgerna och deras "mästerbyggare".
SLUT!

Om Filmen
Filmen var tänkt att vara del ett av en trilogi. De tre kommande filmerna skulle heta Knights: Cyborg City och Knights: Genesis. Men denna film fick så hemska recensioner att det inte kom några uppföljare.
Samtidigt var denna film också tänkt att vara en uppföljare till en annan Puyn-film, Cyborg. Men studion ville att berättelsen skulle vara självständig så då skrevs manuset om.
Filmen känns oerhört 90-tal om man tänker på frisyrerna och soundtracket. Det är mycket kickboxing i denhär filmen. Varför tror ni man tog in Kathy Long till huvudrollen?
Den har inte släppts på DVD i USA, så man måste gå via en mexikansk sida för att hitta den.

Mitt slutbetyg
Som ni märker av handlingen så är filmen störtlöjlig. Den har åtminstone tre gigantiska plot holes som inte förklaras och dessutom förklaras det inte varför den heter Knights. Ursprungstiteln var Kingdom of Metal: Cyborg Killer. Ärligt talat skulle jag ha älskat den titeln, för Kingdom of Metal: Cyborg Killer är bara roligt att säga. Det låter som ett 90-tals heavy metal-album. Det rullar bra av tungan. Försök säg det högt! Säg sedan "knights" och se vilket som känns bättre att säga.

Det som håller upp filmen är kostymerna, miljöerna (Utah-öknen är vacker), kamera-arbetet och skådespelarna. Lance Henriksen och Kris Kristofferson gör väldigt bra ifrån sig, med tanke på vad de har fått att jobba med.
Musiken är också otroligt vacker trots att det är väldigt 90-tals science fiction. Det känns väldigt sorglöst att lyssna på musiken. Jag önskar att det hade blivit utgiven. Då skulle jag ha använt det till mina rollspel.
Filmen är sprängfylld med "cheesig 90-tals action" och dåliga dialoger. Saken är dock den att jag tror att Albert Puyn ville göra en cheesig film. I så fall kan jag inte säga att filmen är dålig, för han lyckades med det han ville.
Det som drar ner betyget för filmen är handlingen. Men jag tror att man måste också ha rätt inställning då man ser denna film. Såna här filmer fångar inte en nödvändigtvis på första försöket. Ibland krävs det att man sänker sina förväntningar.
Förväntar man sig en jättebra science fiction film som lämnar en med filosofiska tankar om hur universum är uppbyggd så är inte denna film för dig. Om man däremot vill se en "dålig" action-film som har mycket kickboxing så är denna film för dig! Jag skulle stämpla denna film som en ölfilm helt enkelt.

Jag ger Knigths 7 av 10 i betyg! Får du tillfälle att se den, så se den! Det kan inte skada. Om du kan förbise hålen i handlingen och bara njuta av färden så kan denna film underhålla dig.

tisdag 16 december 2014

Dead of Night - Mera monster!

Jag har ägt Dead of Night i snart två år nu. Under den tiden har jag planerat en del monster som man kunde använda men som jag inte har använt av en del orsaker. De flesta monster har jag stulit helt oskamligt från filmvärlden och justerat och inget fel med det. Boken har redan kapitel på olika klassiska monster och jag ville lägga till lite monster

Här finns en recension av spelet, men jag går inte desto mera in på hur man skapar en karaktär och hur man spelar. Så jag tänker dra en kort summering här av hur man gör det. Sen tänker jag berätta lite om vilka monster jag har planerat (för jag är en generös kille)

Ditt karaktärspapper ser ut som följande:

Namn:

Attribut

Identify / Obscure
Persuade / Dissuade
Escape / Pursue
Assault / Protect
Survival Points:
Bad Habits:
Notes:
Hur man skapar en karaktär

Som ni ser så ligger attributen rygg-mot-rygg, så att säga. Detta är för att attributen är varandras motsatser. 
Attributen är väldigt breda och kan på så vis användas till mycket. Men deras funktion är som följer:

Identify: Att identifiera. Att hitta ledtrådar om något, att snoka runt, att lyssna till vad din intuition tror om saken.
Obscure: Att dölja. Detta kan innebära att kunna ljuga, att kunna gömma sig.

Persuade: Att få omgivningen att fungera positivt till din närvaro. Detta kan betyda att du kan övertala någon. Men det kan också betyda att du kan få en låst dörr att öppna eller en rostig bil att starta.
Dissuade: Att få omgivningen att reagera negativt till din närvaro. Detta kan innebära att du försöker förstöra något (t.ex söndra ett lås så att inte monstret kommer in) eller att hota någon till att avslöja en hemlighet.

Escape: Att kunna fly. Är det i en bil, cykel, flygplan eller vad som helst. Rätt och slätt. 
Pursue: Att kunna jaga någon. Rätt och slätt.

Assault: Att göra skada till "monstret".
Protect: Att skydda dig mot "monstret". 

Varje spelare får 10 poäng att dela ut mellan olika attribut på samma linje (I samma kategori om det passar bättre).
Så på Persuade / Dissuade så kan det se ut som så:
4 Persuade / Dissuade 6
Siffran måste kunna adderas ihop till 10 på en vågrät rad. Betyder detta då att du inte kan göra din karaktär speciell? Nix! Du kan tillägga specialiseringar till ditt karaktärspapper.

Låt oss säga att du spelar en bilmekaniker. Ditt expertområde är bilar. Då gör du följande för att skapa en specialisering:
1. Ta bort två poäng från attributgruppen du vill lägga till specialiseringen. (du får helt välja vilken)
2. Skriv in "bilar" under attributen.
3. Välj den attributen som har högts poäng och klistra sen in två poäng till det.
Så då blir resultatet och se ut så här:
4 Persuade/ Dissuade 4
8 Bilar
Voilá! Du har en karaktär nu som är expert på bilar! Nackdelen är att han är lite sämre på allt annat....

Spelarna får två D10-tärningar att rulla. Man adderar sin attribut till resultatet.
Så det blir som så: 
2 D10+Attribut = resultat

Om ni vill t.ex få en bil att starta och rullar två D10r och resultatet visar sammanlagt 16, så tar ni 16+8 (om ni är bilmekanikern) och ni har ett resultat! Så enkelt är det!

Det finns ännu att berätta om Survival Points, men det skriver jag ganska utförligt om i mitt tidigare blogginlägg, så kolla där istället. 

Monster
Nåväl, nu har jag pratat om systemet nu tänker jag prata om monster!
Jag har skrivit ett antal monster som sagt, och jag tänker vara så frikostig av mig och dela med hur deras karaktärspapper ser ut! På det sättet kan ni läsare kanske använda dem till framtida kapitel. 
Jag tänker inte säga hur många survival points monstren har alla gånger och jag ersätter "Bad habits" mot "weakness". Enjoy!


Sharknado
En tornado som har sugit upp ett antal hajar!

5 Identify / Obscure 5

3 Persuade / Dissuade 5
Tornado power 7

3 Escape / Pursue 5
Tornado suction 7

2 Assault / Protect 6
Shark Power! 8

Survival Points: 5
Weakness: You can blow it up. (om du har sett filmen så)



Killer Bunny
En söt liten vit kanin som kan hoppa i allas face och bita av dem huvudet! Sett i Monty Pythons Holy Grail.

4 Identify / Obscure 4
En kanin 6

4 Persuade / Dissuade 4
8 En SÖT kanin ^^

4 Escape / Pursue 6

2 Assault / Protect 6
8 Prance of Death




Slenderman

2 Identify / Obscure 6
10 Always Watching

5 Persuade / Dissuade 3
7 Hypnosis

4 Escape / Pursue 4
8 into thin air!

3 Assault / Protect 5
7 Destroys your mind


Count Orlok
Vampyren i den klassiska svartvita filmen Nosferatu
3 Identify / Obscure 5
7 Human form

5 Persuade / Dissuade 3
7 Paralyserande skräck

3 Escape / Pursue 5
7 Vampyric smell

7 Assault / Protect 3

Weakness: The Sun

Hur jag väljer vad jag ska recensera?

När jag funderar på att recensera en film, spel eller vad som helst så finns det två gyllene regler som jag försöker följa. Ibland har jag brutit mot dem men jag försöker ändå följa reglerna så gott det går:

1. Jag måste ha sett det. (Ganska självklart)
2. Jag ska ha åtminstone en positiv detalj att säga något om det.

Därför kommer jag aldrig att recensera filmen V for Vendetta t.ex för jag har inget positivt att säga om den. Jag hade planer på att recensera den och skriva om hur mycket jag ogillade den, men kom slutligen på att jag inte orkar skriva en sådan recension. Det är inte roligt för mig och jag tror inte någon skulle vilja läsa en sån recension heller.
Twilight har jag sett för lite av för att egentligen kunna uttala mig om, annat än att jag såg ettan på färjan en gång. När jag recenserar en film så har jag sett den åtminstone tre-fyra gånger. Orsaken finns att läsa här.

Detta är för att jag har läst recensioner och sett recensioner på youtube som bara är 10-40 minuter av en typ som gnäller om hur dåligt något är. Det är inte roligt att läsa (speciellt inte om det är gjort med humor) och man blir själv bara bitter av att läsa sånt.
Jag får bara bilden av att typen missar en eller flera detaljer som är bra med någon film ("Come on, SÅ dålig kan den väl inte vara?"). Jag är en "nitpicker", jo, men jag kan också se bra detaljer i en film som per definition är dålig. T.ex Last Action Hero. Visst, det finns saker att avsky i den. Det är en Achnuld-film och intrigen är inte vettig på något plan alls. Men trots de så kan jag inte låta bli att älska metahumorn och ser filmen snarare som ett kärleksbrev till 80 och 90-tals actionfilmer. Trots att filmen i överlag är ganska "meh" så finns det ändå mycket som är bra med den.
Det har jag upplevt t.o.m när jag har sett jättedåliga filmer att det ändå finns något som är positivt med dem, om det bara är musiken eller effekterna. Det går inte att bara stirra sig blind på en detalj som stör mig och glömma bort att se helheten.

Men tyvärr så finns det också filmer som på riktigt inte borde få finnas, men varför tråka ut er med dem? Vem av er vill läsa ett inlägg som bara kan kokas ner till ett
"Denhär filmen/spelet söööööööööög........!!!!!! Och ni suger för att ni gillar det!!!!" ?
Jag har dock skrivit inlägg som nog har gått ner till det (mitt inlägg om det humoristiska geniet och allvetande surpuppan Magnus Betnér är det bästa exemplet jag kommer på).
Jag försöker ändå i princip hålla mig till de två ovanstående reglerna. Men ibland är det okej att bryta reglerna lite, gott folk. 

torsdag 11 december 2014

Frågor och svar!

Här om dagen fick läsare ställa frågor till mig. Och dessa frågor tänker jag nu svara på

Fråga: "Vem är du? Jag känner dig inte alls, så berätta gärna lite om dig själv för oss nya läsare! Gillar för övrigt din blogg som verkligen sticker ut ur mängden :) "
Svar: Tack för kommentaren! :)
Jag har medvetet valt att inte berätta så mycket om mig själv, för att jag inte är en så intressant snubbe helt enkelt. Jag är ingen modell, pappa till femton barn eller rockstjärna från Mars. 
Jag heter Johan, är en pampes som studerar religionsvetenskap vid Åbo Akademi. Fattig som bara den, men rik på livsglädje i skrivande stund.
Jag är en kreativ människa. Jag skriver en del (har en del halvfärdiga berättelser här och där) och skulle gärna måla ännu om jag hade tid och ett utrymme.
Jag är en stor filmälskare och filmsamlare. Jag skulle gärna recensera flera nya filmer (som jag gjorde med Interstellar) om jag hade råd att gå på bio oftare. Mitt drömjobb skulle antagligen vara att jobba som filmkritiker för en tidning. Annars så gillar jag också väldigt många klassiska filmer. Både "Klassiska" som i "filmer jag växte upp med" och klassiska som gamla Hitchcock-filmer, filmer som "är viktiga för filmkonsten" för någon orsak och svartvita Sci-Fi / skräck filmer.
Jag läser också mycket. Jag försöker dock läsa brett. När jag var liten och läste så sa min mamma gång på gång att jag ska prova nya författare, så jag inte fastnar med samma gamla författare utan att upptäcka nya. Det fungerade. Just nu håller jag på med Charles Dickens klassiker A Christmas Carol
Jag är också en nörd av stora proportioner. Jag har Larpat flera gånger, jag har spelat en del bordsrollspel (främst Spirit of the Century, Dead of Night och modifikationer på det och lite Dungeons and Dragons). Jag har också agerat spelledare några gånger.
Min blogg är som den är helt enkelt för att jag har mycket att säga om populärkultur (för jag vill inte använda termen "nördkultur"). Jag vill prata om sånt som intresserar mig, precis som när en del bloggare pratar om smink eller mode, visar recept de har provat, visar fotografier de har tagit eller berättar om sina barn. Jag försökte en gång skriva en vardagsblogg, men det gav mig ingen glädje. Så jag gick över till dethär istället!

Fråga: Vilket är det nördigaste du äger?
Svar: Det är en svår fråga... Före jag ska kunna svara på den frågan så måste jag ha en skala på nördighet som kan mätas. Är gamla spel nördiga? Hur gammalt är då ett spel för att det ska räknas som nördigt?
Nåja, okej, låt oss istället svara på frågan...

Jag har kvar min gamla playstation 1 (och den fungerar ännu). Jag har dammat av den och spelat igenom bland annat Final Fantasy 7, Spyro, Crash Bandicoot: Warped, Tenchu: Stealth Assassins några gånger. Jag har inte spelat Metal Gear Solid på den, det har jag till datorn. Jag har förhandlat om att köpa en gammal Supernintendo med några spel, men jag saknar fyrk för det. Så det får bli något jag gör i framtiden. Någon dag....
Jag har annars kvar en massa gamla cd-rom med spel från då jag var yngre. Jag har också kvar några speltidningar från 1996 och demoskivorna som följde med. 
Ett annat föremål är en pins som jag ofta har på mig som det står "Part-time Superhero" på. Jag har två andra pinser också, "42" och "Evil League of Evil", men "Part-time Superhero" är nog min favorit. Det är min gimmick. Ni vet som när Slash alltid har en topp hatt eller hur Indiana Jones alltid har en hatt och piska. Jag bär en pins som det står "Part-Time Superhero" på.
För när jag inte bloggar och annars existerar så drar jag på mig en kostym och springer omkring på gatorna i Åbo och slår ner skurkar. Mitt superhjältenamn är "La Cabra Loco!!". Det ska uttalas på det sättet, till tonerna av detta

söndag 7 december 2014

Frågestund!

Nu tänker jag prova på något helt annat: En frågestund!
Ni läsare får ställa frågor till mig som jag svarar på i nästa inlägg. Frågorna kan ställas i kommentarsfältet eller så kontaktar ni mig via fb. Jag KANSKE svarar på alla frågor, vi får se.
Jag tror det var det, kort och koncist.

torsdag 27 november 2014

De 10 värsta julsångerna

Snart är det jul. Det betyder att radion snart kommer att börja spela julsånger. Både gamla och nya. Jag vet inte hur det är med er, men jag känner till ett antal julsånger som man helst undviker. Antingen är texten dålig, eller så är melodin irriterande.
Så nu tänker jag lista några julsånger som jag tänker försöka undvika.


1. Last Christmas - WHAM!
Denna låt är en typisk 80-tals cheesig kärlekssång. Den handlar om en person som fick sitt hjärta krossat på juldagen förra året. Så i år tänker personen ge sitt hjärta till "någon speciell". Vadå, gjorde personen inte det förra julen?
Samtidigt så har inte låten något med julen att göra! Man skulle kunna byta ut titeln mot "Last Eastern" eller "Last Midsummer" eller "Last Birthday". Denna låt är ett typiskt exempel på en "cash-grab". En artist bandar en dålig låt, slänger på "Christmas" och så har vi en julsång som aldrig försvinner!

2. Baby its dold outside
Denhär sången skrevs av Frank Lassier 1944. Den har en helt trevlig melodi, men fy sjutton vilken pervers text!
Låten är en duett som handlar om ett par som är på en dejt hemma hos en snubbe. Kvinnan säger att hon måste gå hem, det är sent, det har varit trevligt, men mannen insisterar på att hon stannar eftersom "det är kallt ute". Detta kan inte verka så dåligt kanske, om det inte var för att hela sången fortsätter på samma sätt och blir mer och mer obekväm. Läs dehär raderna från texten:
"The neighbours might think
(Baby its bad out there)
Whats in this drink? 
(No cabs to be had out there)"

.....Roofies....?

I simply must go
(but baby its cold outside)
The answer is no
(But baby, its cold outside)
....
My sister will be suspicious
(Ooh, your lips are delicious)
But maybe just a cigarette more
(Never such a blizzard before)
....
Män, nej betyder NEJ!



3. Juligen - Just D
Hemska tid, var ska jag börja..... Jag förstår att en person hatar julen, men han behöver inte ha oss andra att lida för det! Melodin är hemsk, rappen är hemsk och låttexten är ett enda långt gnäll om varför julen suger. Man önskar att musikern skulle dra ett fräsigt gitarrsolo så skulle kanske något med låten vara intressant, men nä. Det gör den icke. Kanske det är bara bra, vem vet hur Just D skulle hantera ett gitarrsolo....
Blä.


4. I saw mommy kissing santa claus
Idén är det inget fel på. Ett litet barn smyger upp en natt och ser att hens mamma kysser jultomten. Från vårt perspektiv är det oskylidgt, jultomten finns ju inte. Alltså kysser mamman antagligen barnets pappa. Men från barnets perspektiv så fick hen just bekräftat att mamma vänsterprasslar med julgubben. Vem kan klandra henne, han jobbar bara en dag om året och måste vara stenrik om han har råd att ge bort alla julklappar. Dessutom är han gammal, så om hon gifter sig med honom så lär hon få ett stort arv.
"I wish  daddy would have seen mommy kissing santa claus"... Det skulle ha varit en rolig twist, att pappan kommer upp från sängen i kalsonger med ett basebollträ för att jaga ut den skäggiga gubben som prasslar med hans fru.


5. Snart så kommer tomten till oss - Jerry Williams
AAAAAAAAAH!!!! DANSBAND!!!
AAAAAAAH!!!! SVENSK VERSION AV EN ENGELSK SÅNG!!!!! AAAH!!!
DÖDA DET!!! DÖDA DET!!!!


6. Do they know its christmas?
Idén med samla ihop en massa kändisar för att göra en låt för välgörenhet är inte dålig. Det finns trots allt en massa människor som svälter och lider. Men betyder det att man måste älska dåliga låtar för det?
Texten här är ganska konstig, för den målar upp Mordor perfekt, men de försöker måla upp Afrika.
Här sjungs det "There is a world outside your window/ Where the only water that is flowing / is the bitter sting of tears". Senare sjunger de "Where nothing grows / no rain or river flows".
De sjunger om Afrika i låten....  För all del, men där flyter Nilen, bara den längsta floden i världen. Låten fortsätter att måla upp hela Afrika som ett hemskt tomt ödelandskap där endast död härjar. Där de enda julklockorna som klämtar är "The chimes of doom"! Jag skulle vilja säga det mera dramatiskt, "The chimes of DOOOOOOM!!!"
Och vadå "nothing grows", hur är det med regnskogen? Där växer det så det knakar!
Så vet afrikanerna om att det är jul ? Jo, de har internet och tidningar där också, dessutom är en väldigt stor procent kristna eller muslimer, så de är åtminstone medvetna om att någon sida firar den högtiden.
Denna låt är så sönderspelad att man kan bli tokig. Det är först i samband med denna textramsa som jag fattar att de sjunger "Feeeeed thee woooorld", för jag har alltid trott att det är bara något random "iiiiiiiioooöööööh!!!"
Som jag sa tidigare, det är ingen dålig idé med att få kändisar att banda in en sång för välgörenhet. Men få åtminstone en del fakta på rad. På det sättet är det lättare att ta dem på allvar.


7.  Britney Spears - My only wish
....Det är Britney Spears som har släppt en julsång, behöver jag säga mer? Denhär låten är väldigt stereotypisk, som om någon hade tänkt "Okej, vi gör en julsång.... Hon måste sjunga om snön, jultomten och misteln och ja.... Sätt in lite bjällror i ljudspåret så är det en julsång. Men eftersom det är Britney så måste hon sjunga om att julgubben ska lägga en karl under sin julgran. KLART!" Och vad sjutton är det med hennes vibrato? "Saantaa-a-a-a-a-a-aaa..... I haaa-a-aa-ve beeen so-o goo-ood this y-eea-a-a-arr..."


8. Christmas don't be late - Alvin and the Chipmunks
De var säkert gulliga för länge sen och antagligen ännu då dendär filmen (eller filmer är det väl nu?) kom ut. Men nu så skär det bara i öronen när man hör denna simplistiska sörja av enkla melodier och ännu en "run-of-the-mill" text. Glee hade visst denhär låten i serien. Förståeligt.
Det är roligare att höra en version där Chipmunks har blivit nedstämda så man får en bild ungefär hur de låter i verkligheten. Det låter kusligt. Det finns här!



9. Twelve days of Christmas-versionerna
Denhär julsången hatar jag inte direkt. Den har en trallvänlig melodi. Som upprepas väldigt många gånger. Som fastnar. Och tro mig, då den fastnar så sitter den läääänge! Den måste ha stört folk då den först skrevs. Men nu sitter den kvar till den graden att ingen bryr sig.
Tack vare Internet så finns det olika versioner av denna för andra omständigheter plus 12 days betyder komedi. Det finns en heavy Metal 12 days of christmas, Redneck 12 days of christmas osv.


10. All I want for Christmas is you - Mariah Carey
Det jag tycker är synd med Mariah Carey är att hon har en väldigt bra sångröst, hon kan ta i väldigt ordentligt då hon väl kommer igång. Så varför släpper hon bara billig tuggummi-pop? Det är slöseri med en sån bra röst! Kan hon inte banda in en julsång som har lite mer värdighet än ännu en sång som spelas i varubutikerna?

Om ni ursäktar så ska jag räkna mina pengar som jag har tjänat in på fattiga arbetare! Jul.... BAH! Humbug!

onsdag 26 november 2014

The Last Drop - min tredje film!

Ja, nu var det dags igen: Jag har medverkat i en till film som jag och mina vänner har gjort. Idén var enkel: Två snubbar slåss om den sista skvätten kaffe enligt Street Fighter II-stilen. Åtminstone tror de att det är just så episkt det ser ut....
Och medan de två snubbarna slåss så kommer en tredje part och tar den sista slurken och på så sätt vinner.

Vi filmade detta i Novia i Åbo. Allting var mot ett bord där vi ställde en kaffekokare. Det som var bra med det utrymmet var att det fanns gott om svängrum. Vi hade tidigare funderat på andra kafferum, men alla hade det problemet att vi inte skulle ha fått plats att filma en stridsscen där. Vi skulle knappt ha fått plats med en kamera och skådisar.
Jag är för en gångs skull framför kameran. Jag är dendär killen i slips.

Allting filmades på två timmar. Sedan editerades det i två-tre dagar och sen var det ute på youtube.

Så här har vi resultatet. Jag tycker att det är kanske den bästa filmen vi har gjort hittills. Jag och mina kumpaner har gjort tre korta filmer. (fyra om man räknar med Ninjamania) Dessa är Dagon, Lost at the Student Village och nu The Last Drop.

Så, utan att svamla vidare: Här ger jag er The Last Drop!


tisdag 25 november 2014

Wresslin'

Jag har på senare tid börjat kolla mer och mer på amerikansk pro-wrestling. Jag har för mig att det började för några år sen då jag och några vänner besökte Helsingfors för att se en Fight club Finland match, DOMination III. Det som jag gillade med matchen var att allting var större än livet, alla karaktärerna var större än livet.

"Häijy" Heimo Ukonselkä
Men du vet väl om att det är fejk? Det är inte så att de slår varandra på riktigt, matcherna är riggade, det är bara den som är populär som vinner, kolla istället MMA där folk spöar varandra på riktigt.
Till de som klagar på det har jag följande att säga: Du är helt förbannat sjuk i huvudet! Du menar alltså att en sak är sämre för att det är falsk? Du nöjer dig inte med att se falska slagsmål, du vill se människor som på riktigt slår varandra? Vill du samtidigt inte se Terminator för att du vet att Arnold inte dödar personer på riktigt? Ser du då hellre en snuff-film, din sjuke pajas? Stäng i så fall denhär browsern och gå till de mörka delarna av internet. Där hittar du säkert något som kan tillfredsställa dina perversa behov.

Pro-Wrestling skiljer sig väldigt mycket från andra sporter i det att alla vet att det är fejk och det är okej. Vad gör du om du har en sportgren som du vet att är fejk, du vet att dina fans vet att den är fejk? Slutar du med allt som är fejk och riskerar då att göra sporten så det blir bara matcher som består av vanliga människor som slåss mot varandra? Eller går du åt det motsatta hållet och kör allting till konstiga nivåer? Naturligtvis gör du det senare! Det är ju den delen som är intressant!
Dessutom måste jag tillägga att inte är pro-wrestling fejk ändå. Personer skadar sig på riktigt flera gånger inom sporten. Hulk Hogan t.ex kan inte böja sina knän för att han har skadat dem så många gånger att det inte längre går.

Karaktärer
Valentin
Resultatet av att man injicerar mer galenskap i sporten blir att brottarna spelar karaktärer som är större än livet och matcher/berättelser som är större än livet. En wrestler som jag kommer ihåg speciellt från Fight Club Finland är "Häijy" Heimo Ukonselkä. Föreställer er en stereotypisk skogsfinne som bor i det kalla norr. Hans nöjen i livet är att dricka öl och slåss. Och den karaktärern för man in till en wrestling match. Resultatet blir underbart!
En till karaktär som jag kommer ihåg nu på rak arm är Valentin. Han är en stereotypisk finlandssvensk. Han skryter om sina miljoner, blandar in svenska uttryck här och där och teabaggar sina motståndare i ringen. Hade YLE intervjuat honom in character så hade Fight Club Finland säkert fått en del ilskna mail från finlandssvenskar. Jag vet inte, jag tyckte det var roligt.
Kan ni gissa vilken av de två ovanstående karaktärerna som publiken älskar och vem de hatar?
Visst finns det också kvinnor i wrestling. Nu har jag sagt det, så ingen behöver tro att det endast är männens grej. I den senaste matchen jag var och såg, Syyskuun Selkäsauna, så brottades två kvinnor. Aurora Flame och Julia Kyy. På deras hemsida finns flera kvinnor uppräknade, samt en transperson.
Vad som också är roligt är att det skulle vara intressant att träffa personerna IRL för att se hur de är då. Heimo kan vara en galen vildman i ringen, men utanför ringen är han kanske den snällaste farbrorn du någonsin har träffat.

Bara för att understryka hur over-the-top karaktärerna kan vara så ber jag er begrunda denna video: Wrestlemania 6. Promo-videorna från Ultimate Warrior och Hulk Hogan.

Berättelserna
Wrestling-berättelser tycker jag har väldigt grundläggande element. Det finns alltid good guys och bad guys (också känt som "Heel" och "Face"). En berättelse från Fight Club Finland som jag tyckte var väldigt basic hade att göra med det att Fight Club Finland har öppnat en wrestling skola. Grundaren av Fight Club Finland Starbuck (som också är en brottare) stod i ringen omgiven av sina gamla elever och höll ett långt tal om varför han startade skolan. Det hade att göra med att han hade lovat sin gamla mamma att ge till andra människor också istället för att bara få. Han läste inte bibeln själv, men han känner till stället från Predikaren, "allt har sin tid"..."en tid för strid och en tid för seger". Han fortsätter med att berätta om hur mycket wrestling betyder för honom.
Ända tills han avbryts av att introduktionsmusiken till Stark Adder börjar spela. Stark själv klättrar in i ringen, river åt sig mikrofonen och börjar håna Starbuck, säger att han inte är en så stor wrestler, att Stark Adder är bättre eftersom han lyckades vinna över Starbuck i en match. Det hjälper inte heller att han har på sig en t-skjorta med texten "I pinned Starbuck". När Starbuck börjar försvara sig mot påståenden och vänder ryggen till så visar det sig att Stark Adder har gömt en skiftnyckel under sin skjorta. Han tar fram den och sopar till Starbuck över ryggen. Det kunde ha blivit värre om inte Starbucks elever skulle ha hjälpt till. Resultatet av detta? EN MATCH som ägde rum senare! Man hade i hela den scenen etablerat vem som är face och vem som är heel.
Ultimate Warrior / Hulk Hogan

Ibland kan man köra olika konstiga kombinationer med just detta Face vs Heel. År 1990 så hände en match som var ganska ovanlig, men fortfarande en väldigt spänd match, Wrestlemania VI. Den bestod av då av att de två populäraste brottarna i WWE, Ultimate Warrior och Hulk Hogan, skulle slåss mot varandra. Denna match hade talats om i en längre tid eftersom båda karaktärerna var väldigt populära. Tänk på det som den kommande Batman vs Superman-filmen, det är en match som nördpojkar har väntat på i över 50 år. I det fallet var det inte "Face vs Heel", utan det var två "faces" som slogs mot varandra.
Matchen slutade med att Ultimate Warrior vann och Hogan, som var den tidigare kämpen och innehavare av bältet (priset), gav bältet till Ultimate Warrior. De kramades efter en bra match. Och så var det slut.

Pro-Wrestling är en rolig sport att titta på. Jag har hört det beskrivas som akrobatik med inslag av teater. De slår inte varandra på riktigt nej, men det måste se ut exakt som de gör det. Samtidigt måste matcherna spelas korrekt så det ser äkta ut. Det finns olika trick som brottarna använder sig av.

Om ni är intresserad av att se en brottningsmatch live någon gång så rekommenderar jag att ni kollar upp Fight Club Finlands hemsida. De ordnar matcher med jämna mellanrum.
Jag kan dessvärre inte visa några riktiga wrestling videor, men jag kan visa en grej som jag och en kompis gjorde. Vi upptäckte en gång att många strider i anime-serier är i samma stil som wrestling matcher. Så vi gjorde en video där vi kommenterar en anime-strid som om det skulle vara en wrestling match.
Please enjoy NINJAMANIA!!!!

måndag 24 november 2014

Spaceballs



Låt oss tala en stund om parodier.
Jag har sett en hel del parodier i mitt liv och kommit fram till följande sak: Parodier fungerar bäst om de lyckas vara parodier samtidigt som de berättar en sammanhängande berättelse som man vill följa. Många filmer misslyckas med att följa detta format, som t.ex Scary Movie-filmerna. Vad är det som misslyckas med dem? För att precis allt i de filmerna är en parodi på något, ned till berättelsen och karaktärerna. Den första Scary Movie-filmen är en gigantisk parodi på Scream. Det betyder att berättelsen är väldigt likadan som Scream. Den tredje är en parodi på Signs och The Ring.
Få mig inte att starta med Date Movie och domdär andra "movie"-filmerna, som bara paroderar det som var populärt just den sommaren (och sommaren före det) på ett löpande band.

Den amerikanska komikern Mel Brooks har gjort många klassiska filmer som paroderar något. Och de lyckas eftersom det inte bara är parodi utan det berättar också en enhetlig story. Det är inte "Nu driver vi med DETHÄR, sen driver vi med DETHÄR." tills allt är en soppa, som ett dåligt Family Guy-avsnitt.
Jag såg Young Frankenstein när jag var liten och den driver uppenbart med Frankenstein-filmserien. Men till skillnad från t.ex Date Movie så måste du inte ha sett en svartvit Frankenstein-film för att uppskatta skämten i denna. Det räcker med att du är vagt bekant med vad som händer och att du ser filmen.
Hans bästa film som jag kommer och tänka på är rymdäventyret Spaceballs från 1987.

Handling
Någongång i en galax långt bort.....
Det onda galaktiska imperiet från planeten Spaceball har förbrukat all sin luft. Så de har planer på att kidnappa prinsessan Vespa från planeten Druidia. De tänker utpressa Druidias kung på koden till deras luftsköld, så kan rymdbollarna stjäla all luft från Druidia.
Vespa själv har blivit tvingad att gifta sig med prins Valium. Men hon vet bättre, så hon och hennes robot-brudtärna lämnar Valium vid altaret och flyr iväg i sin rymdbil. Medan de är på rymmen så dyker rymdbollarna upp för att dra in hennes skepp i sitt med en "tractor beam".

Samtidigt i en annan del av rymden så flyger rymdhjälten Lone Starr och hans bäste vän munden (halv människa, halv hund, "sin egna bästa vän") Barf omkring i sin rymd-winnebago-buss. De är på flykt från gangstern Pizza the Hutt, vilken de är skyldiga en miljon rymddollar. De får ett samtal från kungen som vill att de räddar Vespa.

Om filmen
När filmen släpptes 1987 så fick den blandade kritik. En del kritiker gillade konceptet men tyckte att det hade gått för länge sen den sista Star Wars-filmen hade blivit släppt för att en parodi skulle vara välkommet. Själv skulle jag säga att den inte bara driver med Star Wars, utan också Star Trek, Indiana Jones och andra filmer.
Jag tänker räkna upp några troper som paroderas, men kan omöjligt räkna upp alla.
Lone Starr t.ex är en typisk rymdhjälte, hela hans koncept och historia påminner både om Luke Skywalker och Han Solo. Men samtidigt skulle jag våga påstå att Lone Starr är en typisk rymdhjälte. Jag ser också drag av Flash Gordon och Indiana Jones.
Den visa allsmäktige Yoghurt (spelas av Mel Brooks själv) är en kort mästare och väktare av en mäktig kraft som kallas för "the schwartz". Han pratar med ett starkt överdriven yiddisk brytning, säkert för att Mel själv kommer från en judisk bakgrund. En tydlig parodi på Yoda.

Lord Helmet är en tydlig parodi på Darth Vader. Föreställ er Darth Vader som en kort irriterande typ som är Lone Starrs fars brors brorsons kusins f.d rumskompis. Hur besläktar det Lone Starr och honom? På absolut ingent sätt!
Det finns också en del andra parodier i filmen som inte är lika tydliga. En av Lord Helmets högra händer heter Colonel Sandurz. Det är kanske inte en lika uppenbar grej för oss som bor i Finland, men Colonel Sandurz är mannen bakom Kentucky Fried Chicken.
När Spaceball 1 (det stora onda skeppet) ska genomgå en metamorfos för att kunna suga upp all luft ur Druidia så säger Sandurz "Ready, Kafka?" vilket är en referens till Franz Kafkas korta berättelse "The Metamorphosis".
John Hurt, som spelade personen i den första Alien-filmen som fick en "chestbuster", dyker upp i denna film! Han får en ny chestbuster och flämtar "inte nu igen!".

Mel Brooks berättar i ljudkommentaren att hans idé till denna film kom från det faktumet att han inte ännu hade paroderat science fiction-filmer. Han hade paroderat västern-filmer i Blazing Saddles och skräck i Young Frankenstein.
Han berättade också att han fick rättigheterna att parodera Star Wars hur som helst, på ett vilkor: Att inga Spaceballs merchandise producerades från filmen. Vilket jag tycker är synd, för jag skulle gärna köpa en Spaceballs t-shirt.

Min slutdom
Se denna film. Det finns egentligen inte så mycket mera att säga om den. Det är inte världens bästa film, inte heller världens sämsta film. Vill du ha en mysig, smått löjlig, science fiction-film som driver med troper inom genren och samtidigt lyckas innehålla en berättelse, så är denna film definitivt något för dig!

Jag tänker avsluta denna recension med ett youtube-klipp från en av mina favoritscener från filmen: Ludicrous speed, GO!


lördag 22 november 2014

Jesus Christ Vampire Hunter


Har ni läst bibeln, mina vänner?
Då känner ni till ett kapitel i Uppenbarelseboken: "Herren återvände till San Fransisco, där lesbiska vampyrer plågat invånarna. Herren åkallade luchadoren El Santo för att hjälpa honom slåss mot ondskan. En del rumpor blev sparkade, men Herren segrade!"

Jesus Christ: Vampire Hunter är vad titeln antyder: En jättedålig b-film som handlar om Jesus som slåss mot vampyrer. Jag skulle kunna sluta recensionen här egentligen och bara be er begrunda titeln. Förrän jag börjar recensera den så måste jag göra klart för mig vilken synpunkt jag ska ha.
Vill man ha en "allvarig" film så blir man grymt besviken. Gänget som har gjort denhär filmen vet att de har en dålig film, de är medvetna om att idén är dålig, effekterna är billiga och de försöker inte göra en allvarlig film av det. Försöker man recensera denna film och tänker "Uj, vilken dålig film!" så stannar hela upplevelsen där.
Vill man däremot se en dåligt rolig film (en ölfilm, om ni föredrar den termen) och bara skratta åt det absurda i den, så kan man få en väldigt rolig upplevelse.

Handlingen
Jag berättade redan den. I våra moderna dagar har Jesus återvänt till San Fransisco, en stad som har blivit infekterad av lesbiska vampyrer. Det är upp till Jesus och hans två sidekicks, El Santo och en kvinna som heter Mary Magnum. Jesus använder sig av sina snickar-förmågor för att tillverka vapen som kan döda dessa vampyrer.
Samtidigt använder Jesus också sig av kickboxing för att förgöra sina fiender. Det inkluderar ett gäng ateister som vill döda Jesus för att de inte tror på honom.

Om filmen
"This movie is deploreable". Den är gjord på låg låg budget och det syns. Klippet ovan har inte denhär kvalitén för att det kommer från youtube. Filmen är på riktigt såhär grynig hela filmen igenom. Den irriterande technomusiken hörs genom filmen på de flesta stridsscenerna.
Och vår Frälsare har naturligtvis en rad one-liners.

Den filmades på veckosluten i sammanlagt två år, vilket jag tycker är imponerande. Tänk att ni jobbar på en sån här film i två år, trots att majoriteten antagligen vet om att idén är väldigt B. Man måste älska sin idé otroligt mycket. Jag kan se mig själv och några vänner göra ett liknande projekt om en massa år.

Slutbetyg
Jag vet inte vad annat jag kan säga om filmen. Den heter Jesus Christ Vampire Hunter. Titeln säger precis allting. En del av mig vill säga att den är dålig, helt enkelt och jag kan inte ha fel. Den är dålig på många ställen.
Men samtidigt är den också rolig på många ställen. Är du en person som inte har något emot att se roligt dåliga filmer, så rekommenderar jag denna film för dig.
Men om du "måste" ha en snygg film med en berättelse som är vettig så sorry, denna film är antagligen inte för dig. Såna här filmer tar tid att fatta tycke för.

torsdag 13 november 2014

Hornblower


Denna tv-serie är bland mina absoluta favoriter, utan tvekan! Den innehåller mycket spännande element och intressanta karaktärer som man kommer ihåg. Jag såg den för första gången då jag gick ännu i lågstadiet och jag blev fast där. Det är en serie som har åldrats bra och som fortfarande har en kär plats hos mig.

Handling
Den brittiska TV-serien Hornblower är baserad på C.S Foresters bokserie om den fiktive kadetten (och senare kommendörkapten) Horatio Hornblower, som spelas av Ioan Gruffudd. När vi möter honom är han en 17-årig läkarson som har lyckats fixa till sig en tjänst som kadett ombord på ett skepp som ligger i hamn. Frankrike håller på att skakas av revolutionen och det napolitanska kriget står och knackar på dörren. Hornblower själv är en väldigt blygsam karaktär. Trots att han lyckas leda sina män genom strid och överleva de tuffaste striderna så tycker han att han inte förtjänar all den beröm han får. Han tvivlar ofta på sig själv och på sina egna förmågor.

Resten av serien handlar väldigt mycket om hur Horatio klarar att leda en divison män under det napolitanska kriget både på land och till havs, hur han klättrar upp i rangen, hur han slutligen blir gift och blir far. Det är inte bara fransmännen som han slåss mot, utan också spanjorerna och irländare. Vi får också möta en del intressanta karaktärer, som den väldigt gladlynte löjtnant Archie Kennedy, den ansvarsfulle Matthews och hårdingen Styles. För att inte tala om den svagsinte kapten Sawyer.

Det finns karaktärer också som har existerat i verkligheten, som sir Edward Pellew.

Om tv-serien
Skillnader finns förstås mellan böckerna och tv-serien. En del karaktärer som bara fanns med i vissa böcker finns med i hela serien.

Serien sändes mellan 1998-2003. Det är lite krånligt att kalla det för en tv-serie, eftersom avsnitten är en och en halvtimme långa. Men det är den närmsta termen jag kommer på. Serien var jättedyr att producera, vilket märks kan jag ärligt säga. Många skepp som används till filmingen så var verkliga. Produktionsteamet hade byggt riktiga kopior av riktiga skepp, transporterat dem till t.ex Cuba (för de avsnitten där de är där) eller Frankrike och filmat allting där. En del scener hade också filmats ombord på riktiga skepp som var placerade i sjöfartsmuseum. För sjöstriderna hade man byggt skepp som var mellan 4½-7 meter långa. Dessa hade också blivit byggda med små kanoner som man avfyrade med en avtryckare. En del scener var också filmade i riktigt gamla byggnader som t.ex Livadia-palatset i Portugal. Jag kan tänka mig att det måste ha kostat en del, om du är en skötare av gamla historiska byggnader eller gamla historiska skepp så vill du nog ha en slant för att släppa ombord ett gäng skådespelare och kamerateam.

Det tragiska är att det finns bara åtta avsnitt. Sedermera tycker jag det är tragiskt när man tänker på att det fanns tio böcker om Hornblower, men bara tre av dem blev filmade. Jag vet inte om det fanns planer på att serien skulle fortsätta men i vilket fall som helst så blev serien inställd då kostnaderna blev för hög.
Ioan Gruffudd har själv sagt att han gärna skulle försöka få serien till film. Tyvärr ser det inte ut som om fallet är så. Än. Man kan alltid hoppas...

Slutvitsord
Om du är intresserad av historia och vill ha ett hederligt äventyr till havs så är denna serie definitivt något för dig. Jag skulle också rekommendera denna serie även om du inte är intresserad av historia för den är fortfarande väldigt spännande. Ett väldigt episkt äventyr som drar en med!

Interstellar


All right, när jag börjar på detta inlägg så har det inte gått så länge sen jag var och såg filmen Interstellar, som nu går på bio.
Jag kan säga redan i dethär skedet att Christopher Nolan (mannen bakom de nya batman-filmerna och inception) har gjort sin hemläxa när det gällar science fiction.

Hård och mjuk science fiction
Jag borde berätta lite om två sorts science fiction som existerar: Hård Science Fiction och Mjuk Science Fiction. Mjuk science fiction är helt enkelt SF som lägger mindre fokus på tekniska detaljer. Star Wars är ett bra exempel på det, för där finns en massa maskiner och saker som inte alls förklaras eller som verkar logiska på något plan. (Med The Force inräknat så skulle jag snarare kalla Star Wars för Science Fantasy).
Hård science fiction däremot måste ha teorier som är ganska sannolika. T.ex just teorier om tidsresa eller att resa genom maskhål eller hur en rymdstation skulle egentligen se ut på basen av det vi vet. Sedan kan man nog använda sig av fiction, det kallas ju science fiction.
Denna film är hård science fiction.
Filmen har väldigt mycket vetenskap, teorierna om att resa genom maskhål, hur tid är relativt och så vidare är riktiga vetenskapliga teorier. De hade tagit in fysikprofessorn Kip Thomas för att hjälpa dem med den vetenskapliga delen, så att mycket om rymdfysik blir så äkta som möjligt. Så det är inget "wibbly-wobbly timey wimey" där, inget "The Force".
 De som har läst Arthur C Clarke, Isaac Asimov och andra gamla sci-fi jättar så kan lätt känna igen sig. Jag kan säga såhär: Den andra lagen inom Robotik citeras på ett ställe.

Handling
Världen håller på att dö, kort och gott. Inget kan mera växa och gigantiska dammstormar förstör skörd och människor. Hela mänskligheten är bara en generation från att totalt utrotas. De som inte kommer att svälta ihjäl kommer att kvävas av dammet.
 Cooper, en bonde och f.d NASA-pilot, bor på en gård tillsammans med sin dotter, son och deras morfar.
Han blir inblandad i ett uppdrag från NASA. Man har hittat ett maskhål nära Saturnus. Man har tidigare skickat in små rymdskepp genom maskhålen för att se vad som finns på andra sidan. Tolv rymdskepp försvann och tre stycken har meddelat att de har hittat nya världar.
Så NASA samlar ihop en besättning som ska resa genom maskhålet för att forska vidare.
Det finns mycket mera att säga om berättelsen, men det finns en risk att jag spoilar för mycket. Mycket tung science, mycket tung fiction.
När jag satt bland publiken och hörde om att de planerade att hitta en ny planet, så tänkte jag "Jo, men närmaste planet ligger för långt borta. De måste nästan använda sig av ett maskhål för att...?" och då säger de det. Gissa om man kände sig intelligent då.

Filmen känns väldigt välgjord. Som jag sa, det finns ingen förklaring som viftas bort med ett "wibbly-wobbly timey wimey" och det finns inte heller några intrigtrådar som blir och hänga löst utan allt förklaras. När jag såg filmen så var jag flera gånger nervös att det skulle komma ett "To be continued", vid vilket jag skulle ha stigit upp och skrikit "Fördubblade galenskaper!" och stormat ut. Som tur är så händer det inte.
Intrigen kan kännas väldigt tung ibland. Man får flera gånger dendär känslan av att "oj oj oj, hur kommer de att klara sig ur detta?" Är det något som kunde behövas mer av så är det lite humor eller lättsinnig stämning ibland.
Samtidigt så skulle jag ljuga om jag sa att det finns vissa element som får mig att himla med ögonen och bara tänka "kom igen...."

Karaktärer och dialoger
Karaktärerna är helt bra, de känns trovärdiga. Coopers ena dotter är hyperintelligent för sin ålder, vilket jag antar att går att föreställa sig. Men det finns några karaktärer som jag tänker att kunde gärna ha fått mera tid. Som t.ex Coopers son och deras morfar. Det känns som om de mer eller mindre "blev lagda på hyllan" utan att egentligen ha något mera att göra med berättelsen.

Dialogerna känns bra, åtminstone för mig som gillar science fiction. Det finns ett citat som jag tycker borde ramas in vid varje sci-fi författares dator:
"När jag var liten brukade vi titta mot stjärnorna och fundera på vår plats i universum. Nu tittar vi bara neråt och funderar på vår egen plats i smutsen". Det är så jag upplever sci-fi nuförtiden, väldigt mycket handlar om hur "ond" människan är och hur dåligt vi behandlar naturen och hur dystopiskt allt egentligen är. Det är väldigt sällan man stöter på en modern sci-fi film som helt och hållet omfamnar tanken på att "det är upp i rymden vi ska!"
Författaren Ray Bradbury sa det i en intervju: "Vad är det för vits med detta gigantiska universum om vi inte tar oss tid att undersöka det? Ni är publiken som ska beskåda universum!"

Lång film
Det som jag kan tänka mig att många människor kommer att störa sig på är att filmen är väldigt lång. Den är 169 minuter lång, dvs nästan 3 timmar. En del scener kan man tänka att kunde kortas av och kanske göras mindre dramatiska. En kommentar som jag fick höra om den var att "temat i filmen är i stort sett om en relation som en far har med sin dotter. Behövdes det 3 timmar till att förklara det?"
Samtidigt är filmen som sagt ganska tung science fiction, så det kan vara krångligt att följa med för en del människor.
Den får minuspoäng också för en annan del av mig: The Power of Love. Jag tänker inte säga var, men de diskuterar det på ett ställe. Jag satt och muttrade "Ha! Gay!" när det kom på tal. Som tur är så användes det inte så som jag trodde. Det var ingen person som var borta någonstans miljontals mil borta, som hittades "för att en person kände på sig det, för de är förälskade och har då ett speciellt band som ingen förstår".

Slutvitsord
Personligen så skulle jag säga att denna film känns som ett tappert försök att skapa 2001: a space odyssey för vår generation. Fast denna film lyckades bättre i och med att inga intrigtrådar blir hängande överallt.
Den får garanterat godkänt av mig! Jag ångrar inte alls att jag såg den, det kändes fräscht att se en science fiction film som faktiskt använde sig av SCIENCE. Men å andra sidan så älskar jag science fiction.
Jag rekommenderar att du ser denna film om du är ett science fiction fan (I synnerhet om du har läst mycket science fiction och är då bekanta med olika teorier!). Men utöver det så tror jag inte man får så mycket av den. Fast vad vet jag.
Den går på bio nu, så ta chansen och se den!